Hello blög. How u doin.

Tänk att jag bara har en och en halv vecka kvar i P3. VA. Hur är det ens möjligt? Hur kan jag ha tjötat i radio i nio veckor redan?

Så, som ett naturligt resultat av totalt 86 timmars livesänd radio, varav ungefär 43 timmar har varit musik, har jag utvecklat ett högst finkänsligt öra för vad som är bra radiomusik. Och definitivt vad som är dålig. Men jag föredrar att vara optimistisk.

Spontanlista på mina bästa låtar som går i P3 just nu, utan inbördes ordning:

1.  Rule You – Alva. Alva är min gud från och med den här sommaren. Älskar bombastisk kärleksmusik. 
2.  Perfect Strangers – Jonas Blue & JP Cooper. Tropical house, somrigt, popigt, lite housigt. Går i P3 hela tiden men jag har inte tröttnat än.
3.  False Alarm – Matoma & Becky Hill. Kanske min favoritlåt just nu!! Älskar pianot, älskar Becky Hill’s röst. Också tropical house.
4.  Heatwave – Robin Schulz & Matoma feat. Akon. Avslappnat untis untis som är jättemysigt att lyssna på när man till exempel kokar kaffe eller går till bussen.
5.  Treat You Better – Shawn Mendez. Sittdansar varje gång denna spelas i radion när jag sänder.
6.  Sexual – NEIKED. CATCHY SHIT! Tyckte den var konstig första gången jag hörde den men har helt övergett de tankarna.
7.  Nästan där – Ana Diaz. Förväntans-eufori-pop. Skitbra.
8.  Love is blind  – Låpsley. Min bästa myslåt as we speak. Ser mig själv sitta i soffan och dricka te och lyssna på denna. Vet inte varför. Har inte suttit i soffan och druckit te och lyssnat på denna.
9.  Din tid kommer – Otto Knows Remix – Håkan Hellström. När jag är 55 kommer jag se tillbaka på sommaren 2016 och minnas den där gången då en house-DJ gjorde en remix på en creddig indiepopare och jag faktiskt tyckte om det.
10.  The Ocean – Mike Perry & Shy Martin. Den här låten ÄR Clara Henry i P3. Den spelas hela tiden (HELA. TIDEN) och jag har snackat över introt så jäkla många gånger och det låter lika fint varje gång.

Använder aldrig Spotify MEN kände att när jag kommit tillbaka från vaycay i september, börjar lalla runt som frilans igen och saknar fasta arbetstider, då ska jag lyssna på alla låtar vi spelade i radion och MINNAS. Så jag gjorde en spellista. Kolla här:

Tack förresten, för alla kommentarer på näst senaste inlägget!! Ni är bäst. Har skrivit en liten lista och satt upp på väggen bredvid min dator, med saker jag vill skriva om för att få igång den lelle bloggen igen. Nu ska jag förbereda sändningen imorgon. Ohoj.

HALLO

Fyra dagars radiosändning avklarad! Det har gått så himla bra. Helt sjukt egentligen, att det bara är fyra dagar som gått, det känns så mycket längre. Och precis lika sjukt att det är hela åtta timmar liveradio som bara… flutit på. Utan problem. Härliga gäster, fina lyssnare, roliga inslag. Och nu är jag radioskadad och har skapat en spellista med de bästa radiolåtarna just nu, för det räcker tydligen inte att höra dem tjugofyra gånger om dagen medan jag jobbar. Well.

Annars då? Tja, jag gick över 400 000 prenumeranter på youtube idag.

Alltså kan vi diskutera detta!!!! (obs: lyssnar på Din tid kommer, Otto Knows-remixen, den med fågelkvitter, så jag är extra blödigt lycklig medan jag skriver detta)

Fyra hundra tusen. Definitivt inte unika personer, men ändå hyfsat många gånger som den där prenumerera-knappen blivit tryckt på. Jag som inte ens förberedd en 400k-video? Hehe. På den fronten är jag lika mycket noob som för fyra år sedan när jag gick över 1000 och ba ”jaha, det var ju trevligt”. Men trodde inte att det skulle gå så fort. Tänkte jag skulle få 400k typ… nästa år. Om det någonsin skulle hända, alltså.

Tänk hur youtube har förändrat mitt liv. Tänk vem jag varit om jag aldrig gjort videon om Apotekarne? Tänk vad jag gått miste om? Tänk vad internet kan göra?

Det är så surrealistiskt, när en tänker efter. Och jag tänker nog efter lite för sällan. Ibland måste jag tvinga mig själv att tänka alla dessa ”tänk om”. En tar allt för givet annars. Jag är så jävla tacksam för allt. Tacksam för att jag är 90-talist och en del av internetgenerationen, för att jag haft tillgång till kamera och dator, för att jag genom youtube fått förtroendet att göra TV, radio och en jävla bok, och mest av allt, för att NI FINNS. Som tittar, peppar, slår mig på fingrarna när jag klantar mig och stöttar mig genom tametusan exakt allt. Jag är så jävla tacksam att jag har er. Att vi har varann.

Får försöka hinna slänga ihop någon rolig video på ämnet. Har haft en idé, men den kräver planering och ett flygplan. Så den lär dröja. Och jag har redan gjort måndagens video, korkade jag, så kommer inte hinna slänga in något extra kul där. Ja, ja. Jag hittar på något. Det blir en överraskning.

Nu ska jag laga lite mat, snart kommer Melanie och Mariette och ska kvällsmysa med mig och Bob. Som mår bra, för övrigt, tackar som frågar, hon växer och är glad och biter på allt. KRAM PÅ ER.

Gomorron!

Imorse hade jag en telefonintervju om das kleine nya radioprogram Clara Henry i P3 som börjar sändas om en vecka och en helg. Journalisten frågade hur många program vi ska sända. Jag svarade 50. Hon säger:

– Oj! Du kommer ju vara blekast i landet.

På skämt, såklart. Men ändå ilar ett sting av panik genom kroppen, för jag vet ju att hon har rätt, jag jobbar inomhus hela sommaren och ve den vite som fortfarande har ljus hy i augusti.

Jag har alltid varit blek. Vit-rosa hy, som blir knallröd i solen, som sedan utvecklar fräknar, som sedan blir vit igen. Har masskonsumerat brun utan sol de senaste åren för att ens orka stå ut med alla ”här, jämför din arm med min?” efter att alla andra pressat ohälsosamt många timmar i sträck på balkongen.

Jag vet att jag har svårt för att bli brun. Jag vet att solen gör mer skada än nytta för mitt pigment. Jag vet att jag definitivt är i riskzonen för hudcancer, med alla mina hundratals födelsemärken, och att SPF 50+ bör vara min bästa vän. Men ändå får jag fullkomlig panne av vetskapen att mina soltimmar i sommar är lika med noll. Jag vill också bli brun. En måste ju bli brun.

Varje år försöker jag intala mig att embracea mitt pigment. Det går bättre och bättre. I år tänker jag sitta där i min kvava radiostudio och sända Sveriges bästa radioprogram och tänka ”haha. Det är inte jag som får cancer. Suckers.”

Hälsningar från skuggan.

PS. Följ @cissiwallin på instagram! Hon har postat flera inlägg om ämnet på sistone. Preachar nu henne för att göra saken mindre hetsig.

Hej blöggy. Vad gör ni? Jag har en veckas semester hemma i Landvetter och SOLAR TOPLESS PÅ ALTANEN!!! Topless!!! Utan bh! BRÖÖÖÖST HAHHAHA

Ha. Ha. Ja. Var var jag.

Igår tog Kristina studenten!

Förlåt, men hur söta är vi inte? Precis. Tack.

Jag gav hennes choklad och livets bästa sällskapsspel Cluedo. Det utspelar sig på en herrgård, det finns typ tio rum, åtta vapen och åtta karaktärer. En har blivit mördad och spelet går ut på att ta reda på vem som mördade, i vilket rum, med vilket vapen. Så. Jävla. Roligt.

En annan rolig grej är detta:

Tja! Det är jag som är Keyyo.

Epic fangirl moment.

Idag skulle det åska och regna men istället är det 27 grader och strålande sol, så nu ska jag fortsätta att uppröra grannarna med mina pattar. Hejdå.

Mina fötter värker. Och min axel. Sträckte nån muskel när jag skulle ta en skitcool hoppbild framför gamla Berlinmuren vid East Side Gallery. Bilden blev dock bra. Helt klart värt en sträckning.

Vi har promenerat två dagar i sträck och nu är det dags för den obligatoriska bloggredovisningen. Let’s do this.

Första dagen gick vi till Mauerpark. Det är en skitstor loppis som ligger vid en park vid en del av den gamla muren. Köpte ett par silverörhängen och tog mitt livs kanske bästa mobilbild på Anton. Kolla hur a) snygg han är, b) perfekt han omringas av jackor och skjortor, c) estetiskt tilltalande skyltarna pekar, och d) helt perfekt bildjäveln är?!

På kvällen åkte vi till Tempelhof – en nedstängd flygplats som numera är en park. Vi köpte med oss mousserande och pistagenötter och hamnade framför världens bästa funkband, Ruperts Kitchen Orchestra, som spelade i flera timmar. Det enda jag kunde tänka på var hur min pappa hade sagt ”det här är så bra! det är sååå bra!” väldigt många gånger med brittisk brytning om han varit med.

Igår gick vi, enligt min stegräknare i mobilen, tre mil. Det känns fortfarande i fötterna. Såg sånt här hela dagen.

Idag åt vi detta till frukost. Tänkte bespara er salivproduktionen och inte berätta hur det smakade.

Spatserade runt i Kreuzberg och Friedrichshein och tog hoppbilder. Som den här.

Och den här. Det var i detta ögonblick som en muskel i min axel ba nope. Aj. Ont. Väldigt många människor här. Låtsas som ingenting. Todelo.

Och det var mina bästa Berlinbilder hittills. Imorgon åker vi hem igen! Inte förrän på kvällen, dock, så vi tänkte äta apfelstrudel, gå i second hand-affärer och köpa saker vi egentligen inte behöver. Som en bör, när en är på semester.

Nu ska vi äta middag och dricka svinbilliga drinkar. Ohoj!