Åh. Lyssnade på nåt avsnitt (kan ha varit förra?) När du Hanna, pratade om att du ”glidit” ifrån dina vänner för att du inte orkar höra om andras ångest och problem. Min första tanke var att det kanske kunde uppfattas som lite okänsligt, då Martins tjej är en av dina vänner(?). Men sedan tänkte jag att det är otroligt bra att du vågar ta upp det, för jag kunde på ett sett verkligen relatera.

Min bästa vän går igenom någon svacka, hon har massa ångest. Vill göra allt för att stötta henne för jag älskar henne ju så himla mycket, och vill att hon ska vara så glad det bara går. Hon går redan i terapi. Saken är att hon ringer mig varannan dag ungefär, och det handlar alltid om något hon har grov ångest över. Jag blir så himla glad när hon säger att jag får henne att må bra igen. Och vi har ju massa stunder där emellan som är roliga. Men kan inte hjälpa att jag det senaste känner ”åh nej” när jag ser hennes namn på telefonen och hon ringer. När jag själv är på så gott humör vill jag inte prata om massa ångest, som jag själv lider av emellanåt men inte alls lika ofta. Känt att jag är egoistisk när jag tänker så och jag vet att hon mår dåligt och mår bättre av våra samtal.. Men a, vet inte vad jag ville komma till förutom att jag kan relatera till att inte vilja höra om andras ångest för att det ”tär på mitt humör”…

Meh! Pulla kan visst va bra! Martin har koll på grejerna hör ju jag direkt ja! I övrigt, tack för en bra podd!