I helgen kunde vi läsa om Sandviken som tjänar över en halv miljard kronor per år på alla de utomlandsfödda personer som bor i kommunen. Intressant att Sverigedemokraterna i kommunen inte ville kommentera uppgifterna.
Samtidigt som det är bra att den här nyheten lyfts, är det någonstans tragiskt att den här typen av nyheter blir en såpass stor nyhet med 15 000 delningar. Som att det alltid antas vara ett likamedtecken mellan invandring och stora kostnader.
Det är också på något sätt tragiskt att jag, i mitt huvud, hela tiden går omkring och försöker att hitta motbevis till rasism. Motbevis för SD’s höga väljarsiffror. Motbevis som kommer nå allmänheten och DÅ, ja DÅ, kommer människor att äntligen FÖRSTÅ att SD’s politik och ideologi är fullkomligt livsfarlig.
Men det har ju aldrig handlat om motbevis på det sättet. Det har ju så länge handlat om känslor. Om någon att skylla ”olyckan” på. Det fanns motbevis för att rymma hela uppslagsverk under andra världskriget, ändå skedde utrotningen. Det finns motbevis i mängder om SD’s politik. Motbevis som pekar på felande siffror, fördomar och dåliga källor. Bevis på att SD’s vi-och-dom-tänk är ren och skär rasism, trots den bomull de inbäddas i. Ändå röstar människor SD.
Jag har sedan EU-valet tänkt skriva ett inlägg om rasismen och högerextremisterna i EU-parlamentet. Men det har tagit stopp. Andra har förstås gjort det bra och viktigt. Men för mig har det plötsligt känts lönlöst. Som att täcket över huvudet och låtsas som det regnar är en bättre strategi.
Och tja, kanske är den här hopplösheten något som jag kan unna mig. Som heterosexuell-vit-medelklass-cis-tjej skulle jag väl komma undan rätt hyggligt i ett högerextremt Europa och Sverige. Visst, mina genus-studier skulle slopas (något SD lyfter fram i sitt partiprogram) och jag skulle förmodligen vara tvungen att sluta skriva om samhällsfrågor i den här bloggen. Kanske skulle jag också låta bli att skaffa barn eftersom arbetsmarknaden för mig skulle bli alldeles för osäker då.
Men jag skulle få bo kvar. Få finnas. Leva. Kunna gömma mig i vithetsnormen och ingen skulle någonsin kunna se utanpå att jag var något annat. Alla mina ”farliga feministiska åsikter” i ett rasistiskt och högerextremt Sverige är något som jag kan tvätta bort eller i alla fall gömma inuti.
Så är det inte för många andra svenskar. Inte för min kompis Haida och hennes familj. Det går inte att tvätta bort ett par bruna ögon, eller ett personnummer som vittnar om att du inte föddes här. Att du EGENTLIGEN inte ska få bo här. Då är det omöjligt att bara få leva här. Då är du direkt drabbad oavsett hur struken skjorta eller blanka skor du har.
Visst känns hopplöst i mig just nu, men jag kan faktiskt inte tänka mig hur jävla JÄVLA hopplöst det måste kännas för de som inte ingår i den här upphöjda vithetsnormen. De som dagligen läser tidningarnas ”motbevis” om att de faktiskt SKÖTER sig och HÖR OCH HÄPNA drar in PENGAR till kommuner (!!!). De som efter EU-valets resultat inte bara kände en vag oro som kanske kan drabba en om man har lite otur, utan fick istället fick ett direkt resultat av den rasism du upplever varje dag. Och ett direkt hot mot dig.
Och kanske är det tanken på det som gör det svårt att fortsätta ligga under täcket. Tanken på att allt det här inte bara får hända som jag i hopp om något annat fortsätter leta motbevis till öron som egentligen aldrig lyssnar. Jag vet inget annat än att snacka om det här i mina *kanaler* och typ ….demonstrera. Försöka sprida någon slags kunskap och åsikter jag tror på. Men funderar ofta på vilka som egentligen nås av det? Jag tvivlar på att de som verkligen behöver nås är inne på detta tydliga storstadsbaserade vänstermagasin ….OCH UPPENBARLIGEN SÅ RÄCKER INTE DETTA.
Så. Vad fan ska vi göra hörrni?
Jag tror att människor behöver utbildas kontinuerligt om både Europas historia men också i politisk ideologi och att kritiskt granska politisk retorik. Det är inte vad dom säger det är vad dom menar som är det viktiga. Tex. hur kan Moderaterna någonsin ha haft mage att kalla sig själva den nya arbetarpartiet (skitsnack).
Samtidigt så tror jag att människor vill att man pratar om invandringen i Europa som faktiskt inte fungerar idag.
Det känns också hemskt att man på olika sätt måste ”bevisa” att invandringen är lönsam för att det ska vara OKEJ.
Som att man sätter ett pris på människors värde. Är man inte lönsam är man inte välkommen (=många ”svenskar” borde också kastas ut isf RIGHT?)
Det är avskyvärt. Blä, usch, bajs.
det känns alltid dubbelt med sånt här. är vi människor bara det vi bidrar med till samhället, de pengar vi drar in? något som sd pekar på är kostnader för invandringen, att reducera individer till siffror. artikeln ovan är till viss del en slags motbevisning till detta, men också ett accepterande av den samhällssyn som sd bidrar till. att människor är siffror. jag tror vi måste gnata och tjata att det inte är så. när människor kommer nära och blir personer är det inte så lätt att avfärda dem som en kostnad. jag tror att skolor måste ta upp aktuella konflikter och vilka förutsättningar som finns i andra länder. jag tror att vi måste ta fram svenskarnas migrationshistoria för att påminna oss att vi en gång också satt på en båt och ville något bättre för oss och våra familjer. jag tror att vi behöver bättre integration, och att den ska komma från både människor som bor här och människor som ska bor här. i min hemstad var sd näst största parti. jag kände mig förtvivlad till en början. förtvivlan som gick över till bestämdhet. jag ska ta mig an detta. varje gång jag är hemma ska jag ta debatter, sprida vad jag tycker är viktigt; att människor är människor och inte siffror eller utgifter eller inkomster.
Jag fick i helgen reda på att mina svärföräldrar röstade på Front National (jag bor i Frankrike, gift med en fransman). Jag höll på att börja gråta…på riktigt. Mest för att jag var så arg. Det här är alltså välutbildade människor som håller sig välinformerade. Dessutom så kommer min svärmor från Tyskland så snacka om motsägelsefullt när hon själv är invandrare.
Min svärfars argument var att han tyckte att det var demokratiskt rätt att när 5 miljoner fransmän röstar på FN så borde de få en plats i EU-parlamentet (vilket ju aaaaaldrig skulle hända ändå när de är tredje största partiet här i Frankrike OBS! ironi…).
Min svärmors argument var att hon hade sett såå många unga (franska) tjejer som konverterar till islam och som tvingas använda tchador (slöja), så hon gjorde det för kvinnornas skull.
Jag tror jag satt i nästan 2 timmar och motargumenterade med gråten i halsen;
”Förstår ni inte att ni har röstat EMOT kvinnors rätt i samhället”
”Ni har dessutom röstat mot mig och svärmor (ja, jag är ju faktiskt också invandrare här OCH kvinna)”
”Om invandrare (araber i deras fall) skulle få integrera sig bättre och känna sig välkomna här så skulle det inte finnas några problem”
”de är mot fri abort”
Osv, osv…
Deras motargument bestod mest av ”det tror jag när jag får se det”, ”det är ett så stort problem”, ”hade de slutat visat vilken religion de tillhör och prackat på andra den så hade de varit ok” och den bästa: ” men jag skulle aaldrig rösta på dom i presidentvalet!”
Känslan man får när 25 procent av de som röstade i valet röstade emot mig, den känslan ska ingen behöva känna och jag är inte ens mest utsatt.
=(
Tack för ett bra inlägg, det måste uppmärksammas!
Jag känner också en sådan hopplöshet. Hur når man fram till människor vars tankevärld är så olik ens egen att man inte i sin vildaste fantasi kan förstå sig på dem? Jag har ofta tänkt att rasism frodas hos människor som far illa i samhället och därför haft en förlåtande attityd. Men det där håller inte. De jag känner som röstar på sd är människor med jobb, hus och helt ok inkomster. Människor som mår bra och inte på något sätt är utsatta i samhället, men som ändå känner ett behov av att hata och sparka neråt. Det spelar ingen roll hur uppenbara bevis det läggs fram för att det de röstar för är farligt och rasistiskt, de kommer inte ändra åsikt. Jag ser bara två möjliga förklaringar. Antingen är de direkt onda människor, eller så är de så förbannat stolta att de aldrig kan ompröva en åsikt hur vansinnig den än visar sig vara (vilket indirekt också gör dem onda). Nej, jag är bara uppgiven, ledsen och uppriktigt oroad.
här är ett gäng stjärnor från Uppsala som kände likadant, det resulterade i den här fina filmen: https://www.youtube.com/watch?v=0OyDa2bTfKk in och titta, sprid den och om du orkar, bemöt några av antikommentarerna i kommentarsfältet.
Fortsätt skriv!! Du når många. Jag delar ofta dina texter i min facebook feed, jag har bott i Kanada, Frankrike, Sverige (bor nu i Danmark) och har en pojkvän i USA. Med flera vänner från varje land, även folk i Australien, Indien, Taiwan, Sydkorea, Sydafrika, Brasilien, Honduras osv. Många av de brukar google translatea. Detta är viktigt! Du når många fler än du tror. Jag tar debatten varje gång jag får tillfälle, och du ger mig många värdefulla insikter och argument. Något jag aldrig skulle få för mig att debattera är dock att invandringen kostar. Som någon annan kommenterade, det viktigaste sättet att mota bort rasismen är att nöta in i folk att alla är människor!! Alla har lika värde. Vi kan inte försvara med att invandringen lönar sig osv, de är människor! Vem bryr sig om de lönar sig, bara de får leva ett fritt liv. Precis som oss. Där ens största problem är karriären eller partnern, inte att få rent vatten, tak över huvudet eller mat imorgon. Det är också sån jävla bullshit att Sverige skulle bli överbefolkat eller att invandrarna skulle ställa till med några som helst problem.
Jag menar vem tjänar vi mest på, Jag, en svensk tjej som har studerat gratis i Sverige i 19 år, därefter flyttar jag till Danmark för universitet, men får svenskt studiestöd av CSN, och mina nästa planer är att flytta till USA. Jag kommer aldrig ge tillbaka vad detta landet har givit mig. Jämfört med högutbildade invandrare som kommer in på arbetsmarknaden inom fem år.
Så sant det som Ulrika säger. Jag är också en ”dålig” svensk som växt upp med alla förmåner i Sverige men som inte jobbat mycket här och därför gett tillbaka i skatt, och kommer förmodligen aldrig göra heller. Jag kommer också studera utomlands och ta emot svenskt studiemedel, självklart, för jag kan ju det. Kan ju vissa argumentera till att ja men mina föräldrar har ju bidragit med skatt till samhället. Ja men om det är nu skulle va så att en generations invandrare inte skulle bidra med detta, så kommer väl förmodligen deras barn och barnbarn osv göra det i framtiden istället. Men jag är ju faktiskt också egentligen bara en kostnad för samhället, fy mig.
Har en teori att det är den hopplöshet en kapitalistisk politik för med sig. Människor känner hopplöshet och ingen framtidstro. Jag tror att det behövs en kraftig vänstervind för att få det att vända.
Men dom siffrorna du visar är ju helt missvisande, Sandviken går plus för att staten betalar för flyktingarna i 2 år, dvs staten går back mycket mer än Sandviken tjänar. Jag rekommenderar dig att läsa följande så får du svar på hur uträkningen gått till http://www.tino.us/2014/06/rapport-om-sandviken-invandring-lonsam-finstila-om-stat-och-landstingens-kostnader-exkluderats/
Man kan ju inte säga att man går plus om man inte räknar både inkomster och utgifter, i det här fallet har man ju bara räknat inkomsterna till kommunen och inte utgifterna för staten.
Jag vet att du försöker förstå och sätta dig in i anledningarna till människor röstar på SD och jag tror att det är otroligt viktigt.
Så, försök för ett ögonblick att släppa alla förebråelser om rasism och intolerans, tänk dig att det kan bero på något annat, på andra känslor. Vad är anledningen till att andelen SD väljare i kommuner som angränsar till invandrartäta områden är så hög. Är det verkligen 40% rasister i Almgården i Malmö? Kan vi som skyddade innerstads-Stockholmare ignorera dessa människors och avfärda dem som rasistiska idioter? De upplever att det Sverige de växte upp i är på väg att förändras helt. Det kan anses bra eller dåligt, men förändringen är ett faktum och de som upplever det tydligast är människor i områden som Almgården. Är deras upplevelser och känslor rasistiska per definition eller kan det vara så att de ser något som den politiskt åsiktsstyrande eliten inte ser? Hur kan ”VI” döma ”DOM” så hårt när det är fördomar och förutfattade meningar vi hävdar att vi vill slåss mot?
Jag tror det farliga är att alla andra partier än SD ignorerar dessa människor totalt. Jag tror inte de flesta SD’are är rasister, men de hittar något i SD som de kan identifiera sig med, någon som ser de problem de själva upplever. Så länge alla andra partier vägrar se problemen och dömer ”DOM” som rasister så kommer SD fortsätta att växa.
Läs t.ex:
http://m.direktpress.se/sv/sodra_sidan/Pa-Torget/Pa-torget/Sluta-kalla-SD-valjare-for-rasister/#.U4l13aU4ags.facebook