MEH!
Jag trodde jag hade publicerat den här bilden igårkväll där jag skrev ”åh nu känns det bättre” osv. osv. Men tydligen hade jag FUCKAT UP något. Gud, jag har ju börjat använda *ungdomliga* och *amerikanska* uttryck den senaste tiden. Anton håller på att SKRATTA ihjäl sig åt att jag säger ”aaa by the way” hela tiden.
Har ingen aning om var det kommer ifrån? Det bara har blivit så. Kanske beror på att jag jobbar med så unga hippa personer.
Nåväl. Jag ville säga tack till er som skrev att ni kände likadant som mig. Det hjälpte verkligen. Är ju så lätt att tro att man är ensam om känslor osv. osv.
PUSS!
Alltså vill bara säga att jag älskar dina *känsloinlägg*. Tycker att det är så jävla gött att få läsa lite om andras vemod och förvirran och känna sig mindre ensam. Inte som att jag vill att du ska vara ledsen, men när du väl känner så, så är det nice att känna att vi är fler som delar samma känslor. Allt i skallen blir liksom lite mindre dramatiskt då.
Bästa Hanna, något mycket märkligt har hänt efter att jag har lyssnat på typ…20 st avsnitt av er Podcast på under en vecka. Mina tankar är nu på Sundsvallsdialekt. En klar förbättring mot min bond-ösgötska kanske… ;) Borde verkligen kommentera hos dig oftare, för du är bäst.
I know this is really a great place and that the perfect way for play a mind game because bejeweled always making a best puzzle, i really appreciate this game clarity.