JUBBA: Jag kanske är helt överdrivet sotis och jobbig att leva med. Okej. Jag vet att jag är det!
Men, har tänkt på en sak, bilden då du och Martin är topless tillsammans, och att du på denna bild ser ut att bara ha trosor på dig… Umgås ni på det här sättet? Tycker inte hans tjej att det är jobbigt att han hänger med en annan kvinna som är topless eller springer runt i trosor? Jag hade blivit SÅ… förstörd. Jag hade skrikit, gråtit, inte kunnat andas, om jag visste att min kille hängde med en tjej som inte hade tröjan på sig. Jag vet inte om min reaktion skulle vara helt insane, eller om det är okej att känna så. Det känns alldeles för intimt för mig. Inte samma sak som t ex topless på ett badhus. Vilket jag ändå hatar tanken på, pga min svartsjuka, främst, förmodligen. Vill inte att min kille ska se så, för oss, intima delar, som en annan kvinnas bröst.
Även om han bara tänder på mig, så vill jag inte att den situationen ska kunna uppstå då det blir så obehagligt för mig att veta att om han inte skulle ha mig, och inte skulle vara världens bästa kille, så skulle han kanske tända på den nakna tjejen bredvid. Inte samma sak som att han kanske skulle tycka en påklädd tjej på Ica var snygg. Det är inte intimt. Bikini är inte heller lika intimt.
Och Anton, bryr han sig inte? Tycker han att det är okej att någon annan kille ser dig så? Jättebra om han kan ”hantera det”. Min kille hade gått sönder. Var hos en läkare som såg mig topless, och min kille var typ apatisk i en vecka efteråt. Inser att alla är olika och jag är väl mer extrem än de flesta, kanske. Tycker naket på TV är jobbigt, så min kille måste titta bort. (PsYkIsKt InStABiL.) Antar att jag tänker för mkt ur mitt eget perspektiv, fick ont i magen av att du var topless med Martin bara. När jag tänkte på hans tjej och Anton.
Vet inte varför jag skulle dela med mig av detta… Skulle hemskt gärna höra Martins tjejs och Antons åsikt om detta, om det skulle kunna vara jobbigt för dem, trots att du och Martin bara är vänner. Känns det verkligen okej i HELA magen?
SVAR: Hej Jubba!
Oj, det du skriver låter verkligen superjobbigt för dig och din kille. För mig låter det fruktansvärt livsbegränsande att inte fritt kunna gå till läkaren, titta på tv etc. Jag vet inte hur gamla ni är, men det är klart att jag i mitten av tonåren kunde ha lite liknande tankar och vara otroligt svartvit i mitt tänkande när det kommer till relationer. Men ju äldre jag blev, desto bättre självkänsla fick jag och desto mer förstod jag att det finns begränsande och förlegade normer kring hur relationer bör se ut och vara. Ofta är det väl de två komponenterna som rör till det – normer kring kropp, sex, relationer, kärlek plus otryggheten i sin relation.
Anton har inga problem med att jag är ”naken” med Martin. Det var för övrigt han som tog bilden ovan. För mig vore det superkvävande och märkligt om jag var tvungen att tänka på min kropp som något sexuellt i alla situationer. Det är ju bara en kropp! Och jag tycker att det är helt upp till mig att bestämma över den.
Du skriver att du vet att din kille bara tänder på dig. Det är ju bra att tänka så om det hjälper dig, och kanske är det sant för er. Men jag vill verkligen klargöra att jag inte bara tänder på Anton och han på mig – och jag är väldigt övertygad om att det är något allmänmänskligt. Sexualdriften är något inneboende hos alla människor, och det är klart att Anton förstår att jag tycker att andra killar är snygga och att jag ibland vill ligga med andra (fast de är påklädda!), precis som att han tycker att andra tjejer är snygga och vill ligga med dem.
Men ingen annan kommer ju någonsin vara Anton för mig, och ingen annan kommer ju vara Hanna för Anton. Och för oss är ju DET det viktiga.
Sååå… som svar på din fråga: JA, det känns mer än okej i ”HELA magen”. Den relation du beskriver känns däremot inte okej för min del. Och nej, varken Josefin (som är en kompis till mig) eller Anton tycker det är jobbigt att jag och Martin ibland tar poddbilder utan tröja/byxor etc. Martin är liksom en av mina bästa vänner och jag tänker inte behandla honom annorlunda för att han råkar ha en snopp.
Sen är det klart, människor är olika, har olika preferenser och ”regler” i sina relationer, men jag kan lova dig att du inte behöver oroa dig varken över mig, Martin, Josefin eller Anton.
PS. Jag har bekanta som har fått jättebra hjälp med sin svartsjuka genom KBT-terapi. Det kan vara en idé om du eller någon annan där ute känner att den tar över ens liv och får en att må dåligt.
Hanapee – tack! Igen. Underbart svar. Tänker och agerar precis likadant.
Kloka tankar Hanna. Till Jubba skulle jag bara vilja skicka lite kärlek och säga att det faktiskt låter skitjobbigt hur ni har det i er relation, du och din kille. Alltså, din kille blev apatisk i en vecka av att du visade brösten för en manlig läkare? Det gör ju att man blir lite orolig för hur han skulle reagera om ni t.ex. skaffar barn och det skulle krävas en förlossningsläkare och hen råkar vara man. Hände t.ex. mig för ett knappt år sedan. Min bebis fastande på vägen ut och förlossningsläkare (en man) fick tillkallas för att först bokstavligen försöka tråckla ut ungen med händerna ur mitt underliv, därefter sätta sugklocka och dra ut ungen med hjälp av den. Därefter tillbringade förlossningsläkaren typ en timme med fejset typ en dm från mitt underliv för att sy ihop mig, med flera uppföljande undersökningar av mutteriet, för att kolla att allt läkte som det skulle.
En kropp är en kropp är en kropp, och kroppen är långt ifrån alltid sexuellt laddad.
Asså åh älskar dig Hanna <3 <3 <3 Nä men seriously, så klokt och bra svar och bra inställning. Tycker du är en av de klokaste awesomigaste personerna jag vet.
HANNA! TACK! Alltså, på riktigt TACK för detta inlägget! Jag är inte lika svartsjuk som Jubba, men kan till viss del ändå känna igen mig i det hen skriver och har mått riktigt, riktigt dåligt över hur jag har tänkt och hanterat vissa situationer i min relation tidigare. Ska ta till mig ditt svar, typ skriva ner det någonstans, och påminna mig om det om det någonsin skulle bli jobbigt för mig, eller för någon jag känner, igen. Tackpuss!
Jubba, låter som att du och din pojkvän borde ta tag i era problem! Som Hanna skriver, så är det normalt att tända på/tycka andra personer är snygga när man är i en relation. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 4 år och det vore konstigt om jag vore den enda personen han finner attraktiv. Min pojkvän har t.o.m varit gift(!!!) och det är inte lätt alltid med svartsjuka men det är någonting man måste jobba med. Sedan att din pojkvän måste titta bort när det är något naket på TV:n låter helt sjukt. Ungefär som när mamma bad en titta bort när man var typ 5 år. Men din kille verkar ju likadan iom att han inte klarar av att du behövde visa brösten för en läkare. Kroppar behöver inte alltid sexualiseras i vartenda sammanhang. Hoppas ni finner en lösning för det verkar vara väldigt jobbigt att leva i en sådan relation. Kram
Hanna är så fruktansvärt ledsen. Har panik. Har haft det i sju månader. Älskar min sambo och vill att det ska vara han och jag ALLTID – skulle ex säga ja direkt om han bad mig att gänga mig med honom. MEN jag har fruktansvärda tvivel, har tidigare dragits med OCD liknande saker (aka tvivelsjukan) och tänker att kanske har detta nu drabbat min relation? Hände samtidigt som jag slutade att vara galet nyförälskad, dvs ett år in i vårt förhållande. Jag började tänka tankar som ”älskar jag honom”, ”är jag bara rädd för ensamheten och därför jag stannar?” Samt en vridande orm i magen som då och då gör mig så ledsen att jag bara gråter. Söker nätet i timmar efter timmar – letar efter ett svar på mina tankar, ett svar som aldrig kommer, blir bara mer förtvivlad. Vissa dagar finns det bara där som bakgrundsljud, speciellt när han ställer sig framför mig och skakar rumpa tills jag skrattar så att jag kiknar – men så kommer frågan ”skrattar jag eller låtsas jag bara skratta?”. Vi brukade ha Amazing sex, men nu är jag så jävla orolig att jag inte ska bli våt att jag inte alls blir våt. Jag trodde att han var mannen i mitt liv, han ställer upp för mig, han pushar mig att göra saker jag inte vågar, han luktar godast i världen och är så mjuk över hela kroppen. På samma gång vet jag ju att jag skulle komma över honom ngn dag, för det gör man väl när det gäller kärlek, då tänker jag stt det är ytterligare ett bevis på att jag inte är tillräckligt kär. Dör av ångesten. Och så läser jag bloggar som Sandra Beijers som skriver så här http://rodeo.net/niotillfem/2008/12/om-att-gora-slut-med-nagon/ – hatar henne djupt och Elsa Billgrens blogg där hon är så jävla kär i sin man och skriver det hela tiden. Borde jag göra slut? Finns det ett slut på mina tvivel? Jag pallar inte att leva så här.
hejjjjj hanna vilket toppenbra svar! hoppas det hjälper jubba i hens relation! vill inte komma med pekpinnar mennn som du vet så är ju snopp =/= kille även om det är det i martins fall. och kanske är det just specifika könsorgan i kombination med specifik sexuell läggning som väcker obehag hos jubba och jubbas partner, men tråkigt i alla fall att trampa någon på tårna.. kramis på dig! (ej sån där bitter ironisk kram)
Åh Hanna! Det finns ingen som är bättre än du på att skriva ärligt om relationer. Så här känner jag också! Jag får sån jävla prestationsångest när jag läser om hur andra har det i sina relationer och att det alltid verkar som att man inte får tända på någon annan eller någonsin tvivla på sin relation. Det får mig alltid att känna mig som världens sämsta flickvän och att jag inte är värd att vara tillsammans med min pojkvän om jag inte kan ge hela den där ”åh min pojkvän är så zöt och jag vill krama hjäl honom” till honom varje dag. Önskar att du kunde ha ett återkommande inslag om relationer i bloggen. Ämnet är så laddat och det är så svårt att prata med vänner om det här för jag vill inte att de ska döma mig eller min relation!
Svartsjuk på att en läkare sett en i bar överkropp??? Det låter ju helt SJUKT och kontrollerande. Tror att ni kan må bra av att gå och prata med någon!
Jättebra svar av dig!
Jag solade och badade topless i Grekland när jag& min kille var där. Han hade inget problem med det. Skulle dock inte kunna göra det i Sverige(?!) Pga att han och jag känner folk här…
Vänta, menar du att ni faktiskt ligger med andra eller bara att ni skulle vilja göra det ibland? Wow i så fall!
Asså det där stycket om att ”Men ingen annan kommer ju någonsin vara Anton för mig, och ingen annan kommer ju vara Hanna för Anton.” Tror det var det sista jag behövde höra för att äntligen släppa mitt breakup. Så enkelt. TACK TACK !!
Till Stina som kommenterade:
Det du beskriver låter som en variant av OCD som heter ROCD (r står för relationship). Kolla in de här länkarna: http://rocd.net/rocd-assessment-and-treatment/, http://relationshipocd.com/
Jag förstår verkligen den här tjejen även om jag inte är drabbad av samma grad som henne. Tycker det är brutalt jobbigt att jag tror att t.ex alla manliga läkare framförallt manliga gynokologer, är ute efter min kropp och vill ta makten över mig. Tror det beror på att man sexualiserat sin kropp väldigt mycket och inte riktigt kan slappna av och se det som ”bara en kropp”. Nu är jag mycket mer avslappnad i mitt förhållande men ändå har jag liksom frågat min pojkvän om vad han tycker att jag vart hos en manlig gyn…men han bryr sig inte ett jota såklart. Och jag skulle ju inte bry mig om en kvinnlig läkare kollade på hans snopp. Men ändå så gnager just de där kroppstänket. Konstigt
Bäst är du Hanna! LOVE YOU. Fan vilket skönt och befriande svar, har som många som kommenterat haft prestationsångest men känns jättebra nu, känns ok att allt inte är röda rosor och fab sex hela tiden, love you.
Om vi ska ”nyansera” det hela så kan jag försöka se det ur mitt perspektiv – dvs min livssituation.
Jag personligen håller helt med om att en kropp är bara en kropp och man tänder på andra fast man är i en stadig relation. Jag ska ha på mig vad jag vill whenever I want because I´m the boss over this body! Nu till hur moí tänker:
Min pojkvän sen 2,5 år tillbaka kommer från en annan kultur, ett annat land och en annan religion än mig. Det har bidragit både till extremt mycket kulturkrockar, stora lärdomar om kulturer och människor i stort och i slutändan en enorm acceptans för människor. Här i Sverige kunde jag inte bry mig mindre om en läkare kollar på mina bröst, gynekologen är man, fast jag skulle helst inte vilja visa min junk in the trunk för mina killkompisar i trosor – enbart i bikini. Det sista är min egen melodi då jag är stolt över min fylliga rumpa och bär alltid spetstrosor som framhäver rumpan mer och jag själv skulle inte vara bekväm med att visa all of that för mina killkompisar. Men i en bikini bryr jag mig inte då den täcker mer. Hade jag haft mina träningstrosor som täcker mer än 1/6 av rumpan hade jag inte brytt mig det minsta!!!
När jag och min pojkvän i ett arabiskt land så anammar jag kulturen där- dvs dagtid har jag alltid en långklänning (som jag älskar att ha) och en sjal över axlarna. Då vi har befunnit oss i moderna storstäder används partykläder obehindrat på kvällen (beroende på vart vi ska). Jag själv har en enorm respekt för kulturen och religionen som råder i landet och visar mig inte i bikini utanför resort-området. Även vid ett tillfälle hade vi hyrt ett hus med ett par kompisar och då valde jag SJÄLV att gå ifrån det gemensamma pool-området då där fanns kvinnor som badade i nikab (stavning?) och min respekt för dem och människorna runt omkring har gjort att jag tycker inte att en liten bikini ”passar in där”. Det är enligt mig respektlöst då jag får anamma mig kulturen som råder i landet. Det var absolut ingen som tvingade mig till detta och alla blev minst sagt förvånade när jag berättade varför jag hade gjort det.
Likadant skulle jag aldrig visa mig i underkläder för min pojkväns kompisar. Sen har jag blivit enormt kränkt på ett sjukhus i ett arabiskt land där de hela tiden ifrågasatte om jag och min pojkvän var gifta (vilket vi sa att vi var eftersom de annars tyvärr hade behandlat mig sämre så fort han lämnat min sida) och den manliga läkaren som utförde gyn-undersökningen frågade mig alltför intima obefogade frågor. Det är en utav de värsta upplevelserna jag varit med om, men det är en helt annan herstory!
Detta blev en hel roman men jag ville mest förklara min syn, som kanske blir något annorlunda men religions- och kulturskillnad. Sen har jag svårt att se att den finns något ”rätt eller fel” i detta ämne. Jag tror man ska utgå från vad som passar en och ens partner bäst, med ett OBS för att svartsjuka är ett beteende som inte gynnar varken dig själv eller din partner i längden. Med det sagt – you go Hanna!
Men ärligt, det här låter ju inte friskt. Varför är det Jubba som ska gå kbt-terapi??? Låter helt sjukt att man inte ska behöva ha gränser och gå runt o typ åtrå och va naken med vem man vill bara för att man vet att ens partner älskar en? Jag är helt för att kvinnor och män ska behandlas lika och ha samma lön och status i samhället men ibland asså…
Svar: Ha ha ha men VA? Jag säger inte att Jubba är tvungen gå kbt-terapi, men eftersom hon uppenbarligen (utifrån hennes kommentar) verkar lida av sina känslor så kan det ju vara skönt att få bukt på detta, om hon vill. Mår hon bra i sin relation som den är nu är det väl SJÄLVKLART att hon inte behöver gå i terapi.
Att du pratar om ”gränser” och ”regler” i samband med relationer är inget JAG vill ha i MITT LIV. Jag tror på att normer ska ifrågasättas. Jag och min partner har efter 10 år tillsammans kommit fram till ett sätt som fungerar för oss, jag hoppas att du finner ro att acceptera det. Kram!
SÅ bra svar!
Har tänkt på dethär inlägget hela dagen, så pass mycket att jag idag tagit tag i min egen svartsjuka genom att kontakta en KBT-tant!! Så tack för det :)
Känner igen mej så sjukt mycket i det Jubba skriver och får helt ärligt början till panikångest-attack när jag läser att det är självklart att ens pojkvän vill ligga med andra (!!!!!) I min förra relation tänkte jag precis som du och vi hade till och med ett öppet förhållande de 2 sista åren för (jag trodde) att vi kunde lita på varandra till 100 % efter 8 år tillsammans. Och det fungerade asbra till en början, sen blev jag sviken och brutalt dumpad och det ledde till att jag istället blev världens mest svartsjuka människa i förhållandet jag lever i nu och inte litar på någon öht, vilket såklart är sjukt jobbigt. Jag ÖNSKAR VERKLIGEN att jag kunde tänka som du, och det gör ju förmodligen Jubba också men har man fastnat i svartsjuke-tankar så GÅR DET INTE att resonera logiskt :(
till Stina
Känner så väl igen dina tankar kring tvivel och hur sjutton kan jag veta vad jag känner eller ens om det jag känner är sant?!? Ångest och Google var mina ständiga följeslagare under vissa perioder. Men till slut fick jag liksom nog av mig själv. Och så bestämde jag mig för att detta är i alla fall det bästa jag har just nu, kanske kommer det att dyka upp nått som passar mig bättre längre fram i tiden, men då får jag ta det då. Tycker heller inte att det måste vara fel att leva med en person en inte är störtkär i. Jag tycker inte om att leva själv, vilket jag lärt mig genom åren, och vad spelar det då för roll om jag lever med en partner eller en vän. Så länge ingen av oss skadas av det eller känner sig obekväm eller tvingad till att stanna. Jag är så jäkla trött på alla normer som jag ska jämföra mig och mitt förhållande med. Så lycka till och hoppas du kommer fram till nått som gör dig lycklig!
Problemet i Jubbas relation (nu vet jag ju inte allt om deras relation, men baserat på det hon skrev) är i mitt tycke inte själva idén om att inte vilja att partnern tänder på någon annan, utan snarare att de uppenbarligen inte litar på varandra utan är rädda för att på något sätt bli lurade. Det är svårt att säga vad som är rätt och fel när det gäller var vi drar gränsen för t.ex. otrohet och jag tycker att det blir lite fel om man säger att det normala är att tända på andra än sin partner och att människor som inte lever upp till detta har ett problem som absolut måste lösas.
Personligen vill jag inte ligga med andra än min sambo. Jag känner mig inte begränsad av vårt förhållande, jag upplever aldrig att jag måste motstå någon frestelse. Hade jag önskat ligga med andra hade jag nog inte klarat ett monogamt förhållande utan sökt mig till någon som kan tänka sig ett öppet förhållande eller liknande.
Eftersom jag ser på min sambo på det sättet vill jag att han ser på mig på samma sätt. Detta kan jag inte kontrollera utan jag måste helt enkelt lita på honom. Vi har ett väldigt balanserat förhållande där svartsjuka sällan (eller när jag tänker efter: aldrig) uppstår, vi litar på varandra, helt enkelt.
Jag har blivit ifrågasatt av folk som ser det som konstigt när jag sagt att jag inte tänder på andra än min partner och att jag tror att detsamma gäller för honom. Det har talats om kontrollbehov och dålig självkänsla, men samma människor ser det som självklart att det är otrohet att ligga med andra än sin partner. De drar alltså sin gräns där, men tänker inte på att det finns människor som i sin tur tycker att det låter begränsande och hellre lever i relationer där det är fritt fram att ligga med i stort sett vem som helst.
Det är ju det här som är så intressant!! Det är så roligt att alla är olika. Trots upp o nedgångar i mitt förhållande med min sambo sen snart 5 år, så har jag aldrig känt mig sugen på att ha sex me någon annan. Kan inte finna någon så schnygg kille som är attraherande bara sådär så att jag vill bonkabonka.. det måste nog bara vara min sambo. Så fungerar det för oss, o han känner då likadant. Det är en trygghet för mig, att ha samma tankar o känslor om det. Känner mig helt trygg med honom o han med mig! Håller med Sofie ovan, ifall min sambo började känna för att ha sex med andra, eller intresse för det så skulle de då inte hålla för mig. Men det är ju de som är så kul, de är olika för alla!! :D
Vill tipsa om boken ”Tillsammans”, laddade ner den nyligen efter tips från min terapeut. Står att den kostar 169 men lägger man den i varukorgen kostar den 39!! http://cdon.se/nedladdningsbara_ljudb%C3%B6cker/tillsammans-18944925
Vissa grejer alltså, hjärnan funkar så knäppt. :) Eller så gör den inte det. Jag har lärt mig i hela mitt liv, genom filmer, tidningar, familj, vänner, etc att otrohet är ca det VÄRSTA som kan hända i ett förhållande. Man ska bara vilja ha varandra 4-ever and ever. Så, jag är kanske lite svartsjuk ibland. :))))) Men jag ger inte uttryck för det, pga att jag inte tycker det är något min partner ska behöva lida för. Lättare sagt än gjort kanske, men jag vet när jag är ”orimligt” svartsjuk och då förklarar jag det för mig själv, typ att nu är jag svartsjuk när jag inte behöver/borde vara det, det är okej och det kommer gå över. Blir mindre och mindre svartsjuk. Istället för som när jag i tidigare förhållanden börjat ge uttryck för svartsjukan, då har det bara blivit mer och mer. Plus att man får ett ganska kasst och trist förhållande när den ene är misstänksam hela tiden.
Men, HEJA HANNA! Så galet befriande att läsa ditt svar här.
Stina: Jag har/haft exakt samma tankar och känslor som du. rOCD stämmer in på mig till punkt och pricka. (Älskar, älskar inte, ska man inte ligga med varandra tre gånger i veckan om man är kär, är han verkligen den RÄTTE för mig? etc)
Det som hjälpt mig var att gå till en KBT terapeut. Det kanske inte löste allt just då men jag fick insikt i hur jag tänkte och att det kaaanske eventuellt kunde vara befriande att sluta tänka så.. Nåja. Något år efter det var jag i någon svacka. Då bestämde jag mig för att testa antidepressiva för andra gången i mitt liv. Det är ju så att vi som har lite låg serotonin-halt faktiskt kan behöva fylla på dessa depåer lite, tråkigt nog finns det mycket fördomar om antidepressiva. till exempel att det är ”lycko-piller”. TYVÄRR inte. Tänk dock vad smidigt om det var så. Det är inte så att man glömmer eller förtränger sina bekymmer med antidepressiva. I mitt fall så fick jag helt enkelt hjälp att sortera mina tankar och att kunna se lite mer realistiskt på saker. Skivan med hack i slutade att spela i huvudet. Till saken hör förstås att jag förmodligen har en släng av ”vanlig” ocd, dvs tvångssaker, tvångstankar, lite smådeprimerad från och till och dödsångest. MEN idag vågar jag (nästan) säga att jag mår bättre än någonsin. Håller för tillfället på att trappa ner och avsluta min medicinering, inte för att man får abstinens av att sluta utan för att minimera eventuella biverkningar.
Inser att det här låter som propaganda för antidepressiva men egentligen vill jag nog bara slå hål på myten om att det är fel och dumt att använda sig av det. Det har iallafall hjälpt mig att kunna leva i nuet och att få kunna njuta av livet och vardagen (OCH min sambo :) )!
Åh älskade Hanna!
Jag lever i samma livsuppfattning som dig. En kan inte påverka vem en blir attraherad av, det är något som bara klickar med någon annans själ ibland. Och en behöver inte bli kär i personen för det (vilket många här verkar tro)! Jag har haft (har?) många kompisar som jag känner en mer psykisk attraktion till och där det KÄNNS som något mer än att man bara är kompisar (för både tjejer och killar). Oj vad svårt det kändes att förklara.. Men jag menar att en inte kan kontrollera det och för mig så kan det hända att jag känner mig mer attraherad av en person ganska ofta, UTAN att jag då tänker att jag är kär, förälskad eller är kåt på personen.
Attraktion kan vara mycket men i mitt fall så är det någon slags inre behag.
Och (!) jag håller helt och hållet med om din syn på att vara ”naken” med vänner. En ska kunna känna sig avslappnad med dem oavsett deras könstillhörighet..
PUSS
Så bra svarat!
Min kropp, mitt val. Vill jag visa fittan för hela sverige så gör jag det. Min man har ingen rätt att överhuvudtaget tycka nåt om saken. Han äger inte mig och män som vill att deras flickvänner ska gömma kroppen för alla andra är inget annat än en man med usel kvinnosyn.
You dont own me. Punkt slut.
Grymt bra svar!