HEJ!

Sitter på tåget hem mot Göteborg. Tagga Göteborgsvarvet imorgon. Tagga att jag vaknat de två senaste mornarna med en brännande halsvärk. Tagga livet.

Filmade min nästa vlogg imorse, eftersom jag åker tillbaka på måndag och inte hinner filma då. Finns en möjlighet att det blir min tröttaste vlogg någonsin. Varje mening krävde typ fem omtagningar och jag gäspade fram tårar hela tiden. HÄRLIGT! Om det ser ut som att jag gråter så ber jag om ursäkt redan nu. Tänkte redigera den på tåget (om jag inte somnar).

Meeeeen satteeeeee medan jag sitter här och är livrädd inför tanken att jag ska springa en halvmara imorgon kan ni ju titta på avsnitt tre av Välkommen till Indien som kom ut igår. Vi mediterar och åker i någon konstig jäkla cykel väldigt högt upp i luften. Skrattade så jag skrek när jag såg det på Splay häromdagen. Kristina är bäst.

Varsågoda:

Har ni testat yoga någon gång?

Jag gjorde det första gången när jag var 14. Det var fruktansvärt. Var vig som satan när jag var yngre, men ändå stod jag med ena armen snett ner över benet, andra armen i luften, nacken i 180 grader rakt uppåt och svor tyst åt yogainstruktören som mitt i allt detta bad mig ”sträcka ut ryggraden”.

Förra året testade jag yoga igen, för första gången sedan jag var 14. Nu har jag kört i snart ett helt år. Det är så jävla gött. Det är sjukt egentligen, hur min kropp gick från att vara vig men sämst på yoga, till att bli smidig som ett kylskåp men att älska yoga. Varje gång jag går ett pass, lämnar jag lokalen och känner mig ganska exakt såhär:

Plus att yogainstruktören vi har är sjukt bra. Jag har skrivit om honom förut, men känner att det är dags att outa hans namn. Anders, som yogar vid Hötorget, du är fantastisk! Sluta aldrig hålla yogaklasser! Sluta aldrig prata om hur stjärntecknena får mig att må, även om jag inte är helt hundra på att jag tror på det! Sluta aldrig förundra mig när jag tittar upp från min hundposition för att se dig stå raklång på huvudet och få mig att tänka tankar som ”vänta va” och ”ofta inte det där gör ont”!

Yogade i förmiddags mellan klockan elva och tolv och lämnade salen med en sån peppig känsla i hela kroppen. Ville gå fram till Anders efteråt och ba U DA BEST!!! men vågade inte. Så jag skriver ett blogginlägg om det istället. What to do.

Idag var jag och Johanna på yoga. Jag gillar yoga. Inte för att jag är skitspirituell och tror på att planeternas placering skulle kunna påverka mitt liv det minsta, utan för att vi har världens bästa yogaledare.

Tänker inte nämna några namn, men X som lär ut Power Yoga vid Hötoget är det bästa som hänt mig i träningsväg.

Höll på att skriva träningsvärk istället för träningsväg. He he.

Idag satt vi i någon slags häcklöpningsliknande position med blicken fokuserad på tårna. Detta är min yogaledares exakta ord:

Drishti på stortån. Beundra din stortå. Din vackra stortå. Du har en, jag har en. Alla har vi en stortå.

Egoboost, Blondinbella? HAH. Yoga med X ger mig allt självförtroende jag någonsin behövt.

Såhär ser förresten min stortå ut för er som undrar:

Lite flammig med avskavt nagellack. Så vacker.

Hallo mates. Det här med att jag var på yoga i måndags. Det var ju trevligt. Så trevligt att Johanna drog med mig på hennes dansskolas öppna hus på ännu ett yogapass.

Jag älskar att yoga är så förbannat flummigt. Jag älskar att alla yogainstruktörer är flummiga, de med. Jag älskar att vara vittne till mina tankar och utan att döma känna energin stråla genom mitt bäcken. Jag älskar att jag somnade under avslappningen och ryckte till som fan när yogaläraren sa att vi kunde öppna våra ögon.

Sen åt vi sushi.

Fräscht

Shit jag har varit för upptagen med att joddla på mitt rum åt att Mello äntligen är officiellt, att jag helt glömt bort dagens NÄST viktigaste uppdrag!

JAG VAR JU PÅ YOGA!

Jag:

Eller POWER YOGA som det så fint heter. Vet ärligt talat inte skillnaden. Det var jag och en annan i gruppen som aldrig kört innen (eller – åtminstone inte sedan jag var 13 år) men det vågade jag ju inte säga när instruktören frågade. Man är väl svensk, för bövelen.

Yogan var okej, men det jag älskade mest var utan tvekan instruktören. Lång, superspinkig herre med runda glasögon, som berättade för oss att vi alla är fångar inlåsta i våra egna kroppar och enda sättet vi kan känna friheten vi upplevde innan vi föddes är genom att utöva yoga. Han hade inte heller några större problem med att hoppa (!) från plankan till att stå på huvudet.

Jag ba mhmm jaha :-) *knäcker ländryggen*