X SKRIVER:
Hanna!!! Jag måste ha hjälp från någon som inte bara ser svart och vitt. Jag och min pojkvän har varit ihop i ett par år och nu har jag fått reda på att han varit otrogen flertalet gånger på sistonde (senaste månaderna – aldrig samma tjej, alltid bara sex). Han säger att han älskar mig och att det aldrig betydde något. Vi har varit lyckliga annars, kära och älskar varandra – planerat framtid och allting ihop. Jag har egentligen inga problem med det fysiska, det är själva sveket och lögnerna jag inte kan ta. MEN jag har googlat, läst och tänkt och funderar på ett öppet förhållande. Är det helt knäppt? Att man ska få fortsätta ha sex med andra utan några som helst känslor eller kontakt men bara ha korten på bordet och inte ljuga eller svika. Gud är jag bara hjärntvättad?
tänkte att kanske är du klok nog att vägleda. tack för att du e bäst!
HANNA SVARAR:
Hej X! Fan vad jävla vidrigt att upptäcka att den du älskar ljugit för dig och svikit dig. Det suger rävballe på alla sätt.
Först och främst; det är svårt att skriva om otrohet/öppet förhållande etc. för med en gång kommer massa tyckare som bah ”om man älskar varandra så ska man vara ihop hela livet och aldrig göra snedsteg eller vilja va med någon annan!” eller ”är någon otrogen så ska man göra slut!” osv.
Och jag tror inte på det. Många andra gör det och tvåsamhetsnormen säger ju att det ska vara på det här sättet. Men det finns tusen sätt att vara ihop på och det är inte alltid superlätt.
Min grundinställning är att jag kräver att jag och min partner ska vara schysst och förstående mot varandra, det innebär att se varandra som de två människor med egna tankar, känslor, lustar osv. som vi faktiskt har. Vi har inget ”öppet förhållande” på det sättet du beskriver, men saker kan hända, känslor förändras, livet kan drabba osv. Och då är det ju vettigt att påminna sig om att tvåsamhetsnormen inte är något som står skrivet i sten utan att VI faktiskt bestämmer hur VI vill ha det.
OBS! detta är ju såklart alltid mycket lättare i teorin än när saker väl händer, men att ha det som grundinställning funkar för oss.
För saker är sällan svartvita.
Kanske bör du ställa dig frågan om vilket typ av förhållande du vill ha? Och varför? För kanske kan det vara så att du just nu vill ha ett öppet förhållande för att du vill ha kvar din pojkvän som just din pojkvän. Och det känns ju inte som en vettig lösning för din del.
ELLER vill du ha ett öppet förhållande för att du på riktigt kan särskilja det fysiska från just tvåsamhetskärleken och är själv sugen på att ligga med andra?
Det där måste man ju reda ut i huvudet. Försök sätta dig själv i främsta rummet och klura ut vad DU känner för, vad som gör dig lycklig och försök särskilja det från rädslan att förlora din kille.
Jag tror absolut man kan fortsätta efter svek, men det krävs ju en massa arbete och funderingar både på egen hand men också tillsammans.
Va rädd om dig själv och respektera dina känslor, men låt dig inte kvävas av tvåsamhetsnormen.
Stort lycka till och massa kramar
tack för fin o vettig både fråga o svar! har inte haft öppet förhållande själv, men iakttagit flera bland bekanta. problemet har alltid varit att det aldrig varit jämbördigt, det har alltid varit en som velat o en som gått med på det. och så har det slutat i tårar o uppbrott. själv skulle jag inte orka känslomässigt, varje sexpartner är ju ofta även nån som man potentiellt kan bli kär i. så jag skulle aldrig kunna koppla av, varken för min egen lr min partners del.
Jag tycker Hanna ger ett bra svar här ovan, jag vill bara tillägga det här: Det jag reagerar på är just det här att han har ljugit för dig under en längre tid. Känner du att du litar på din kille efter det som har hänt? Jag tänker att ett öppet förhållande är en överenskommelse man gör med regler som man kommer överens om. Om det är något du känner att du vill ha så är det precis lika utmärkt som att vara i en tvåsam monogam relation – MEN se till att du litar på personen du är i en relation med och att ni har samma förväntningar på en eventuell öppen relation. Risken är ju annars att han bryter er överenskommelse och hittar andra sätt att svika dig på.
Bra skrivet Hanna. Hade öppet förhållande i perioder med min pojkvän under 7 år. Ibland uttallat (t ex när han var på utbyte i 6 mån), ibland mer diffust. Det viktiga för mig var att inte bli sviken och tror absolut att ge varandra lite frihet har gjort att vi kunde vara tillsammans så länge. (sen tog det slut av annan anledning) Men möttes alltid av oförstående vänner som var sådär: ”är man ihop så är man”, ”otrohet kan man aldrig förlåta” etc. Vi älskade verkligen varandra och ibland gör man faktsikt snedsteg också. Det är inte svart-vitt som jag trodde innan jag själv varit i ett långt förhållande. Då trodde jag att jag aldrig skulle kunna förlåta otrohet. Det kan man!
I grunden handlar det om att vara trygg med den andra och dens känslor tror jag.
Jag förstår inte det sista. Om man är trygg med den andras känslor förstår jag inte hur man kan var otrogen mot den andra. Det är ett så uppenbart svek från den ena parten. Och jag tror verkligen att man kan förlåta en otrohet men man kan ju inte lita på den andra personen igen så tror det blir svårt att fortsätt en parrelation.
Jag tycker inte att det är otrohet om en från början har kommit överens om att ha ett öppet förhållande. Om en däremot inte har pratat om det och en av parterna ligger med någon annan och sen säger ”Kan vi inte ha ett öppet förhållande” så är det i min värld otrohet.
Jag kommer inte lägga personlig värdering i detta – men vill dock nämna lite spontant att jag läste ut den feministiska romanen ”Maken” för några veckor sedan. Och i den boken behandlar de ämnen om berör just tvåsamhet, öppna förhållanden, skyldigheter, frihet osv. (Boktips!). Jag tycker att denna roman tydliggör patriarkala skillnader som kan uppstå i poly-relationer. Dvs att det blir en ojämn maktbalands då oftast den manliga partern utnyttjar situationen likt denna. Jag reagerade självklart på detta när X berättar om sin berättelse. Utforma gärna er egen relation. Men låt det inte bli någon knasig patriarkal balans, där enbart du som kvinna kommer gå förlorad ur det.
Klok du är!