Gomörra blögreadurz.

Idag gästade jag Nyhetsmorgon! Alltid lika roligt att vara med i morgonprogram. Mest för att jag får tjöta om mens på fett bra sändningstid. Näst mest för att de alltid drar på mig så mycket kajal att jag ser lite farlig ut.

Kolla reprisen HÄR!

Så nu sitter jag här och scrollar twitter och överväger om det ens är värt att försöka svara dem som jiddrar om hjärnspöken och feministiska offerkoftor. Tror att svaret är nej. Inte värt. Jag fortsätter leva i min stickiga kofta ihop med resten av världens livmoderbärare som alla tycks vara besatta av mer eller mindre samma hjärnspöken. Oj oj. Kvinnor och deras kroppar är allt bra lustiga ;D

Gomorron blöggy. Vaknade precis hemma i Landvetter. Jag hade en så himla sjuk dag igår! Hann inte ens blogga. Det var cray de la cray.

Först vaknade jag på hotellet i Göteborg.

Klädde på mig, gick ner till frukosten, åt frukost, checkade ut från rummet, lämnade väskan i Mickes rum och gick till lobbyn för att möta Jennie på förlaget. Fram tills dess var det ändå rätt lugnt. Det var skönt.

Sen gick vi till Göteborgspostens monter för en intervju inför publik. Där var sååå mycket folk. Fick prata med en GP-journalist om att mens är en livsstil och sen signera böcker. Längsta kön i GP’s monter på fem år, enligt livechatts-reportarna på deras hemsida. Just saying.

Hann inte ens signera alla  (</3) så vi fick bryta kön och skicka ner folk en trappa till Bonniers monter, medan jag sprang iväg och gjorde en intervju för GP’s webb. Sen drog Micke och Jenny tag i mig och vi powerwalkade ner till montern för nästa signering medan jag käkade torkad mango som fastnade överallt.

Där möttes vi av världens längsta kö.

Okej, kanske inte världens. Men däremot bokmässans längsta kö genom tiderna, enligt både den ena och den andra. Det är helt sjukt. Den gick ett halvt varv runt montern och sen bara…. bortåt. Rakt iväg. Någon som köat i en och en halv timme sa ”Du skapade kaos i andra montrar tack vare kön. Det är inte illa, Clara.”

Så jag var lycklig. Och sen lite olycklig när de bröt kön, eftersom så många inte komma fram. Men det hann jag inte grubbla länge på för vi mötte upp Alex Hermansson och åkte hem till Landvetter för att spela in ett avsnitt av Fredagkväll.

Kolla. Här står vi och konverserar. Vackert. Sänds på Barnkanalen den 16e oktober!

Sen slängde vi oss i bilen och körde i ljusets hastighet till Nordstan för ännu en signering. Där var också mycket folk. Som var jättesnälla även dem. Allihopa. Hade så ont i kinderna av allt leende men kunde ändå inte sluta le. Har ingen bild därifrån men däremot fotade Micke mig efteråt.

Om ni någonsin undrar hur en känner sig efter typ fem timmars signering så har ni svaret ovan. Död. Mer eller mindre.

Sen blev det middag!!!

Bä-sta-bo-rdet-BÄ-STA-BO-RDET chantade jag och Ernst och slog våra knutna nävar i bordet. Kanske. Hur trevligt som helst i alla fall, skitgod mat och Ernst var lika mysig som på tv. Det är allt jag begär.

Nu ska jag äta frukost och göra allt en gång till. Ses på mässan.

PEOPLE! Det är FREDAG and we all know what that means!!!!!

Eller ja. Jag vet. Ni kanske inte gör det. Men nu ska ni få veta.

Jag åker till Göteborg och till Bokmässan! Wehååååååå

Så därför, eftersom jag insett att folk har hundra miljarder frågor om detta, tänker jag att vi nu reder ut dem en gång för alla. Har ni ytterligare frågor hänvisar jag till kommentarsfältet och Google.

Detta är mitt schema. Spara och ha i mobilen, ni som snabbt vill kunna stalka mig.

Var är bokmässan?
– På Svenska Mässan i Göteborg, torsdag till söndag, och jag kommer att vara på plats lördag och söndag.

Vad händer där?
– Allt möjligt! Kolla i schemat. Jag kommer att göra intervjuer (tex GP och P4), berätta om boken och ha signeringar. Har jag förstått saken rätt kommer dessutom varje punkt på schemat att följas av en liten kort signering – alltså även på söndag. Kom och lyssna!

Kommer jag kunna köpa en bok?
– Ja! Böcker kommer finnas till försäljning för ca 200 kronor där jag är.

Om jag inte ska på Bokmässan, då?
– Då kan du komma antingen till Nordstan på lördag klockan 1630 eller Mariaplans bokhandel på söndag klockan 1430! Sistnämnda måste ni dock anmäla er till – ring 031-174522.

Kommer alla att få sin bok signerad?
– Jag vet inte. Som ni ser har jag ett knökfullt schema och jag vet inte hur många som kommer komma på varje signering. Kom i god tid och var redo med penna, böcker och kameror så att så många som möjligt hinner.

Men durå, Clara? Hur känner du inför allt detta?
– Jag är så OTROLIGT TAGGAD!!!! Ska blir så kul och overkligt att se er med min bok, min lilla bebis, i händerna. Keep in mind though att jag, som jag berättat tidigare, blir rätt trött av sociala sammanhang och denna helgen kommer att bli ett mayhem. Hade därför blivit så glad om alla kunde ha i bakhuvudet att jag förmodligen kommer att vara ganska utmattad, så att ni inte tror att jag inte gillar er. Eller nåt. Jag vet inte. Kanske oroar mig i onödan. Ah well.

Fler frågor? Google is your friend. I am too, visserligen, but I am busy with planering the weekend so I might not answer så snabbt.

Ahhhh! Vad händer! (Svar: allt. På samma gång. Ifall ni verkligen undrade) omg wtf ftw rofl osv osv. Något sånt. Har ingen aning om hur den vanliga reaktionen brukar vara när någon släpper bok, men det där var mitt bästa försök. Den är här.

Igår länsade jag, Asta och Sonja hälften av Stockholms bokhandlar och hittade TILL SLUT ett ex på Akademibokhandeln. Så himla sjukt. Liksom, kolla på det där. Där står jag. Va.

Hade releasefest också. Det var så himla roligt. Var i ett konstant tillstånd av ”:’)” hela kvällen.

Fick världens finaste tal av min förläggare Adam, och sen fick jag hoppa upp på en liten fotpall och hålla tal. Vet inte om jag kanske skrek. Det kan även ha varit lite för långt. Men det var roligt. Folk var glada.

Sen fick jag signera böcker…

Och posea med böcker…

Och posea med bff’s…

Och posea med familj…

Och posea framför mitt namn på en rosa skylt…

Poseandet tog aldrig slut. Det var kul.

Nu sitter jag i taxin påväg till SVT. Idag ska jag vara med i Morgonsoffan (SVT1 kl. 0752!) Malou efter 10 (TV4 kl.1025!) och göra en intervju med Aftonbladet. Sen har jag tvättid. Tack gode gud för det.

Gomorron readurz! Här sitter jag och sörplar morgonkaffet.

Mycket stolt cat lady. Så, vad står på att-göra-listan idag?

– Fotografering för intervju med Runners World
– Möte på Splay med MMM (Micke Manager Man)
– Möte på Splay om HEMLIG COOL INTERNETGREJ SOM KOMMER SNART
– Koka menskopp

Menskopp, förresten. Det är ett ämne jag vill prata med er om. Vi har ett väldigt komplicerat förhållande, menskoppen och jag. Vi vill tycka om varandra, men vi funkar inte ihop. Vi har försökt så många gånger men vi gör bara varandra besvikna.

Menskoppen är en skitbra grej. Det är utan tvekan, rent objektivt, det bästa mensskyddet. Miljövänligt, billigt (i längden, alltså), bra för slemhinnor osv osv. Folk älskar att tipsa om menskoppen. Jag blir tipsad varje dag på diverse sociala medier.

Men den funkar inte för mig. Jag har köpt två olika, både en större och en mindre, från två olika märken. Jag har testat i snart två år. 24 mensar. De har suttit långt in, långt ut, mitt emellan, med lång pigg, kort pigg, utan pigg, ut och in – men oavsett hur de sitter så läcker de. Båda två. Det är oerhört frustrerande. Varje månad tänker jag ”men denna månaden kanske det funkar!”. Och så testar jag. Och så blöder jag igenom.

Därför blir det extra jobbigt varje gång någon prompt måste påminna om menskoppen. Menskoppen är en mensklig revolution, men vi måste chilla lite med menskopps-hetsen. Ofta frågar folk ”men HUR kan du ha missat menskoppen?!!” när jag twittrar om tampongsnören eller bindskav, följt av ”men du måste ge det ett tag innan det funkar! Du får bara lära dig att sätta den rätt!”

Så, eftersom jag härmed är självutnämnd Moder Teresa av alla-vi-som-inte-kan/vill-använda-menskopp, får ni här en steg för steg-guide till hur ni som tycker att menskoppen är livets bästa grej kan approacha andra som inte använder det, utan att få folk (dvs mig) att känna sig som omiljövänliga patriarkatpolare:

~*~

1. Istället för att säga ”ANVÄND MENSKOPP!” – fråga ”har du provat menskopp?”
2. Acceptera ett ”ja, men det funkade inte”.
3. Acceptera ett ”nej, jag vill inte”.

~*~

Tadaa! Inte svårare än så. Tipset når fram i steg ett, för dem som aldrig hört talas om menskoppen, och folk som inte får det att funka har most probably redan tränat ett antal gånger. Och de som inte vill, de slipper.

För hela den feministiska kampen går ju ut på att vi ska få göra det vi själva vill med våra kroppar, aight?