Wazzaaa. Vad gör ni? Jag sitter i en bil. På en motorväg. Iväg från det här.

Tusen kopior av min bok, vill säga. Som numera allihop har en underskrift i sig. Say whaaat.

I förrgår var jag i Uppsala för en föreläsning. Svängde förbi boklagret på väg dit för att signera 1000 ex som ska ut till Akademibokhandlar runt i landet, men hann bara göra hälften. Idag köttade jag resten. Är mycket nöjd.

Varsågoda för fin bild där jag, till synes sjukt glad, signerar en av alla böcker. Den kanske blir just DIN. Vem vet. Köp den och se efter ;–)

Sen gillar jag detta hittepå som kallas slumpen. Så jag tog fyra böcker och skrev något roligt i. Typ denna:

”Här sparkade någon i mitt bord. Varsågod.” eftersom Y:et på efternamnet blev vingligt. Vem kommer köpa just denna boken? I vilken bokhylla kommer den hamna? Vilka tankar kommer tänkas om den? Jag blir fan TOKIG av såna tankar. Så jävla SPÄNNANDE!!!

Så, ja. Tusen signerade ex finns snart i en bokhandel nära dig. Eller om ni inte pallar vänta och vill beställa över internätet: KLICKA HÄR. Finns ju som ljudbok också! Billigare, men går dessvärre inte att signera. Sad face. Det är däremot jag själv som läst in. Helt sant. Ni blir inte av med mig.

Hiello blöggy. How u doin.

Kom precis hem från en intervju. ToppHälsa intervjuade och plåtade för sitt januarinummer. Fick förfrågan för några veckor sedan och ställde upp på villkoret att jag inte skulle fotas i träningskläder och att vi inte skulle snacka om hälsa. Vilket är intressant, med tanke på att det är de två grejerna som tidningen bygger på. Jag är bara så trött på det. Hälsohetsen. Som inte handlar om hälsa utan att gå ner i vikt. Ugh.

Men jag fick mina villkor godkända. Knallade dit. Slutade med att jag och journalisten satt och höll med varann åt att vi båda joggar, ingen av oss tar tid, ingen av oss ratar viss mat, båda är radikalfeminister. Alltså hell yes, ToppHälsa.

Blev sminkad medan jag och sminkösen utbytte mansplaining-erfarenheter. Sen fick jag måla vad jag ville på en backdrop. Fotografen var bäst.

Jag menar, kolla på honom.

Och bilderna blev hur bra som helst. I looked like THE SHIT alright.

Så nu är jag hemma och är glad och nöjd och pleased deluxe med att ha studiosmink för resten av kvällen. Har ju ändå tvättid. Oj oj. En vet ju aldrig när en behöver ett proffssminkat face i tvättstugan.

Idag filmade jag hur länge som helst. Verkligen huuuuuur länge som helst. Säkert typ 50 minuter, tror jag? Helt sjukt. Brukar landa på 30, 35 minuter råmaterial annars. Men det är i och för sig när jag har manus. Idag hade jag bara stolpar. Börjar bli bättre på det här med att improvisera! Stolt!! Sög på det för ett år sedan, då hade jag aldrig kunnat ställa mig framför kameran och bara babbla. Nu jävlar. Nu yoloar jag typ varannan vecka. Känns bra.

Anyhoo. Dagens video handlar om dansbandspop, reggae-lyrics och vad jag känner för att göra med min kropp när jag har mens. Varsågoda.

Okej. Det har hänt. Jag har blivit med barn.

Och med barn menar jag ny dator. Say whaaaaaaazzaaaaaaaaaa!!! Fick nog av min laptop som bara är två år gammal men som antagligen exporterat så mycket vloggmaterial att den känner för att dö any time now. Det kändes lika bra att investera i en ny dumburk. Så nu har jag en. En jättestor jävel. Den står på bordet i mitt vardagsrum och tar upp typ hela rummet.

Så idag har jag ägnat dagen dels åt att svära åt att min gamla dator misslyckades med att exportera senaste avsnittet av Tampodden och förbanna mig själv över att jag inte märkte att de sista sju minutrarna saknades innan den var uppladdad, och dels åt att klappa och pussa på mitt nyfödda datorbarn som supersnällt och vackert krystade fram Tampodden episod 4 utan minsta problem. Eller är det märkligt att likna min nya dator vid ett spädbarn och sedan använda ordet ”krysta”? Jag vet inte.

Anyhoo. Tampodden ep.4 med Manfred Erlandsson är äntligen ute. Lyssna på den.