Efter eftersnacket stod jag där. I min ståtliga i figur och skarpa uppsyn. Ägde scenen och varenda tv-ruta.
Mmmm. Då var mitt första ”riktiga” tv-jobb avklarat! Herregud vad kul/lärorikt/spännade/nervigt/c00lt det var. Är helt slut i hjärnan och i kroppen. Jag klarade att redaktöra röda Mattan och eftersnack på Grammisgalan trots att jag inte mådde helt prima. Det hade såklart inte blivit hälften så bra utan kollegor och programledarna Happy och Fanny, men ändå, bra också av mig *klappar mig själv försiktigt på lill-huvudet*.
Pjuh. Ni ser alltihopa här.
Tack för allt stöd efter förra inlägget. Återkommer om det när jag får veta mer om vad som står på <3
Ps. jag rörde och snackade med Håkan Hellström idag………
Ps 2. minns inte vad jag sa pga blackout
Yay cool du är. Har förövrigt fått typ ALLA mina smarta vänner att läsa din blogg och dom ännu mer upplysta! Keep it up <3
Bästa grammisgalan!!! GO GIRLPOWER!!
Bra grammisgala i stort och kul för dig!!
Däremot var jag besviken på Happy och Fannys insatser, bland annat uttalade de Zhalas namn fel (alltså med ett s-ljud istället för ett j-ljud)… Sånt känns ganska viktigt och tar inte så lång tid att kolla upp!!!
Och hur tänkte ni när ni tog med just dom som programledare? Jättekul att ha två unga tjejer (girlpower!) men hade det inte varit roligare och mer ”radikalt” att INTE ha med två vita tjejer (som dessutom redan har varit med i massa produktioner tidigare och som inte ens är i musikbranschen utan är skådespelare)… Kanske en transperson? Kanske en rasifierad person? Bara lite tankar… Det känns som att ni valde ”första bästa”..
Om en faktiskt vill förändra strukturerna och normer i vårt samhälle kan en göra AKTIVA val (som kvotering) och ge plats åt fler personer än ”de självklara” (vit, heterosexuell, medelklass osv.)… OBS! det handlar inte bara om kön, utan även etnicitet, funktion, sexualtitet, klass etc. TÄNK INTERSEKTIONELLT PLEASE! Särskillt viktigt när en är i en sådan position som du är i!
<3
Hej Hanna! Vad gör en om en typ ganska precis flyttat till Sthlm och trivs i staden, men inte trivs med sitt liv här? Jag överväger nästan att flytta hem till den lilla hålan igen pga hittar ingen mening i mitt liv i Sthlm. I princip det enda jag gör och hinner göra är att jobba på ett jobb där jag inte trivs så bra, men mest saknar jag min familj så jag går sönder. Även om jag bor med min bästa vän och har några få andra vänner här. Dessutom har jag fått en helt sjuk ångest inför att mina kära runt om kring mig ska dö. Vet inte hur jag ska hantera allt detta. Jag vill ju inte ge upp Sthlm än. Men gråter nästan varje dag när jag tänker på min familj och är knappt glad.
ÅH PLIIIIIIIIZ berätta mer om Håkanmötet (det du kommer ihåg dvs)! HUR VAR HAN? En kortis ba!