Sååååå…. master loggar in igen. Kopplar upp sig. Dorodorodorodorodorooo doooroo iiiiiiiih *framkallar modemljud genom munhåla*
Vad har jag gjort den här helgen? Jo, först var ju Gudrun Schyman i mitt vardagsrum. Senare på kvällen gick jag ut och förespråkade mansskatt, sen råkade jag sova till eftermiddan i lördags, sen kom min brorsa hit och åt en utsökt pastamiddag undertecknad mig och så har jag idag försökt övertala mina vänner att göra en seans men det blidde det inget av.
Grejen är ju att jag rent spontant inte tror på seans-grejen, men vill ändå försöka vara mer öppen för den typen av ….lur? …tänkte jag skriva nu men insåg att det i sig inte var så jävla öppensinnat. Tänker att jag de senaste åren blivit allt mer kritisk och ibland hatisk till allt som har med andlighet/energier/spöken/”andra sidan” osv. att göra. Skrattar ju vidrigt överlägset åt program som Det okända och sitter på en sån sjukt hög häst när min släkt på mammas sida ska berätta om ”spöken” de träffat.
Men, till saken hör ju att jag faktiskt inte med hundra procent säkerhet kan säga att jag sitter på någon sanning. Och i mina mörka stunder med hög meninglöshetskänsla tänker jag ofta på att livet måste ju vara mer än såhär? Att då ha någon slags andlighet att luta sig mot vore väldigt …skönt. Eller lite tröstande i alla fall. Känns ju dessutom så jävla tråkigt att bestämma sig för motsatsen.
Äh, jag vet inte. Seans kanske inte är min grej. Känner ju dessutom ingen död förutom farfar, men han dog när jag var 11 och hann ju liksom aldrig bli sådär supernära. Mamma har ju dock snackat om någon skyddsängel? Hånar självklart detta. Förutom då jag flyger förstås. Då knäpper jag små-händerna mina och snackar med skyddsängeln ett slag.
Men nirå? Har ni några erfarenheter? Kanske läser till och med någon ande min blogg? Hohooooooo
Har alltid älskat spöken och spökhistorier. Jag är inte andlig på andra sätt. Har aldrig i livet trott på en gud, till exempel. I somras gjorde jag ett reportage om spöken. Besökte en herrgård och träffade en tjej som bodde i ett liten stuga en bit ifrån. Hon berättade i detalj hur en ryttare på en häst ridit in i hennes sovrum första natten hon sov i huset. :D Ekipaget var vitt och skimrande och fade:ade bort efter att ryttaren lett mot henne. I samma rum stod jag nu och pratade med henne. Det var superkul. Har inte sett något själv tyvärr.
Kan inte sluta kolla på din näsborre? Den liksom ”öppnar sig” i gifen! Höhö
Jag har precis gått klart en kurs i meditation (med fokus på personlig utveckling). Meditationsledaren i den gruppen är en andlig kvinna som ofta rådfrågar sin ”guide”, som är en ande, när hon ska svara på frågor å så om livet…typ. Till en början tyckte jag det var skumt men jag ser det mycket som att det är deras sätt att prata om sina känslor och tankar men att de så refererar det till andar istället. Jag tycker det är härligt till en viss gräns, jag kan även tänka mig att tro på det till en viss gräns. Men jag tror det finns för mycket bluffmakare där ute som helt pajkastar sönder allt som har med andlighet att göra. Mitt tips är att du ska se ” I AM” eller ”With one voice” (helst den sist nämnda) där de tar upp andlighet. Den är fantastisk och finns på netflix! Talagärna om vad du tyckte den! Jag har alltid känt att det finns något mer än bara kött och blod..så att säga….och det kallas väl andlighet
HAhahahhaaaa lyssnade på M.I.A.s ”Sunshowers”när jag gick in här och såg gifen röra sig till introt hahahhaa kan ej sluta skratta
Mormor säger att hon ser morfar (som är död sedan flera år tillbaka) gå omkring på vårt sommarställe ibland. Känns ju lite halvläskigt sådära.
Hej Hanna! Har du sett den här krönikan? http://nyheter24.se/noje/kronika/757377-vi-behover-riktiga-karlar-och-man-inga-javla-hen. Jag blir så upprörd, arg men framför allt jävligt ledsen… Det värsta är att några facebook-”vänner” har like:at detta. En person har till och med skrivit ”bästa krönikan jag läst”. Det är den mest idiotiska och okunniga krönika JAG har läst iaf… Skulle inte du som är så himla grym kunna skriva ett svar? Så att man kan share:a det på facebook istället :D
Stor kram till dig!!
Jag tror på en Gud som är 100% övernaturlig och 100% mänsklig. En Gud som skrattar med mig, som torkar tårarna från mina kinder och som gråter med mig över världens alla orättvisor. En Gud som gjort mina värkande knän hela och som kan hjälpa mig med de svåra valen i livet. En Gud som säger att jag är älskad och dyrbar och som förlåter mig igen och igen och ger mig kraft att förlåta andra. En Gud som ger mig gåvor som tålamod, en vacker solnedgång, vänner och pepparkaksdeg. En Gud som har sänt en skyddsängel för att hjälpa mig bort från det onda och som bara ger mig kärlek.
Jag tror på en Gud som jag brukar kalla för Jesus. Eller Guddan, om jag vill vara lite mer informell.
Näsborren <3
Jag tror nog ändå på lite andliga saker. Min mormor dog när jag var 12 och vi stod varandra väldigt nära, och hon känns absolut närvarande ibland på lite märkvärdiga sätt. Hon föddes den 13e oktober och pratade alltid om 13 som hennes turnummer och det var en viktig grej i hennes liv liksom. Sen dog hon på trettondag jul, och sedan dess har det vid lämpliga tillfällen alltid varit något som varit nummer 13. 13 gäster på viktiga kalas, 13 olika sorters kakor när det var knytkalas, min kusin flyttade hemifrån och flyttbilen hade registreringsnummer 013 osv. Vet inte om jag tror på det men det har ändå blivit en liten grej nu, har hänt så många gånger så det känns skönt att tänka att mormor fortfarande är med oss.
http://nyheter24.se/noje/kronika/757377-vi-behover-riktiga-karlar-och-man-inga-javla-hen
Vad tycker du om detta? tycker detta är sjukt fel på många plan.
Haha min tremänning var med i det okända, alltså hon var anden som hemsökte ett ställe (hon dog i en bilolycka för typ 20 år sen). Lite coolt! Jag tror absolut på spöken och andra väsen, har dock aldrig sett något :(
Jaa! Jag var på seans. Spökena sa att min kompis Frida skulle bli reporter för När & Fjärran. :-)
Alltså sorry spöken men det programmet har inte funnits på 5 år.
http://nyheter24.se/noje/kronika/757377-vi-behover-riktiga-karlar-och-man-inga-javla-hen
Har du läst denna? Den var länkad av två personer på min facebook som tyckte den var vettig. Mår så illa… den här artikeln är lika förnedrande för män och kvinnor så som den är dum..
Jag var på besök i Stockholm idag och när vi skulle in på restaurangen och äta, gissa vem som gick förbi om inte du! Jag blev lite smått starstruck och min kompis kunde inte få kontakt med mig på några sekunder, hahaha. Försökte bestämma om jag skulle säga något till dig om hur awesome du är, men du försvann iväg så snabbt och jag kände mig som ett litet (och alldeles för gammalt på 24 bast) fan. Jag säger det nu iaf, du är awesome! :D
Jag har aldrig trott på gud eller övernaturliga saker tidigare men sedan fem år bor jag granne med en kyrkogård, alltså jag har utsikt över den. Det är en väldigt gammal kyrkogård, den är liksom inte aktiv eller vad man ska säga, ingen har begravts där på jättemånga år och det är ingen som besöker den, det är bara någon som klipper gräsmattan ibland. Ändå, och det här känns helt jävla sjukt, har jag sett en kvinna där nere. Klädd i vitt, med långt lockigt grått hår, hon står på samma plats varje gång. Och hon tittar på mig, ibland vinkar hon…
………Närå. Allt utom tanten är sant. Hehheh. Har oerhört svårt att tro på sånt där.
Jesus is da shit. Skojar inte ens.
Vad har du för syn på Barillas uttalande angående dem homosexuella? :)
I min mammas hus kan en känna en viss spänning i ena änden av huset (rummet jag och min syster delade som små, badrummet och matplats). Min syster har alltid känt av denna spänning och beskrev det redan som liten (från att hon var sju kanske) att ”någon tittar på en”. Det sägs att små barn ofta känner andlighet starkare än vuxna. Vi andra som bor/bott i huset kan alla konstatera att det är något med den sidan av huset, något i luften liksom. Men den gången jag fick bekräftat för mig att där nog faktiskt är något var när jag hade släpat hem ett one night stand (jag hade huset för mig själv en helg, hade nog inte gjort det annars *hehe*).. Vi stod i alla fall vid matplatsen och kollade in min låtsaspappas skivsamling och pillade med stereon. Helt plötsligt blir mitt one night stand helt stel och tyst en stund. Sen frågar hen ”spökar det här eller?”. Så frågade jag vad hen menade.. Sen beskrev hen att det kändes som att någon tittade på en utifrån, att det fanns en spänning i luften. Jag hade alltså inte sagt någonting innan om detta.. För en vill ju inte skrämma eventuellt skraja människor som kommer och besöker. Läskigt i alla fall att hen upplevde exakt samma känsla. Jag tror inte att det kan förklaras på något annat sätt än som att det finns någon slags energi i luften just där. Vad tror du?
Jag är övertygad om att det finns något mer än ”bara oss”. Har hänt mycket grejer som är totalt oförklarliga. Jag tänker lite: allt i hela, hela, hela världen är energi. Alla små atomer och precis allt består av olika slags energier. Det är ju vetenskapligt bevisat. Det är också vetenskapligt bevisat att all energi ändrar sig, går exempelvis från rörelseenergi till värmeenergi osv. Så den energi som håller vår kropp vid liv, när den förändrar sig, slutar den bara existera då? Skiljer den sig från all annan energi och bara får ett slut och går upp i rök, medan all annan förändras till något annat? Hmmm, we will never know. Bara en såndär tanke som förklarar för mig att jag kanske inte är helt galen när jag se en man står framför TV:n.
Jag tror på en Gud som har skapat mig och älskar mig! Om seans känns lite som ett stort steg, pröva en kyrka ist till o börja med ;)
hej! jag vill ha tips från min favoritfeministcoach (dig). jag har en kompis (snubbe) som alltid trycker ner på feminister i allmänhet och påstår (som ALLA andra, att ”han visst är för jämställdhet men tycker inte om feminister”) jag har alltid svårt att svara vettigt och bra utan att han slutar lyssna. kan du ge ett tips på ett kort och koncist svar på varför feminism är viktigt och varför det är viktigt att det heter feminism och inte ”jämställdism”?