Lördagseftermiddagen spenderades på Nytorget, som väldigt många andra, med att fira kvinnokampen och hämta örken för att fortsätta den. Så otroligt kul att så många samlats?! Blev helt varm inuti av det. På vägen dit pratade jag och Anton om att hotet mot just feministiska demonstrationer ändå kändes rätt lågt jämfört med antirasistiska demonstrationer. I morse läste jag om nyheten att fyra personer blivit attackerade och knivskurna efter en feministisk demonstration i Malmö. Fy fan. Att kampen för RÄTTVISA ens motarbetas är skrämmande.
Efter Fi på Nytorget skyndade vi oss iväg mot en övernattning på ett hotell. WiihoooooOOooo. Där jag för övrigt var väldigt koncentrerad för att fota mig själv. Hotellnatten var min present till Anton för att vi stått ut (närå) (jorå) i nio år tillsammans. Vi bodde på samma hotell på vår nästan första Stockholmssemester tillsammans, och nu var vi alltså tillbaka, några år äldre och lite mer världsvana *tar på mig solglasögonen*.
….vi var inte ensamma dock. Hotellet var nämligen belamrat med ca två tusen Mello-firare………… med rosa fjäderboor och tioåriga hysteriska barn…….. Kändes verkligen som att alla barn där var just TIO år? Den mest hysteriska åldern.
Men vi hade det så himmelens bra trots mellohysteriska hotellet. Jag hade en ny favvoklänning på mig och så åt vi middag på Oaxen på kvällen och somnade senare i varandras famnar med en påse godis tätt emellan och Discovery på teven.
Helt sjukt att feminismen motarbetas, vad är det som är så svårt för folk att förstå?
Grattis till 9 år iaf! :D Jag håller med, 10-åringar är verkligen hysteriska.. jag jobbar som musiklärare och 4:orna (som ju är 10 år) är helt galna ibland!
Hej! Hänger inte alls ihop med inlägget det här, men har en liten fråga. Har ju insett att ett förhållande går upp och ner, men hur vet man egentligen om det bara är en ”dipp” som man ska kämpa sig igenom, eller om man istället borde bryta upp? Känner mig just nu lite förvirrad angående detta. Förstår att det inte finns något generellt svar men jag tycker att verkar ha så kloka tankar om kärlek och förhållanden (eller nån annan som känner igen sig kanske?)
Jag såg dig på Nytorget – ville verkligen gå fram och hälsa, men var rädd att jag skulle verka läskig pga starstruck. Ville i alla fall bara säga ”Hej! Du är awesome och jag vill se dig som statsminister”, men lyckades bara få fram ett hysteriskt ”Kolla! HP! Åherreguuuudjagmåstesäganågonting”.
Förlåt.
Anywho.
Du är cool. Tack för att du är awesome.
Sjukt det där med knivhuggningen.. Men eran natt på hotellet kändes så jävla mysigt. Inte alls avis eller bitter och saknar inte min före detta idiot eller så, nejdå :)
Hej Hanna! Du är anledningen till mitt ”feministiska uppvaknande” som växt fram gradvis sedan 1-1,5 år tillbaka och som bara blir starkare och starkare. Nu ser jag klart om man säger så, fattar inte vad jag tänkte med innan. Idag är jag stolt feminist, mycket tack vare dig. Skulle bara säga det :) Du är grym!!!
Hejdå :)
När hela världen känns som ett murknande sår, och så mycket hemska skitsaker händer överallt är det så jävla styrkande att gå in på din blogg och läsa nya eller gamla inlägg. Du är som en trygg storasyster på nätet. Ville bara säga det.
Jag låg hemma och kved med öroninflammation medan mina medsystrar marscherade stolt med sina rosa planscher och flammor i brösten. Jag ville vara med, men istället låg jag hemma och stank (ska helst inte få vatten i öronen och äger ingen ful badhatt) samt tyckte synd om mig själv! Hoppas budskapen når fram och att folk någon gång fattar hur viktigt det är med dessa frågor! Hotellet verkade ju najs?! SÅ AVUNDSJUUUUK!! Mvh// Stinkis
…Ett parti vars ledare påpekade vilket nederlag det var att en man valdes som partiordförande för ett annat (Vänsterpartiet) samt jämförde män Svenska män med Talibaner. Detta är alltså en person som du själv tidigare hyllat som en personlig förebild.
Kul att du visar vart du står i din självgoda och rättfärdiga kamp för ”rättvisan”.
Du är bara en i mängden av popkulturella feministskribenter som sitter i en priviligerad position och tjänar pengar på att göra ingenting samtidigt som du blir uppbackad av ett genomruttet medieklimat där endast ni själva kommer till tals, hur känns det? Att endast ha fått ditt jobb på SVT på sådana meriter?
Men lägg av vad snygg klänning! Var har du köpt den rackaren?