Under gårdagen la jag upp denna bild från en ”plåtning” på Instagram och har fått kommentarer kring den som jag nu försöker ge något slags svar på.
J 2014-05-02 05:10 SKRIVER:
på insta såg det ut som att du hade bindi… snälla säg att det inte är så. i så fall, läs på om cultural appropriation. ah. annars ser det ju gött ut.
SVAR:
Hej J! Vad bra att du uppmärksammar detta även på bloggen. Jo, stylisterna bad mig ha en diamant mellan ögonbrynen med tanken á la cochella-bohemic-style. Jag var lite osäker först pga av det ekade någonstans i huvudet ”att det här har väl varit lite omdiskuterat va?”, men jag valde att go with the flow.
Jag har läst om cultural appropriation, och förstår verkligen problemet med den typen av grejer. När jag som vit medelklassunge i västvärlden väljer att ha en diamant mellan ögonbrynen som liknar/representerar någonting som i Indien (hinduismen) betydde/betyder någonting annat, kan det där finnas ett problem. Samtidigt används symboler och attribut på olika sätt världen över och förändras över tiden, och kanske kan en tanke vara att det behöver inte vara mer än just ett attribut. SAMTIDIGT känner jag att JAG som just vit medelklassunge från västvärlden INTE har rätten att avgöra det. Och just där känns det ju dåligt i mig. Det absolut sista jag vill är att, med diamanten mellan mina ögonbryn, kränka någon människa/kultur. Eller vara en grej i ledet som ytterligare exotifierar, förtrycker etc.
Igår mejlade jag jag en bekant vars föräldrar är födda och uppväxta i Indien (och har hela släkten där), för att få lite större inblick i det här med bindi, och för att jag kände att de om några har väl mycket mer tolkningsföreträde än mig. De sitter ju självklart inte inne på svaret, men deras svar är klart värt att lyssna på, och det jag mottog i morse handlade om att bindin i indien de senaste decennierna stått för ”fashion” och används på samma sätt som jag förklarade att bindin jag använt gjordes. DE såg det inte som rasistiskt och förstod inte riktigt mitt mejl. MEN! Förmodligen finns det väl lika många åsikter kring det som det finns människor i den kulturen.
Jag vet inte om det gör det mer rätt, men kanske är det en aspekt att ta in?
Hur som helst. Jag vill med allt detta i åtanke ändå be om ursäkt för att jag valde att faktiskt ge ok till bindi. Såhär i efterhand känns det inte bra i magen.
Stor kram
PS. Bor du i Indien, har rötter där eller kan mycket om kulturen, hur ser du på bindi? Skriv gärna i kommentarsfältet, vore intressant att höra.
Det jag tänker kring det här är väl att man lånar en annan kultur för ett tag ba för kul, och bara de delar som passar en. Såg en tweet från en tjej som löd ”U can peel off that bindi & carry on with ur normal life but I can’t peel off this brown skin thats been beaten & tormented for bein too dark” och det är väl lite det som är problemet kring bindin när den är used by white people :/
Intressant! Om någon hade bett mig ha diamant i pannan hade jag inte sagt emot eller ens reflekterat över det. Jag har aldrig hört diskussionen eller förstått att det skulle vara fel. Men vad bra att folk uppmärksammar det så man får reflektera och lära sig nya saker.
http://www.huffingtonpost.com/anjali-joshi/why-a-bindi-is-not-an-exa_b_5150693.html
Superfin blogg!
Efter att ha läst alla kommentarer i Sandra beijer-PH-gate blir jag väldigt glad att du inte gjorde nån lång utläggning om att det MINSANN visst var rätt. Rimligt svar tycker jag. Sen ska visserligen tilläggas att jag nog vet ännu mindre om bindi än dig, så det är väl inte upp till mig att avgöra om det var okej. Men ändå, bra att erkänna att du känner att det var fel! Fin blogg osv också!
Jag kan inte ge någon klarhet i ämnet men vill bara komplimentera det faktum att du visar sån respekt och lyssnar och analyserar saker som detta som annars lätt kan borstas bort. Go HP!
Jag brukade ha på mig bindis som accessoar under en period, man kunde köpa en karta med olik färger på Indiska och jag tyckte mest det var snyggt. Jag kommer ihåg att jag frågade runt lite löst om det var okej, eller om det betydde någonting, men jag la aldrig ner någon större energi på det. När jag läser detta skäms jag lite men samtidigt är det ju bra att man är öppen för att lära sig allt eftersom:)
Håller med några av andra kommentarer, har sjukt dåligt input i det här ämnet själv men det sättet du besvarade kritiken var så bra. Ingen vet allt men alla vet något och tillsammans lär vi oss så himla mycket vettiga grejer. Jag fick en bra tankeställare och allmänbildades i något för mig helt nytt på morgonkvisten! Tack för det och bra skrivet igen, tack även till informerande kommentarer i ämnet!
Jag har svårt att se det problematiska, har hittills inte hört några bra argument. Här är en intresant text om ämnet. Puss på dig Hanna!
http://www.huffingtonpost.com/anjali-joshi/why-a-bindi-is-not-an-exa_b_5150693.html
Har inga källor på detta nu, men det är rätt rimligt att anta att cultural appropriation är en bidragande faktor till att bindis blivit reducerat till en modegrej även i Indien. Att det blivit mer av en modegrej även i Indien rättfärdigar dessutom inte att vita människor deltar i urholkandet av andra kulturers symboler. Har personligen inte tolkningsföreträde i frågan men när jag läst diskussioner och debatter mellan människor som berörs av den här problematiken verkar det som att de flesta anser att en inte ska använda bindis som vit. Precis som du påpekar är det inte upp till dig att avgöra huruvida det är okej eller inte.
Ibland känns det som att vissa problem SKAPAS av vita medelklassungar i västvärlden. Många har korshalsband runt halsen för att de tycker att det är snyggt, trots att de inte är konfirmerade/kristna.
Det påpekades ju i din blogg om att Happy hade bindi i pannan i mvh och att det var cultural appropriation, vilket du svarade på att det inte skulle upprepas, så att bindi inte är helt okej kan du ju inte ha glömt så snabbt? Men bra att du tar upp detta i din blogg, tror att många inte är så medvetna om hela grejen cultural appropriation.
Hej! Vad intressant. Jag bodde ett halvår i Kochi, södra Indien, som jag upplevde inte var lika modernt som norra. Där var dessa klistermärken i pannan helt en modegrej. Några hade färg i pannan också som de tog i templet på morgonen. Men de hade inga problem med att jag också hade en sådan i pannan Osv. Ingen stor grej skulle jag säga.
Kram
Jag fattar inte ens varför det inte skulle vara tillåtet.. jag kan väl likaväl ta min själ och vira in mitt hår precis som en burka?
… är inte insatt… en person i indien får väl likaväl ha ett halsband med ett kors?
http://youarenotdesi.tumblr.com/tagged/appropriation+vs+appreciation
http://seoulbeats.com/2013/07/bindis-and-why-sandara-park-shouldnt-wear-one/
Här är två länkar som kan vara bra att kolla på (dock på engelska!)
Den här länken förklarar också bra: http://all-brown-everything.tumblr.com/post/38469945164/white-girl-bindi
Till de som undrar över kors och kristendom: ”So why is it not racist if a non-Christian wears the cross? That’s an easy one. Because no coloured person has ever had privileges taken from them by a white person because of their association with Christianity. In fact, Christianity was forced onto Asians and Black people. It has no historical association with any non-white skin colour. There is no systematic, institutionalised prejudice against Christians, especially not linked with skin colour. So what racism is there to be reinforced by wearing a cross? It can’t be compared to the bindi”
Tänk om alla kunde ta ”kritik” som du, tänka efter, göra undersökningar, och sen erkänna att det inte känns så bra. Man behöver inte förminska sig själv till ingenting, men problemet är väl snarare att många direkt struntar i rätt och fel och bara söker efter och förstärker det som tyder på att de själva gjort rätt och kritiken är missriktad. VARFÖR ska det egna egot behöva vara så förbannat känsligt? Det är ju egentligen helt naturligt att man har fel då och då, man kan ju helt omöjligt veta allt eller även när man är påläst göra rätt hela tiden. Mer ödmjukhet till både mottagare och kritiker och vi skulle ha mindre konflikter i världen, tänker jag.
Ett tag sedan läste jag ett inlägg som skrevs av en finsk kvinna som har bott i Indien med sin indisk make. I hennes fall var det svärmor och andra släktningar som undrade varför hon inte använde bindi och föreslog att hon gör det. Dessa indiska kvinnor såg bindis bara som accessoarer utan djupare mening. Den finska kvinnan hade däremot tänkt att användningen av bindi är på något sätt mycket betydelseful och inte lämplig för västerlänningar.
Tack Hanna för ett insiktsfullt och tänkvärt inlägg. Jag tycker att ditt sätt att hantera detta är föredömligt, att inse att bara för att JAG inte menade det så, att min mening inte var att någon skulle ta illa upp, finns det andra som kan reagera. Att utvärdera sig själv och sina handlingar är bland det största man kan göra tycker jag. Inse att man ibland får be om ursäkt för tanklöshet och att det är okej. Bara för att JAG inte upplevde något på ett visst sätt betyder inte att det inte är så. Det här är varför du är en av mina största förebilder!
Jag var på fältarbete i Indien i två veckor i vintras med min klass. Skimrande ”klistermärken” bindis var HELT en modegrej som alla kunde använda. Färgade prickar hade ofta bara med mode och göra, men kunde också skapas vid någon helig ritual eller släktfirande. Vi hade ofta bindis på oss och många gånger när vi träffade indier märkte de oss i pannan med röd färg. De såg det inte alls som stötande att vi hade bindis, vi hade även saris och salwal kameez (speciella kläder) på oss, utan de blev bara glada när vi hade det och deltog i deras kultur.
P.s Superbra blogg!! Du är grym bästa HP!
Rebecca, du är medveten om att svear och götar tvångskristnades och att svenska kungar sedan, på 1200-talet, drog på korståg till Finland och Baltikum? Förmodligen, källorna är inte lika bra för 1200-talet i skandinavien som för Afrika/Asien på 16-18-talen, var det en betydligt brutalare affär än senare missionerande.
Cultural appropriation är fullständigt BS, av individer som borde fokusera på att fixa sitt självförtroende eller sin ”failed culture” (jmfr ”failed state”), i synnerhet som det oftast kan härledas till en tro på tomtar och troll. Ett absurt exempel: om en buddhist(isk munk) skulle bära ett durkslag på huvudet, borde flygande spaghettimonstertroende ta illa upp? Nähä, och varför skulle då indianer, hinduer, NN ta illa upp om någon lånar deras symboler?
Jag var i Indien i höstas och bodde hos en indisk familj. Vi fick färg i pannan både när vi kom dit och skulle åka igen, som en symbol för och önskan om lycka och välgång. Men vi fick också bindis av kvinnorna i familjen för att vi skulle vara fina, helt enkelt. Jag upplevde inte alls att de tyckte det var konstigt att vi också hade det! Här skrev min medresenär Emilia lite om det: http://emiliasindien.blogg.se/2013/october/svar-till-min-syster-och-andra-intresserade.html#post-comments
Jag har bott i Indien till och från i 10 år, om det är något jag verkligen tagit med mig så är det glädjen när man tagit till sig deras kultur och seder. Vet inte vid hur många tillfällen jag fått en bindi tilltryckt i pannan.
Att skrika rasim för att man använder något från någon ”annans” kultur förstår jag inte. Alla indier jag haft förmånen och glädjen att träffa genom mina år där så har alla velat dela med sig av sin kultur. Vi ”expats” som träffades i olika grupper blev ofta kontaktade av indier som ville komma och visa just deras seder för oss. Det kunde vara hur man klädde sig i en sari, hur man lagade en god paneer cheese m.m.
Det finns säkerligen någon som tar illa upp, men det finns det i alla ”folkgrupper” och i alla delar av världen. Men Hanna, jag kan lugna dig, du gjorde INGET fel : )
För precis ett år sen studerade jag en termin i södra Indien och kan inte annat än att hålla med majoriteten av tidigare kommentarer om att bindis inte är något annat än en modegrej. Vi hade alla små bindis i pannan för att det var fint och när vi ”gick ut” hade vi större, lyxigare varianter med diamanter. Inga konstigheter alls. Innan min vistelse i Indien trodde jag dessa prickar i pannan var någon form av kastmärkning men detta fick vi snabbt dementerat av våra lärare. Köpte även med mig flera stycken hem som jag ibland använder när jag går ut här i Sverige. Jag har aldrig ens hört den här diskussionen tidigare och tycker det är synd att användandet av dessa pannsmycken ska kunna tolkas negativt.
Otroligt bra och ödmjukt svar på kritik Hanna!! Du är grym!
http://everydayfeminism.com/2013/09/cultural-exchange-and-cultural-appropriation/
Jag tyckte den här texten beskrev problematiken ganska bra, att ett utbyte av kulturer på samma villkor är något en kan sträva efter, men när det blir ett ”åt-roffande” utan respekt i utbytet blir det fel. Läs om ni, som jag, aldrig hade hört uttrycket cultural appropriation förut, och vill ha en begriplig sammanfattning av det hela! Mycket intressant ämne, så mycket vi inte har tänkt på innan och som är så otroligt viktigt att ta in i sitt synfält.
Jag befinner mig I norra Indien just nu och har varit här I nio veckors tid och jobbat på en slumskola, i slummen är kulturen eller det traditionella mycket starkare, och därför har jag under hela min tid här bara haft indiska traditionella kläder.
På marknaderna har jag köpt både bindi flera gånger jag har stolt visat upp mina nya köp för mina indiska vänner här och aldrig fått negativ respons.
Och aldrig hört något när jag köpt heller, så tycker det verkar väldigt konstigt att man skulle ”trampa” på någon.
Alla Indier är dock ute på konsert nu så kan inte dubbel kolla, om diskussionen lever kvar så dubbel kollar jag imorgon ;)
tycker verkligen du gör helt rätt Hanna, och jag har exakt samma tankar inom detta ämne. och såg att många länkat Anjali Joshi inlägg om ämnet och tycker den är värd att läsa!
(http://www.huffingtonpost.com/anjali-joshi/why-a-bindi-is-not-an-exa_b_5150693.html)
vet att sminkbloggerskan linda hallberg frågade sina följare på instagram om detta, och hon har många följare världen över och det intrycket jag fick när jag bläddrade igenom kommentarerna var att de aldrig ens reflekterat över det och inte alls såg det som något negativt. känns som en grej vi hittat på här i västvärlden för att ge oss själva tolkningsföreträde och leka visa och snällt o moget påpeka detta modefenomen. BULLSHIT ALLTSÅ
Detta tycker jag beskriver bindi och cultural appropriation, ABOVE ALL detta stycke: ”Indians (Desis really as a whole) are constantly pressured to westernize in order to assimilate and conform to western ideals of what is normal, whereas when westerns appropriate elements of our culture it is to appear deviant or trendy.”” Samt även detta: ”It totally manipulates a cultural element into a commodity that is temporary and will fade in popularity with time, while its people will continue to face racism and xenophobia.” ”When white girls wear those pretty things, they sidestep all of that baggage, because that’s the power of being white. That’s white privilege.”
http://vasundharaa.tumblr.com/tagged/why-can%27t-i-wear-bindis
Men så är det väl med allt? hur många hade inte de där turkiska ögonen(vet inte vilken religion de kommer ifrån..men ni förstår poängen) på armband när de var yngre när någon varit utomlands eller bär kors för att det är fint? Eller har någon annan *modegrej* som härstammar från en kultur?
Om jag har något av det på mig har jag det för att jag beundrar dem på ett slags vis eller ja rent av tycket det är snyggt. Man måste ändå kunna ha på sig vad man vill utan att bli rasist(va), eller?
Det låter harsh men åh det blir så långdraget ibland
Just bindi är inte så otroligt religöst heller, det är kultur. Har varit i indien två gånger och har på mig bindi då och de ser det inte som att jag råffar åt mig deras kultur utan att jag har respekt för dem. Många här har säkert inte ens varit i Indien och vet inte hur det ser på det (vilket väl är viktigast?) och kan enligt mig inte moralisera över det. Vi i kommentarerna som varit i Indien ser inte problemet som ni andra
Ärligt talat, ingen har någon som helst rättighet att förbjuda dig hur du väljer att använda smycken oavsett ifall du är vit/svart/gräddelin osv. Om du trivs med dem så är det ju helt ok, man får väl ta hänsyn till att vi är i Sverige och vi har faktiskt möjligheten att uttrycka oss på det sätt vi tycker är bäst.
Vore ju helt sjukt om man inte fick bli influerad av andra kulturer och använda sig av deras sätt att klä sig osv, oavsett vad det betyder i den kulturen, vi bor ju trotsallt i Sverige.
Ibland får jag känslan av att det är så många vita glada själar som läst på om diverse system, strukturer och förtryck och nu ska föreläsa för alla andra vita glada själar. Så fort de ser något som kan härledas tillbaka till en Jezebelartikel så smattrar tangentbordet och utskällningen kan börja. De försvarar transpersoner, rasifierade, homosexuella, funkisar, queers och alla andra grupper de själva inte tillhör. Vilket är bra egentligen, att de är medvetna. Men det blir väldigt ofta så att det blir tolkningsföreträdare likförbannat, för de formulerar vad gruppen de försvarar tycker och har problem med. Det ska vara så ridderligt och inkluderande, men känns alltid som att det är ett gäng vita straighta cispersoner utan funktionshinder som sitter och läxar upp varandra vem som förtrycker minst. Finns det någon från Indien som kan uttala sig, som har insyn, historia och kunskap? Alltså inte någon som varit i typ Goa två gånger och bara läst webbartiklar om appropriering, utan någon som LEVER detta? Då lyssnar jag gladeligen.
Ärligt talat Julia, om dom knallar omkring i jeans, vikingahjälm, pippi långstrumpfrisyr eller vad dom nu vill härma från oss så säger jag bara ”gör det, jag bryr mig inte”.
Men om du försöker påstå att pga någon annan först kom på iden med smycken i pannan och därför har patent på det så är du rätt insnöad. När jag var 16 så gick jag omkring med nitar/läder samt hundhalsband runt halsen och en krans med nitar runt huvudet.
Jag såg ut som Rob Halford, nu råkar det ju vara så att Rob Halford är homosexuell och jag är det inte, frågan är då har jag skändat Robban med mitt efterapande? Eller får någon som inte är hårdrockare ha långt hår när dom inte har vett att lyssna på musiken? Får någon som inte är punkare ha tuppkam?
Eller är det bara så att du måste ha nått att skuldbelägga folk med? alla som inte tycker som du är rasister osv eller? Om någon kultur typ den kinesiska som bara låter kungligheter bära gult kräver att alla Svenskar ska sluta med det för dom är ju inte kungligheter och vi vägrar att sluta bära gula kläder. Är vi då rasister och allmänt osympatiska (framför allt vita) personer?
Kan du beskriva för mig var jag som vit heterosexuell man har rätten att tala om för andra hur dom skall klä sig, utan att bli rasist? och om jag blir rasist för att jag påtalar att så där klär man sig inte, vad blir du då när du påtalar det för oss?
Men blö asså alla ba ”ja har vart i Indien o ingen sa nåt negativt om detta!” Nej inte så konstigt kanske med tanke på att ni reser dit som turister aka har ett övertag så att säga över befolkningen. De kanske försöker hänga på västvärlden och anpassa sig efter det? Typ som när folk åker till andra länder och expoitar dem och ba ”men hon som masserade mig SÅG GLAD ut!!” Eeehhh ja, det kanske är hennes enda inkomst, tror ni inte hon anpassar sig efter de glada turisterna och gör det de vill??? Är det ok för det?
H: Vad har smycken i pannan i Sverige med Indien överhuvudtaget att göra? Är det kaosteori vi pratar om? där effekten av att jag sätter en rubin i pannan avlivar ett helt kvarter indier? För om man ska hänsyn till precis alla andra som kan ha åsikter på vad vi i Sverige gör på vår fritid, så kan det bli jävligt svårt att göra nått alls.
Asså Rupert, det jag efterfrågade var några med insyn, kunskap och historia om den indiska kulturen som kunde berätta om bindi, dess betydelse i det moderna Indien och synen på att den bärs som ett exotiskt och vackert inslag i västerländska outfits. Inte dina frustrationer över att ”inte får göra något utan att stämplas som rasist”.
Man kan inte jämföra bindi i norden med att bära bindi som turist i Indien tycker jag. Som turist i indien blir man ofta påbjuden en bindi och att då ta emot den är väl ett sätt att respektera kuturen. Att självmant använda en på hemmaplan blir däremot en annan sak. Många kommentarer här om att få färg i pannan vid ett tempel, det är inte samma sak som en bindi utan används som ett välsignande. Trots att bindin idag blott är en modeassecoar i Indien är det ju ändå en symbol som är en kvarleva från kastsystemet.
Mina föräldrar är från Indien och varken jag eller min mamma anser att bindin är något som är laddat med kulturellt värde, enkom för kulturens utövare. Nej, för mig som svensk och för min mamma och min mammas familj som alla är troende hinduer och utövare av den kulturen är bindi, sari och allt sånt bara ytliga accessoarer. Från besök i Indien brukade min mamma ta med sig bindis och saris som jag kunde ge mina svenska vänner!
Så personligen tycker jag att detta har gått lite för långt, man läser in för mycket i något och gör avgränsningar som skiljer på dig och mig istället för att se det positiva i att kulturen sprids!
Nej, jag håller helt med dig. Min mamma är född och uppvuxen i Indien. Hon eller hennes familj ser inte på bindi som mycket mer än en accessoar, och har precis som din mamma gett mig bindi att dela ut till mina (helt svenska) vänner i Sverige.
Snälla sluta dela in folk i hudfärg och etniskt ursprung! Som bland barn som härstammar från Pubjab Indien så är jag blekare än dig och har ett europeiskt efternamn men indiskt förnamn! Jag bryr mig inte jättemycket om •White girls with bindis• sticker bindis är en dekoration och handlar inte så mycket om religion och cultural approprion kampanjen är ett sätt att utesluta folk från att ta del av en viss kultur och blandbarn hamnar ofta i elden när vi får motivera vart vi hör hemma! Ha kul med bindis det är bättre att dela kultur än att skapa en annan form av rasism!