Förlåt för litet uppehåll på en dag.
Men jag är deppig pga flyttar tillbaka till Stockholm på torsdag (ska på bröllop i Västervik den helgen) och sen börjar jobbet.
Sa hejdå till mina syskonbarn idag för att jag inte kommer hinna se de något mer innan jag åker hem igen.
JAG VET ATT DET ÄR SÅHÄR DEPPIGT VARJE JÄVLA ÅR MEN DET SUGER SÅ JÄVLA MYCKET RÖVBALLE ATT NI INTE FÖRSTÅR.
Känns som att jag preciiiiis kom upp hit till Sundsvall och att jag preciiiiiis började få en superhärlig relation med mina syskonbarn igen. Och mamma och pappa. Och syskon.
Och då är det liksom dags att dra.
Fan.
Åh, förstår hur det känns… Jag bor på Island men är hemma i Sverige två gånger om året och umgås med familj, kompisar osv osv och varje år är det för kort tid! Samtidigt längtar jag tillbaka till Island men tiden går så fort här hemma! Och ångesten varje gång man ska åka, eller framför allt när det närmar sig att man ska åka och inser allt man inte kommer hinna med. Lika jävla jobbigt varje gång. Men du vet nog precis som jag att ångesten släpper efter ett tag <3
<3 <3 <3
Ska också hem på torsdag. Har deppat och gråtit dagen i ända ish. Att man inte bara njuter av dagen istället? Går ju inte när känslorna tar över :( Då är vi minst två i alla fall!
Känner igen det där så himla mycket. Åkte hem igår från två veckor hemma med alla jag tycker om. Föräldrar, syskonbarn, syskon, vänner… Det gör så jävla ont varje gång att slitas ifrån alla och bara åka. Och man funderar på varför man inte bara flyttar hem… BLÄ! Eviga velande och saknande. Hoppas det känns bättre snart. Kram!
Känner igen det där. Jag vill gråta varje gång jag åker ifrån min familj. Är sämst att bo 120 mil ifrån. Vill typ bo i mammas och pappas gästhus. Fast egentligen inte. Men ja, det är så extremt tryggt att vara hemma. Funderar på att försöka flytta närmre nu när jag ändå är ute efter nytt jobb, men ska ju till att sambo och barn är med på noterna. Värsta med att ha en sambo från en annan del av landet, man har sina rötter på olika ställen.
Kan inte familjen hälsa på i sthlm? Är ju inte så långt.
VARJE ÅR FATTAR JAG PRECIS VAD DU MENAR. Precis när en kommit till ro så är det plötsligt augusti och dags att bryta upp från stuglivet och åka tillbaka till Uppsala som är 3 h med tåg från min familj. Älskar att bara VA på sommaren precis som du. ALL STYRKA<3 mvh, bävar inför hemflytt från rabarber och sjövatten.
HÅLLER MED. Va hemma i Hudik i 4 veckor på mina föräldrars gård, kände också att alla tankar på dåligt samvete och oro faktiskt la sig den här semestern. Men det SUGER det att åka söderut igen. Alltid.
Så jefla skönt att andra över 25 också grinar när de måste åka från sina föräldrar, slipper en va det enda psykot norr om Dalälven. Heja oss, tänker att det är bättre att vara känslosam än att inte känna något alls. Klem!