Hej era jävla galningar!

Igår var det dags för årets Guldbaggegala och nedan följer en personlig rapport kring kvällen.

Jag gjorde alltså i ordning mig på 30 minuter inkl. dusch (eventuellt nytt världsrekord för så kallat galafix) och hann dessutom sluka två glas vin medan jag la på mig ett fejs. Tack för klädtipsen förresten! Glömde självklart fota vad det blev, men kan väl… skriva?

En svart jumpsuit och rosa pälsgrej + knutar i håret och svarta klackskor.

Inte en skitkul outfitta.

Något som däremot var roligt var Petra Mede som programledare på galan. Allt hon gör är bra?! Självsäkert, träffsäkert och aktuellt. SKREK till av skratt 2-3 gånger.

Något mindre roligt var Gösta Ekmans fem minuter långa monolog som egentligen mest handlade om honom själv, när det var Birgitta Andersson (känd som Teskedsgumman) som skulle få hedersbaggen.

Vad exakt höll han på med? Frågade jag mig själv (och twitter). 

… Tydligt att Gösta Ekman missat att läsa artiklar här på Nöjesguiden om hur mycket plats en man med hans hudfärg och bankkonto bör ta…

Hehe.

Vi går vidare.

Kvällens gråt från mig blev detta:

Eva Dahlgren sjung den där Ingrid Bergman-låten, ni vet. Finns det någon i svensk artist med mer pondus än Eva Dahlgren? Var två sekunder från att fråga om en selfie på efterfesten men insåg rätt snabbt att en inte kan fråga Eva Dahlgren om en selfie. Det finns nån slags barriär runt henne.

Men ändå så varm och älskvärd.

Och så är hon så lik min morsa. Vilket såklart får mig att gråta ännu mer. Och vilja kasta mig runt halsen på henne och skrika ”mammaaaaa!” och sen gå på stan och få grejer av henne. Kanske äta en räkmacka på Café Charm. 

Men istället ställde jag mig bakom Gladys del Pilars vassa klackar i taxikön och åkte hem runt halv tolv. Lyckades t.o.m ta mig till rätt adress (!) där Anton kom från hockeyträning och mötte mig med sitt vackra lilla rödblommiga ansikte.

Och ja, vilka som vann och hur kulturkännare ställer sig till det kan ni bergis läsa någon annanstans. 

Slut på rapport!!!