HEJ ELIN!
Vad kul med tv, och du måste tacka ja. Att låta utseende-grejer stå i vägen för grejer skapar bara en ond spiral och till slut sitter du där hemma med en påse över huvudet i tron om att du är för ful för att ens… FINNAS…? Och det tragiska är ju att det bara är du som bryr dig. För herregud vad en tänker på sitt eget utseende 500% mer än man någonsin tänkt på hur någon annan ser ut.
Visst, emellanåt kan jag tycka att det är jobbigt att se mig i rörlig bild. När jag och mina kollegor sitter i redigeringen skriker jag ibland ”NÄÄÄ VAAAAA SER JAG UT SÅDÄR!!” och får lite ångest över det, men tack och lov släpper det rätt fort.
Jag tror jag försöker tänka att jag är en bra person trots allt, är ju liksom oftast en rätt härlig och vettig person och FAN vad klyshigt men det ÄR ju det som betyder något. På riktigt. Så jävla svårt att komma ihåg det i den här selfiekulturen där personer som vunnit på dna-lotteriet är dem så får stå högst upp och synas mest. Men det är ju också en total omöjlighet att tävla mot.
…OM jag inte vill ägna mitt enda liv på jorden åt att ständigt tänka på träning, mat, kläder, smink, operationer, solbränna, naglar, hår och fransar förstås. Och då känner jag bah att NÄ det har jag varken lust eller tid med, så då får det väl vara såhär då. Det här är vad jag har och det fungerar.
Och KANSKE har det ”hjälpt” att jag är lite gullig rent utseendemässigt? Fan svårt att skriva om det utan att låta störig………………….. men det är ju jävligt lätt för mig som ändå fått en del berkäftelse kring mitt utseende att bah ”näääeee tänk inte på deeeet” – för jag vet ju inte hur det är att bli bemött som att ens utseende inte duger på några plan (visst har jag fått höra grejer, men det positiva har alltid varit övervägande). Fast smatidigt; hur många rent idealmässigt snygga personer vet man inte som mår dåligt över sina utseenden? Som bantar fast de är smala, opererar redan (rent idealmässigt) ”snygga” bröst etc.
I min närhet har det ALLTID varit mina ”snyggaste” vänner som tänkt mest, brytt sig och mått absolut sämst över hur de sett ut.
Jag vet inte exakt hur det känns för dig, men det jag vet är att det hela tiden krävs att en hittar motvikter (som i att påminna sig om vad som faktiskt betyder något) i det här utseendebesatta jävulskapet till värld för att inte helt börja tro att snygghet gör en lyckligare. Det jakten efter snygghet gör är att dra ner en – och vips! står du där en dag och tackar nej till roliga saker för att du fått för dig att du inte duger endast pga hur du råkar se ut.
Och det känns ju FÖRJÄVLA sugigt.
Du är så bra Hanna! Jag är så ledsen för att jag inte hittat din blogg förrän nyligen. Hur mycket vettigt från dig har jag inte missat? Tyvärr tillåter inte livet mig att läsa ikapp just nu heller då jag har så sjukt jävla mycket att stå i hela tiden (i princip bara självförvållat så ska inte klaga), men annars hade jag gärna spenderat en dag eller två i sängen tillsammans med dig (din blogg alltså).
Jag har aldrig haft vidare bra självförtroende över mitt eget utseende, som allt för många andra. Jag är väl ett typexempel på den fula ankungen som blev en svan eller något annat klyschigt. När jag var yngre var jag alldeles för lång för min beninga kropp, låren fyllde aldrig ut byxorna, tänderna var för stora, håret för tunt osv. Med åren har jag liksom växt in i min kropp, fyllt ut den bättre så att säga och ser idag inte lika oproportionerlig ut. Vissa dagar tycker jag helt ärligt att jag ser riktigt bra ut. Medan jag vissa dagar hatar allt hos mig själv. Jag antar att det går upp och ner i och med hur man mår i övrigt. Är livet tipp topp på övriga plan är det nog lättare att gilla sitt eget utseende också.
Något som jag är uppriktigt ledsen över är att jag aldrig haft självförtroendet att se ”ful” ut på bild. Alltså jag törs inte göra grimaser och fjanta mig på bild för jag tänker alltid att alla ska tänka ”hur kan hon som är så ful i vanliga fall vilja göra sig ännu fulare”. Jag förstår ju själv att det här är ett korkat sätt att tänka, men ändå kan jag inte låta bli. Det sitter väl i från mitt dåliga självförtroende som ung och är väldigt svårt att släppa. Jag beundrar verkligen dig som har ”modet” att visa upp en mindre smickrande sida hos dig själv och önskar att jag kunde göra detsamma. Det får väl bli min utmaning för den här sommaren, att våga fula mig på bild.
Sorry för den långa novellen. Du är grym! Tack och hej!
Bra skrivet! Man behöver bli påmind om detta ibland
Hej Hanna! Internet blir en så mycket bättre plats med din närvaro! Jag jobbar som gymnasielärare i svenska och undrar om jag får använda denna text när vi ska jobba med debatt och argumentation? Ha en fin fredag! /Carolina
Fyfan. Detta var for real det bästa du har skrivit. Tackar *knäfaller och bugar, viskar ”oh du mäktige”* dig för detta!
Carolina: Åh TACK! Ja! Självklart! Använd på <3 <3 <3
Kan tänka mig att det bara är en vanesak. Vi ser ju aldrig oss själva som andra eftersom att vi endast ser den spegelvända versionen av oss. Så när vi ser oss på film är det ju den rättvända vilket blir konstigt för oss själva men ingen annan tycker ju det är konstigt.
Nu har ju inte jag sett Hanna i verkligheten men hon tycker att hon ser annorlunda ut på film medan jag inte tycker det eftersom att jag ser henne som jag alltid ser henne på bilderna.
Så tacka ja för guds skull! Du kommer vänja dig och tycka att du ser ut som vanligt efter ett tag! Lycka till :)
Har en teori om detta! Jag har, ända sedan jag varit liten, ytterst sällan fått positiva kommentarer om mitt utseende. Aldrig fått höra straight up elaka kommentarer (förutom när jag som liten jämt blev kallad mullig…) men det har aldrig sagts särskilt mycket bra saker om mitt utseende heller. Däremot har jag alltid fått höra så många positiva saker om min personlighet! Har sedan dagis ungefär blivit matad från lärare, familj, kompisar och andra håll med kommentarer om hur snäll, smart, rolig, musikalisk och kreativ jag är. Det har gjort att utseende för mig spelar en ganska liten roll, även nu när jag är äldre och får ligga relativt ofta (hehe). Jag vet ju att jag är en, som du hade sagt, HÄRLIG människa. Den största bekräftelsen på det är väl att så mycket härligt och underbart folk vill hänga med just MIG. Nej, utseende betyder faktiskt så väldigt lite egentligen. Hoppas att fler inser detta.
PUSS OCH KRAM MASTER! <3