Är, precis som ALLA jävla andra människor, otroligt ambivalent. Är ju en rädd och orädd person på samma gång. Rädd för konstiga onödiga saker, och orädd för saker många andra kanske är rädda för. Aja. Här kommer maaaaazters topp tio-räddlista:
*Att högt snacka om rädslor och hjärnspöken…
*Bli psykiskt sjuk. Alltså mer.
*Tappa kontrollen av mig själv. Typ få tourettes :-(
*Gå ensam hem om natten *ständigt beredd på våldtäktsman*
*Schäfrar……….
*Alla hundar över 80 cm.
*Att de jag älskar ska dö.
*Knölen i min bröst som tydligen bara ska va en körtel enligt mammografin osv. MEN VAD VET MAN!!!!
*Högerextremism, nazism, rasism, SD.
*Att Anton ska lessna på min fantastiska person.
Bubblare: Flyga flygplan, att ett flygplan ska störta ner i mitt huvud, att jag ska träffas av blixten, få skott i huvudet genom fönstret, att mitt ansikte ska fastna i en grimas, att jag egentligen lever som i Truman Show-filmen, köra bil då det är halt, att jag aldrig ska vilja ha kids osv.
Haha va? Känns ju sjukt orimligt att du skulle fastna med ansiktet i en grimma? :/
Dina bubblare är mina bubblare yooo
Är också sjukt rädd att aldrig vilja ha barn. När börjar den där biologiska klockan att ticka egentligen? Om jag ens har någon…
Åh, det där med Trueman show-filmen. Har i ett par veckor nu gått runt och varit HELT säker på att jag lever i en sådan bubbla, som han. Känns som att alla kollar på mig, känner igen mig osv. Blir RÄDD och tror på riktigt att jag blivit galen. Börjar leta efter sådana mönster som i filmen, när det alltid dyker upp en man på samma plats vid en exakt tidpunkt, sen kommer en cykel osv. Försöker bryta alla mina rutiner, haha. Vad arg jag hade blivit på mina ”vänner” ifall dom bara var skådespelare som fick betalt för att umgås med mig och ser allt konstigt jag gör i min ensamhet sen på tv. Mardröm alltså.. (gör ganska konstiga saker i min ensamhet….)
Måste bara säga att jag verkligen ser upp till dig. Du brinner för feminismen och står fast vid det du säger. Kan säga som så att det inte är många stora ”feminist bloggare” som gör det. Fortsätt vara grym, kraam <3
jag är där nu, i en av dina rädslor. ”att jag aldrig ska vilja ha kids”.. jag står å väger. när det blev verklighet så blev de skrämmande. ingen aning om hur de här kommer sluta.. but it aint gonna be pretty :(
Få skott i huvudet genom fönstret <3 alltså, hur troligt, EGENTLIGEN? men känns väldigt troligt när man som jag sett för många läskiga filmer och nu bor ute i skogen. dessutom har sambon bestämt sig för att fara iväg hela helga. VARFÖR?! :( känns mer troligt när en är ensammen..
Kan glädja dig med att din sista bubblare är en icke-bubblare: forskningen är entydig, vuxna människor blir mindre lyckliga av att ha barn och det gäller i synnerhet kvinnor. Funderar man lite på det är det egentligen inte så konstigt, eller hur?
Fokus hade en artikel om detta bara häromdagen, läs den http://www.fokus.se/2013/12/ifragasatt-frihet/
Du kommer vara en riktig kvinna även utan barn.
Usch Truman Show förstörde min barndom
Hahaha åh du älskade Hanna!
När det kommer till rädslor är vi ett par riktigt sjuka tvillingar. Känns skönt, lite, kanske, eller?
Läser din blogg varje dag, blir alltid glad och vi är så lika på så många andra sätt men det finns även de saker som jag ej förstått som du förklarat, t ex om feminism. Fortsätt kämpa mot ondskan. Du är en stjärna.
Åh – Trueman show-rädslan!! Jag har i flera år levt i övertygelsen om att jag lever i vad jag kallar en ”konstruerad värld”! Tycker dock mest det är fascinerande och inte enbart läskigt!
Bli skjuten genom fönstret. Har exakt samma table/rädsla typ jätteofta. Älskar dig hänaaa!
*TANKE
Är något rädd för att bli skjuten genom fönstret med. Va de speciellt en natt för några månader sen då någon sköt in genom min grannes fönster, typiskt att va ensam hemma just då. Känns inte längre som en irrationell rädsla.
”*Att Anton ska lessna på min fantastiska person.”
Samma rädsla här men med min sambo. Har en ADHD-diagnos som gör att mitt humör, intressen, aktivitetsnivå m.m pendlar något kopiöst. Det jag har läst på din blogg så verkar vi vara rätt så lika personer men eftersom du och anton ändå har kilat stadigt så pass länge trots din neurotiska personlighet så har jag hopp för mig och min sambo. Tack hanna för att du skriver om viktiga ämnen och att du inte försöker försköna ditt liv, det gör att en inte känner sig så ensam då livet är lite upp och ner ibland.
Det här blev en rörig kommentar men det jag vill säga är, TACK FÖR ATT DU BLOGGAR; DU ÄGER!
Kram! :-)
EXAKT mina rädslor. på pricken. förutom den med anton dårå.
Inte vänsterextremism?