PLUS
– Supersupermysigt
– Minivariant av en själv
– Maximal meningsfullhet i livet
– Kul att klä den
– Stressrelief när den somnar på dig
– Slutar bry sig om riktiga struntsaker för den är viktigast
– Föra generna vidare
– Väldigt kul för ens föräldrar/svärföräldrar
– Någon att hänga med jämt
– Maximera kärlekskänslan för någon
– Kul att ”skapa” person
– Skapa en perfekt barndom
– Kul att få testa att vara gravid
MINUS
– Press på att vara en perfekt förälder
– Ångest över att inte räcka till
– TÄNK OM MAN INTE ÄLSKAR DEN???
– Dyrt….
– Så otroligt kvävande att någon är helt beroende av en själv?
– Den spyr ibland
– Den gråter ofta
– Min oro över den kommer göra mig psykiskt sjuk
– Folk som kommenterar ”akta kaffekoppen när du har ditt barn i knäet” på internet
– Folk kommer tycka att jag är tråkigare
– Inte lika ”het” på varken arbetsmarknaden eller klubben
– Aldrig få vara ensam
– Att behöva föda ut den!!!!!!!!!!!!!!!!
FYLL GÄRNA PÅ.
– du är begränsad som FAN och o-fri de kommande (minst) 18 åren
Jag har inte känt mig begränsad alls dessa sju månader jag varit mamma. Vad ska begränsa mig? Fine jag kan inte springa på krogen tre dagar i veckan men tar man valet att skaffa barn så är man (oftast) ganska less på sitt gamla liv. Absolut bästa jag gjort att skaffa barn! Det berikar otroligt mycket mer än det begränsar.
Word!
Och du kommer vara mindre med dina vänner.
+ du får ett annat *perspektiv* på livet
PLUS
Det är värt det trots alla minus.
/en barnlös som hoppas att det kommer kännas så i framtiden
Alla heter Josefin här?!
Eller vi kanske bara var två?
Minus:
-Du kommer alltid vara orolig för att något ska hända ditt barn!
– Hen kommer växa upp i ett patriarkalt samhälle
– Hen kommer troligtvis hata dig som tonåring
Inte ska jag bestämma åt dig tack…
+ Kommer i vissa lägen att vara den klokaste person du någonsin mött! Exempel: bra på att analysera krig (”Varför kan inte alla vara snälla?”) och på normkritik (”Det finns inga tjej- eller killfärger, det finns bara färg-färger!”)
– Kommer i andra lägen att vara den MINST kloka person du någonsin mött! Exempel: kommer aldrig vilja gå och lägga sig, kan eventuellt vara rädd för monster, om hen är envis så kan hen skrika i timtal tills hen däckar på golvet :’)
+ Bra grej att blogga om!
– Kanske inte så kul att mest finnas för att vara bloggmaterial?
+ Kommer vara supergullig pga bra gener
… Okej, nu har jag analyserat huruvida du borde skaffa ett kidderino och hamnade bannemej på plus! Kör, master!
jag blir ofta rädd för att skaffa barn men sen så tänker jag att det TROTS allt inte är vääärldens största grej… jag menar när de väl är utflyttade rullar ju ens liv på enligt ens eget schema igen….
fast vad vet jag, ung och barnlös som man är, men vad jag försöker säga är att man inte ska förstora det till världens grej oavsett om man får nån eller avstår!
Så bra kommentar ju! Man kan typ inte argumentera sig fram till att skaffa barn pga alla nackdelar och att man ju omöjligt kan veta om man ens kommer gilla det… Men man vill ju liksom ändå!
Så det enda man kan göra är ju typ att chansa och hoppas på det bästa. Alla skaffar ju barn, hur svårt kan det va osv.
Om man vill förstås… Annars skiter man bara i det!
+ du kommer kunna utnyttja den för fördelar pga du+Anton är liksom receptet för världens sötaste (snyggaste?) bebisansikte??? Kanske jättekonstig kommentar. Tänker att folk kommer kasta filtar, nallar, nappar osv på hen. Ok kanske inte en jättestor fördel, men saker man ändå måste lägga pengar på!
– Du kan ev spricka från 1 till 2. Sexlivet kanske aldrig blir detsamma. Kanske inte kiss-och bajslivet heller. (Detta är så illa at det får räknas som tre minus. Vuxenblöjor är inte så hett.)
-hen kommer önska sig massa dyra prylar som din shoppingbudget kommer få täcka pga ”ALLA andra har Louis vuitton-ryggsäck i 3an”.
+ jätteroligt att köpa kläder tills att hen får en egen vilja.
– som om det inte räckte med EN unge så kommer du få typ ett fotbollslag som ränner hemma hos er stup i kvarten. Var beredd med middag för 10 varje kväll.
-all ledig tid på kvällen kommwr gå åt att skjutsa-hämta-skjutsa-hämta-skjutsa-hämta… etc.
-du kommer aldrig få ha en godispåse för dig själv igen.
-du kommer aldrig få sista biten.
-de kommande typ 5 åren kommer du inte få sitta på toa ifred utan att ngn bankar/rycker i handtaget eller tjuter utanför.
+ kul att ha någon att tvångstesta youtube smink-tutorials på… … …. men detta är kanske bara min smutsiga mamma-fantasi.
+ du får en ursäkt till art klä ut dig och gå på bus eller godis-runda, samt påskkärringsrunda! Allt godis delas givetvis 50/50!
-du kommer vara konstant orolig i resten av ditt liv
– ungen kanske blir jättekonstig och osmart med hemska åsikter och du får skämmas
– du kommer få säga tittut tills att det kommer eka i ditt huvud när du försöker somna (OBS detta sker redan efter en helg)
-ungen kanske blir allergisk och ni kan aldrig mer ha fisk/nötter/ketschup/falukorv hemma…
-ont i bröstvårtorna pga amning, begränsad pga amning både gällande vad du kan ha på dig (pga måste kunna strippa snabbt) och pga ”hänsyn”.
+/- jätteroligt med badsemester med mycket plask MEN livrädd för drunkningar och hajar och kidnappningar och giftspindlar och stark mat och stora fåglar som flyger iväg med små byten
Skulle kunna fortsätta i en evighet men jag vet inte vad det skall tillföra, vi kan nog iaf fastslå att jag kanske inte ska skaffa några barn i framtiden …….
Ok det enda som är värre än att inte få sista biten är att behöva ERBJUDA någon annan den… någon som inte bah ”nej ta den du älskling”……
Du kommer aldrig vara nr 1 mer. Inte Antons nr 1 inte dina föräldrars nr 1 och du kommer aldrig kunna sätta dig sj först heller, någonsin igen. Detta måste ju lätt vara största uppoffringen någonsin. Summasumarum(???vadtusanedetförord???)= so not worth it. 💁🏻
Fast ja sen har du någon som tar hand om dig när du e gammal, kommer och hälsar på (om du varit snäll och om du bakat en snäll människa) och som gör barnbarn åt dig som givetvis kommer vara mycket gulligare och rarare än vad din egen någonsin har varit :)
Och de har ju sina gosiga stunder när de är små också ❤👶🏻 (Med undantag när de är tonåringar)
Men ja, om jag ska vara seriösare för en sekund, inget kommer någonsin göra dig så glad som ditt eget barn, men inget kommer heller göra dig så ledsen om någon händer hen. Med stora vinster kommer stora risker ❤
Jobbar som sjuksköterska i äldrevården och tror nog argumentet- du kommer ha nån som hälsar på dig= största myten. Det är tragiskt nog vanligt att barn inte hälsar på/ovänner/inte vill/hinner. Och ofta folk får besök av den dem är moster/faster till osv.
Jag är gravid nu med mitt första barn. Ska föda om 8 v. Är MKT taggad och spänd. Coolaste/hemskaste man kan uppleva ju.
+ har haft en drömgraviditer (ja dessa existerar), så coolt och med en miniperson som knölar runt inuti en!! Jag är aldrig ensam och alla tycker man är fin typ och säger det jämt och ständigt (= härligt för ens ego).
+ går hem på ledighet idag och är nu ledig i ca 16 månader framåt!!! :D glädjen i detta?! Ska bara götta mig i 2 mån nu.
+ är SÅ taggad på kommande familjesemestrar på typ Astrid Lindgrens värld och Legoland :’)
+ jularna och alla högtider kommer bli fantastiska igen.
+ ändå najs med en miniperson som kommer avguda en, och antar att detta kommer vara en ömsesidig känsla.
– svårt att uppfostra en människa?!
– Man blir låst.. men å andra sidan har jag redan hund och man är mer fri med ett barn ju.
= FÖR barn! :)
Vänta… va? Varför är man mer fri med ett barn än en hund? :D jag kan lova det är tvärt om!
– hunden växer aldrig upp och kan klara sig själv
– hunden är inte välkommen på lika många ställen som barn
– man kan inte vabba en sjuk hund (eller?)
– folk är allergiska mot hundar (vissa kanske är det mot barn också iofs :–))
– du måste plocka din hunds bajs i +-15 år.
Med det sagt så älskar jag ändå att ha hund. Skulle vilja gå så långt som att deklarera att hundar är meningen med livet! <3
Ja, tänker som det Linda skrev :) och nej man kan inte vabba hund (tyvärr.. ;))
Intressant! Tack för svar Linda och Mimmi :) som det kanske märks så har jag inte hund – vi hade en när jag var barn, men då hade jag inte huvudansvaret. Har däremot ett barn på tre år, och tar hand om henne helt utan att pappan är involverad (så min syn på ansvar vid barn är någ lite annan än för nån där det är två föräldrar). Har du barn Linda? (Jag är alltså genuint intresserad av ifall nån med både barn och hund (eller har haft hund) tycker det är lättare med barn – försöker inte förringa era åsikter!)
Det är sant att hundar inte är välkomna överallt, men man kan lämna dem ensamma hemma om man tex vill ut och äta/vina/festa/gå på bio. Barn kan inte vara ensamma hemma på ett bra tag, och det är inte alltid möjligt att ta barnet med. Tex har min tjej nu läggdags ca 19.30, vilket innebär att vi måste vara hemma från 19.00 i princip vareviga dag. En kvällspromenad – eller lyxen att öht gå en promenad ensam! – existerar liksom inte. För att inte tala om bio eller barhäng. Också oooomöjligt att gå och fika (sådär avslappnat fikafika med kompis) med en 2,5 årig, dom sitter liksom still i ca 2min :P själva uppfostran av unge ger även gråa hår – så mycket man ska ha en åsikt om! Socker? Godis? Skärmtid? Äta upp all mat? Förskola? Uppfostran! Och sist men inte minst – och detta är rätt så krasst I know – ett barn kan man inte sälja på blocket… Alltså om allt skiter sig och man veeerkligen inte kan eller orkat ta hand om en hund så Kan man sälja den, även om jag förstår att det är jävligt jobbigt!
Om det finns nån där ute med både barn och hund så vill jag så himla gärna höra hur ni tänker!
Lilja: Jag har inte barn, har en hund och en sambo! Sedan vi skaffade hunden för ca 3 år sen så har jag insett hur begränsad man är när det gäller att kunna resa iväg. Har lyckats genomföra en 3-dagarsweekend… thats it. (Och det var utan sambon för han fick stanna hemma med hunden.) Nu handlar det ju såklart mycket om att vi inte har nån bra hundvakt i vår närhet. Om man har det så är det nog 100 % lättare att komma iväg. Jag känner dock att hunden (läs: min ”bebis”) berikar mitt hjärta, liv och själ med 200 % så det är värt alla nackdelar. En jobbig grej är ju dock att jag kommer behöva deala med hans död nångång. Fyfan.
Kan tänka mig att barn + hund är väldigt krävande som förälder, dock kul/bra för barnet. Sorry för superlångt inlägg!
Jag förstår absolut! Om jag inte hade min mamma som avlastning ibland hade jag blivit knäpp. Att ha barn och hund på samma gång är säkert väldigt mycket! Men är mest nyfiken på mer åsikter om barn vs hund – vad är mer fritt/bindande – gärna av såna som har erfarenhet av båda två, eftersom jag trots allt vill hävda att det är barn som binder upp mer :) men, som du skriver om hund och flera om barn: visst fan är det en massa minus! Och plusrn är knappast fler, men det plusset – att ha barn (eller hund) – väger ändå upp aaalllla minus pga att älska och bli älskad är störst helt enkelt <3
Jag har testat på hund(-ar), häst(-ar), kanin, katt osv. och barn och jag kan ju säga att med barn är jag extremt låst. Var lättare att ha 4 hästar och 2 hundar tbh. En hund får man ju lämna i 4 timmar. Ett barn i typ noll minuter. :)
Jag tänker att man nog är låst på olika sätt? Har visserligen inte barn, men min bästa vän har haft både barn och hund samtidigt. Jag upplevde att barnen gjorde henne mycket tröttare (pga anledningarna du nämner ovan), men hunden gjorde det svårare att resa bort eller gå ut och äta. Det är ju liksom inte okej att förbjuda barn nånstans men hundar går bra att förbjuda. Dessutom – barn har ju rätt till barnomsorg till skillnad från hundar, så det gör även att man måste kunna se till att någon tar ut hunden varje dag.
Med det sagt tror jag absolut att barn är jobbigare, men hund kan låsa en på många sätt som inte ett barn gör!
Och just det, en viktig grej: med ett barn kan man inte välja att ligga och kolla på netflix/läsa/slappa typ hela dagen. Eller ens två timmar. Har man barn så ska/måste man umgås (vilket man ju oftast vill göra, men det blir väääldigt intensivt). Sällskap (ofta frågvist, inte alltid på gott humör) när man lagar mat, käkar, duschar, bajsar… :P
Alltså, ni är ju amatörer. Det är ju av de skäl ni listar man skaffar en hund med delad vårdnad. Hundar har inget problem med det och det är perfekt att ha hund varannan vecka eller bara vardagar/bara helger. Dessutom, med delad vårdnad har man ju en redan upparbetad kontakt med någon som oftast kan och vill rycka in ett par dagar om det skulle behövas.
Försök detta med ett barn.
När jag lämnar hunden hemma brukar jag släcka och dra ner gardinerna etc så det blir mörkt. Tar ungefär tio sekunder för henne att tro att det är natt och sovdags då så även om jag behöver gå ut en timme eller två mitt på dagen har jag svårt att tro att hon tycker det är jobbigt.
Skulle säga att sett finns många ”minus” med och skaffa barn som låst och att man alltid har ansvar för en annan människa m.m.
MEN
Min son är världens bästa människa som lär mig så mycket varje dag. Om vad som är viktigt i livet, saker om mig själv som jag inte visste. Det finaste i mitt liv är att få vara en del av hans liv och se han växa upp. Världens bästa unge! Som nu har rest bort över veckan och det här med ”egentid” känns inte alls lika lockande.
Visst är det skitjobbigt ibland men hur klyschigt det än låter så överväger fördelarna!!
Ps. Började läsa din blogg för flera år sen den 1 april och då skämtade du om att du var gravid :)
För att låta aptråkig och klyschig men ändå tala sanning: det finns inga nackdelar med barn som inte vägs upp av fördelarna. Jag har en snart 7-åring och även om jag fortfarande såklart är en stor och viktig del av hans liv så har ju han också sitt liv, med skola och kompisar o sådär. Har aldrig upplevt att han begränsat mig på nåt sätt, han kan ju följa med överallt utom på typ krogen en lördagkväll. Men å andra sidan är jag inte så himla ”festig” av mig så det är inget jag saknar. Och vill jag ut har han ju faktiskt en pappa också. Vill vi göra saker finns det vänner runt om som gärna ställer upp. Den enda sorgen för mig är att vi bor 120 mil från mina föräldrar och min son inte har möjlighet till en vardag med dom. Och min sambo har bara sin mamma och hon är rätt skröplig så lägger inte gärna över ansvaret på henne.
Finns nog ingen relation som är så komplex som den en har till sitt barn. MYCKET och starka känslor – oro, otillräcklighet, rädsla, men framförallt kärlek och glädje. Ett barn lär en se saker ur andra perspektiv, är oerhört kloka och empatiska och lär en massor om livet, sig själv och omvärlden. Men obs! Om du inte känner dig färdig med dig själv är det ju ingen press. Om du vill och tvekar: ett barn ångrar en aldrig. För oss var det oplanerat men välkommet och blev tusen gånger bättre än jag kunnat föreställa mig.
Alltså, om man tycker barn är ”oehört kloka” så säger det mer om dig som vuxen än om barnet. Dina övriga åsikter blir därmed inte så intressanta. Du kan väl gå med i Flat Earth Society eller något sådant. Där får du nog lagom intellektuella utmaningar…
Ahaha altså jag vet, exakt samma sak jag tänker när människor tycker det är kul att henga med barn, det är ju inte roligt for vuxna?
Exakt! Alltså vad är det för vuxna ni hänger med vanligtvis? Barn är ”oerhört kloka” jämfört med typ folk som kommenterar under artiklar i Aftonbladet/Expressen, typ för att barn inte är rasister/sexister etc innan de lärts att vara det, men att säga att barn är ”oerhört kloka” för att de säger typ frågar om orättvisor och ställer ”filosofiska frågor”, det säger väl mer om att ni som tycker det omger er med vuxna som INTE diskuterar filosofiska frågor eller ifrågasätter saker, kanske för att de är för konventionella? Gud vad deprimerande att folk tycker att barn fyller en sån funktion, känner jag.
Du kommer att bli mycket coolare, och räddare. Den kommer att hålla dig psykiskt frisk för att du måste (skön känsla faktiskt) men du kommer gråta asmycket mer.
Låter töntigt, men alltså meningen med livet! Och alla utenätter och ev barnfria aktiviteter blir färre men ROLIGARE för du slutar ödsla din tid på onödigheter.
Och kom-ihåg en kan alltid gå i terapi oavsett barn eller ej.
Jag sade till min sambo i går att jag önskar att någon sagt till mig hur satans SKÖR man blir när man får barn, jag är helt hudlös. Sara Stridsberg har sagt/skrivit att få barn är som att öppna ett fönster till döden och aldrig stänga det igen, och det måste vara det sannaste som sagts – i alla fall för min del. Jag har aldrig varit rädd för döden, men nu kan jag ju ABSOLUT inte dö – jag ska ju vara den där runda tanten med lite illasittande dräkt på hans bröllop! Än mindre får något hända honom.
Med det sagt, jag LEVER så mycket mer. Hade någon bara förberett mig på skörheten så hade det varit coolare, men nu fick du en heads up så kör på! Och akta dig för mjölkstockning, det är värre än det mesta om man får en RIKTIG en. Då vill man dö. Lite grann. Men sedan hägrar tanten i dräkt.
Alltså, det finns inga minus som inte slås ut av ett enda plus – det på stickan. Din bebis.
grinade av denna kommentar :’)
Wow. Det där var typ det finaste jag läst.
Så himla fint och så himla sant.
Andra plus är för övrigt att du får ett band till en annan person som är som ingenting annat. Ni känns som två superhjältar mot världen. Dessutom blir resor äventyr på ett helt annat sätt än du är van vid. Det är så jävla härligt och coolt att se ens barn leka totalt ohämmat i helt främmande miljöer.
Du kommer bli en amazing mamma!
-det där efterblödandet som tydligen kan pågå i flera veckor.
-om du och din partner ledsnar på varandra kommer ni ändå vara ihopkopplade resten av livet.
+man får leka, läsa böcker och kolla på tecknat dagligen.
+du får provocera folk genom att amma offentligt!
Sitter med en 5v bebis nu :)
Var i liknande er situation. DINKs med två bra välbetalda jobb. Mycket resor, champagne :) shopping shopping, brunch, ja du vet ju. Men vi väntade tills jag ni fyller 35 i år och det var perfekt!!!
Din karriär börjar ju verkligen ta fart nu och du är ju fortfarande ung. Röstar för barn absolut men låta det ha sin tid! Du älskar ditt jobb, njut av det några år och resor och er fina lya! Iofs när man väl sitter
med en bebis ångrar man det nog aldrig men jag är glad vi pumpade ut rätt mkt ”göttig”/”lyxig” tid där efter 30. Champagnebrunch och shopping kändes sista halvåret/året innan jag blev gravid (inte ens planerat) tomt och lite tråkigt tom. Så kändes som perfekt tid för en lite. skitunge! Samt att karriären har både hunnit ta fart och ”etableras” så ej orolig för mitt uppehåll.
Tänker att få barn är lite som att vilja bli vuxen när man är 13-14 ist för att njuta av sista tiden som barn. Vuxen är man resten av livet sen! Samma med barn, krama ur det bästa och göttigaste av åldern då man har god ekonomi och bra jobb sen barn. För barn har man sen resten av livet men den där göttiga tiden är över!
Men som sagt: bebis JA!
Å
Att du levde en banal och ytlig livsstil är knappast en anledning för andra att skaffa barn. När läste du en klassiker senast? Gick på en föreläsning som tog upp någon universell filosofisk fråga?
Är shopping ens mål i livet är man beviset för att alla människor inte är lika mycket värda.
Precis. Om en måste skaffa barn för att ens liv ska bli meningsfullt har man väl levt ett ganska meningslöst liv innan?
HAHA, verax, vilken skitnödig kommentar, tur att du hittat den enda sanna vägen till lycka/personligt värde i livet. Klassiker och filosofiska föreläsningar….
Jag är nyfiken på varför ens personliga shoppingvanor skulle vara ett bevis på att alla inte är lika mycket värda? Menar du att personen med shopping som ”mål” är mindre värd än andra, eller missuppfattar jag dig?
Plus
+ När man är gravid och kan ha godisskålen på magen så man inte behöver sträcka sig till soffbordet.
+ Traditioner blir viktigare ex kul att nån tror på tomten, gömma påskägg osv
+ så coolt att få vara med om en förlossning!!
+ folk säger att det är det bästa som hänt dem (har inte barn själv)
+ man kan gå på junibacken och annat roligt!
Jag har två barn men har full respekt och förståelse för folk som väljer att inte skaffa barn. Någon skrev här uppe att man är mer ”fri med ett barn än med en hund” och jag skulle vilja säga att det är just friheten jag saknar mest sedan jag blev mamma. Friheten att bara kunna gå ut, lämna ett skitigt kök, handla precis det jag är sugen på för ögonblicket (utan att tänka på vad barnen gillar), gå hem och se tv-serier i sträck. Du får ”egentid”, men det är inte samma sak som frihet utan ansvar. Ansvaret finns där hela tiden.
Men å andra sidan: en liten hand som sticks i din när ni promenerar och du får en liten filosofisk betraktelse kring vattenpölar. Kärleken, svår och stor och helt gränslös. Som gör att du nästan får kippa efter luft när du läser om bussolyckor där barn är inblandade.
Minus: 9 månader utan alkohol. HALLÅ!
Plus: Skönt att bry sig om nåt annat än sig själv och ens jävla hudkrämer å annat icke viktigt som man nu ÄLTAR i brist på mening.
Minus: ens förhållande lär förändras
Plus: ens förhållande kanske stärks?
Minus: stor ångest om man gör slut :(
Minus: man måste ev flytta till större? och för ”barnets skull” – hus?? utanför StAAn…
minus: man kanske vill ha syskon så ungen inte blir bortskämd, jobbigt då om man blev livrädd av förlossningen och bara pallar 1 unge!!!
Plus: kul att få identifiera sig som en ”mamma”
minus: kan man resa? ja d kanske man kan
Minus: man kommer väl tyvärr bli blind och få dåligt omdömde o tycka ungen är fantastisk o bildskön o inte ALLLSSSs som alla andra. detta är en mardröm… man kanske blir en besatt tönt…
Plus: du får en minianton! hur gulligt????
+ Får kanske barnbarn någon gång. Det verkar kul .
+ Får känna sig stolt när de lyckas med prestationer. Tänk att ha ett barn som tar OS-guld eller vinner melodifestivalen, tar masterexamen, eller så. Herregud.
– Barn har så extremt tråkiga intressen.
– Barn har så extremt dålig smak. Kul att sitta och titta på tecknat, dubbat av Anna Book, en hel helg när man istället kunde haft House of Cards marathon.
– Barn skriker så fruktansvärt mycket. Tänker inte på bäbisskrik utan mer lekande barn skrik, Usch och fy.
– När barnen väl har börjat sova ordentligt på nätterna måste man börja gå upp I ottan på helgerna och skjutsa till någon jävla ishall och sen stå och kolla på dåligt spelad innebandy en hel dag.
+ Om barnet är bra på ovan och man kan känna sig stolt där på Huddinge IP.
– Läxläsning när man kommer hem från jobbet och bara vill chilla. Är smart men har varken fallenhet för pedagogik eller något vidare tålamod.
– Oron när ungen blir tonåring och är ute och super på helgerna.
– Oron när ungen blir tonåring och inte är ute och super på helgerna utan sitter hemma ensam.
– Att man inte längre har total bestämanderätt över vad som ska ätas till middag. Å andra sidan är det jag som är mamman så jag har väl rätt att bestämma sådant.
– Överlag att alla helgaktiviteter med barn verkar tråkiga.
Är endast 27 så barnsuget kanske kommer någon gång. Men just nu tror jag på riktigt att det nog inte kommer bli några ungar för min del. Jag är för ointresserad av barn helt enkelt och det känns inte schysst att vara ointresserad av sitt egna barn.
Låt mig ställa ett par frågor till dig så kommer du snabbt komma på svaret själv:
1. Skulle du börja röka om du kände att du behövde ändra livsstil till ett mer hälsosammare liv?
2. Skulle du byta till en pizza och cocacola-diet om du ville gå ner i vikt?
3. Behöver du äta flugsvamp själv för att verifiera att den är giftig och du mår dåligt av det?
Frågan blir nu: vill du leva ett lyckligt liv eller ett mindre lyckligt liv? För forskningen (sociologi, psykologi etc) är helt entydig på vad som händer med människors lycka när de blir föräldrar, och det är inte som du tror. Du blir lyckligare av att ha en partner, goda vänner, vettig privatekonomi, husdjur osv (väldigt inuitivt) men barn gör föräldrarna olyckligare jämfört med inga barn – dessutom resten av livet.
Bara att googla. Men lyssna inte på anekdotiska historier på Familjeliv utan läs riktig vetenskap. Här är en populärvetenskaplig presentation av akademisk forskning du kan börja med
https://www.vice.com/en_us/article/science-says-having-a-kid-is-one-of-the-crappiest-things-that-can-happen-to-you-384
Så intressant! Det här borde vi prata mer om!
Fast det är inte sant att en aldrig ångrar barn. Det finns både kvinnor och män som ångrar sig. SvD hade ett reportage om en kvinna som skrev om det för något/några år sedan. Har själv kompisar som ångrar barn, både en som ångrar att hen skaffade barn överhuvudtaget (men hen älskar dem förstås, alltså ingen psykopat) och en som ångrar att hen skaffade fler en ett barn. Tycker folk ska sluta sprida myter om att en aldrig kan ångra barn och göra det svårt för dem som faktiskt upplever det såhär att prata om det. Barn är inte meningen med livet för alla, och vår barncentrerade kultur gör det svårt att säga att en inte vill ha barn.
Ett stycke vetenskap till stöd för din iakttagelse. Folk som
https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs13524-015-0413-2
Man skaffar ett barn och sedan inser man vilket misstag det var och skaffar inte fler trots att det var den ursprungliga planen.
Jag har tänkt ungefär som du i flera år. Varit rädd för minus-punkterna på din lista och för minuspunkterna på kommentatorernas listor. Däremot har jag alltid vetat att jag någon gång måste komma över rädslan, för alternativet är att aldrig få uppleva att få barn och att åldras utan dem, och det kan jag inte tänka mig. Alltså måste jag, någon gång.
Mina föräldrar är förhållandevis gamla och min pappa är sjuk och för mig är det detta som fått mig att våga nu, inte sen. För rädslorna försvinner inte om jag väntar, men det gör mina föräldrar. Jag vet förstås inte när, men om jag ska välja mellan att få barn medan de lever och kan delta eller om jag ska vänta tills de är borta, så väljer jag att få det medan de finns kvar. Dels för deras skull, men framförallt rent egoistiskt. Jag vill kunna ringa mamma under min graviditet och fråga om råd, fråga om hur hennes graviditet var, prata om när jag föddes. Jag vill minnas första gången min pappa fick hålla mitt barn och jag vill ha foton från det att visa mina barn när de är större och han inte finns längre. Jag vill kunna säga ”där är du och din morfar”. Jag vill att min mamma ska få plocka fram alla mina sparade babykläder och tvinga mig att ta med dem hem. Förhoppningsvis är de pigga i flera år till, men jag är inte i en situation där jag vågar ta det för givet.
Därför försöker vi få barn nu. För att vi vet att vi vill ha barn, och för att jag hellre vill göra det innan det är försent.
Men detta är inte det viktigaste skälet för dig att försöka få barn. Det är nämligen detta: om jag blir gravid så vill jag följa din graviditet samtidigt som min! Snälla, så kan vi vara psykiskt sjuka ihop?! :)
Vill bara säga så här: vill du har barn så vänta inte!!
Det kommer aldrig vara rätt tajming och du kommer alltid har tvivel. Men vill du så kör!
Jag ”skulle bara” innan vi började bebisfabriken, men det gick inte… Efter nästan 2 år började utredningen, sedan dröjde det nästan 2 år ytterligare till IVF start, och IVF är svårt och lyckas inte alltid. För varje år som går blir det svårare.
Jag önskar så att jag inte väntat och tagit det för en självklarhet.
Så vill du, KÖR :)
Puss
Tänkte precis skriva det! Det är inte så jäkla lätt som man kan tro att bara skaffa en bebis. Varför får man inte lära sig att det kan vara svårt även fast man inte hittar något fel? Man matas med att det är bara är att sluta med p-pillerna, men så är det ju inte riktigt så för alla. :( Borde pratas mer om tycker jag.
Lycka till Hanna! Älskar din blogg. <3
P.S Kollar du inte på Girls längre?
You said it! :-)
Låt mig ställa ett par frågor till dig så kommer du snabbt komma på svaret själv:
1. Skulle du börja röka om du kände att du behövde ändra livsstil till ett mer hälsosammare liv?
2. Skulle du byta till en pizza och cocacola-diet om du ville gå ner i vikt?
3. Behöver du äta flugsvamp själv för att verifiera att den är giftig och du mår dåligt av det?
Frågan blir nu: vill du leva ett lyckligt liv eller ett mindre lyckligt liv? För forskningen (sociologi, psykologi etc) är helt entydig på vad som händer med människors lycka när de blir föräldrar, och det är inte som du tror. Du blir lyckligare av att ha en partner, goda vänner, vettig privatekonomi, husdjur osv (väldigt inuitivt) men barn gör föräldrarna olyckligare jämfört med inga barn – dessutom resten av livet.
Bara att googla. Men lyssna inte på anekdotiska historier på Familjeliv utan läs riktig vetenskap. Här är en populärvetenskaplig presentation av akademisk forskning du kan börja med
https://www.vice.com/en_us/article/science-says-having-a-kid-is-one-of-the-crappiest-things-that-can-happen-to-you-384
Ba gö det, tänk ej så mycket! Att få barn har totalt rådit bot på alla sorters fomo-känslor jag haft tidigare. Jag BRYR mig INTE att jag inte kan vara med på grejer eller att jag skulle ”va tråkig” längre. Dessutom: surprise surprise: livet fortsätter, med eller utan barn. Det blir hur du gör det. Senast i lördags var jag ut och drack chilidrinkar och dansade till klockan sent (ok händer inte jämt direkt men det går ju om en vill liksom). På söndagen fick jag ligga och killa min dotter i sängen och höra hennes spruckna skratt säga ”sluuuuuta mamma” fastän hon vill att jag fortsätter. Det är det bästa av två världar. Klart det är apdrygt ibland när man tjatat röven av sig en hel dag (varje dag) men det är liksom livet. Jag är samma person; men lite mer mogen och väldigt mkt mer o-självisk OCH jag har en person som är…min. Hon är fan mitt allt och jag skulle hellre dö om hon inte fanns nu när jag vet hur det är att ha henne i mitt liv.
Detta måste vara ändå ett konstigt tips. Att liksom bara skaffa barn utan att tänka så mycket?
Tycker att flera borde ha tänkt mycket mer innan de skaffade barn. Men tyvärr så anses detta vara det mest självklara/naturliga som finns. Vilket inte är sant? Så många som är kassa föräldrar bara för att de föjlde strömmen och skaffade barn utan att tänka igenom det. Om man ens hade egenskaper för att vara en förälder. Eller ville vara en. Vi borde tänka mer på detta!
Lugn nu
Va?
Haha :’)
haha alltså, jag skrev en kommentar på en rolig blogg jag gillar på ett halvt-seriöst inlägg. Inte direkt det MEST seriösa tips jag har i rockärmen om någon vän till mig skulle vilja prata om frågan mer seriöst. Men, sen tror jag absolut folk övertänker beslutet att en måste va en ”värdig förälder” på det sättet att man ska ha jobbat i 721 år och hunnit åka runt jordklotet 609 varv först. Jag var till exempel student i Sthlm, gick prima det med. Detta är såklart avhängigt att en faktiskt ens vill ha barn. ”Tipset” får du ta med en nypa salt, bara för ett jag skämtsamt säger ”ba gör det” så tror jag inte Hanna för evigt slutar tänka på saker…och ba gör det för att jag sagt det.
Vill tillägga att såklart finns det föräldrar som borde tänkt ett varv extra innan det valde att skapa ett kid. Men att det skulle va nån slags norm att folk aldrig tänker innan dem väljer att få barn 2017 i Svedala vet jag ej?? Inget är svart eller vitt
Nej, jag fattar. Tänkte kanske mer generellt att folk bara skaffar barn utan att tänka på det alls än att det var ett ”tips” till Hanna. Dvs riktat till henne ju, vilket hon också har bett om. Jag förstår att du sa det lättsamt och din historia om din dotter är ju också superfin! Jag tror bara jag ville påpeka (utan att det måste ha varit din kommentar) den allmänna syn på att skaffa barn. Att det är normen. Väljer jag att inte skaffa barn så kommer någon/alla undrar varför. Jag måste liksom ha en förklaring. Men man frågar aldrig folk som har skaffat barn varför de gjorde det? Och med att tänka efter eller analysera detta menade jag inte de ytliga faktorer och vad man måste ha åstadkommit utan mer egenskaper. Vissa har verkligen inte kapacitet till att vara en förälder. Men jag förstår att när man har barn så kan man inte tänka sitt liv utan dem. Har en hund och skulle aldrig byta ut det livet jag har nu till mer ”frihet :)
Håller med såklart! Aldrig ok att ifrågasätta människor varför en inte valt att skaffa barn och det måste kännas tröttsamt att hela tiden behöva förklara och försvara det! Jag är absolut PRO-eftertanke och analys. Ja man blir ju kär i sina små liv (hund som barn eller va det nu kan va) :’)
+ du har fokus på dig i nio månader (drömmigt att alla vill veta allt om hur en mår och att det är rimligt att köra med sin partner hela tin för en FAKTISKT BÄR BARNET OCH SKA FÖDA FRAM DET!!!) mvh ego :):):)
+ barn är så roliga!!! säger tokiga saker, har inga sociala spärrar (typ står en meter ifrån person med glass och STIRRAR) och är t o m roligt gulliga när de får utbrott över orimliga saker så en måste hålla sig från att skratta och istället försöka ta deras känslor på allvar
+ en går runt på stan och känner sig viktig och duktig när en går med barnvagn/har samtal med barnet och det säger nåt ~*smart*~ som andra hör
+ en (eller iaf jag) börjar uppskatta högtider mer pga ser det genom ett barns ögon :’)
+ när barnet är nyfött kommer du få presenter typ varje gång du träffar någon. WIN
– en kan bli tvungen att umgås med tråååkiga andra vuxna vars barn ditt barn bestämmer sig för att bli kompis med
– du kommer se femtielva timmar av samma barnprogram och kunna allt utantill och bli FÖRBANNAD på dålig story i avsnitten och störiga karaktärer
– du kommer ständigt ha typ bockarna bruse på hjärnan och long gone är de där catchy poplåtarna som tidigare fastnade på hjärnan för LILLA BOCKEN BRUSE TRIPPA ÖVER TROLLEBRO
Seriöst, varför släpper ni inte igenom min kommentar???
Kom på några fler saker, kanske någon har tagit upp dem innan men här kommer de i alla fall:
+ du kan få barn utan att behöva föda ut dem. Adoption eller stödfamilj tex.
+ dina vänner kan överraska dig med en babyshower
+ du gör det möjligt att bli mormor eller farmor i framtiden
+ få nya vänner genom diverse grupper och skolor
– dyrt med adoption
Jag har ett barn på elva månader och det är så jävla awesome så vi producerade ett till (ja, genmatch in heaven) så om ett halvårish har vi två. Det finns absolut nackdelar och fy fan vad dom känns vissa dagar när man helst bara vill beema sig tillbaka till livet innan barn och det är en struggle att hitta rätt i vad som känns rätt i allt nytt men alltså ingen negativ grej är typ ens en fjärt i rymden när ditt barn (DITT EGET BARN!) tittar på dig och fnittrar. Eller borrar in sina tjocka fingrar i nacken och pussar dig. Eller springer omkring hemma och lyckoskriker MAAAHMAAAAH! Eller bara typ lär sig nåt, vadsomhelt. Man ba TITTA VAD MITT GENI TILL BARN KAN *spricker av stolthet*. Åh, och hela grejen att ungen öppnar en ny fkn dimension av kärlek som är så jävla beyond allting annat och som är helt oberoende av sakers tillstånd, man ba älskar det lilla livet alltid oavsett. Plus bonusen att se sin partner som man liksom älskade innan älska ens barn? Så sjukt fint.
Och alla saker du inte kommer kunna göra (typ vara ute till tre varje natt/åka på solsemester och bingeläsa böcker utan ett care in the world/ta sovmorgon jämt) går ju att göra fast lite mer anpassat och helt ärligt så vill en plötsligt inte ens dom grejerna så himla mycket. Och den första tiden när ungen bara är en liten lort som typ är helt oberäknelig går svinfort och vips så står du med en unge som fattar vad du säger och idoliserar dig.
OBS! Tror att ett barnfritt liv är EXAKT lika givande som ett barnofritt och barn är inte alls nyckeln till lycka, men om du vill ha barn så kommer du aldrig känna i efterhand att näe men alltså fan vad fel det blev? Du kommer ba KOLLA MIN AVKOMMA HEN ÄR AWESOME!
Som sista grej på pepplistan kommer här även: det är mycket skräckhistorier om att bära/föda/få barn, men det kan gå hur bra som helst också! Jag har t ex mått svinbra hela första graviditeten och so far so good den här gången. Vi delade på nätterna från dag ett så vi sover helt okej. Vårt barn har kanske skrikit totalt 5 timmar på 11 månader, i övrigt älskar hon livet. Vi går på restaurang och åker på weekendresor och roadtrips och bingetittar på serier och har sovmornar och går på fest även med barn. Det går också. Det går framförallt när man får barn med nån som tycker att det är självklart att dela.
TACK FÖR VÄRLDENS BÄSTA KOMMENTAR, SKA SKRIVA UT DEN!!!!!!!!
Du får JÄÄÄÄTTEGÄRNA (om du vill) skaffa barn, men isåfall får du INTE bli en mammabloggare :((( Älskar din blogg med dina sköna vardagsbetraktelser, lova att fortsätta med det!!!! Vill såklart ha massa bebisbilder men snälla snälla snälla inte några jävla barnvagnsrecensioner eller napptester osv osv :( Heheheh ska inte ta ut något i förväg nu, DU ÄR BÄST och en mini-HP hade såklart varit amazing. Bara. Inte. En. Till. Mamma. Blogg.
Inte värt det tyvärr :/. Önskar att tiden gick att dra tillbaka…
Känner med dig Ell. Jag har flera kompisar som känner likadant.
Om du vill får du jättegärna berätta varför?
DU MÅSTE SKAFFA BARN!!!!!!!! följer många internetbebisar men e 1000000% övertygad om att ditt skulle bli mitt bästa :’)
insåg nu hur supertok det lät. hursom tror jag så mycket på dina gener, det är nästan en synd att inte föra vidare dom.
men gud måste sluta nu. jag älskar dig(men det kanske redan har framgått hehe)
ps. blocka mig inte. ds. hehe
+1
Hallå,
Mitt namn är David, vi vill ge upp vår oplanerade nyfödda bebis för adoption, så att vi kan gå tillbaka till skolan för att ta emot lektioner, eftersom barnet håller oss bakom vår planerade. Intresserad person bör kontakta oss för detaljer. e-post: davidfortune333@gmail.com