Mensig, lite ont i halsen (haha sällan), ångestfylld, pressad och rubbad ur mina rutiner – typ så känner jag mig nu. Är så fruktansvärt slut i huvudet och kröppen. Allt har såklart varit jättekul dvs. Mellosändningarna, New York, massa fest och nu i helgen Åre. 

Men samtidigt har jag under en månads tid känt mig jätteflängig och flyktig. Inte nära mig själv typ?! Min värsta känsla är att vara långt ifrån mig själv och mina känslor, då vet jag att jag är på *farligt vatten* etc. 

Och ungefär samtidigt som jag gör en massa grejer hela tiden så händer ju livet för andra i min närhet under tiden; någon blir sjuk, något känns jobbigt, jag känner mig otillräcklig och så hela tiden oron över att folk ska bli sjukare och försvinna. 

Jag längtar så otroligt mycket efter att göra yoga om kvällarna, se serier (TACK du som tipsade om Grace and Frankie säsong 3!!!), vardagsblogga(!) och vara ensam eller bara äta en tråkig middag med Anton. Ha vardag. 

Körde lite kvällsmeditation med Yoga with Adriene nyss (lol vem har man blivit??) och känner mig redan närmare mig själv 8-)
Puss och godnatt

PS. Podden kommer i morrn!