Okej allihopa. Kom närmre. Gather round. Tänd ljusen. Och glöm inte släcka dem sen när ni lämnar rummet. Lägg inte håret i dem heller. Blir jobbigt. Luktar bränt.

Det har hänt. Den första recensionen av Ja jag har mens, hurså? är här.

Alltså!!! Recensionen är från Bibliotekstjänst och är typ superviktig för att bibliotek i hela Sverige ska köpa in boken. Sista meningarna gjorde att jag fällde en liten tår. Det är faktiskt lite för sjukt för att fatta att det är JAG som släpper en bok om tolv dagar.

Näe. Helt surrealistiskt. Nu checkar jag ut.

Eller checkar in, snarare. På ett hotell på Kreta. För ett halvår sedan satt jag och Johanna och drack vin och tyckte att Grekland i september verkade rätt nice. Det tycker vi fortfarande.

Vi åker om en halvtimma och kommer hem nästa lördag. Ska försöka blogga så mycket jag kan!! Men mest inte göra ett skit. Hör ni det, alla som hets-mailar om jobbgrejer (inte du, Micke!). Jag kommer inte kolla min mail. Alls. Ha ha.

We’re off. Ses när mitt pigment fått götta sig lite. Hejdå!

På tal om Eurovision. (GRATTIS MÅNS!!! Heja Sverige osv osv. Är relativt stolt över att jag nu kan säga att jag vloggat med en Eurovisionvinnare.) Såg ni finalen igår? Såg ni Belgiens bidrag? Loïc Nottet? Rhythm Inside?

Inte? Vilken tur ni har, i så fall, för jag har sett den närmare tjugo gånger nu och jag tänkte därför bemöda mig med att gå igenom bidraget, och mina egna känslor, sekund för sekund..

Okej. Vi börjar från början.

Rythm Inside. Loïc Nottet. Hur sjutton uttalas det där egentligen? Ingen vet.

Catchy. Låter som Lorde’s Royals.

… oj. Well hello there ;)

Detta är väldigt arty farty. Men bra överstämma. Lät nice.

Turkiet, för helvete, ta ner flaggJÄVELN

Okej men orka vara skitsnygg.

Bra refräng ju! Låten växer! Fan vad bra den är!

Jaha okej så han kan dansa asbra också? Chilla med talangerna, snälla.

Aldrig sett någon lyfta en mick så snabbt som dessa gjorde i denna sekund.

Så han kan alltså sjunga svinbra i liggande position också? Varför är jag inte ens förvånad.

Vaaaaaaarför har hon sin fot på hans skrev

Skönt för självförtroendet att han är lika snygg i en screenshot när han klumpigt reser sig upp som jag är efter en dusch, en massage och en total makeover.

Oh dear.

Oh, oh dear.

Japp. Jag kom.

NEJ INTE SLUT REDAN??? När ska ni tala om hur jag ber om hans hand? Får honom att impregnera mig? Så att jag ska kunna föda hans barn? Jaha. Vilken jävla skit.

Loïc Nottet, if you’re reading this, please contact me. I have something for you. My heart and a wedding ring.

Glad alla hjärtans dag, mina gummiplommon!

Tänkte bara skriva och önska er en fin dag och, dagen till ära, skriva lite om Fifty Shades of Grey som jag såg i torsdags på galapremiären. Japp. Den såg jag. That happened.

För det första tänker jag gå rakt på sak och säga att det var en värdelös film. Alltså på riktigt. Och då är jag inte ens jättepryd. För er som levt under en sten de senaste åren, kan jag berätta att Fifty Shades of Grey, kort sagt, är en porrfilm. Min mamma hade lämnat biosalongen i ren protest efter tio minuter om hon varit där. Hon är pryd.

Det hela börjar med att huvudpersonen Anastasia ska intervjua mångmiljardären Christian Grey som alla säger är assnygg men som egentligen inte alls är det. Hon är övernaturligt blyg och av någon jävla anledning blir Christian kåt som fan av detta, trots att han jobbar på en plats med cirka hundra supersexiga sekreterare. Hon får sin intervju och ringer sedan Christian på fyllan. Han ragear över att hon är lite ”på kanelen” – fullt befogat (nä) – och åker för att hämta henne – som en gör (speciellt när en träffat en människa en enda gång tidigare) (nä). Någon dag senare tar de en kaffe (eller om detta var innan Anas supercraycray fylla, jag minns inte, men det är inte relevant ändå), de har en konversation som är lika givande som att stirra på en hög av hundbajs, Christian lägger tre fingrar på Anas kind, hon upplever något som är misstänkt likt en vaginal orgasm och han skriker sen att hon ska stay away from me eftersom I don’t do romance.

Wow, Chrille. Chilla.

Sedan händer ungefär ingenting under filmens resterande två timmar, bortsett från extremt grafiska sexscener, Ana som biter sig i läppen och Christian som är en creepy stalker dude som jag personligen hade velat eskortera till yttre Mongoliet med första bästa godståg.

Å andra sidan fick vi goodiebags med godis, så jag ger filmen fem av fem nässprayar.

Kömpisar. Det är januari. Vädret känns lika härligt som att slå foten i en lite för hög dörrlist, håret blir statiskt och huden kliar av torrhet. Som om inte detta vore nog har jag dessutom landets jobbigaste par läppjävlar som alltid är lika torra som mina bästa ordvitsar. Antingen blir de torra av vädret, eller så missbrukar jag lypsyl till den grad att läpparna får bättre uppsugningsförmåga än en plustampong, och den onda cirkeln växer sig långsamt starkare.

VAD GÖRA, ropar jag och sträcker upp armarna mot himlen i ett desperat rop på hjälp. Svar: gå igenom mina fem nuvarande lypsyl i en intern analys och lära mig vilket som ger mig minst pain och mest läpplig avlastning. Här kommer den.

Läppbalsam #1: Maybelline Baby Lips Hydrate.
Kostar: 39 kr.
Luktar: jättelätt av något friskt och fruktigt som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Smakar: inte ett skit.
Känns: tjock, fet och lika klibbigt obehaglig som att kyssa en främlings använda Starbucks-mugg. Funkar i nödfall, typ när en vaknar mitt i natten och läpparna har stora, blödande sprickor.

Läppbalsam #2: Chapstick Strawberry.
Kostar: typ två pund? Köpte i England senast jag var där, så ingen aning faktiskt.
Luktar: som frukt och mint och kemiskt på samma gång, precis som chapsticks brukar lukta.
Smakar: sött!
Känns: Lätt och lent men lägger sig som ett lager på läppen. Brukar förvara mitt chapstick i badrumsskåpet, för det är inte tillräckligt bra för att platsa i handväskan men inte heller tillräckligt kasst för att glömmas i en av alla onödiga necessärer.

Läppbalsam #3: The Body Shop Lip Balm Honeymania.
Kostar: 80 kr.
Luktar: GODIS och HONUNG!
Smakar: någonting som inte är äckligt eller smaklöst i alla fall.
Känns: tjockt, men inte jobbigt flottigt utan snarare ”dra åt helvete vad återfuktande” eller ”jag vet av erfarenhet att detta är dåligt för mina läppar i längden med satan vad det känns bra i stunden”.

Läppbalsam #4: Korres Shea Butter Lip Balm
Kostar: ??? Fick denna i en complimentary necessär på ett långflyg och kan inte hitta någonstans. Kommer gråta om den inte finns att köpa i affär.
Luktar: nötigt och gött.
Smakar: nötigt och gött.
Känns: helt jävla fantastiskt. Jag hade kunnat kyssa bajs om jag bara fått stryka detta på läpparna efteråt. Det är små kornbitar i själva geggan som ”exfolierar” (vilket vi alla vet är en stor lögn men antar att det är grundanledningen i alla fall) och detta är det enda läppbalsamet någonsin som lyckats både ta mig ur ett läppbalsamsberoende och läka ett överjävligt munsår.

Läppbalsam #5: Nivea Lip Butter Vanilla & Macadamia
Kostar: 39 kr.
Luktar: så jävla gott att om jag skulle dö här och nu är detta den allra sista jorde-doften jag skulle vilja känna.
Smakar: ingenting, vilket är bra, för hade det smakat likadant som det luktar hade jag i längden blivit dålig i magen.
Känns: tjockt på läpparna, men överraskande bra för att vara så tjockt. Healar spruckna läppar bättre än alla World of Warcraft-healers sammanlagt. Tror att det finns risk att jag kanske kommer göra mig själv beroende av detta.

Så, alltså:
Bäst: Nivea Lip Butter Vanilla & Macadamia och Korres Shea Butter Lip Balm.
Sämst: Maybelline Baby Lips Hydrate.

Har ni läppbalsamstips mottages detta med glädje, för mina läppar är konstanta krisfall som ständigt nedprioriteras nio månader om året.

Här ska ni få höra en sjuk grej. Jag har gått på bio fyra gånger inom loppet av sex dagar. Ja, det är sant. Och ja, jag har ett liv utöver att se på film. Sedan förra torsdagen till i onsdags såg jag Wild, Jönssonligan, Birdman och Pride och eftersom jag bara skrivit om en av dessa filmer hittills här på den lelle bloggen tänkte jag idag skriva en

~*BIOGUIDE*~

Var på förhandsvisning av Wild förra torsdagen. Handlar om en badass gurl som missbrukat sex och droger och som bestämmer sig för att gå en 177 mil lång vandring i vildmarken för att hitta sig själv.

Bäst: Älskar Reese Witherspoon. Satt hela filmen och fnissade varje gång hon åt något med en sked. Reese With-her-spoon. Lol. Också jätteskönt att se en karaktär som är osminkad och osmal och att INGENTING handlar om hennes kropp och utseende över huvud taget. YAAAZ.

Sämst: Första scenen där hon pga skoskav rycker bort en sönderblodad stortånagel, AJJJJJJ.

I tisdags var jag och Johanna på förhandsvisingen av Jönssonligan – den perfekta stöten. Fyra kewl kidz gör upp en plan för att bryta sig in i ett idiotsäkert bankvalv och stjäla femhundra miljarder kronor.

Bäst: Att jag får känslan av att sitta och se på Oceans Eleven med svenskt tal. Fast inte dubbat alltså. Utan bra. Även uttrycket ”spräng mig i arslet” passar bra in som något av det bästa.

Sämst: Den är en och en halv timma lång och känns jättekort, men hade lätt kunnat vara två timmar och kännas lagom lång. Slutet känns lite för hastigt.

Förra veckan såg jag Birdman också. En gammal skådespelare som är way past sina glansdagar som superhjälten Birdman sätter upp en pjäs på Broadway. Emma Stone spelar hans druggy dotter och saker blir rätt schizofrena.

Bäst: Att de filmat hela filmen så att det ser ut som att de aldrig klippt!!! Det är en och samma kameravinkel genom hela, med strategiska klipp i mörka passager eller i någons rygg, men det blir sååå snyggt.

Sämst: Kändes som en guldgruva av djupa metaforer och jag fattade ingenting.

Avslutade min bio-streak i onsdags med att se Pride. London, 80-tal, homofoba gruvarbetare strejkar men grupper av homosexuella startar insamlingar för att hjälpa till. Ripoff på This Is England-introt med gamla protestfilmer ackompanjerat av glada, totalt opassande trudelutter, men sen dyker även Joe Gilgun upp i bild och då känns allt förlåtet.

Bäst: Rollistan!!! This is England-Woody och Sherlock-Moriarty ihop med halva Harry Potter-casten.

Sämst: Homofobin gör mig så jävla ARRRRG

Sådääääär. Varsågoda. Iväg på bio med er nu.