Här ligger jag och plutar. Handen ni ser skulle kunna vara en tioårings, men den är alltså min. Köpte nämligen årets finaste nagellack igår på Sephora! Det är som stora glitterkonfettis och varje nagel blir ”unik” (ja det sa butikspersonalen när de sålde in det hos mig). I övrigt känner jag mig så jävla tom. Värsta känslan i världen. Toooom tom tom. Livet är en enda lång väntan på döden, visste ni det? *TiHi*.
Tomheten
Skriv kommentar
Tillbaka upp
Kommentera
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.
Skriv kommentar
Tillbaka upp
|
|
Savant flyttar in på Nalen |
Läs inlägget
Fannyudde tar ner skylten |
Läs inlägget
Södermalm får finfrämmat |
Läs inlägget
Krogrecension: Bambi |
Läs inlägget
Krogrecension: Bistro Renard |
Läs inlägget
Liebling öppnar biergarten |
Läs inlägget
Sjöstaden Skybar inför krognanny |
Läs inlägget
Krogrecension: Ett Hem |
Läs inlägget
Mest läst på NG
Tillbaka
Mer inlägg
Själv så har jag fått veta att jag troligen har ocd och ska få träffa en psykolog för det! Kul!!!!
Jag känner ofta samma sak, hade mer problem med det förr dock. Nu har jag gått i mycket terapi. :) Jag brukar tänka ungefär såhär ”Okej, nu känns det sådär jobbigt tomt, vart känns det? I bröstet/magen. Vad känner jag mer än tomhet? (Ledsen/arg/trött osv.) Okej, ledsen kanske. Är det något särskilt som gjort mig ledsen? Är det något jag kan påverka? Om ja, försök göra det. Om nej, så får jag vara ledsen. Det är helt okej, man får vara ledsen. Det är okej att jag mår dåligt, jag har det inte lätt alltid. Till exempel är det jobbigt för mig att… etc.” Typ tröstar mig själv, och hittar på något kanske. :) Och inser att vad för än kul jag hittar på så kommer inte det uppfylla mig för evigt med en slags meningsfullhet, och det är helt okej. För livet känns inte alltid meningsfullt, man är inte alltid glad och lycklig, ingen är det. Och hade det inte känts sådär tomt ibland hade det kanske inte känts lika sprängfullt när jag till exempel umgås med mina älskade brorsbarn. Okej, nu börjar det här kännas som ett Hej Bullen-inlägg. (Kom ihåg att det inte är tjejen i kommentaren som skrivit inlägget…………. PRECIS SOM DET SKULLE SPELA NÅGON ROLL. All denna skam. Inte ok.) Hehe. Hejdå flumkommentar.
Ps. Älskar hur de där nagellacken ser ut, älskar inte att remova dem. Började nästa gråta en gång pga allt gick inte bort någonsin.
Jag känner mig också tom. Sån där tomhet som bara sömn eller sällskap råder på, och ingetdera är i faggorna just nu. Försöker med lite musik som känns istället. Kanske funkar för dig med?
Ps2. Och om det alltid känns tomt och hopplöst oavsett vad man gör i livet så bör man söka hjälp, för så ska det inte vara. Då är det nåt knäppt som bråkar i ens kropp, som vilken sjukdom som helst helt enkelt.
Kram till alla som känner så. <3 Det blir bättre, jag lovar.
Ville bara säga att du är så sjukt bra, din blogg är nog den bästa i hela cyberspace på grund av din självdistans och humor men också din ärlighet. Är själv inte på topp hela tiden och känner ofta igen mig mycket i det du skriver om tankar och oro osv. Det är skönt för mig och säkert många andra att inte känna sig ensam i det. Massa kärlek till dig!
Fint nagellack, värt att ligga och titta på med en filosofisk blick.
Lises svar!!! Ska jag försöka komma ihåg att tänka på nästa gång jag känner mig sådär tom! Vilket känns ganska ofta! Puss Lise! Och Puss Hanna!!!
Hanna. Älskar din blogg. Känner så igen mig i tomheten. Kommer försöka applicera Lises svar. Dövar meningslösheten med inredning. Var hittar man ditt coola soffbord? Tack för att du finns. Läser varje dag. <3 puss
Hej bästa hanapee! Här kommer en fråga som inte alls har något att göra med det här inlägget, men jag behöver litr vägledning i en fråga från någon utifrån och kände att du var rätt person. Det är såhär att jag har upptäckt att min kille har börjat följa modell-tjejer o.s.v på insta och det har gjort mig väldigt illa till mods dels för att jag känner mig otillräcklig och dels för att jag absolut inte trodde att han skulle känna det behovet. Jag har tagit upp detta med honom och får till svar att det är ”så alla killar gör” och att det var någon kompis som tipsat honom (först så ville han ju inte erkänna och sa att han känner alla där). Jag tycker själv att det är ett väldigt omoget beteende och jag har lite den principen att om man är ihop med någon som man säger sig älska så har man inte det behovet av att följa en massa okända tjejer. Svara nu ärligt, hur tycker du? Överreagerar jag? Har du i din och Antons relation upplevt något sånt här och i så fall hur reagerade du då? Kram på dig ♡
Känner mig också tom ofta..men på senaste så har det nått nya nivåer. Jag känner mig så tom att jag inte ens har en framtid. Jag ser ingen som helst framtid. Jag vill inte ha barn, jag vill att min kille ska göra slut, jag vill inte bo ihop med någon, jag vill inte jobba jag vill inte ha vänner och jag vill inte ha min familj. Jag är TOM. Jag vill inte mer. Finns INGEN MENING. Allt är meningslöst. Allt är meningslöst. Tomt. Jag tänker att det typ inte är meningen att vissa människor ska finnas, eller så finns vi bara till för att göra andra människors liv meningsfulla. Typ: ”oj vilket skitliv hon har..jag måste verkligen leva mitt liv fullt ut för som henne vill jag inte vara”. Det är nog mitt öde, att motivera andra genom min oförmåga att leva livet. Så kom igen nu Hanna..du har ju liksom alla förutsättningar…är du verkligen tom?
Tomheten. Den känslan stöter vi nog alla på förr eller senare, oftare eller sällan. Kanske är det jobbigt men ibland kanske vi behöver få känna lite så för att sen känna oss uppfyllda av något. Vi liksom behöver tömma förrådet på alla känslor som vi går och bär på. Ta en paus. En liten stund. Va vet jag. Men vet att när jag känner så så brukar jag lyssna på bra musik. Tända lite ljus. Prata med någon jag tycker om eller inte prata med någon. Eller dansa tills benen inte orkar mer. Eller ligga på golvet och tekna en liten stund. Och bara ta in att nu är jag här och så är det liksom. Gäller nog att hitta något som känns lite bra för oss simpla amöbor. Jaja. Massa kramar!
nej!
livet är en lång prövning inför nästa liv som varar för evigt :)