Åker hem.

19:21 2017-10-20

HALLÅÅÅÅ ERA FREDAGSTOKAR

Äh, vad är det här då? Jo en helt vanlig kvinna i sina bästa år som har råkar ha relativt nygjorda naglar och hår på samma gång.

Ja, ibland står verkligen stjärnorna i linje hörni. Så pass mycket att min bihåleinflammation lagt sig. Är helt övertygad om att mina 12 timmar i sängen efter amerikanska pillren gjorde mig frisk. Gillar verkligen mediciner.

Hela helgen ska jag spendera i Sundsvall. Har någon idé om att spendera ”friska höstdagar” hemma på gården hos mamma och pappa med typ krattning och promenader men vet ju att det kommer bli mycket ligga i soffan och ropa på typ muffins av morsan. Ska i alla fall hänga lite med mina syskonbarn och försöka inte vara en tonåring.

Det är konstigt det här med att ha ett liv i Stockholm som går på rutin och saker händer hela tiden och sen plötsligt vara i Sundsvall och känna hur livet typ DRABBAR en. Svårt att förklara – men det är alltid med liiite vemod och ångest jag åker hem. Det blir såklart superhärligt oftast men tycker det är obehagligt att komma nära en familj man saknat för att sedan lämna dem direkt. Plus att föräldrarna blir äldre, saker inte är som när man var barn etc etc. kanske är det TIDEN som drabbar mig?

14 kommentarer | “Åker hem.”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. lanja almlöf skriver:

    Asså så fina naglar!

  2. Sara skriver:

    Asså mediciner<3 Blir lite misstänksam när folk "inte vill ta massa tabletter" ba jaha, så du vill gå runt och ha ont när du kan… inte ha ont? Ta en tablett va!

  3. Julia skriver:

    Tiden </3 relaterar!

  4. Linda skriver:

    Ropa på muffins <3

  5. faMalin skriver:

    kan inte du prata om det mer i podden, känner igen mig..

  6. Maria skriver:

    RELATERAR!!!

  7. ML skriver:

    Brukar alltid tänka att det värsta med att växa upp är att inse att ens familj inte är precis som man trodde när man var liten. Pappa vet inte allt, mamma mår också dåligt ibland. Finns en smärta i att inse att föräldrarna också är människor som kämpar. Poetiskt :P men genererar mycket livsångest.

  8. Susanne skriver:

    Hej Hanna! Det här har inte med inlägget att göra men låg och tänkte på dig igår innan jag skulle sova (på ett icke kreepy sätt) ;). Har för mig att du aldrig har reklam på din blogg. Så jag undrar helt enkelt varför du har valt det och vad du tycker om bloggar som översvämmas med reklam (känns som dom flesta bloggar är så nuförtiden, trist)? Sen undrar jag om du har tips på andra härliga bloggar där man kan slippa reklamhetsen?

    Älskar din blogg btw!

    Mvh Sussi

    1. emilia skriver:

      sjukt!! inte ens reflekterat över att hanna inte har reklam. Nu älskar jag henne ÄNNU mer <3

    2. K skriver:

      Jag tror kanske att hon inte får ha reklam eftersom hon jobbar på SVT…? Vet inte, men har tagit det för givet iaf :)

  9. F skriver:

    Å snälla kan ni inte prata mer om det i podden. Står inför ett val att söka mig till storstan(Stockholm) eller ”flytta hem till Norrland” nu när min utbildning börjar lida mot sitt sluta. Detta valet ger mig grov ångest varpå jag ena dagen vill ”Leva livet” i Stockholm och andra bara flytta hem till tryggheten och vara nära familjen.

    1. Lovisa O skriver:

      Jag har bott 7 1/1 år i sthlm. Gick utbildning och fick jobb direkt och blev kvar, mkt pga finns inte mitt sorts jobb uppe i norr.

      Men nuuuu.
      I vår ska jag flytta upp och jag ser fram emot det så mkt. Sthlm har varit trevligt men det är inte ”min” stad. Och pga att pappa dog för 1 1/2 år sen och mitt psykiska mående som blivit sämre pga det klarar jag inte riktigt stressen av denna ”stora” stad längre.

      Kommer bli bra tror jag.

      Ville bara skriva av mig lite :)

  10. Amanda skriver:

    Sjuk tajming. Gör exakt samma sak, är hemma i helgen för första gången på jättelänge och träffar familj som onekligen börjar bli gammal och känner hur tiden DRABBAR mig. Du formulerar så bra!

  11. Melinda skriver:

    När jag läste ditt inlägg satt jag i soffan i min hemstad och pratade länge länge med min pappa och blev gråtfärdig. Just det med tiden drabbar en så hårt när hem finns på två ställen. I ens hemstad lever familjen på och jag är inte delaktig. Känner mig ibland som en svikare. Att jag tar mig själv på för stort allvar. Att det riktigt borde vara familjen. Men så vill en annat. Vill se annat och bo i en större stad. Balansgång. Så svårt

Lämna ett svar till lanja almlöf Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Senaste kommentarer

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Mest läst på NG