Gokvälla blöggy. Vad gör ni? Jag ligger nedbäddad i sängen och är svintrött. Att lägga sig klockan 22 är my new thang. Jag var så trött, hela tiden, trodde det var PMS fast oavbruten, och så fick jag ett hot tip: att lägga mig tidigare. Det funkade. Will you look at that.

Sen kanske det beror på att jag jobbat halvdagar med radio de senaste 6 veckorna, tackat nej till alla andra jobb och inte längre behövt jobba på kvällar och helger. Det kan också ha varit en bidragande faktor. Kanske.

Annars då. Idag träffade jag dessa två:

Johanna och Melanie! Som, precis innan jag mötte upp dem, blivit eskorterade in på Urban Outfitters av två vakter och anklagade av kassörskan för att ha stulit två hattar.

De två hattar som de hade på huvudet, alltså. Som de vände på och visade kom från H&M och Gina Tricot. Såhär kände de då:

Fast det sa de inte. De godtog ursäkerna och gick därifrån (och mötte upp mig och berättade, väldigt upprört, hela historien). Jag fiskade upp mobilen o ba ”få se hur ni såg ut när det hände, se arga ut, jag måste blogga om detta”.

Sen gick vi och åt thaibuffé men det fotade jag inte och det kanske beror på att jag inte vill läska er men kan även bero på att jag är dålig på att samla bloggstoff så detta var allt för idag hejdå.

Amigos! Er matbloggande veggurl till eder tjänst. Ikväll gjorde jag och Simon vår säkert mest avancerade maträtt hittills.

Ni vet ju att vi missbrukade Santa Maria-kryddpåsar under det halvår vi bodde inneboende? Idag gjorde vi riktig thai. Från grunden. Med ingredienser. Say whaat.

Pad thai med krossade jordnötter. Eller tvärtom, egentligen. Krossade jordnötter med pad thai. Väldigt mycket jordnötter. Mmm.

Receptet hittade jag på min favorit-veg-matblogg, HÄR. Det blev gott men nästa gång har jag nog bara i en lime istället för två. Dessutom rekommenderar jag alla att kolla så att ni verkligen har en mixer innan ni kör igång. Att sitta och pressa sojakladdig, finhackad ingefära genom vitlökspress gjorde att matlagandet tog lite längre tid än planerat.

Nu: Harry Potter och pringles. Är alltså vad som händer i mitt liv ikväll, fastän det låter som en bok i serien. Ni-vet-vem gjorde ett Pringlespaket till en horrokrux. Skitsvårt att hitta. Återfanns efter år av sökande på Hemköp Hornstull.

Kompisar! Jag lever! Eller, alla delar av min kropp utom fötter, knäveck, ljumskar och ländrygg lever. Nyss nämnda områden är hyfsat döda alt. döende. Men jag, jaget, Clara, lever!

Be mig om mina spontana känslor såhär efteråt. Jo men gör det. Okej, min första känsla är aj. Tänker fy fan. Jobbigt. Min andra känsla är what. Som i wft-jag-klarade-det. Har aldrig sprungit mer än en mil och idag dubblade jag det. Utan problem. I am friggin proud.

Innan. Och efter.

Twittrade och instagrammade åt Göteborgsvarvet hela vägen runt. Vet inte hur många som ropade ”sluta smsa och kubba istället!”. Jag kände mest att well, det är jag som springer 21 kilometer och inte du. Dessutom jobbar jag. Får alltså betalt för att motionera idag. Sug på den en liten sekund.

Avenyn. Aj. Lätt jobbigaste biten. Så varmt att hela nyllet brände. Är glad att ögonen inte sitter i armarna så att jag sett hur jag såg ut. Kan inte ha varit en vacker syn.

Men fyra kilometer senare var jag i mål! Med genomblöta strumpor, leriga skor och världens mest efterlängtade medalj. Om jag har på mig medaljen nu, hemma i soffan, medan jag bloggar detta? …kanske.

Och så blev det thaimat. Tack gode gud för thai. Tack gode gud också för det faktum att jag inte blir dålig i magen av kyckling (som jag blir av rött kött pga inte ätit på sex år) för detta var den godaste fågel jag någonsin lagt på tungan.

Nu ska jag… nä. Skoja. Ska inte göra ett skit. Om godisätande och medaljpussande ingår i ”inte ett skit” är det precis vad jag ska göra.