15:41 2018-10-21

Ja kära nån, jag LEVER faktiskt trots att jag inte lever just här på bloggen just nu. Anledningarna är två:

-Jag har heltidspraktik och är således trött på kvällarna
-Min identitet svävar längre och längre ifrån ”blogg-identiteten” varje dag. Jag känner att jag inte hör hemma här!! Men ibland… Ibland åker man dit. Ner i bloggträsket. Som nu!

Jag fick en fråga för några veckor sedan:

Och jag skriver GÄRNA lite om min tidspessimism för det är en egenskap som följt mig hela livet. Denna egenskap är en ganska stor del av mig, för den hänger ihop med många av mina andra egenskaper/brister.

Vi ska väl börja någonstans och exempelvis kan vi börja här: jag, Erika P purke petersson, är en stundtals ängslig person. Detta går absolut i ojämna cykler och är bundet till årstid, dagsform, sömnstatus, livssituation. Men ängslig är jag iallafall.

Den här ängsligheten tar sig uttryck i många skepnader. Exempel:

Jag vill inte göra folk besvikna
Jag vill inte vara en börda för andra
Jag vill inte att folk ska tro att jag tror att jag är något

När man slår ihop dessa tre komponenter i min personlighet kan man se summan: Jag Vill Inte Komma För Sent.

Utöver min egen ängslighet så finns det en annan del av mig som gör mig till en tidspessimist. Det är följande: 

(ursäkta jag har blivit ALLDELES för bra på photoshop jag ber om ursäkt)

Jo: jag litar för det första inte på att saker kommer gå som de ska. Jag är alltid förberedd på att grejer kommer gå helt åt helvete fel. Ett exempel: Man ska på en grej som är lite viktig. Säg att jag ska ha ett möte med en person. (går aldrig på möten men SÄG DET iallafall) Jag kanske måste åka en bit för att ta mig till mötet. Här kommer då en lista på saker som kan gå fel:

  • Jag kan tappa mina ben
  • Bussen kan gå sönder (om jag åker buss)
  • Tåget kan bli inställt (om jag åker tåg)
  • Jag kan gå vilse
  • Jag kan få akut skoskav och behöva kräla på mina knäskålar hela vägen
  • Vägen, cykeln, kickboarden eller fötterna kan gå sönder
  • Något kanske sprängs

Detta är bara exempel!! axplock!! Ur denna SKATTKISTA med förslag på vad som kan gå fel när man ska på ett möte. Och även om jag inte tänker aktivt på alla dessa punkter när jag ska någonstans sitter det i hjärnan. Jag är ohjälpligt skeptisk till min omgivning. Herregud JAG måste ta mitt eget ansvar när min omgivning inte kan göra det. Det är upp till mig att bege mig av en kvart innan tiden en sund människa hade gett sig av. För man vet aldrig!!!!

I grund och botten tycker jag detta är en riktig toppenegenskap. Jag känner att jag kan lita på mig själv. När andra kommer för sent korsar jag armarna förnöjt och känner att jag är en enda sak: oklanderlig. Det är självklart också bara  jag som får betala priset för mitt eget beteende. Mitt liv har varit en enda lång väntan på att få gå in, komma fram, gå på och så vidare. Om jag tänker tillbaka på mitt liv ser jag endast: ett evigt stirrande på en vägg i väntan på att någon ska säga ”Erika?”.

Jag kan också tycka att det här är förjävla ocharmigt. Det är klart jag hade velat unna mig att vara en lite avslappnad person. Men herregud jag gör väl vad jag KAN med den genpool jag har fått. Jag förmår mig helt enkelt inte lämna lägenheten för sent.

Att leva som tidspessimist är egentligen inget problem förrän man stöter på en tidsoptimist. Och det verkar vara en naturlag att är du tidspessimist och intresserad av att bli ihop med någon så kommer den personen UTAN TVEKAN vara tidsoptimist. Och du får helt enkelt stå ut med att du är den som blir:

  1. stressad innan ni kommer iväg
  2. stressad under tiden ni är på väg
  3. stressad efter att ni kommit fram lite sent

Men nu är det bara så att vi är en skara människor i världen som tänker exakt så här: Antingen kommer man lite för tidigt eller så Brinner Man I Helvetet För Evigt Amen.

Ha det gottglenn!!!!!!

Erika

 

09:23 2018-09-29

Nämen tänk att jag fick vara med och hänga på den här goa mässan. Jag var så himla nervös inför mina samtal men alla runtomkring var så hjälpsamma och glada och goa så det gick bra.

Gick upp så förebannat tidigt för att mosa in gröt i ansiktet och traska till tåget. Allt var försenat men man är ju en tidspessimist av RANG vilket för en gångs skull var extremt positivt. Tydligen är det något man ska ha lärt sig sen barnsben, var bokmässan är nånstans, eftersom den informationen nästan är omöjlig att googla sig fram till. Min göteborgskompis hjälpte mig i striden och det löste sig men om nån i framtiden undrar: MÄSSAN ÄR I GOTHIA TOWERS TYP OCH MAN GÅR IN MITTEMOT LISEBERG MEN DET FINNS OCKSÅ ANDRA INGÅNGAR TACK TACK!!

Inne på själva mässan stod alla montrar packade jämte varandra, man kunde stå i en ”korsning” och höra 4-5 författarsamtal samtidigt. Detta brände sönder huvudet efter 2-3 minuter och resterande timmar var man bara avdomnad. Tycker det är gal1 att människor orkar vara här 3-4 dagar efter varandra. Speciellt alla hjältar som jobbar på mässan och står 10 timmar om dagen PLUS plockar upp och plockar ner allting.

11.00-11.30 samtal på ABF om arbetarlitteratur med Sara Beischer, Magnus Nilsson, mig och Peter Gustavsson som moderator. Vi pratade om hur arbete skildras i böcker och hur arbetarlitteraturen växer fram i Sverige. Jag var nervös men de andra var så lugna så det smittade av sig efter ett tag. Det hjälpte också (faktiskt) att så många människor gick runt omkring montern och pratade och tog 0 notis om oss. Då kändes det inte som att det vi sa var så mycket i fokus. Folk sket väl i oss! Det var jättebra för scenskräcken just i det läget.

Efter ABF vandrade jag och Johan runt och kollade på andra utställare. Bokmässan är ett oändligt universum som aldrig tar slut när man väl börjar traska runt? Så märklig upplevelse att aldrig komma till ett slut eller en vägg utan snarare bara gå in i nya dimensioner hela tiden. Pausade också för att gömma oss i galagos förråd och äta pastasallad sittandes på 2 kartonger.

14.00-14.20 samtal på svenska kyrkans scen ”se människan” med moderator Ludvig Lindelöf.

Efter äventyrspromenaden och pastasalladen fick jag vara med på ett samtal hos svenska kyrkan. De hade en ENORM scen med storbildskärm(?????) vilket kändes som en enorm obehaglig prövning. Lättnaden över att ABF-samtalet gått bra försvann och jag blev nervös igen. Men Ludvig var världens lugnaste och trevligaste person så jag kände mig ändå trygg efter några minuter.

Det var en orimligt stor publik och efteråt ville jättemånga köpa en signerad bok. Blev tårögd. Sen kom 2 tjejer och frågade på norska om jag ville komma till Norge och föreläsa. I all hybris sa jag ”Hahahahahahaha ja!!!” Men nu känner jag baksmällan av det jakande svaret för hur i hela helvete ska jag kunna göra det ens. Jaja.

Sen följde tre timmar av planlöst promenerande igen. Fick Marie Tillmans nya bok signerad (rekommenderar till ALLA att kolla upp den) och vandrade runt och kollade på fantasyböcker och läsglasögon. Blev jättetrött.

17.45-18.00 samtal med Författarcentrums Vesna Prekopic. (Varför skriver jag ut tiden för samtalen? Hahaha det skiter väl ni i? Förlåt)

Vi var båda extremt trötta och enades innan samtalet om att vi kanske bara kommer svamla i en kvart. Men Vesna var så professionell ändå och ställde jättebra frågor. Känns som jag pratade i sömnen och sa säkert något riktigt sjukt och osympatiskt men jaja!!! Var ju helt slut. Efteråt kom det ÄNDÅ fram två glada damer som ville köpa bok. Jag blir tårögd varje gång nån kommer fram och vill köpa bok. Vill krama alla gamla tappra handelsmedlemmar/erfarna servicemänniskor som är intresserade av vad JAG har skrivit. Helt sjukt är det.

Nu är det väl slut på den här jävla skrytfesten hoppas ni och JA det är det!! Efter sista samtalet gick jag och Johan och åt på den goaste libanesiska restaurangen, drack en segeröl, gick vilse till hotellet i 2 timmar, somnade i ett mögligt hotellrum. Nu ska vi hem. Tack för allt bokmässan! Så jävla roligt att få vara med och känna sig stolt och bra. Tack tack tack till Galago också som ordnade allt!! TÅRÖGD IGEN!!!

13:57 2018-09-21

Hej alla kompisar och bröd, hur är läget?

Jag är helt slut efter min första praktikvecka på heltid och därför bloggar jag inte. Alla tankar och all energi tar slut under dagen och sen kommer jag hem och orkar inte göra nånting. Så förmodligen kommer bloggen bli ännu mer sporadiskt uppdaterad under hösten, om jag inte helt plötsligt dränks av kraft och lust och energi och börjar palla göra grejer på kvällarna också. Men det kanske dröjer. Det var bara det jag ville säga, så ni vet vart jag försvinner!

Kram från erk at work

15:19 2018-09-16

Hallå små lusar, hoppas ni mår bra. Nu kommer en till frågestund från mig till mig för det är tydligen mitt enklaste sätt att kommunicera här nu för tiden.

 

Vad har du gjort i helgen?

I torsdags tog jag mig vatten över huvudet och bestämde mig för att bjuda mina kompisar på min nyvunna kärlek AMAIRUTETTO SAUER, så jag pressade 14 citroner och hällde upp sockerlag i flaskor och höll på hela onsdagskvällen (tydligen sträcker sig min helg från onsdag till söndag). Sen bastade vi (mitt liv har sedan vi upptäckte bastun i bostadsområdet ändrat status från Risig Student till Risig Student Med Tillgång Till Bastu och det är en ljuv omställning). Det är en väldigt märklig grej att basta i grupp med människor man vanligtvis umgås med påklädd men det var en barriär vi långsamt tog oss över. Skönt!!

Besparar er eventuella bilder från bastun men här är lite citroner

I fredags var jag trött av bastu och drink, så på kvällen gjorde vi hamburgare med karamelliserad lök och glodde på Interstellar. Sjuk film? Så otroligt… lång? *bra recension* nej men den var toppen. Älskar matthew mc-gån-a-heyj

Igår hängde vi på 4H-gården igen för jag är ett barn som måste få se ett djur minst en gång i veckan, men insåg snabbt alla andra också hänger på 4h-gårdar när det är lördag. Vi trängdes 10 personer framför en liten grishage med en liten liten gris i. Det är ändå så man vill spendera lördagseftermiddagen? Ta en go kall promenad och sen glo på 2 höns. Livskvalité!! Sen kände jag mig rastlös och liten och usel (tvära kast i måendet kanske men kära nån det här var flera timmar efteråt, ha lite perspektiv!!!), och botade det någorlunda med att koka äppelmos och kolla på Goodfellas. Kanske inte en film man bara ger sig in i utan att läsa lite om den först, annars sitter man (som vi) och bara.. väntar på själva handlingen… tills filmen är slut 2 1/2 timme senare. Men den hade sina stunder.

*informativ bild på äpplen som blev mos igår*

Idag har vi storhandlat, vilket är det mest tillfredsställande jag vet just nu, är inne i en väldigt PLANERANDE period. Pengar ska sparas och veckor ska vara noggrant planerade innan de ens påbörjas. Sån är jag egentligen hela tiden men det blir som starkas i dessa ”börja på nytt”-faser alltså början av höstterminen och efter nyår.

Vad ska du göra ikväll?

Det är en bra fråga, jag vet inte riktigt. Jag har ingen plan!! Om jag vill uppnå något sorts välmående under kvällen borde jag ta mig ut och traska åt något håll nu. Sen ska jag försöka göra gnocchi ikväll och äta med tomatsås och mozzarella. Hel-vete va gött.

Vad tänker du på just nu?

Sitter och glor på hemnet dagarna i ända. Vill ha ett litet hus. Eller jag fattar ju att det inte går att skaffa just exakt nu innan jag är klar med min utbildning och har ett jobb och så, men jag längtar till ett hus nånstans ute åt helvete i småland verkligen. Vill odla och pyssla och ha något rum där man bara kan sitta och göra kreativa grejer. Blir rörd när jag tänker på att trampa upp på en liten stentrappa och kliva innanför dörren och bara… vara i sitt lilla hus. Hämta nån tomat ute i växthuset NÄ DRA ÅT

Ser ut som att paletterna är strategiskt placerade bakom datorn men sanningen är att de vuxit sig så stora under sommaren att de aktivt måste flyttas på 3-4 gånger om dagen beroende på vad vi andra i hushållet håller på med. De är överallt.

Fick en sån fin kommentar om att mina vardagsinlägg är trevliga så nu vill jag bara skriva vardag hela tiden. Mmmm det är ju faktiskt det jag gillar att läsa om mest själv också. Vi hörs hörni!!

Erkan

13:00 2018-09-13

Vad beskriver egentligen ens liv bättre än mobilbilder och printscreens från the every day life? Jo säkert ganska mycket, till exempel en obehagligt detaljerad dagbok, men det känns inte lika bloggvänligt eftersom jag (inte bara!!!) har som mål med den här bloggen att ni ska bli så obekväma som möjligt.

Här kommer lite vardag: (som om jag nånsin inte har vardag, snälla LIVET är en enda lång vardag men ändå)

 

Börjar med det mest spännande: Har efter år av (ganska oengagerat) sökande hittat en REDI go drink. Den uppfyller alla kriterier jag har:

Smakar inte sprit
SYRLIG
Härligt lyxigt skum

It’s the most wonderful time of the year när man får ta sig en go amaretto sour (INTE SOURZ som jag trodde det hette) och dra igång kvalitetstv exempelvis lyxfällan. Önskar denna bild var fotad med högupplöst jättedyr kamera, vill ha en KRISPIG bild på denna drink. Här ser den tyvärr mest ut som toapapper MEN MEN!!

En av mina favoriter på instagram har gjort en sylt på FLÄDERBÄR jag vill testa. Visste inte att fläderbär fanns? Trodde det bara var en kort kort blommande period och sen: en helt värdelös buske. Tji fick jag! Tänk också att ha glögg i sylt? Jag ÄLSKAR ju glögg och sylt!!

Ja, detta har förmodligen minst bloggvärde av all information här men jag har börjat, nästan frenetiskt, dokumentera mina dagar i en bullet journal. Absolut inte den på bilden, min är mycket mer Person Utan Armar Har Ritat Med Näsborren men den fyller ändå sin funktion! Så skönt att kunna stryka grejer man gjort under dagen och liksom rita lite meningslösa grejer varje dag. Är frälst och tror detta är den enda genvägen till välmående: att skriva ”gymma” på ett papper, sen gå och gymma, sen stryka ordet ”gymma” från pappret. Sen ta en amaretto sourzzzzzz

Är suddiga mobilmatbilder det nya kanske? Nej, det är det uppenbarligen inte, förstår man när man ser det här fotot. Så oklar solstrimma på pizzan?? Kisar man riktigt hårt ser det ut som en helt vanlig selfie av nån med uppseendeväckande hårväxt som precis sprungit ett maraton. Jaja, GJORDE iallafall pizza en dag. Nej, Johan gjorde pizzan och jag GJORDE honom sällskap. Höjden av lyx och flärd är att ta sig tiden att göra sin egen pizzadeg, ja det säger jag.

Har på något sjukt vis ramlat in som krönikör i tidningen Arbetet. Eller det kanske är för magstarkt att påstå det, men jag har gjort en krönika där och det verkar inte omöjligt att jag får göra fler. Det känns kul!

Har ju berättat om den där 4Hgården jag går till för att Stilla Mitt Sinne så att säga. Här är en kalv i domedagsljus. Jag älskar den!!!!

Åt FAJITAS en dag på anammas formbara färs och paprika. Det var faktiskt inte så himla gott. Däremot har jag fått upp ögonen för detta hederliga: LAGER. Att bara titta upp från ipaträsket lite och köpa sig en jävla BREZNAK är verkligen inte fel! Ursäkta för att jag skriver om två olika sorters alkohol i samma inlägg, men jag är väl för fan inte svt?? jag får säga vad jag vill!! ÄLSKAR att ta mig en breznak nån gång och le.

 

Det var lite info från det i särklass vanligaste livet i sverige!! Följ mig för mer halvtråkiga middagar, suddiga bilder och LAGER.