19:12 2019-01-30

Hej kära kamrater

Den årstidsbaserade sorgsamheten tar sig friheter jag absolut inte har gett samtycke till. För att citera David Wiberg: Ingenting känns längre riktigt kul. Hur tar vi oss igenom det här? Jag har försökt på olika sätt:

Äta 8-9 smörgåsrån med bara smör (jättegott men löser tyvärr inte ett enda problem)

Placera min cykel på andra sidan stan men inte orka hämta den så att jag varje dag får tänka ”juste jag har ingen cykel” (att gå är förvisso ett mindre irriterande färdsätt än att cykla men i övrigt hjälper det inte mot apatin tydligen)

Tänka på min framtid (jättedåligt fungerar absolut inte)

Äta vinbladsdolmar (VANSINNIGT GOTT, oväntat bra humörhöjare vad fan är det i de där gröna korvarna egentligen)

 

Blev glad nu bara av att se denna bild. Snart är det vår hörni. Det finns hopp.

Men SÅ jävla mycket hopp finns det inte. Vi får jobba oss igenom det här. Exempelvis kolla Blocket igen. Idag har jag kikat lite närmare på hur de har det i Skaraborg. Häng med!

 

”kommer att kräva bilder och info”. Absolut absolut ska Sakin komma till ett GÖTT ställe och inte gå något hemskt öde till mötes men vad ska man visa upp bild på… Det är en aggressiv annons men samtidigt… Så full av kärlek?

 

Lika höga krav här på att man ska vara en snygg hygglo person men fågel nr 2 har iallafall en stark USP: går att pussa på magen. Det man alltid undrar när man letar undulat

 

”bilder på föräldrarna” okej (men vill gärna köpa den fy i helvete va söt)

”använd 15 ggr”

 

Tack för den ärligaste texten på hela internet

Tog först rubriken som en rent personlig kränkning. ”vadå min DÅLIGA husvagn?” vad är det för The Game den här annonsören jobbar med…

”Tjena jävlar du vilken dålig husvagn”
*kär direkt*

 

Hur menar du med.. oanvända

 

hahaha han har gjort sitt!! Wiktor är klar! Så ung men ändå KLAR i Mariestad. Ett jävla sätt att bli utkastad på.

 

 

Det är väldigt oklart.. .allt är väldigt oklart

 

 

hahaha ja EXTREMT gärna. Bra bild också. Undrar om det är en bild mitt uppe i själva fighten. Man kan ana ilska och hat i deras blickar. ”dra åt helvete” säger nån utav dem och hytter med fjädernäven.

 

Den är snäll.

Måste bort.

 

VAD ÄR DET FÖR SUDDIG BILD?? VADÅ 88%?? Han har också gjort sitt. DONE with Tidaholm. ”Aldrig mer!” Säger han på den där bilden när han rusar ifrån Tidaholm. This town was never big enough for you 88% Dorperbaggen Leif!!

 

Men vad ska de jobba med

 

Måste sälja sin kanin för den har en för personlig själ, det kan man förstå! (också en jävla toppenbild, den säger allt om hur den här kaninen är så ÄNGSLIG och känslig och missförstådd i den här familjen. Ett äkta emo. Extremely personal soul)

 

Ja det var väl fint att få hänga lite i Skaraborg kanske? Inte vet jag, jag ska gå och andas i en burk med vinbladsdolmar.

 

Kram  å sånt

Erk

17:56 2019-01-24

Örebro.. Örebro… i 3 timmar ikväll hade jag en liten psykos och tänkte: ”Örebro är både ett landskap och en stad”. Det är inte sant. Oavsett så kan jag ingenting om Örebro. Jag måste plugga lite Örebro, jag är tydligen fullständigt obildad i Örebrofrågan. Vad är dygnen i livet om inte 24 timmar långa möjligheter att lära sig något nytt, va?

Min bild av ”research” av en geografisk plats: se vad de säljer på blocket.

Inget säger så mycket om en geografisk plats som dess blocketannonser. Så nu ska vi se! Här kommer min lista över saker i Örebro jag inte tänker köpa, varvat med saker i Örebro jag vill köpa. Ungefär varannan fattar ni väl. Den här listan är själva definitionen av verkshöjd så ingen får komma och kopiera det här sen, det vore faktiskt outhärdligt och fruktansvärt för mig. Och straffbart! Alla bilder är snodda från blocket och det fattar väl jag med att snart bli jag stämd bla bla bla internet upphovsrätt domstol rättssäkerhet justitia… Låt oss njuta av skärmdumpar nu:

 

Den här vill jag inte köpa:

 

Pris: 2000kr

Börjar man läsa meningen så verkar det som att säljaren behöver förklara VARFÖR hunden är född 07.03.2014. Det skrattade jag gott åt. Hunden är uppenbarligen rasist och nöjer sig bara med en svensk familj och det gör att jag får en känsla av att vi inte skulle komma överens men samtidigt… Man blir lite intresserad?

 

Jag vill dock gärna köpa:

 

Pris: 24 000kr

Ringde direkt. Det är ju en skitbra soffa om den enda beskrivningen som behövs är ”jag köpte förra året”. Det är en annons med självförtroende och ärligt talat, med självförtroende kan man sälja vilken skit som helst.

 

Vill helst inte köpa:

 

Pris: 3500kr

Nej, exakt den vill jag inte köpa för 3500kr. Argumentet ”finns INGEN som kan ha en likadan.” är dock starkt och jag ska överväga det vidare.

 

Kan tänka mig att köpa:

Pris: 300kr

”fräsch” så jävla go beskrivning av en liten bird

 

Kommer förmodligen inte köpa:

VIKINGARNA??? var är ni?? (Det är själva författaren som säljer sin egna bok på Blocket och han har en jättelång beskrivning i annonsen med olika ”kommentarer från folk på Facebook om boken” det är det ljuvligaste jag sett.)

 

 

Inget snack om saken, kommer definitivt köpa:

 

Pris: 1600

Favoritdelar av denna annons:

Att säljaren skriver att det är en ÄLDRE iller

Den har PRECIS attackerat en fågel

på en GEDIGEN TRÄBIT

där den STÅR STADIGT (man var orolig för det ju)

udda inredning

Helt underbar!!

 

KOMMER UTAN TVEKAN OCKSÅ KÖPA:

 

Jag har ingenting att säga om det här. Det är alldeles för roligt. BÄBIS GRIS

 

Inte helt säker på att jag kommer köpa:

Pris: GE BUUUUD!!!!!!!

 

 

Har svårt att se att jag INTE köper:

Pris: 100kr

”vad jag minns…” stark historia!

 

Kommer tyvärr inte köpa:

Pris: 95kr

Förstår ingenting. Är den ny? Är den gammal? Räcker lagom till att inte åka in i finkan. SMS:a

 

Så, då har vi lärt oss lite om Örebro idag. Det var väl härligt?

Tack för mig

 

17:51 2019-01-21

Hej!

Med anledning av att vi nu har en regering kan jag äntliga börja blogga igen! Jag har ett särskilt avtal med Regeringen AB som innebär att jag bara får blogga så länge Swedish country of Sweden har en statsminister. Därav denna lilla paus, nu åker vi igen.

SJUKT det hade varit?? 

Nu känner jag att denna blogg är ett svårstartat skepp. Eller det är ju ett skepp som egentligen aldrig varit igång, men nu känns det trögare än nånsin att driva igång det här projektet som det innebär att hålla en blogg aktiv. Jag förstår att ni nu efter mitt uppehåll har många frågor i stil med ”hur vågar du ens visa dig här igen?” och ”Erika vem??” och jag lovar att jag ska besvara ALLA dessa frågor i sinom tid.

Men först ska jag, i punktform (egentligen det mest förmånliga sättet att kommunicera på eftersom det är anpassat efter ett marsvins attention span), berätta om de största händelserna okt-jan i mitt liv:

  • Dagen efter nyår städade jag så vansinnigt intensivt att jag råkade hoppsparka sönder min dator rätt ner i golvet. Lämnade in den gamla dåren till något härligt killföretag som sa ”vi kommer skicka den till en T-E-K-N-I-K-E-R” (de bokstaverade ut det så för jag har tyvärr inte ett ansikte som utstrålar ordförståelse) och sen var det inte mer med det.

    Tre dagar senare fick jag ett mail där det stod ”det är inget fel på datorn” och då var jag riktigt nära att formulera ett syrligt svar om att ”HUR I helvete kan ni inte se hur mycket fel det är på den här datorn den har varit i fight med ROCKY (fast tjej) och legat och kvidit i flera dygn av smärtorna?” men jag hade ju ingen dator så jag kunde inte skriva det till dem. Gav dem alla mina pengar men upplever fortfarande ett oroväckande beteende från den här lilla ljusgrå lådan så hela min tankeverksamhet kretsar kring en enda sak nu, varje timme på dygnet.

    ”Hur har datorn det???” kan jag vakna mitt i natten av att jag tänker.

    Tyvärr känns datorer inte alls som självläkande djur, den här macbooken kommer inte likt en mask ”bara växa ut igen” om man hugger av den på mitten. (Undrar även om det där är en skröna eller sanning, vet du så maila mig.)

Det var en väldigt lång punkt. Nästan så att det här inte känns som en punktlista längre för jag har bara en till sak att berätta:

  • Har spelat en del GTA V

Ja, det var allt. Den här säsongen av Erikas Blogg På Nöjesguiden kommer, som ni ser, präglas en del av klickbetesrubriker. Det kommer alltså vara rubriker som ska locka er att komma in här, och sen blir ni besvikna för alla blogginlägg kommer vara typ ”jag sov 8 timmar sen åt jag frukost och sen frös jag lite så jag tog en filt!!” men själva RUBRIKEN kommer sälja så inåt helvete för den kommer låta typ såhär ”Åtta sätt att veta att du är två meter lång”

 

Sådär det var allt för mig, vilken jävla KICKSTART va!!

Hej från Mig

 

15:41 2018-10-21

Ja kära nån, jag LEVER faktiskt trots att jag inte lever just här på bloggen just nu. Anledningarna är två:

-Jag har heltidspraktik och är således trött på kvällarna
-Min identitet svävar längre och längre ifrån ”blogg-identiteten” varje dag. Jag känner att jag inte hör hemma här!! Men ibland… Ibland åker man dit. Ner i bloggträsket. Som nu!

Jag fick en fråga för några veckor sedan:

Och jag skriver GÄRNA lite om min tidspessimism för det är en egenskap som följt mig hela livet. Denna egenskap är en ganska stor del av mig, för den hänger ihop med många av mina andra egenskaper/brister.

Vi ska väl börja någonstans och exempelvis kan vi börja här: jag, Erika P purke petersson, är en stundtals ängslig person. Detta går absolut i ojämna cykler och är bundet till årstid, dagsform, sömnstatus, livssituation. Men ängslig är jag iallafall.

Den här ängsligheten tar sig uttryck i många skepnader. Exempel:

Jag vill inte göra folk besvikna
Jag vill inte vara en börda för andra
Jag vill inte att folk ska tro att jag tror att jag är något

När man slår ihop dessa tre komponenter i min personlighet kan man se summan: Jag Vill Inte Komma För Sent.

Utöver min egen ängslighet så finns det en annan del av mig som gör mig till en tidspessimist. Det är följande: 

(ursäkta jag har blivit ALLDELES för bra på photoshop jag ber om ursäkt)

Jo: jag litar för det första inte på att saker kommer gå som de ska. Jag är alltid förberedd på att grejer kommer gå helt åt helvete fel. Ett exempel: Man ska på en grej som är lite viktig. Säg att jag ska ha ett möte med en person. (går aldrig på möten men SÄG DET iallafall) Jag kanske måste åka en bit för att ta mig till mötet. Här kommer då en lista på saker som kan gå fel:

  • Jag kan tappa mina ben
  • Bussen kan gå sönder (om jag åker buss)
  • Tåget kan bli inställt (om jag åker tåg)
  • Jag kan gå vilse
  • Jag kan få akut skoskav och behöva kräla på mina knäskålar hela vägen
  • Vägen, cykeln, kickboarden eller fötterna kan gå sönder
  • Något kanske sprängs

Detta är bara exempel!! axplock!! Ur denna SKATTKISTA med förslag på vad som kan gå fel när man ska på ett möte. Och även om jag inte tänker aktivt på alla dessa punkter när jag ska någonstans sitter det i hjärnan. Jag är ohjälpligt skeptisk till min omgivning. Herregud JAG måste ta mitt eget ansvar när min omgivning inte kan göra det. Det är upp till mig att bege mig av en kvart innan tiden en sund människa hade gett sig av. För man vet aldrig!!!!

I grund och botten tycker jag detta är en riktig toppenegenskap. Jag känner att jag kan lita på mig själv. När andra kommer för sent korsar jag armarna förnöjt och känner att jag är en enda sak: oklanderlig. Det är självklart också bara  jag som får betala priset för mitt eget beteende. Mitt liv har varit en enda lång väntan på att få gå in, komma fram, gå på och så vidare. Om jag tänker tillbaka på mitt liv ser jag endast: ett evigt stirrande på en vägg i väntan på att någon ska säga ”Erika?”.

Jag kan också tycka att det här är förjävla ocharmigt. Det är klart jag hade velat unna mig att vara en lite avslappnad person. Men herregud jag gör väl vad jag KAN med den genpool jag har fått. Jag förmår mig helt enkelt inte lämna lägenheten för sent.

Att leva som tidspessimist är egentligen inget problem förrän man stöter på en tidsoptimist. Och det verkar vara en naturlag att är du tidspessimist och intresserad av att bli ihop med någon så kommer den personen UTAN TVEKAN vara tidsoptimist. Och du får helt enkelt stå ut med att du är den som blir:

  1. stressad innan ni kommer iväg
  2. stressad under tiden ni är på väg
  3. stressad efter att ni kommit fram lite sent

Men nu är det bara så att vi är en skara människor i världen som tänker exakt så här: Antingen kommer man lite för tidigt eller så Brinner Man I Helvetet För Evigt Amen.

Ha det gottglenn!!!!!!

Erika

 

09:23 2018-09-29

Nämen tänk att jag fick vara med och hänga på den här goa mässan. Jag var så himla nervös inför mina samtal men alla runtomkring var så hjälpsamma och glada och goa så det gick bra.

Gick upp så förebannat tidigt för att mosa in gröt i ansiktet och traska till tåget. Allt var försenat men man är ju en tidspessimist av RANG vilket för en gångs skull var extremt positivt. Tydligen är det något man ska ha lärt sig sen barnsben, var bokmässan är nånstans, eftersom den informationen nästan är omöjlig att googla sig fram till. Min göteborgskompis hjälpte mig i striden och det löste sig men om nån i framtiden undrar: MÄSSAN ÄR I GOTHIA TOWERS TYP OCH MAN GÅR IN MITTEMOT LISEBERG MEN DET FINNS OCKSÅ ANDRA INGÅNGAR TACK TACK!!

Inne på själva mässan stod alla montrar packade jämte varandra, man kunde stå i en ”korsning” och höra 4-5 författarsamtal samtidigt. Detta brände sönder huvudet efter 2-3 minuter och resterande timmar var man bara avdomnad. Tycker det är gal1 att människor orkar vara här 3-4 dagar efter varandra. Speciellt alla hjältar som jobbar på mässan och står 10 timmar om dagen PLUS plockar upp och plockar ner allting.

11.00-11.30 samtal på ABF om arbetarlitteratur med Sara Beischer, Magnus Nilsson, mig och Peter Gustavsson som moderator. Vi pratade om hur arbete skildras i böcker och hur arbetarlitteraturen växer fram i Sverige. Jag var nervös men de andra var så lugna så det smittade av sig efter ett tag. Det hjälpte också (faktiskt) att så många människor gick runt omkring montern och pratade och tog 0 notis om oss. Då kändes det inte som att det vi sa var så mycket i fokus. Folk sket väl i oss! Det var jättebra för scenskräcken just i det läget.

Efter ABF vandrade jag och Johan runt och kollade på andra utställare. Bokmässan är ett oändligt universum som aldrig tar slut när man väl börjar traska runt? Så märklig upplevelse att aldrig komma till ett slut eller en vägg utan snarare bara gå in i nya dimensioner hela tiden. Pausade också för att gömma oss i galagos förråd och äta pastasallad sittandes på 2 kartonger.

14.00-14.20 samtal på svenska kyrkans scen ”se människan” med moderator Ludvig Lindelöf.

Efter äventyrspromenaden och pastasalladen fick jag vara med på ett samtal hos svenska kyrkan. De hade en ENORM scen med storbildskärm(?????) vilket kändes som en enorm obehaglig prövning. Lättnaden över att ABF-samtalet gått bra försvann och jag blev nervös igen. Men Ludvig var världens lugnaste och trevligaste person så jag kände mig ändå trygg efter några minuter.

Det var en orimligt stor publik och efteråt ville jättemånga köpa en signerad bok. Blev tårögd. Sen kom 2 tjejer och frågade på norska om jag ville komma till Norge och föreläsa. I all hybris sa jag ”Hahahahahahaha ja!!!” Men nu känner jag baksmällan av det jakande svaret för hur i hela helvete ska jag kunna göra det ens. Jaja.

Sen följde tre timmar av planlöst promenerande igen. Fick Marie Tillmans nya bok signerad (rekommenderar till ALLA att kolla upp den) och vandrade runt och kollade på fantasyböcker och läsglasögon. Blev jättetrött.

17.45-18.00 samtal med Författarcentrums Vesna Prekopic. (Varför skriver jag ut tiden för samtalen? Hahaha det skiter väl ni i? Förlåt)

Vi var båda extremt trötta och enades innan samtalet om att vi kanske bara kommer svamla i en kvart. Men Vesna var så professionell ändå och ställde jättebra frågor. Känns som jag pratade i sömnen och sa säkert något riktigt sjukt och osympatiskt men jaja!!! Var ju helt slut. Efteråt kom det ÄNDÅ fram två glada damer som ville köpa bok. Jag blir tårögd varje gång nån kommer fram och vill köpa bok. Vill krama alla gamla tappra handelsmedlemmar/erfarna servicemänniskor som är intresserade av vad JAG har skrivit. Helt sjukt är det.

Nu är det väl slut på den här jävla skrytfesten hoppas ni och JA det är det!! Efter sista samtalet gick jag och Johan och åt på den goaste libanesiska restaurangen, drack en segeröl, gick vilse till hotellet i 2 timmar, somnade i ett mögligt hotellrum. Nu ska vi hem. Tack för allt bokmässan! Så jävla roligt att få vara med och känna sig stolt och bra. Tack tack tack till Galago också som ordnade allt!! TÅRÖGD IGEN!!!