För ett par veckor sedan skrev jag om Unga feminister som startats av Michelle och Linnéa i Sundsvall. De nämnde mig som en inspirationskälla i en intervju och därför ser jag att allt de gör är mitt verk………. *dansar med mina välsvarvade fingrar medan mina bloggläsar hänger i trådar från dem. Na na na. La la la*

Haha nä. Sjukt att ta på sig äran liksom. För de har ju gjort en bra grej, de har bland annat klätt in ovan skylt i informativa lakan. När jag bodde i Sundsvall gick jag jätteofta förbi de där skyltarna. Eftersom det var en tid då jag trodde att ”positivt tänkande löser allt” så gick jag alltid under JA-skylten. Blev jag lyckligare av det? NEJ (-skylt). 

Däremot blir jag lycklig när feministiska aktioner äger rum. Det är viktigt att på en massa OLIKA sätt säga att: Nej, jag accepterar inte att flickors sexualitet skuldbeläggs, att män som våldtar går fria, att kvinnor har mindre makt i världen, att kvinnor tjänar mindre och att det på riktigt är så få politiker som tar i de här problemen på allvar. 

Genom att uppmärksamma patriarkala strukturer på stan och andra offentliga platser når feministiska budskap fler människor än oss som läser bloggar på Nöjesguiden. Vilket såklart är jätteviktigt. Att det når fler människor än den mer feministiskt pålästa publiken märks om inte annat i Sundsvalls tidnings kommentarsfält:

Jadu, när en inte har mycket annat och säga funkar det alltid att märka på ord. Tips: när du ändå är inne på böcker, varför inte titta lite närmare på SCB:s lilla bok ”På tal om kvinnor och män”. Går att ladda ner här.

Spännande att ta ansvaret över att bestämma vad som är ett problem eller inte. Speciellt om en själv inte är drabbad av det som andra definierar som ett problem.

Ledsen om jag gör dig rädd/ängslig på något sätt nu Travis Bickle; men vi är fler än så. Skillnaden är väl att från feminismens håll är det inget könskrig på det sätt som antifeminister verkar se det. Jag lovar, det kommer bli bra för oss alla. Det är ju liksom det som är meningen <3