1:06 9 Nov 2019

Hade ju hört att Jonatan Unge skulle vara med i den här serien så hade ändå tillåtit mig själv att ha små små miniförhoppningar om att det inte skulle vara som all annan svensk scripted humor dvs: KATASTROF. Man älskar ju den briljanta Unge även om han kanske BÖRJAR kännas lite för medveten och nöjd över sin egen excentricitet? 

Tyvärr var mina förhoppningar GIVETVIS in VAIN. 

Efter ett avsnitt borde jag kanske ge det en ordentligt chans och kolla på ett till och är jag så irriterad att det känns som en orimligt tall order. Jag ville så gärna hitta något positivt att säga om detta men det tyävrr inte mycket mer än stereotyper och platta samtidsspaningar staplade på varandra i en 13 minuter lång mardröm. Den självcentrerade killkomikern som inte är rolig men ändå har en podd, den ruskiga, gränslösa flatan med tråkig ton. Det hade kunnat bli kul. För dom där personerna finn ju och enkla poänger behöver inte nödvändigtvis vara tråkiga att plocka. Men det måste göras med någon slags finess. Den lyser tyvärr lika starkt med sin frånvaro som laddet på margaux dietz bröllop. Skoja, hört att det var hektovis. 

Vad innehåller då piloten? Det första så viktiga avsnittet som ska SUGA in tittaren och lämna den törstande efter mer? 

Det är lite tokiga missförstånd (tjejen tar fram Seinfeld när killen vill “kolla på nåt” (porr) i sängen. Det är rappa vassa replikskiften om samtidsfenomenet “laktosmage” vid frukosten.  Det är Unge som någon slags nedtonad tråkigare version av sig själv som i sina repliker tvingas leverera vad som känns som varianter på hans stå upp-material, fast nedtonat och tråkigare då givetvis. “Jag har äntligen accepterat att jag är rasist…jag orkar bara inte hänga med dom när dom är nya.” osv.

Det planteras en clownkurs som huvudkaraktären ska gå som jag antar kommer bli en riktigt tokig och crasy plot line vad det lider men än så länge är det bara en galen idé. Jag ska absolut ge det en chans och titta vidare. Jag måste bara springa ett varv runt Årstaviken och planera vilket typ av attentat jag ska utföra om den humorserie jag skriver på med Vendela och Heden inte tas upp av nån kanal. 

Bäst: Starka färger och korta avsnitt.

Sämst:

Meningsutbytet när Unges karaktär säger att man inte längre räknas som bög och flatan skriker från ett annat rum:

Det är bara du som vit gubbe som inte räknas längre!”

– Jag hade kunnat dött i aids!

–  Som att nån nånsin skulle ligga med dig!

 Då är det så dåligt att jag vill avsluta allt här och nu.

Linnea Claesson har hittat på alla snuskiga inviter och allt hat hon fått. Allt som kommer ur hennes mun eller penna är påhittat eller plagierat. Inte ett ord har ett uns av sanning i sig. 

Orden är inte mina utan en väns och jag märker hur jag för första gången drar en LANS för Linnea. Det är bara vi två i rummet och jag måste vara the voice of reason här för att inte förvandla vårt samtal till något som skulle kunna kablas ut på radio nordfront. Jag säger att jag TROR att vissa saker absolut skulle kunna vara vässade eller möjligen aningen fabricerade men att det på ett sätt inte känns värt att uppröras över eftersom hon belyser faktiska samhällsproblem? Lite som när SD köpte bilder på brinnande bilar från Kanada till sin propaganda-film. Ändamålen och medlen osv. 

Jag försökte googla LITE på det här och hittade att bloggbevakningen skrivit “Jag vet att ni är många som anser att Linnea Claeson fabricerar alla de sexmeddelanden och bilder hon får skickade till sig – Geniet Söderholm är en av dem – men än så länge är det bara åsikter och ingenting som jag sett något som helst bevis på.” 

Jag vill föra till protokollet att jag ”anser inte att hon fabricerar ALLA sexmeddelanden” och jag vet inte om vi är MÅNGA som är FÖRSIKTIGT skeptiska men ibland känns det som att hon fått så orimligt många medelandet som varit så otroligt upplagda för smash? Förstår att hon kanske får grejer skickat till sig av andra kvinnor OCKSÅ men liksom vem skriver: 

“Hade jag varit diin lilla son hade jag älskat att bli ammad av dig  tre puss-emojis, tungemoji, vattendropps-emoji

Hennes svar: ”Hade jag varit din mor hade jag gjort abort.”

Frågan som ändå dyker i huvudet är ju: Vem skriver såhär till en megakänd person som är ansiktet UTÅT för att lägga ut skärmdumpar på konversationer av den här typen? Måste ju va killar som aktivt vill hamn på insta med sina stavfel och tarvliga inviter.

Kommentarerna på assholesonline handlar givetvis mest om hur “fucking klockrena svar på tal” Linnea ger men det är heller inte svinsvårt att hitta också några fellow skeptiker:

 

Jag vet inte varför det STICKER i ögonen? Varför går jag runt och irriterar mig på det här när Syrien brinner och kvinnor spöas av usla män varje dag i vårt land? Här försöker en ung tjej förbättra världen. Varför blir jag provocerad av det? För att hon lånar plakat av kids på klimatdemonstrationer för en perfekt instabild? För att hon får stående ovationer i Luuk & Hallberg på bästa sändningstid när den UNDERDÅNIGE Luuk läser upp hennes ganska platta svar på tal till dessa eventuellt riktiga haters? För att hon scrollade flödet under in memoriam på kristallen-galan?  För att hon söker upp Hédi Fried på antinazist-demonstrationer för ett photo op snabbare än en mediaman nosar upp ladd på häktet? För att hon kapitaliserar på godhet? Är det så fel? Bättre än att kapitalisera på ONDSKA som många av oss andra? Är det för att hon BARA framhäver sina fina värderingar och vill framstå god och inte bjussar på någon smuts och det känns otrovärdigt för att en människa rymmer både OCH? 

Eller är det BARA för att hon är ung TJEJ som är mycket mer framgångsrik i min bransch än vad jag är. Jag vet inte. Vidrigt missunnsamt i SÅ fall. Men nåt skaver. Så är det. Det är sen gammalt. Diskutera i små små grupper. 

 

3:59 8 Nov 2019

Fan va jobbigt att vara demokratin. Att vara under ständigt hot från så många håll. Har vi tackat demokratin tillräckligt som står ut med detta?

Att slänga sig med att saker och ting är “ett hot mot demokratin” har blivit vanligare och mindre unikt än att starta blogg på Nöjesguiden.  

Ett utryck mer urvattnat och devalverat än

”problematiskt”

”geni”

”narrativ”

eller ”har vi tackat XXX tillräckligt.” 

Ett AXPLOCK av texter där denna fras använts det senaste DYGNET :

Men jag undrar om vi kanske gick i mål nu? Har vi nått peak devalvering av uttrycket nu när nåt kverulantiskt mähä till Lelle Modig-subsitut gapar om att det är ett HOT MOT DEMOKRATIN att SVT planerar att sända lokala nyheter klockan 22:00? För att det då KROCKAR med TV4-nyheterna och tittarna då TVINGAS välja mellan kanalerna. Hört talas om PLAY din dumma…

Nog nu. Skärpning i leden för helvete. 

Först blev jag arg, överväldigad, motvalls, cynisk, kall, sur och ifrågasättande när detta föreslogs. Men när jag sovit på saken och låtit det sjunka in känner jag: Fan va spännande att få göra det. Vilket privilegium. Vilken chans? Nu känner jag mig fan pepp på detta. Tror det kan vara väldigt givande faktiskt. Ingen gård på Österlen men på Östermalm ändå. Hojta om ni vill luncha runt Karlaplan! Kommer hänga där i fyra veckor! (om allt går som planerat;)

Det är bygger 12-steg men leds av en beroendeterapeut och jag hoppas nog på lite mer jobb med och i stegen. Inte bara HASTA förbi dom utan att bottna i innebörden av dom. Kanske kika lite på underliggande piss också? Skönt också med människor som kanske inte är fullt lika radikaliserade, hjärntvättade och enkelspåriga som vissa i 12-stegsrummen ute på stan:) Nu kör vi! Och ni, ni hänger med! 

 

Var på ett 12-stegsmöte i måndags kväll. Alltid starkt och fint att höra om människor som varit på mörka platser men som nu har hittat en lösning och en kraft större än dom själva. 

Man får en applåd och en kram av mötesledaren när man kommer tillbaka efter ha varit “ute och använt”. Det är verkligen en varm uppmuntrande och odömande stämning i dom där rummen. Folk uttrycker inte sin besvikelse eller lägger huvudet på sne. Dom ger en en kram och säger “välkommen tillbaka” och “stanna kvar”. Man känner sig inte klappad på huvudet. Folk där har ju varit med om saker. Dom har levt. Man är aldrig värst hur mycket man än försöker.  Minns en delning om en kille som fixat…nej just fan. Det som sägs där, stannar där. Jag gillar dessa möten men det är inte helt utan skav. Här är mina inre konflikter jag brottas med nä jag är i dom där rummen. 

 

  1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen – att våra liv hade blivit ohanterliga.

 

Första gången var detta en stor chock för mig. Va!? Jag ville ju bara sluta knarka. Inte dricka. Jag som nyss upptäckt nebbiolo tack vare ALF Tumble och Petters vinpodd! Berövad och vresig jag gick ut och söp och några veckor senare när det hade lett till en pundarnatt gick jag tillbaka för att lyssna lite noggrannare. 

Man ska erkänna sig maktlös inför alkohol och ALLA sinnesförändrande substanser och ett ens liv har blivit oregerligt. Man pratar ofta om rock bottom. Att det är först när man nått sin absoluta botten man kan erkänna sig maktlös, släppa sitt ego och överlämna sig till programmet och Gud. 

Jag hade nog inte nått ROCK bottom när jag började förra hösten och inte nu heller TROR jag men jag vill BROMSA innan jag är där. Mitt liv är inte helt oregerligt än men man får väl ändå säga att börjar svaja rätt ordentligt? Ska jag inte vara där i det här skedet? Ska jag gå ut och härja lite till och återkomma när jag blivit hemlös och arbetslös och inte har nån ork att tänka kritiskt kvar? Jag förstår att det är SKÖNT att erkänna sig maktlös men jag kommer inte ifrån att det känns LITE som att skylla ifrån sig. Är man någonsin HELT maktlös inför någonting? Man har väl ändå alltid ett val? Problemet upplever jag inte att jag inte kunnat låta bli att stoppa i mig dumheter, utan att jag inte kan motivera för mig själv tillräckligt bra varför det är en dålig idé. Eller så kan jag det men skiter i det. 

 

  1. Kom till tro att en Kraft större än vi själva kunde återge oss mental hälsa.

 

Dom poängterar att det är ett andligt och inte ett religiöst program men en del är noga med att poängtera att det inte är ett beteendeterapeutiskt självhjälpsprogram utan ett själsligt GUDsprogram. GUD-grejen har jag inte längre några STÖRRE problem med. Absolut kändes det obekvämt att att man ska be till gud i början men dom har ju kommit runt det där lite fiffigt genom att säga att man får definiera en högre kraft HUR man vill. Många säger att dom tänker att gud står för “Grupp utan droger” eller “Group without drunks”. Kraften i att människor samlas och hjälper varandra och att det bidrar till mental hälsa köper jag absolut. Men en oandlig lösning är alltså inte möjlig. Miniskav ändå. 

 

  1. Beslöt att överlämna vår vilja och våra liv till Guds omsorg, sådan vi uppfattade Honom.

 

Här börjar det bli lite luddigt. Överlämna vår vilja och våra liv. Vad fan betyder det rent konkret? Gör exakt det som står i den stora blåa heliga boken från 30-talet och tänk att din egen vilja är din inre sjuka narkoman som försöker dra ner dig i fördärvet? “Ja men hur har det gått när du låtit din egen vilja styra då?” ställer dom som motfråga om man är lite motvals. Ibland helt ok ibland inte alls så bra. Det är som att man har förbrukat sin rätt till en egen vilja för att man festat för mycket. 

Alla omissbrukare har väl inte heller en vilja som ALLTID styr dom i ljusa riktningar i livet? OCH: det är ju min egen vilja som fört mig till det här mötet? Är det också fel då? Eller är det guds vilja? Förvirring. Min egen vilja har ju gjort mig till den jag är OCKSÅ? På gott och ont förstås men inte BARA ont?  

Kontentan är i alla fall: krossa din egen vilja och ersätt den med andlig vilja. 

Frågorna lyder: Är du villig att göra vad som helst för att bli nykter och drogfri? Är du öppen för att det finns eller KAN finnas en makt större än dig själv? Erkänner du dig maktlös? Svarar du ja på dessa kan du jobba vidare i stegen. Annars kan du fortsätta gå på möten och lyssna på hur folk tjatar om att du måste ta en sponsor och göra stegen. Annars blir du aldrig fri. Jag sa ja när jag började i programmet förra hösten men jag är inte helt övertygad om att jag verkligen på riktigt var ärlig mot mig själv. 

Here’s why: 

I dessa rum gör man ingen skillnad på sinnesförändrande substanser. HAR man den här sjukdomen spelar det ingen roll om det handlar om en spliff, ett glas, en lina, opiater, E, lustgas eller benzo. Jag känner inte igen mig i detta. Jag har aldrig inte kunnat sluta dricka när jag vill. Jag tycker inte alkoholruset är SÅ bra. Därför vill jag alltid upp en våning till när jag dricker. 

Jag har aldrig gillat gräs och enda gången jag testade benzo (och drack) blev jag introvert,trött och vresig. När jag tar kokain blir jag däremot maktlös. Jag tappar jag kontrollen över hur mycket jag tar. Jag kör på tills påsen är slut även om det bara är jag och gaytwinks.com som sällskap kockan 09:30 på morgonen. Det har jag inga problem med att erkänna för jag har sett det och jag vuxit upp med det och jag hatar det.

Deras definition av beroendesjukdomen skiljer sig kanske lite från sjukvårdens? Man delar upp den i tre delar: 

 

  1. En mental besatthet: Man tänker på sprit eller droger konstant. 
  2. En fysisk allergi: När man får i sig skiten får man en onormal reaktion och kan inte själv bestämma när man ska sluta. 
  3. En själslig bristsjukdom: Man har något slags hål i hjärtat som man försöker fylla med substanser.  Detta kan vara endast fyllas med ett andligt uppvaknande. Det är egentligen inte substanserna som är problemet utan det är ett symptom på det underliggande pisset som vi flyr ifrån när vi brukar. 

 

Jag skriver under på 2 och 3. När det kommer till ladd och i viss mån E, men inte till andra substanser. Jag går inte runt och tänker på ladd hela tiden men när jag väl börjat kan jag inte sluta och ja, jag skulle väl absolut kunna bli ansiktet utåt för hål i bröstet. 

Det som skaver lite för mig är väl att jag inte känner igen mig helt i deras problemformulering och jag kan ibland tycka att deras synsätt är svartvitt och aningen förenklat? Men jag också att är man i dom där rummen tillräckligt länge låter allt dom säger till slut rimligt och man vill ju som människa alltid passa in i gruppen först och främst. Så man (jag) undviker att lyfta funderingar som inte följer gruppens tänk. Men sen när/om man kommer ut och träffar andra människor kan det börja skava rätt ordentlig när man pratar om det här. 

Jag förstår att “stora boken” och programmet skapades i 30-talets USA och eftersom det förts vidare typ helt oförändrat är det väldigt färgat av den tidsåldern och den kunskap som fanns att tillgå då. Men att vägra ta in nånting annat på ämnet som kanske framkommit de senaste 80 åren känns ibland nästan lite antiintellektuellt. 

Men även om man inte känner igen sig EXAKT till 100% i deras formulering av beroende och kan skriva under på allt dom säger kan man ju ha ett problematiskt beteende man VILL förändra? Men det kanske inte är där man ska vara i det läget? Detta får mig att fundera på om jag kanske skulle vara mer behjälpt av någon annan lösning där man inte måste underkasta sig en världsbild man egentligen inte riktigt tror på.

LITE som att man vill lära sig mer om geologi och den grupp (som är gratis) som kan lära en allt om geologi också är övertygad om att jorden är PLATT och för att få vara med och lära sig mer om tellus måste man skriva under på det först. 

Det finns också en stämning som är att 12-stegsprogrammet  är den ENDA lösningen för en långsiktig nykterhet. Alla som blivit nyktra på andra håll är typ inte sjuka på riktigt. För är man alkoholist eller narkoman på RIKTIGT är det BARA 12-steg och ett andligt uppvaknande som funkar. Man kan inte bara SLUTA punda. Man måste hitta nåt ANNAT. Vad? You guessed it. G. U. D. 

Frågan man också KAN ställa sig är givetvis om det spelar SÅ stor roll om man köper hela konceptet till en början eller om det hjälper att gå dit ändå och bara GÖRA det som föreslås? Bara hamra in att allt dom säger är rätt och att alla invändningar man själv har är fel? I rummet presenteras en andlig vilja. Din egen är sjuk och ska motarbetas. Köp det bara. 

Man ska hålla käften, böja på nacken och göra exakt som man blir tillsagd och ett av mina problem är att jag har svårt för det. Det kanske är mitt största problem? Min fobi för auktoriteter. Jag kanske bara måste släppa det? 

För även om man inte fattar HUR det funkar kanske det funkar? Som knark? Jag fattar ju inte exakt vad som händer är jag tar E eller kola men ATT det funkar, det vet jag ju. Man kanske också KAN banka in budskapet? Till slut blir man kanske hjärntvättad? In a good way. Jag kanske bara gav upp för tidigt? Vi får se.