MOA: Hej Hanna, jag hade en liten frågejävel till dig som jag funderat på ett tag. Jag vet att du diskuterat det här för typ två år sedan men undrar lite hur du ser på det nu. Tycker det här med kulturell appropriering är så himlans krångligt nämligen. Jag själv har använt väldigt mycket pannsmycken i mina dar och även mycket annat som jag antar snuddar över kulturgränser som förmodligen kan klassas som ”underordnade” min egen vita kropp.
Grejen är den att de enda jag hört yttra sig i ämnet är liksom vita medelklassvenskar som ger pekpinnar åt andra (oftast tjejer) som approprierar genom att använda estetiska uttryck hämtade från andra kulturer. Det är väl först och främst också en form av appropriering att ta det tolkningsföreträdet från de som faktiskt är förtryckta, och jag tror samtidigt att dessa personer antalet gånger har skakat rumpa till hiphop, rap, rnb osv. Eller lagat mexikansk mat. Eller utövat yoga… Var fan går gränsen liksom? Känns som det enda folk tjatar om är native american huvudbonader och bindis för det är liksom det en har hört att en ska finna problematiskt. Hur ska en egentligen se på det? Några tankar? Tycker du är så himla rimlig och klok! Puss!
HANNA: Hej Moa!
Och kolla, nu ska en till vit medelklassvensk komma här och tycka. Men vill samtidigt svara på din fråga. Det här med ”ca” (cultural appropriation) har ju varit på tapeten ett tag nu och den senaste tiden (kanske genom #bollywoodbday-tagen???? hö hö) känns det som att det nått ännu fler.
Så ja, rent krasst är ju världen en jävla maktfest för vita personer. De normerna är viktiga att se och förstå. Lära sig av hur historien präglar nuet och hur det allt för ofta faktiskt upprepar sig. Hur jag, i min vithet, blir creddad/kommer undan/får möjligheter som rasifierade aldrig skulle göra.
En rasifierad polare berättade om hur det kändes när vita bloggare började publicera bilder i hoodie och snusnäsduk över näsan på Instagram med texten ”ghetto fab”. Kläder och språk som min polare haft sen hen var liten – men istället för att få 40 000 likes fick hen under hela sin uppväxt vakter som gick efter i gallerian och arga blickar från samhället där hen klassades som ”ännu en förortsunge”.
I bara det lilla exemplet blir den här maktfesten för vita personer så otroligt tydlig. Det är vita som gång på gång får sätta agendan och skapar det som kallas för ”normer”.
Samtidigt; när ett dussin personer går in på en vit halvanonym tjej med blonda dreads instagram och skriver ”CA!!!!” och startar ett twitterdrev är det ju lätt att fråga sig ”till vilken nytta?” – och fundera på om inte den här vita dreads-tjejen bara är en liten del av de här normerna. Hon i sig kanske inte gör den största skadan, kanske ligger det stora problemet hos det riktiga kapitalet, dvs modehusen, medieföretagen och de stora maktfaktorerna i form av stora bloggar etc. Och kanske är de vita dreadsen I SIG inte det stora problemet, utan bara en del i ett mönster som gång på gång upprepar sig.
Och det här med gränser, tja, jag är inte rätt person att avgöra pga det är inte min barndom eller kultur som approprieras. Men istället för att noja om huruvida en kan dansa till hiphop eller utöva yoga och hålla på att titta inåt och bah ängsligt ”HOPPAS JAG INTE GÖR FEL I DET HÄR NU” – kan en idé vara att titta mer utanför sig själv och se de allvarliga förtryck som drabbar rasifierade dagligen, tex att endast 3 av 10 afrosvenska män får ett arbete som motsvarar den utbildningsnivå de har eller att människor med utomeuropeisk bakgrund i 9 ggr högre utsträckning lever i materiell fattigdom jämför med människor med etnisk svensk bakgrund.
Att engagera sig i den typen av politiska frågor, att uppmärksamma sina egna privilegier och kanske framförallt lyssna på dem som har tolkningsföreträde i just de här frågorna känns ju vettigt om en förändring ska till.
Och kanske inte oroa sig så mycket över om ens yoga är ett svinstort problem.
Från ytterligare en vit person (jude, men vit):
Personligen tycker jag det finns något otroligt obehagligt i en debatt som fokuserar så mycket på mitt och ditt. Jag är helt med på problematiken i att vad som ger en vit person likes ger en rasifierad person exkludering från t.ex. arbetsmarknaden, och jag tror alla kan skriva under på det. Det som blir obehagligt är den närmast rasbiologiska diskussionen om vem som är ”svart nog” för det här, eller ”är den personen verkligen ”rätt” typ av sydasiat” för att använda x”. Man ser sånt rätt ofta i internationella/amerikanska instagramkontons kommentarsfält, och fy vad det gör ont i magen när ett helt kommentarsfält tar sig rätten att diskutera graden av rasifiering hos en femåring med cornrows (OBS detta har hänt!!). Det kommer inget gott heller av att rabiat separera kulturer – vi lär oss ju genom att dela saker med varandra. Lisa Magnusson är ofta klok och skriver om detta här, med ytterligare poänger: http://www.metro.se/kolumner/lisa-magnusson-hur-fortryckt-ar-man-om-man-vet-vad-kulturell-appropriering-betyder/EVHojv!HZ2LVwHWAGcjw/
Summan av detta är ju också att antingen är man emot all form av kulturdelning eller så är man en vit privilegierad skitunge/rasist (jag är medveten om att detta är ett ”vit kränkt man”-argument men det får man väl inte säga i det här jävla landed lol).
Lång kommentar, men tycker det är viktigt att framför allt lyfta rasdebatten i detta, för den är så obehaglig, liksom svenskt 20-tal över det hela.
hej svej.
. Problematiken mef CA är gränsen mellan ”appropriation” och appriciation. Allt svävar mellan dessa två poler och hur man än gör går det inte att vinna. Man börjar uppskatta något för att en tycker det är roligt /snyggt men å andra sidan utövar man imperialistiskt förtryck men å andra sidan kan man inte kan hjälpa att man är vit men å andra sidan är det världens äldsta ursäkt… Att börja sätta regler för CA är en återvändsgränd. oavsett om vi är vita, första , andra eller tredje generationens invandrare så utövar vi per automatik för att vi är västerlänningar, ett slags förtryck över de som faktiskt har tolkningsföreträde.
Utbildning är alltid svaret på frågan. Ta hellre reda på vad en bindi är för något och bär den om du vill stå för vad den betyder. Läs en bok om svarta panterna om du älskar Beyoncés video men inte fattar inebörden av den. Bär dreadlocks och skola dig själv om innebörden av dem, det är bara på det sättet man uppskattar en kultur. Om du är orolig att du Utövar CA, kan du svara på frågan om vad det betyder ? Om ja, assome, om nej, sluta bär det.
En liten sidogrej, men ändå rätt viktig då det ofta tas upp som exempel: Dreads har funnits i nordisk (alltså vit) kultur sedan typ stenåldern. Så i just det exemplet är det faktiskt hatarna som bör ta en extra sittning i utbildningsstolen.
Fast dreadlocks har i modern tid spridits från Jamaica genom reaggemusiken och det är den kulturen och musiken som är roten till dagens dreads i 9 fall av 10 skulle jag tro, inte stenåldersdreads.
Jag förstår ditt argument, men anser inte att det är relevant med dreads på vita personer för tusentals år sedan när diskussionen kring CA kommer från vitas ganska
så rövhåliga beteende mot alla icke-vita senaste decennierna och NU = mer relevant och aktuellt.
Dagens ojämna maktförhållanden och förtryck av svarta är mer aktuellt än att en nordbo på stenåldern hade dreads, kort och gott.
Bra svar som alltid!
Jag tror iofs att om man tycker att det är fel att ta influenser från andra länder så bör man först lägga av med att ta kultur från USA.
Oavsett hudfärg i Sverige så är det i stort sett ingen av de som pratar om appropriering en Amerikan, men ändå så tar de all kultur de kan från USA.
Värst av allt är väl de som irriterar sig att vita Amerikaner lär sig av svarta Amerikaner och ojar sig att nu har dom stulit något från ”mig”, trots att dom själva faktiskt inte har någon koppling till USA, men anser sig kränkta för att de råkar ha samma hudfärg.
Det är ju rent nonsens att tro att om man delar hudfärg så delar man kultur.
Kan du inte skriva mer om detta ämne för jag fattar verkligen inte… Om jag är vit och uppvuxen i förorten och bara hängt med invandrare under uppväxten. Haft samma kläder och lyssnat på samma musik o.s.v. Jag älskar hiphop. Varför får jag inte göra det? Bara för att jag är vit och blond? Det syns inte på mig att jag har en mamma som är invandrare. Min kultur sitter inte i mitt utseende. Sen förstår jag självklart att jag har haft andra förutsättningar i livet än vad många av mina barndomsvänner har haft. Men det är inget jag själv har valt. Det enda jag kan göra är att behandla alla människor jag möter på samma sätt och vara medveten ommina egna fördomar. Men jag förstår inte resonemanget att om man är vit så måste man göra ”rätt” och vara utbildad om alla andra kulturer som finns på jorden.
Och när jag ändå är igång… Vad tråkigt det vore om man var tvungen att begränsa sig till ”sin egna” kultur. känns som att världen bara blir bättre ju mer man blandar människor, kulturer och erfarenheter.
Åh jag vet inte vart jag ska börja. Men seriöst, håller folk på att velar när de köper byxor som har färgglada etnomönster? Hittade en föreläsning på youtube om kulturell appropriering och fick panik för att det var så töntigt.
Jag tycker det är dåligt med kapitalism, men stockholms”vänstern” är ju de som frossar mest i kapitalism. Dom ba ”jag fettsög mig igår för jag är feminist och ska inte skämmas över att jag är kvinna så sluta klaga på att jag stödjer skönhetsindustrin, eftersom det är dubbelbestraffning!”
Rihanna och Zara Larsson som alla gillar är väl också kapitalismen själv. Visst gillar stockholms”vänstern” M.I.A fortfarande? Såg att hon gjorde först en video där hon kritiserar nationsgränser och sen hittade jag en video gjord ungefär samma tid då hon gjorde reklam för HM med exakt samma budskap. Fy fan.
Jag vet inte vart jag ville komma, men om de är så kåta på antikapitalism kan de väl läsa Karl Marx eller nåt.
PS. Här är en hiphopvideo jag gjorde 2004 https://www.youtube.com/watch?v=oE8qUVwxiHE
Var så upprörd, kunde inte formulera mig. Men allt som är riktigt och djupt som man tar och gör om till kommersiell skit år nåt dåligt. Oavsett om man plockar från andra kulturer, politiska rörelser eller vad som helst.