Hay folks. Hur mår ni? Det är söndag kväll, jag sitter på snabbtåget från Göteborg till Stockholm och irriterar mina tågsgrannar med att hosta ur mig lungorna varannan minut, så med mig är det alltså bara fint tack.

Är inne i en blogg-svacka igen, känner jag. Gör jättemycket kul som jag skulle kunna skriva om, men att verkligen göra det känns för mig lika givande som att sitta och se målarfärg torka. Eller nagellack för den delen. Helvete vad tråkigt det är.

Tänkte därför, i min tågtristess, sammanfatta min Göteborgshelg i ett enda långt inlägg. YAY. Fan vad kul. Nu ska ni få höra.

Kom till gbg i torsdags kväll. Fredag förmiddag tillbringade jag i min balklänning från gymnasiet. Det finns INGET* jag hellre vill än att få tillfälle att bära den igen!!! Kolla vad fin. Överväger detta som outfit till Guldtuben 2015. Har blivit lite tjockare sedan balen 2013 men andningssvårigheter känns totally worth it.

* = med undantag av att skaffa katt

Fredag kväll åkte jag till stan och mötte upp mitt livs bästa människor. Åt middag hos Sonja, drack öl på Pustervik och hade matchande paljettkläder. Jag upprepar: MATCHANDE PALJETTKLÄDER. Ni förstår inte hur fantastiskt det är att gå ut med sitt ~*crew*~ där alla är klädda i 100% paljett.

Beatrice Eli spelade samma kväll och var asbra. Det är typ det jag har att säga om henne: asbra. T’was truly magnificent (<- läses med den bästa brittiska accent ni kan åstadkomma).

Sov hos Sonja, åkte hem, fotade världens fulaste (SKOJA BÄSTA!!!) lilla hårboll (hon ser as-arg ut men är mestadels snäll) och åkte tillbaka till stan för Asta fyller år och hade fest!

Åt, drack, pratade och sorterade Astas kollektiv-sambos kortlek med sexiga män i underkläder. Höll på att kvävas av mina egna hostningar och var smått illamående men det är liksom ingen ursäkt när en av ens bästisar fyller 21.

Och nu sitter jag här. Ser ändå förvånansvärt nöjd ut för att känna mig dödssjuk på insidan? Nä jag överdriver lite. Dö hade jag inte tänkt göra. Inte förrän jag kommer hem till lägenheten i alla fall.

På tal om att dö! När jag var typ 13 fick min mormor ett halsband av sin syster och jag sa att när du dör mormor vill jag ärva det av dig. En får paxa snabbt liksom.

Idag åt mormor och morfar middag hos oss och mormor frågade om jag mindes halsbandet och att jag ville ha det. Jag sa ja. Hon sa Då kan du ta det nu, så slipper du vänta tills jag dör. Cutiemormor!! Så nu har jag ett asfint gammalt halsband från Kalevala Koru.

Mormor fick dessutom en iPad i födelsedagspresent – hennes första steg in i the world of internet! – så jag vet att hon kommer läsa detta. Hej mormor. Shoutout till henne.

SÅDÄR! Jättemånga bilder. Visst har jag haft en kul helg. Jajamän. Nu ska jag lyssna på musik och försöka glömma bort åksjukan som uppstod av att skriva detta inlägg. Hehe. Hejdå.

Hej followerz. Det är dagen efter Blog Awards 2014. Såhär fin och glad var jag igår:

Och idag vaknade jag, nöjd efter konferencierandet igår, men med stresskänslan kvar i halsgropen, tröttheten som ett täcke över hjärnan och med världens obehagssorg i hela kroppen efter att ha drömt att pappa dött. Drömmer så himla ofta nu för tiden att någon i min familj dör, vilket enligt mina twitterföljare tydligen betyder att jag avslutar ett kapitel i mitt liv för att påbörja något nytt. Jag har ingen aning. Det gör mig bara sjukt stressad. Vaknar och har ingen verklighetsuppfattning, är liksom inte ens medveten om att det bara var en dröm.

Vilket suger.

Därför var det fint att detta kom med posten idag:

OnePiece sponsrade Blog Awards och kunde på något mysko sätt ana att jag inte skulle vara mitt bästa jag idag. Om jag inte haft Markus Krunegård-konsert planerat ikväll så hade jag utan tvekan hoppat i min nya mysdräkt och inte rört en muskel mer idag.

Nu ska jag åka och möta Sonja som kommer upp över helgen. Hejdå.

Igår tog Sonja studenten. Sonja, som jag känt sedan ettan på gymnasiet. Som flyttade till USA för tre år sedan och som jag och Asta saknade skitmycket. Som kom hem efter ett år och återigen blev del av vår trio. Som är så himla intelligent, rolig, energisk, positiv och är bäst på att hångla. Jag stod vid utspringet som en stolt mamma. (Inte lika stolt som hennes egen, dock. Hon var jävligt stolt.)

Blev så blodigt nostalgiskt när jag såg dem springa ut. Var på fullaste allvar exakt lika spänd/nervös/förväntansfull innan låten gick igång som jag var för ett år sedan när jag själv skulle springa ut.

Jag och Asta tänkte att vi ville hänga något om halsen på henne, så vi köpte en billig, lila fjäderboa. Som förstörde både klänning och hatt och färgat båda lila under flak-åket, tydligen. Oups.

Två av mina bästa vänner in da worldzz

Någon delade ut såpbubblor och plötsligt hade alla såpbubblor. Jag ba HALLOJ och grät kamera-glädjetårar.

Sedan var det mottagning hos familjen Román. Mamma Román och Pappa Román höll tal och jag var två och en halv millisekund från att börja böla.

Av mig och Asta fick den numer skolfria en prickig skokartong med venussymbolen…

… innehållande feministisk litteratur – så som Simone de Beauvoir, Hur man botar en feminist, SCUM-manifestet (hehe) – F!’s valskiva och en flaska mousserande rosévin med en passande, hemmagjord etikett: Sonja – grattis på studenten och krossa patriarkatet.

Och två änglar. För att bokmärkesänglar alltid behövs. Typ.

Grattis Sonja. Ily.

God söndag blöggy

Idag har jag finbesök från Göteborg! Sonja kom upp i fredags och sov hos mig inatt. Vi skulle på standup igårkväll men där var fullt, så vi hann därför beta av en trip till Söder, öl för 30kr, glorifiering av Göteborg av filosofisk stockholmare, jordnötsringar och en hetsk jämställdhetsdebatt med en vit kränkt skådespelare och hans flickvän.

Vi ägde debatten. Skådespelaren var väldigt dålig på att lyssna och väldigt bra på att skrika att vi hade fel. Firade vinsten imorse med att springa på ICA.

Köpte juice, mjölk, plättar, sylt, chokladcroissants och…

JORDGUBBAR

So d-licious

Sen sprang vi på second hand och letade balklänning till Sonja. Utan lycka, dock. Och nu sitter jag hemma i lägenheten igen och är dötrött efter att ha promenerat runt hela stan på några timmar. Godnatt.

Okej, kan vi bara ta en sekund eller två och begrunda hur underbara vänner jag har?

De satt asglada och asglittriga på parkett med denna skylten. We <3 Clara. Skrek rätt ut när jag såg dem. Shit.

Sen hittade Sonja en annan skylt som någon dumpat. Men det var ändå mig de hejade på, alltså. Mig. Japp.

Nu har jag druckit en kopp te på hotellrummet och försökt lugna ner mig trots att min hjärna är helt AAAAGHLKUÖAKEHRÖKN så snart antar jag att jag får pallra mig ner till efterfesten och äta snittar och dansa tills klockan 06. Visst låter det hur jobbigt som helst. Jag vet. Jättehemskt.

Tack igen, denna veckan också. Till alla som stöttar och peppar oavsett vad journalister och andra tycker. Ni är så himla bra. Sov gott!