Gomorron blöggy.

Hur mår ni? Vi mår bra! Är lite trötta. Eller, jag är. Johanna insisterar på att ställa klockan och jag får kompromissa mig till att åtminstone få sova till 0930. När klockan ringde för en halvtimme sedan flög hon upp, drog undan gardinerna och ställde sig och kokade kaffe. Sveriges morgonpiggaste människa, right there.

Här sitter vi och äter frukost. Har inte hotellfrukost så köpte yoghurt och snabbkaffe. Jag har en liten tesked kaffepulver och massa mjölk i min. Johanna har två stora teskedar kaffepulver och ingen mjölk. Hennes kopp luktar brända däck.

Men Clara! Vi är inte intresserade av din frukost! Ge oss lite bilder så vi kan gråta av avund över att vi andra inte har 30 grader och havet som granne! Okej. Som ni vill.

Hej hej vink vink från ett vatten som är så varmt att det typ inte ens svalkar. Usch vad jobbigt.

Fett glad!!!

Åt middag med den här utsikten. Hashtag no filter. Hashtag seriously no filter. Hashtag it is very important for me that you understand that no filter has been added.

Sådär. Nöjda nu? Bra. Nu ska vi till poolen. Hejdå.

Okej allihopa. Kom närmre. Gather round. Tänd ljusen. Och glöm inte släcka dem sen när ni lämnar rummet. Lägg inte håret i dem heller. Blir jobbigt. Luktar bränt.

Det har hänt. Den första recensionen av Ja jag har mens, hurså? är här.

Alltså!!! Recensionen är från Bibliotekstjänst och är typ superviktig för att bibliotek i hela Sverige ska köpa in boken. Sista meningarna gjorde att jag fällde en liten tår. Det är faktiskt lite för sjukt för att fatta att det är JAG som släpper en bok om tolv dagar.

Näe. Helt surrealistiskt. Nu checkar jag ut.

Eller checkar in, snarare. På ett hotell på Kreta. För ett halvår sedan satt jag och Johanna och drack vin och tyckte att Grekland i september verkade rätt nice. Det tycker vi fortfarande.

Vi åker om en halvtimma och kommer hem nästa lördag. Ska försöka blogga så mycket jag kan!! Men mest inte göra ett skit. Hör ni det, alla som hets-mailar om jobbgrejer (inte du, Micke!). Jag kommer inte kolla min mail. Alls. Ha ha.

We’re off. Ses när mitt pigment fått götta sig lite. Hejdå!

Nu är det visserligen en hel vecka sedan jag var i Berlin men jag tänker inte sluta tjata om det för det. Ni känner mig. Jag är en tjatens kvinna.

I Berlin gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Jag gick omkring… och pratade… med min mobilkamera.

Eller, vloggade, som det heter på 2015-språk. Fick ändå förvånansvärt få konstiga blickar. 97 (!) filmer blev det totalt som jag satt och klippte ihop i söndags, och resultatet blev gårdagens vlogg. Follow me around: Berlin.

Själv är jag väldigt nöjd. För att aldrig ha gjort en dagboksvlogg innan, liksom. Den är jätterolig ju. Är extra stolt över mina Norrköpings-dialekt-skämt. Anton är från Norrköping. Det gör det hela extra roligt.

Jättemånga som frågat om Anton är min pojkvän, förresten. Det är intressant, för jag får aldrig frågan om Johanna är min flickvän, trots att hon varit med på säkert hundra gånger fler instagrambilder än vad Anton varit. Bara en tanke.

Vad tycker ni om FMA-videobloggar, förresten? Något att fortsätta med? Inte varje vecka, såklart, men kanske när det händer något kul. Typ när jag åker till Grekland i september. Eller när jag släpper boken. Eller på julafton. Vad fan vet jag. Eller ska jag göra något helt annat? Har ni asbra tips på vad ni vill se i kommande videobloggar kan ni ju skriva en kommentar. Eller låt bli. Ni bestämmer.

Nu kommer Silvana Imam till Hallå P3 och jag måste jobba!!! Hejdå.

Mina fötter värker. Och min axel. Sträckte nån muskel när jag skulle ta en skitcool hoppbild framför gamla Berlinmuren vid East Side Gallery. Bilden blev dock bra. Helt klart värt en sträckning.

Vi har promenerat två dagar i sträck och nu är det dags för den obligatoriska bloggredovisningen. Let’s do this.

Första dagen gick vi till Mauerpark. Det är en skitstor loppis som ligger vid en park vid en del av den gamla muren. Köpte ett par silverörhängen och tog mitt livs kanske bästa mobilbild på Anton. Kolla hur a) snygg han är, b) perfekt han omringas av jackor och skjortor, c) estetiskt tilltalande skyltarna pekar, och d) helt perfekt bildjäveln är?!

På kvällen åkte vi till Tempelhof – en nedstängd flygplats som numera är en park. Vi köpte med oss mousserande och pistagenötter och hamnade framför världens bästa funkband, Ruperts Kitchen Orchestra, som spelade i flera timmar. Det enda jag kunde tänka på var hur min pappa hade sagt ”det här är så bra! det är sååå bra!” väldigt många gånger med brittisk brytning om han varit med.

Igår gick vi, enligt min stegräknare i mobilen, tre mil. Det känns fortfarande i fötterna. Såg sånt här hela dagen.

Idag åt vi detta till frukost. Tänkte bespara er salivproduktionen och inte berätta hur det smakade.

Spatserade runt i Kreuzberg och Friedrichshein och tog hoppbilder. Som den här.

Och den här. Det var i detta ögonblick som en muskel i min axel ba nope. Aj. Ont. Väldigt många människor här. Låtsas som ingenting. Todelo.

Och det var mina bästa Berlinbilder hittills. Imorgon åker vi hem igen! Inte förrän på kvällen, dock, så vi tänkte äta apfelstrudel, gå i second hand-affärer och köpa saker vi egentligen inte behöver. Som en bör, när en är på semester.

Nu ska vi äta middag och dricka svinbilliga drinkar. Ohoj!

TJOHEJ GOMÖRRA LÄGET DÅ??!!!!!

Jag sitter på Arlanda express. Berlin-dags. Pirrar lite. Mest för att tåget skakar så hela mellangärdet bara dallrar hejdlöst. Även lite pga pepp. Bra kombo.

Idag tänkte jag prata med er om blommor. Dessa fick jag häromdagen:

Saker jag tänkte om blombuketter för tre år sen:
– Jaha
– Tack för presenten guuuud vad du måste ha ansträngt dig
– Vadå ”luktar ljuvligt” more like luktar dammigt och fränt
– Vadå ”men de ska ju lukta så”???
– De där kommer vara döda i övermorgon

Saker jag tänker om blommor sedan jag flyttade hemifrån:
– Men GUUUUUD vad fiiinaaaaa!!!
– Näääääee jag dööööör!!!
– Luktar sååå goooooott!!!
– love u long time!!!!

Jag vet inte vad vuxenlivet gör med mig.