Såg ett par ögon på bussen som såg ut som farmors. Ljusa, snälla och med ögolock så skrynkliga att ögonfransarna försvunnit sedan länge. De var sådär gråtiga som hennes brukar vara. Inte för att hon är ledsen, men för att vinden är hård eller en doft stark.
Jag tänker mycket på farmor nu. Får besök av dåligt samvete över alla aldrig ringda samtal och att det så sällan blir att vi ses. Och när vi väl gör det är jag såpass fokuserad våra ord, eftersom det hela tiden slår mig att det kan vara våra sista. Det går ju så långt mellan samtalen.
Jag tänker också på saker farmor sagt och gjort. Hur jag i de där snälla ljusa men ack så blöta ögonen alltid fått vara ”morsk”. Någon som kan, som vågar och aldrig räds. Ordningsam och självständig. Kan aldrig minnas att någon annan förknippat just de egenskaperna med mig. Kanske har det fått mig att våga mer.
I påsk åker jag hem. Då ska jag krama om henne, titta lite extra länge i de där ögonen, lägga på minnet för alltid och ta fram när jag som behöver vara som mest morsk.
Åh vad jag saknar min mormor när jag läser det här. Jag hade sån längtan efter att få höra henne berätta och att krama om henne ordentligt men fann aldrig riktigt tiden att sitta ner tillsammans och sköt och sköt på frågandet. Tänkte att jag skulle ta det på sommaren när vi hade mycket tid och ork. Hon ramlade och bröt benet i maj det året, ett benbrott som i förlängningen blev hennes död. Min fina fina krutmormor med de finaste stålblå ögonen. 11 juni 2012 :(. Ta till vara på tiden med din farmor <3 kram!
Åh så vackert skrivet!
Vad fint Hanna. Jag kom precis hem från min farmor och din text får mig att tänka på henne. Hon har betytt och betyder så mycket för mig.
Fint skrivet. Önska min fammo levde men hon har varit död i snart 13 år nu..
Blir helt tårögd och det klumpar sig i halsen.. Har förlorat alla mina mor-och farföräldrar förutom mormor inom loppet av några år och saknaden är enorm..
Jag tänker mycket på min egen farmor när du skriver om din, speciellt denna texten och din förra (från slutet av januari eller början av februari). Just den förra betydde mycket eftersom min egen farmor gick bort i mitten av januari och din text kom precis i samband med begravningen (japp… Jag grät när jag läste den) och även om det såklart var lite tungt så kändes det så fint att få läsa om din relation till din farmor.
Med det här vill jag väl egentligen inte säga så jättemycket mer än att det känns fint att få läsa dina inlägg. Och om du vill kan du hälsa din farmor att hon verkar ha ett trevligt barnbarn!
Ja, passa på att prata, krama och umgås med din farmor så mycket du kan. Min farmor gick bort för 8 år sen, och något av det allra sorgligaste jag vet är att jag glömt hur hennes röst låter.
saknar mormor borta i finland nu.. :(
Så fint skrivet! Saknar min momo fruktansvärt mycket. Hon har varit borta i 2 år nu. 2 långa år. Hon bodde hos oss till jag och brorsan fyllde 10 år. Tog hand om oss istället för att vi var på förskolan. Hon var som en andra mamma. Ska jag vara ärlig så älskade jag henne mest av allt. I tonåren bodde vi sedan på samma gata/trapp i 7 år. Jag och mamma har inte haft den bästa relation. Jag var alltid välkommen hos momo. Hon kramade om mig när jag och mamma bråkat.Torkade mina tårar. Nu lipar jag igen men hon finns inte här. Blev en hel bikt här men det finns inte mycket som får mig som min momo. Momo och mina barn då.