När jag var 16 år var jag och min kompis Linso på en mindre hemmafest med 5 killar som gick i sista året i gymnasiet. Vi kände dem ytligt, men tyckte en av dem var lite söt och framförallt att hela grejen var spännande. När vi efter en massa öl kände att det var dags att gå hem, gick vi ut i hallen och tog på oss skorna. Min jacka låg på sängen i ett sovrum så jag gick in dit för att hämta den. När jag var där inne kom en av killarna in och började prata med mig. Han tyckte att vi skulle stanna. Jag skrattade väl, som man gör för att tillfredställa andras behov när de ber en om något en inte vill, och började gå mot öppningen till hallen. Den här killen ställde sig då för dörröppningen och sa att jag inte fick komma ut.
Jag skrattade lite mer nervöst och sa att jo, det skulle jag. När han ännu en gång sa nej så minns jag hur det snabbt strömmade panikkänslor i mig. Vad skulle hända nu? Skulle jag bli tvungen att vara i det här sovrummet med honom? Vad ville han göra med mig? Och vad skulle de andra killarna säga? Linso stod i hallen och väntade på mig och jag ropade på henne. Hon kom dit, men killen stod för öppningen och blockerade. När jag efter en del diskuterande kring huruvida jag skulle få komma förbi eller inte så sa jag till ännu högre och lite argare, de övriga killarna dit och drog bort honom.
På vägen hem var jag skakad och tyckte det kändes obehagligt. I praktiken var det ingenting mer än en kille som blockerat min väg i ett par minuter, men för mig kändes det större. Och jag kommer ju än idag ihåg händelsen väldigt väl. Känslan av panik när någon gör något mot ens vilja. Att inte kunna ta sig därifrån och ovissheten för vad som skulle hända. Oförmågan att verkligen kunna säga ifrån utan att riskera att någon skulle kalla mig fjantig. Jag var 16 år och ville ju bara att killar skulle gilla mig, livet gick ju så ofta ut på det.
Inatt hände en liknande sak för någon annan, någon annanstans och i en annan tid. Två killar blockerar en dörr och håller fast en tjej mot hennes vilja för att tjata till sig att hon ska utföra oralsex på dem trots att hon upprepade gångern förklarar att hon inte vill.
Händelseförloppet är inte nytt. I hela min uppväxt har liknande övergrepp berättats för mig och ibland bevittnats med egna ögon. Tjatande killar som vill HA något som de tror är tjejers uppgift att GE. Skillnaden var att nattens händelseförlopp råkades filmas i dokusåpan Big Brother.
När jag tänker på nattens händelse och alla tusentals, miljontals liknande övergrepp tänker jag ofta på det jag var med om för den där natten för 10 år sedan. Hur den korta stunden av panik jag kände måste kännas hos hon som aldrig kommer därifrån. Hos alla dem som befinner sig med män som tar sig rätten till andras kroppar.
Det är som att det finns någon outtalad allemansrätt till kvinnors kroppar. Inte bara att tapetsera reklamtavlor och konst med, utan också en slags fysiskt direkt rätt till kvinnors kroppar. Det är helt okej att vitt och brett kommentera dem. Röra dem. Våldsföra sig på dem. Betala för dem. En rätt som i sin tur leder till att det är helt ok att tjata om dem. Denna handelsvara till kropp. Även om nattens händelse i Big Brother gick ett steg längre än vad vi sett på realityserie förr, är vi inte ovana att se samma attityder speglas i exempelvis Paradise Hotel.
Man kan tycka att produktionen hos Big Brother skulle reagerat med polisanmälan och direkt ingripande när nattens övergrepp skedde. Men istället för att sätta fokus på de män som tog sig rätten att förgripa sig på någon annans kropp (och själ) fokuseras det på… dörren! Och det faktum att produktionen var övertygad om att dörren inte var blockerad och att kvinnan därför hade möjlighet att ta sig ut.
För en natt för 10 år sedan var inte ens dörren stängd. Men panikkänslan minns jag ändå glasklart.
Tyvärr är vi inte ensamma att ha erfarenheter som dessa med oss i bagaget. Bra skrivet om fel, panik och olustkänslor som sitter kvar mer än tio år senare.
Det värsta är att nästan varenda tjej har ett minne som detta. Jag menar inte att förminska din händelse, snarare tvärtom. Vad är det för sjuk värld vi lever i då detta är vardag för många tjejer. Önskar man kunde gå tillbaka till sitt tonårsjag och förklara att det inte är ok och att man inte måste vara populär och accepterad av svin som dessa.
Dessa eviga jävla dörrar! Väl formulerat, Hanna! Är så fruktansvärt utled på den stora strålkastare som alltid landar på omständigheter och totalt skuggar handling..
Tack, för övrigt, för en underbar pod. Så avslappnande för hjärnan att lyssna på er och ba *håller med*. <3
Heya i am for the first time here. I came across this board and I
in finding It truly useful & it helped me out much.
I hope to offer one thing back and help others like you helped me.
Du är fantastiskt master! Tack för att du sätter ord på saker som dessa, på ett forum som förhoppningsvis når ut till många unga själar! Oj vad djupt det lät! Men stort tack! Tack vare dig så får en lite hopp om mänskligheten!
Än en gång bra skrivet Hanna, vi är nog många som känner igen känslan och som aldrig vill uppleva den igen. Jag vill förändra, jag vill inte att tjejer ska ha det så här framöver. Frågan är ”bara” hur ska vi lyckas?
Usch, det här med tjatsex är så jävla obehagligt. På nyår, för snart 4 år sedan, ställde en ”vän” upp på att hämta mig från festen jag var på och skjutsa hem mig, vilket var en sträcka på några mil. Klockan var 5 på morgonen, jag var full och så trött att kroppen började kollapsa och jag orkade knappt hålla mig vaken. Han skämtade om att jag skulle betala honom i natura men skrattade sedan bort det. När vi kom fram till mina föräldrars hus (17 bast och bodde hemma) så tilltog tjatet. Jag sade nej gång på gång. Det slutade med att han våldtog mig mot garageporten, 10 meter från rummet där mina föräldrar låg och sov. Jag vågade inte skrika eftersom jag skämdes. Första gången jag vågade erkänna det för någon var för två år sedan då min nuvarande pojkvän tiggde oralsex och jag fullständigt bröt ihop av minnena som dök upp. Kan lova att han aldrig har tjatat igen.
Det är förjävligt när sånt här händer, det håller jag med om till punkt och pricka. Jag har själv varit med om våld m.m. från mitt ex och det är ingen känsla man vill att någon annan ska känna, inte ens sin största fiende. Men att du skriver att DOM HÖLL fast henne, det är inte sant om du kollar på klippet. Det är sånt här som gör att folk var och varannan dag inte tror på, särskilt oss kvinnor då vi berättar något som hänt för många skruvar upp det en aning för att det ska låta ”mer trovärt”. Men tro mig, du hade inte behövt skriva att dom ”höll fast” henne för hur som så var det fel det dom gjorde. Stör mig bara lite att du skrivit att dom gjort något som dom faktiskt inte gjorde.
Har haft för många såna här händelser i mitt liv. För mycket ”till lags”- beteende och för mycket givande av min kropp (i den bemärkelsen att jag INTE gjorde det för min skull..utan för att bli omtyckt an andra (killar)). Det är sorgligt. Tjatsex, äckligast ever.
MEN 2014-10-10 22:24
Sluta säg att det är kvinnors fel att de inte blir trodda om något sådant här händer, för att hanapee använde fel ord. Gå och debattera huruvida folk verkligen blivit rånade, det kanske är någon som överdrivit en sådan historia någon gång så då får de skylla sig själva? Det låter ju helt knas!!
JAA så sant och att ens utseende hela tiden är öppet för killar att kommentera??? jag är inte den som överdrivet ofta får komplimanger för mitt utseende men blir trots det inte glad om typ en påflugen främling på bussen ba ”du är vacker” JAHA men vem frågade???? kan jag få sitta ifred och åka hem utan att recenseras tack. så riktigt ser man hur killen blir snopen när man inte typ grinar av tacksamhet. visst man borde väl istället bli glad för det är ju snällt att säga att nån är fin men samtidigt så vet jag inte riktigt vad jag förväntas göra med den infon?
S: Hur menar du med ”hanapee valde fel ord?”
Alltså! Så himla viktigt.
Och jag blir så himla less. I natt var det en man som tog på mig utan att jag ville. Jag sa ifrån, och då blev han sur. Vet inte vad en gör av ilskan.
Jag tog mig aldrig ut genom dörren. Var 19 år, hemma hos en kille som jag verkligen gillade, och så helt plötsligt när vi satt och hånglade på soffan ringer hans kompis…och han bara ”ja men du, kom in, har en schysst brud här”. Chocken då jag förstod att han bjudit in sin kompis för att han också skulle få ”prova på mig”…kommer aldrig glömma det. Jag sa nej, men de skrattade bort det och jag vågade inte kämpa emot. Skämdes så sjukt mycket efteråt att jag aldrig anmälde det och berättade det för någon först för ett par år sen. Mår fortfarande illa när jag tänker på det. Undrar egentligen hur många som har varit med om såna här situationer, känns ju som att det är väldigt vanligt.
Så himla vidrigt beteende. När jag hör såna här stories så tänker jag alltid på när jag var 16 o smet in på krogen i Uppsala (bodde i en annan stad). Följde med en kille hem o tänkte faktiskt ha sex med honom men kom på när vi låg i sängen att jag inte ville för jag hade mens o var trött. Egentligen ville jag bara ha nånstans att sova o eftersom man inte är så bra på att planera resor till andra städer när man är 16 år så kändes detta rimligt. Han verkade dessutom snäll, sa att det var ”ok att inte ha sex” osv. När jag vaknar runt 6 på morgonen så har jag dock inga trosor på mig längre, tampongen ligger slängd på golvet o det känns i mitt underliv att någon har varit där. Klädde på mig så fort jag kunde o rusade ut ur lägenheten för att leta reda på min kompis som varit på efterfest. Har försökt förtränga detta sen dess, är 26 idag, det går oftast bra. Förutom när det ibland kommer en panikkänsla som gör att jag typ vill skala av mig min hud. Vilket jag inte gör såklart men det är ändå ingen trevlig känsla. Mitt råd till allmänheten är därför att prata om hemska saker som händer på en gång o inte att fundera på att göra det 10 år senare.
Wow, en av de absolut bästa texterna jag läst av dig. Så sant och hemskt det du skriver.
Åh. Jättebra text. Jag requestar en analys av Big Brother som helhet! Ser varje avsnitt och vet att du också var exalterad när det skulle börja? Folk i min närhet förstår inte min fascination och inte jag heller stundtals. Blir så arg och så glad om vartannat. Dessa människor man lär känna liksom uppifrån… Både när de är snälla och när de beter sig som svin. Så himla speciellt, ändå. Men skulle behöva en smart analys!
Det här om att man skrattar lite fast det inte känns bra, att man inte vill verka fjantig, att man trots allt vill att killarna ska gilla en, att man på något sätt själv normaliserar det som händer. Jag tror det var så det var för tjejen i Big Brother. Jag har sett klippet. Killarna skuldbelägger henne och ställer henne mot väggen om vad hon någon gång förut svarat på frågan ”vems kuks vill du helst ha?”. Försöker bryta ner henne psykiskt.
Kille nr 1 hetsar Kille nr 2 och tjejen att hon ska smaka på hans kuk, annars släpper han inte ut dom säger han och blockerar dörren. Kille2 verkar tycka det är lite kul ändå, och verkar mest bekymrad över om den andra killen ska skvallra eller inte. Kille2 går tillochmed fram mot tjejen vid ett par tillfällen medan han knäpper upp gylfen och säger ”men kom igen”, fast sen drar han sig tillbaka, inte för att tjejen redan sagt att hon inte tänker göra det, utan för att han tror att Kille1 ljuger när han säger ”du kan lita mig”.
Killarna tycker att eftersom hon sagt en gång att hon helst ville ha kille2 så borde hon vilja göra det dom ber henne att göra nu. Tjejen säger nej, och säger att hon inte alls vill det och att hon egentligen hade svarat en annan killes namn på den frågan och försöker ta sig ur skulden och kravet dom lägger på henne. Försöker desperat försvara sig. Hon får höra bland annat: ”Är du falsk eller?”, ”Är du efterbliven, du sa ju att du ville suga min kuk?”.
Helt sjukt. Det är ju helt orelevant. Det som är relevant är vad hon vill här och nu. Båda trakasserar, skuldbelägger och tjatar på henne. Mest diskuterar de högljutt med varandra över huvudet på henne om hon ska få en kuk i munnen eller inte. Kille1 säger att Kille2 skulle vara så jävla king om han gjorde det. Det är så äckligt. Att hon verkar obekväm och inte vet vad hon ska göra är inget dom tänker på.
Dom är bara ”sköna snubbar” som kan lita på varandra och hon är ”falsk” och ”vill egentligen”.
Åsikterna i Johanna L’s är anledningen till varför jag inte ville kalla mig för feminist för ett halvår sedan. Att bli förbannad när någon kallar en vacker; som inte är hatiskt, sexistiskt, hotfullt eller elakt på något sätt (utan för att man förmodligen vill göra någon glad) för en principiell regel inom extremfeminismen tycker jag är så otroligt löjligt, drygt och elakt. Jag kallar mig idag feminist och är emot alla typer av sexistiska och nedvärderande kommentarer gentemot båda könen, och speciellt kvinnans då det är mycket mer utsatt. Men ingen har sagt att du ska grina av tacksamhet eller bara för att någon kommenterar att en är vacker, att man menar att det inte finns mer till ens person än det. Skärpning
MIKAELA 2014-10-11 03:19
Personen som jag kommenterade till: MEN 2014-10-10 22:24
”Det är förjävligt när sånt här händer, det håller jag med om till punkt och pricka. Jag har själv varit med om våld m.m. från mitt ex och det är ingen känsla man vill att någon annan ska känna, inte ens sin största fiende. Men att du skriver att DOM HÖLL fast henne, det är inte sant om du kollar på klippet. Det är sånt här som gör att folk var och varannan dag inte tror på, särskilt oss kvinnor då vi berättar något som hänt för många skruvar upp det en aning för att det ska låta ”mer trovärt”. Men tro mig, du hade inte behövt skriva att dom ”höll fast” henne för hur som så var det fel det dom gjorde. Stör mig bara lite att du skrivit att dom gjort något som dom faktiskt inte gjorde.”
menade ju på att Hanapee hade beskrivit övergreppet felaktigt, och att det är därför kvinnor får skylla sig själva när de inte blir trodda. Jag tyckte det var helt fel att lägga fokuset på det, när det som skedde ändå var hemskt.
CAROLINEL 2014-10-11 16:44 Så en person är löjlig, dryg och elak bara för att hon skriver här att hon inte gillar att bli påhoppad på stan av killar som ska uttrycka sina åsikter kring hennes utseende?? Mycket märkligt. Läs det här så får vi se om du envisas: http://kickanwicksell.se/2014/02/03/man-ni-gor-mig-till-nagon-jag-inte-vill-vara/
BB är fan skit, är inte förvånad med tanke på allt som har hänt tidigare. Och Hanapee, måste bara säga hur jävla cool du är! Vidrig händelse det där, men starkt av dig att berätta. Du är lätt en favorit här på tidningen!
S 2014-10-11 18:46
Så du tycker på riktigt att det är ett påhopp när någon kallar en annan person vacker? Det om något tycker jag är märkligt. Om du vill ha hjälp att förstå varför så finns svenska språkets definition av ”påhopp” här med hjälp av synonymer du kanske förstår bättre http://www.synonymer.se/?query=p%E5hopp
Det är INTE ett påhopp att kalla någon vacker och HERREGUD om ska man leva i ett samhälle där kvinnor (och/eller män) känner sig kränkt av en sån kommentar (komplimang). Hur mottagaren av kommentaren betedde sig i den här situationen ÄR löjligt, drygt och elakt enligt mig JA. Hade någon på ett nedvärderande sätt kommenterat utseende och kroppsdelar hade jag reagerat väldigt annorlunda, men det där är enligt mig extremt och onödigt på så många vis. Det kanske är en svag balansgång och en tolkningsfråga beroende på hur man säger vad men i det här fallet, med tanke på vad som sas, tycker jag det är otroligt löjligt att reagera sådär.
Jag får en sådan fruktansvärd klump i magen när jag läser kommenterarna här. Det är bortom mitt förstånd att var varannan tjej och kvinna bär på sådana här händelser.
Det värsta som drabbat mig är en våldtäkt lik vad en annan här skrev. Träffade en kille ett tag som jag var småkär i. En kväll var vi hemma hos honom, jag sa till han att jag inte ville ha sex för att jag var för trött och han sa ok. Jag vaknade ett tag senare med trosorna avdragna och han i mig. Blev så chockad och rädd att jag frös till is. Polisanmälde det två dagar senare men det gick inte så långt. Blev dock ihopkopplad med en väldigt bra kurator som hjälpte mig mycket. Utöver det har det varit oräkneliga män som tafsat eller utryckt sig sexistiskt. Numera polisanmäler jag varenda liten händelse, senast en kille som på ett uteställe körde in sin hand mellan mina ben.
Snälla, våga berätta och prata om det som hänt er. Tror inte människor, oavsett om man själv är drabbad eller ej, vet hur vanligt förekommande det här är just eftersom man hellre stänger det inom sig. Styrkekramar till er alla!
Hello there! Do you know if they make any plugins to protect against hackers?
I’m kinda paranoid about losing everything I’ve worked hard on.
Any suggestions?
CAROLINE 2014-10-11 19:58 Du har inte läst länken du fick? Du tycker ju att en ska ta allt en får från främlingar med öppen famn, gör det då? Så trevligt att antyda att jag är dum i huvudet! Verkligen! Om det är ok att argumentera så då tycker jag verkligen att DU är löjlig, dryg och elak! Hoppa av din höga häst och läs inlägget och framförallt kommentarerna, det är många många som tycker det är otrevligt att få oombedda omdömen om ens utseende.
Till MEN:
Man kan hålla fast någon med ord också. Ett exempel: säger en människa att hen skall döda en om man går ut genom dörren är man lika fasthållen som om dörren vore låst. Förstår du? Sluta nu upp att hacka på formuleringar. Det är väl viktigare saker här? Exempelvis ett sexuellt övergrepp kanske?
Så himla sant! Jag blir så glad över att få höra andra som berättar om hur man faktiskt kan skadas av en händelse som i andras ögon ses som betydelselös. Den känsla du beskriver att du fick efter händelsen du var med om när du var 16, är det många som inte vågar prata om då många är rädda för att det är ens eget fel att man kände så. Jag är själv 16 och som tur har jag kompisar som tar dessa känslor på allvar men jag tvivlar fortfarande på mina egna reaktioner ibland, vilket är samhället fel. Men en text som denna du skrev, får mig att tro ännu mer på mig själv.
Bra text Hanna!
Tänkte dela med mig av ett i lägg jag skrev angående detta:
En kvinna blev sexuellt trakasserad av två män i Big Brother huset. Reaktionerna på trakasserierna riktades mot produktionen: varför ingrep de inte?
Om vi nu reflekterar lite över vad som hade hänt vid en liknande situation ute i den ”riktiga världen”, utanför Big Brother-huset, kan vi ganska snabbt konstatera att ett ingripande från utomstående sällan hade skett vid en sådan situation. Trakasserier mot kvinnor och deras kroppar sker VARJE DAG! Vem säger ifrån? Vem reagerar ens?
Jag är, precis som man kan tänka på Big Brother, en storebror. Jag vet att jag inte alltid kan ingripa om någon skulle trakassera min syster. Men varför skulle jag ens behöva? Om vi tänker såhär: jag skulle aldrig trakassera min syster. Och du skulle aldrig trakassera din. Och om jag inte kan skydda min egen syster 24/7 så kan jag i alla fall skydda din. Och du skydda min. Alla vi, BRÖDER, kan gemensamt skydda våra systrar genom att aldrig, aldrig någonsin behandla kvinnorna som något annat än våra egna systrar.