Min första avramling

19:55 2017-11-26

Halloj från skakad person

Idag var jag ute i Vallentuna och red på Spex igen. Vi skulle hoppa bana och jag kände mig lite ur form. Liksom helt utan ”jävlar anamma” och rätt harig överlag. Så som man kan vara vissa dagar.

Men till själva banhoppningen kom vi aldrig. Jag skulle testa lite hinder till en början och kände hur jag hoppade snett över ett hinder men styrde mot nästa när jag plötsligt började känna mig riktigt osäker. Jag kände att jag tog en dålig väg och att vi skulle hamna rätt snett på nästa hinder också, så jag bestämde mig för att börja bromsa Spex, luta mig bakåt och dra hårt i tyglarna – problemet var bara att det var alldeles för kort till hindret och Spex tyckte att det var väl ingen fara att hoppa det lilla?!

Så han tog ett skutt medan jag bromsade och inte alls var beredd – så jag gjorde som en kullerbytta över halsen på honom och föll pladask ner på vänster sida. I mitt huvud gick allt som i slow motion men det var så OTROLIGT obehagligt och när jag låg på backen blev jag svinrädd att han skulle kliva på mig.

Men det gjorde han inte såklart. Istället stod han lugnt och tittade på mig efteråt och tänkte kanske ”gick det bra?” (eventuellt önsketänkande från mig) medan jag låg och hyperventilerade och grät i chock.

Fy fan vad läskigt det var. Men det gick ju bra. Jag bestämde mig ändå rätt snabbt för att hoppa upp i sadeln igen (så som man hört att man ska göra) och så hoppade jag 3-4 hinder efteråt. Men just hindret vi hade ramlat vid vågade jag inte hoppa igen. Blev som paralyserad när jag bara såg hindret. Och det var kanske 40 cm högt?!

Efteråt började jag se blixtrar och fick såklart jordens migränattack. Så som jag får varje gång jag utmanar mig (sist var ju efter att jag åkt baksidan av Åreskutan i off pisten, loooool). Extremsport verkar inte vara något för min hjärna helt enkelt.

MEN om exakt en vecka hoppar jag på Friends inför tusentals människor och jag kan knappt tänka på det utan dödsångest. Behöver någon slags mental coach som lär mig hur jag överkommer min rädsla och bara GÖR istället för att tänka. När vi kommer in på Friends VET jag att Spex kommer vara spattig och kännas lite okontrollerbar men jag VET ju också att jag KAN hantera honom om jag bara hittar ett sätt att våga vara bestämd och fokusera på det jag ska göra.

Men hur fan hittar jag lugnet i det? Hur ska jag våga GÖRA istället för att KÄNNA?

Aldrig trodde jag att ridning skulle vara så extremt psykiskt utmanande. I knappt 6 månader har jag ridit och lärt mig mer om mig själv än jag gjort på flera år.

19 kommentarer | “Min första avramling”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Sofia skriver:

    Så starkt gjort av dig att hoppa några hinder fast att du nyss ramlat av! Det var modigt! Och sååå jäkla bra gjort som lyckats hålla dig uppe på ryggen i ett halvår innan första vurpan kom 😀 Mina bästa tips är att hålla händerna lite mot manken (tycker det är bättre än mangrepp) för att få lite stöd, för då är det även lättare att snabbt kunna styra om hästen inte går dit du vill. Sen känns det alltid lite bättre om du klämmer med knäna alternativt håller om med vaderna så tårna pekar lite utåt (och inte rakt fram). Lycka till! Ser dig på instastory och du är sååå duktig, tro på dig själv! <3

    1. johanna skriver:

      Hej alla det fungerade verkligen och jag är stolt över att kunna vittna. Jag såg ett inlägg om hur en kvinna blev återförenad med sin man och jag bestämde mig för att prova den här doktorn som hjälpte henne eftersom min relation misslyckades. Även om jag aldrig trodde på andligt arbete. Jag försökte motvilligt, eftersom jag var desperat, men till min stora överraskning hjälpte denna läkare mig och min relation är nu perfekt precis som han sa att min man nu behandlar mig som en drottning, även när han hade sagt det förut älskar han mig inte längre. Tja, jag kan inte säga mycket men om du går igenom svårigheter i ditt förhållande här är e-posten [drogunduspellcaster gmail ] din partner kommer definitivt tillbaka till dig.

  2. Sune skriver:

    Har tävlat nationellt/internationellt i hästhoppning i flera år och har haft alla de jobbiga skador du kan tänka dig från dåliga fall och det enda som hjälper för mig är att:

    1) Ifrågasätta vad i helvete jag håller på med? Varför rider jag om jag ska slå halvt ihjäl mig och bli rädd?

    2) Inse att det är adrenalinet, känslan när tiden står still men samtidigt rusar och hur synkad jag är med ett djur som inte kan kommunicera som gör att jag älskar att hoppa och tävla.

    ALLA trillar av och det är hur du bearbetar det efteråt mentalt som är det viktiga. Jag delar upp det i två delar – det jag kan påverka och det jag inte kan påverka.
    Kan du påverka att du nästa gång rider bättre vägar och förbereder dig och din häst bättre för hinder – svar ja
    Kan du påverka att det är en stressig miljö – svar nej, enbart hur du agerar i miljön inte andra människor
    Kan du påverka att det är läskigt som fan att släppa kontrollen och lita på att du kan göra det – svar ja -> genom att ANDAS det djupaste du kan och skapa ditt fokus. Börja göra detta när du bara skrittar, känn hur din andning är stabil, i samma takt och med djupa andetag.

    Detta är grunden i all mental coachning inom ridsport. Hitta din andning , skapa ditt fokus och öva på det konstant, exempelvis har jag tydliga andningspunkter under min bana när jag hoppar. Jag är alltid nervigare för en stor oxer in på en linje där jag har tid att misstro mig själv, så därför tar jag det djupaste andetaget jag kan i svängen och rider på min utandning.
    Titta på en film när Peder Fredricson hoppar All In i en stor klass – du kommer se hur han med öppen mun andas ut mellan hinderna.

    Detta blev jätteflummigt, men du kan och kommer göra detta galant nästa vecka.

  3. Joanna skriver:

    Fy fan vad läskigt och en jävla tur att du inte skadade dig. Du är grym Hanna! Som vågar och som utmanar dig. Heja!

  4. Fanny skriver:

    Alltså ååh… vill ge dig en kram..
    Och sen vill jag ge dig en örfil, peka med pekfingret i ögonhöjd, låsa fast ögonkontakt och säga ”nu skärper du dig Hanna! Din utvecklingskurva är fan bland det sjukaste jag sett. Du har redan gjort det jobbigaste, du hoppade upp på spex igen och hoppade dessutom flera hinder. Du har banne mig blivit en ryttare på riktigt nu för idag genomgick du slutprovet och klarade det. Nu vill jag att du inte bara lyssnar på dig själv utan också tror på dig själv när du säger att du VET att du kan. Kom igen nu! Du har så mycket stöd i ryggen inför friends och det tror jag du vet”.
    Så där ja. Pöss på dig!

  5. Annie skriver:

    Min gamla 25åring slängde av mig för ett tags sen. Gjorde den snyggaste avramlingen någonsin och landade klockrent i ett dike men blev skiträdd och började gråta hysteriskt. Spelar ingen roll om du har ridit i ett halvår eller 15 år (jag är 30 och har haft häst sen jag var 7), det är så rimligt att man blir rädd! Men det är bara att bryta ihop och komma igen. YOU GOT THIS, GIRL! <3

  6. martina skriver:

    heja! Kan inget om hästar men däremot vet jag hur det är att göra något supernervöst pga är musiker. Mental förberedelse är superviktigt för mig, att man visualiserar det man ska göra. Detta ska du göra ofta och många många gånger, när du sitter i soffan men också när du sitter på hästryggen när det inte är skarpt läge, så att du känner de känslorna som du sen kommer känna.

  7. Johanna skriver:

    Tycker du är så modig och grym som utmanat dig själv med detta. Inte konstigt att der är läskigt, hästar är enorma djur! Hästtjejer får alltid en jädra pondus som vuxna, inte så konstigt när de kan bemästra dessa vackra djur. Det är länge sen jag red nu, hade häst och red från jag var 4 till 15 typ men sen bara sporadiskt och har åkt i backen måååånga gånger. Senast när jag skulle rida för första gången på flera år och hästfan slängde av mig i ett träd haha! Men som du säger, oftast blir man mer rädd än skadad om man bara har bra utrustning. Du kommer klara detta galant. Tro på dig själv och var stolt över hur långt du kommit och som någon skrev, du har redan gjort det värsta genom att överhuvudtaget övervinna hästrädslan du hade från början. Heja heja♡♡

  8. Cornelia skriver:

    Tyckte kommentaren från Sune var jättebra, andas är så viktigt! Jag tränar och tävlar dressyr (är för mesig för hoppning) och att komma ihåg andningen och dessutom ta med det i planen när man går en bana (i mitt fall lär sig ett program) är ett jättebra tips!! Det är okej att bli rädd, det blir alla och du gjorde ju helt rätt i att fortsätta rida sedan. Hoppas du hinner rida fler gånger innan Friends så du får lite självförtroende tillbaka, du klarar det här Hanna! Du är så grym som gör det här på så kort tid, är jätteimponerad av dig!

  9. Saga skriver:

    Vet du vad som hjälpte mig när jag red och tävlade och övertänkte lite för mycket? Att sjunga alternativt nynna! Lät som en hes jävla kråka _men_ att dela med mig av min förjävliga sångröst till alla stackars banfunktionärer och ponny förhindrade att jag övertänkte allt så att jag kunde vara avslappnad och närvarande i nuet. Vette fan om det hjälper så värst mycket om du sjunger någon hårdmetall och growlar samtidigt, så hett tips att du tar en lugn vaggvisa eller nå! STORT lycka till också, njuuuut av att få rida på en sådan fin arena. <3

    1. H skriver:

      Haha jag sjunger när jag åker i skidbackar som är för branta (typ alla röda och brantare…) eller ISIGA. Usch hatar det där isljudet så då får jag klämma i. Låter förjävligt dåligt, och jag hittar ofta på egna låtar som är typ på en elvaåringsnivå (kanske då jag börjde sjunga i skidbacken?). Min ”hit” är en låt med refrängen ”jag ska köpa lite goooodiiis”, till exempel.

      1. Hanapee skriver:

        Hahahaha fan va gulligt <3 Ska härmas!!!

        1. Sanna skriver:

          En annan bra sak med att sjunga när man hoppar är att man MÅSTE andas! Det blir liksom omöjligt att hålla andan och spänna varenda liten muskel, utan man lurar kroppen att bli någorlunda avslappnad. Min fd ridlärare tvingade oss elever att sjunga under vissa hoppövningar bara för att vi var nervösa och spände oss. :)))) Och världens största lycka till på finalen, det kommer gå galant!

  10. Julia skriver:

    Började gråta till detta inlägg? Kan bara bero på 1. Är även jag nordens mest dramatiska människa. 2. Relativt nyförlöst. 3. Känner sån EMPATI med dig och Spex. Sjukt

  11. Pauline skriver:

    Det skulle ju faktiskt hända förr eller senare. Nu har det hänt, du fick hantera chocken och nu har du blivit ÄNNU mer erfaren i ridning och allt vad det innebär! Sjukt grym ju!

  12. Elinor skriver:

    HP. Master. En gång åkte jag i backen tre gånger under en hopplektionen. Först kände jag mig rätt fail, sen ganska duktig. För jag hoppade upp, och ba körde igen. Det värsta är egentligen inte så mycket fallet, eller hur? Det gör inte jätteont, det är typ värre att ramla på fyllan, iallafall dagen efter. Det som gör ont i det där jävla fallet är chocken, man blir så tagen på sängen. Men sen går det över.

    Man lär sig mycket av de där fallen. Tänker på dem rätt ofta, även om jag sällan sitter på hästryggen these days. Men det är typ en bra livsfilosofi. Lite hippiedrippystyle.

  13. Andrew Cerda skriver:

    Tack för en sådan viktig information. Jag älskade att höra det.

  14. Andrew Cerda skriver:

    Tack för en sådan viktig information. Jag älskade att höra det.

    https://www.socialdown.com/soundcloud-downloader.php

  15. denik skriver:

    Very Interesting and wonderful information keep sharing this post kindly check
    video on instagram download

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Senaste kommentarer

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla