Låg i sängen till klockan halv tio i morse och kunde nästan inte ta mig upp pga så otroligt dåligt humör. Slog i väggar och skrek i kuddar igår. Känner mig så arg, ledsen, uppgiven och rädd.
Har dessutom fått en vagel för att jag grinat så mycket tror jag?
Ramlade av hästen igår igen och jag var allmänt panikslagen bara av att sitta på en häst. Kunde knappt titta när Happy hoppade pga är övertygad om att någon kommer dö.
Så känns det. Och känslan ÄR ju irrelevant (plz snälla säg att den är det) men ändå påverkar den mig såpass mycket att jag vill hoppa av (hehe) hela skiten. Sammanfattningsvis: vill inte rida, vill inte åka till Friends, vill inte vara med i något dumt tv-program, vill aldrig känna doften av en häst, vill aldrig aldrig se ett hinder igen etc.
Men samtidigt:
You gotta be bad, you gotta be bold
You gotta be wiser, you gotta be hard
You gotta be tough, you gotta be stronger
You gotta be cool, you gotta be calm
You gotta stay together
Åh så himla ledsamt! Skit i tävlingen då men förlora inte ditt nyvunna intresse för hästar. Häng i stallet och gosa häst tills du känner dig trygg igen, att rida när du är rädd kommer bara smitta av sig på hästen. Välj vad som är viktigt, är det kortsiktig prestation eller långsiktigt välmående och glädje? Jag håller tummarna för dig.
Hanna kämpa!!!!!! Jag förstår att allt är superläskigt, tro mig jag har själv varit där! Men så är det ju så värt det när man kommer upp igen.
Jag tror på dig, att du kan hitta peppen att sitta upp och få revansch! Visst du kanske måste ta något för att hamna i ett apatiskt läge så att du hamnar i en helt annan verklighet, men vadårå! Låt en kvinna rida!
Hejar på dig, oavsett om du är med i friends eller ej :))))
Förstår att du är rädd (och nervös) men tror du inte att du kommer ångra dig om du inte gör det? Om inte, strunta i det men som ovan – sluta inte rida! Det är fantastiskt och när tävlingen är slut behöver du inte känna press och du behöver inte ens hoppa något mer. Jag hoppar typ aldrig längre för jag skadade mig allvarligt (inte i hoppsammanhang men skrämde mig ändå) men jag rider dressyr och rider ut. Det är så härligt och man mår så bra av det. Hoppas du vågar dig upp igen! Du är ju skittuff Hanna, vi hejar på dig!
Kan du kanske se det som någon slags metafor? Lite som man gör i yoga? Kroppen kan vara en metafor för öppenhet, kärlek osv (gör också Yoga With Adriene). Kan du kanske överföra yogan till hästryggen? Liksom yoga dig genom tävlingen? Det har jag gjort med massa fysiskt & psykiskt jobbiga grejer jag varit igenom. För mig hjälper det verkligen att ha Adrienes röst i huvudet – ”you got this!”, t.ex. Är gammal hästtjej och vet verkligen hur jävla jobbigt det är att ramla av, hur rädd man kan bli och liksom så nedslagen och ledsen också <3.
Det är så mycket lättare och roligare när man är bra på något och man har medvind, men tror trots allt att det finns så sjukt mycket att hämta i hur man hanterar motgångar. Du kommer att gå vidare från det här som en ännu starkare person! Tänker typ också att det är lite som i en relation till en människa, ibland blir ens relation till hästar SÅ prövad, men oftast med människor som man verkligen gillar sticker man inte per automatik när det är tufft & jobbigt. Även om man skulle vilja det. Pga man vet liksom att det ingår att klara av det och att det kan vara värt det på lång sikt. Så, förväntningen på hur det ska vara att rida är nog också en viktig aspekt.
Sist men inte minst; folk som rider är typ dom modigaste som finns. Det är ingen dans på rosor och kan vara så sjukt tufft, läskigt, pirrigt men också alldeles, alldeles underbart. Lita på dig själv, lita på Spex, stick with it och heja dig!!!
Hanna <3333 Du kommer klara det! Det blir jättebra! Perfekt tips här tidigare om att yoga dig igenom det!
Jag har ridit i hela mitt liv och kan känna igen mig i känslan. Men jag tycker inte att du ska ge upp, visst ridning är en farlig sport men livet är också farligt! (jag vet, det låter som en klyscha men ibland kan det vara en tröst)
Du kommer inte att dö, ni har mer säkerhetsutrustning än vad en annan har och din häst verkar dessutom vara stabil. Om du bara bestämmer dig för att våga kommer adrenalinpåslaget sköta det mesta. Men du måste bestämma dig, och när du gör det kommer Spex att ställa upp gör dig också.
Lycka till Hanna, du har många läsare som hejar på dig!
You can do it! Tänk så här, bara för att du slår lilltån jävligt illa i möbler x antal gånger så slutar du inte ha möbler, du försöker bara undvika kombinationen lilltå, bordsben och hastighet. Till slut blir det längre mellan gångerna. Bara för att du ramlar av cykeln 100 gånger medan du lär dig cykla så betyder det inte att du inte KAN cykla! DU KAN CYKLA HANNA! Och du kan definitivt rida. Jag tycker en blir harigare med åren och är så jäkla imponerad över att du vågar lära dig nåt nytt i vuxen ålder. Heja dig!!! PS min första kommentar här ever efter många år av troget läsande
Hanna! Det är helt okej och förståeligt att du blir rädd av att ramla av (!!!) MEN du får inte låta det ta över. Givetvis blir man skärrad och rädd och ledsen av att ramla av, men du KOMMER INTE DÖ. Det tänker jag ändå är det huvudsakliga i detta, haha. Du kommer verkligen inte dö!!! <3 (Du kommer inte skada dig heller!)
Du har inte tagit dig hela vägen hit för att ge upp nu! Jag tror på dig! Borsta av dig smutsen och ge dig fan på det. HEJA DIG.
Kram
Man behöver ramla av 100 gånger innan man är en ”riktig ryttare” (vad nu än det är). Detta fick jag höra när jag började rida som en liten prutt och det ligger ju ngt i det. Desto mer man ramlar av desto mindre bryr man sig. Och när man ramlat av 100 gånger så har man ridit massa massa timmar också.
Kanske skitdålig pepp men att ramla av är en del av det. Alla ramlar av hela tiden och det är ingen fara, du har en supertrygg häst och du fixar det här. Så jäkla sällan i vuxen ålder man lär sig ngt nytt som du har!
Heja dig och heja Spex! Det spelar liksom ingen roll hur det går med himla TV-grejen. Det är ju inte viktigt. Du är viktig och du har hittat ngt du gillar. Så jävla bra.
LOVE WILL SAVE THE DAY <3
Åh jag vill gärna säga något stöttande för jag TROR PÅ DIG HANNA!!!! men jag vet absolut igenting om ridning.
Meen jag tycker att det som kan hjälpa mot starka känslor som man inte vill känna är att fokusera på vad känslan ÄR. När det kommer till rädsla så föds vi ganska orädda, jämför med djur som har massa instinktiva rädslor som människor saknar. Därför måste vi kunna lära oss att bli rädda för saker för vår egen överlevnad! Det finns ett område i hjärnan som kallas amygdala som lär oss att saker är farliga. Man kan i princip bli rädd för vad som helst, tex om man upplever något hemskt medans man tittar på takbjälke kan hjärnan koppla ihop takbjälke med fara och nästa gång vi ser en takbjälke reagerar kroppen som om vi hade en fara framför oss med en fight or flight reaktion. Så kan olika fobier och triggers utvecklas, men egentligen är det ett nödvändigt system för människorasens överlevnad.
Så vad jag vill ha sagt är att det är en helt naturlig reaktion att du känner den här rädslan, eftersom du utsattes för fara (ramla av) i samband med att du red! Det är både en relevant och en irrelevant rädsla. I fallet ovan med takbjälken så är ju den rädslan helt irrelevant, men om det istället hade varit en takbjälke som ramlade ner i ditt huvud hade den rädslan haft relevanta inslag eftersom du då vet att talbjälken potentiellt KAN skada dig.
Dock är det skillnad på att vara medveten om att det finns ett inslag av fara (vilket det ju gör hela tiden: när vi går över gatan, cyklar, kör bil osv osv) och att känna rädsla. Och då kan man tänka på att rädslan bara är din amygdala som sa till resten av din hjärna att vara rädd.
Bästa sättet att bli av med rädsla sen är ju tyvärr att exponera sig för det man är rädd för. Ju fler gång man exponeras för det man är rädd för och inget händer desto mindre rädd kommer man att bli.
Aja den här kommentaren var ju bara massa babbel. Men man ska veta att man inte är dålig eller misslyckad för att man är rädd! Det går inte att medvetet kontrollera vad man blir rädd för! Men det GÅR att jobba bort.
Stort lycka till <333
Åh har precis samma känsla nu!! Föll av på asfalterad väg å stukade svanskotan för 5 veckor sen och varit livrädd sen dess. Igår vågade jag skritta typ 8 varv å fick hoppa av sen för jag vågade inte trava :))) har ridit sen jag va 6 år, är 24 idag (har haft några uppehöll men ändå)
Det är EXTREMT starka känslor som slår ut exakt allt logiskt tänkande??? Men Hanna du är fan skittuff, modig och har kämpat så bra. Vill du inte rida i friends så gör inte det! Väljer du att göra det är jag övertygad om att du kommer klara det, det skulle vara riktigt kul att se dig. Du har ju haft absolut bäst utvecklingskurva av samtaliga deltagare så ta med dig det hur du än väljer att göra. Kanske åk å bara skritta på spex om du har tid och låt någon leda honom (för optimal säkerhetskänsla) å andas å känn på det och kolla lite klipp på andra ryttare där det ser väldigt lugnt och harmoniskt ut å försök visualisera typ kanske??
Hur som, tror på dig!! Vad du än känner för att göra så lycka till! Kram
Tack älskade du!!!! Blev varm av det här. Och känslan av att inte BEHÖVA rida, mmmm den är ljuv!
Kämpa Hanna! Blev så himla stolt över dig när jag såg dig hoppa bana i galopp att det tårades lite i ögat :’)))) vi är många som tror på dig, ta det bara lugnt och var den MASTER du är!!
Har egentligen inget att tillföra för alla ovan kommentarer är så himla bra!! Men vill bara säga att jag tror på dig Hanna! Och håller med ovanstående skribenter om att det är din långsiktiga syn på ridning och hästar som är viktig här. Bättre att du känner dig trygg med hästar och kan fortsätta rida efter tävlingen än att du tvingar upp dig själv på hästryggen och sen aldrig vill se en häst igen.
Massa pepp till dig!
Alla kommentarer och all kärlek bah <3333 men såhär: rid i friends om du och spex vill! Annars skit it men för några veckor sedan va du frälst! Gå bara och gosa in dig i en mysig mule om det ger nåt, annars gosa in dig i *dyra lyxiga mjukiskläder* (eller sunkkläder..) och drick vin och ät goootttt!
Du får ju göra precis vad du vill som sig bör. Men; du är fett cool som gjort det såhär långt! Ps. Hästar finns väl inte utan är väl bara en frukt? PUSS OCH KRAM MASTER
du kanske är ….trött? alltså man blir ju trött av att vara rädd. och det kanske känns bättre om du vilar lite tänker jag. trökigt banalt tips men.
Kämpa Hanna!! Låt inte det dåliga ta över så du glömmer bort hur göttit det är att rida! Säkert var du rädd och nervös efter förra fallet färskt i minnet. Gör som du vill med tävlingen men börja lite från början och bygg upp den där sköna och självsäkra känslan igen :)
Kämpa på Hanna!! Det bästa du kan göra är att sitta upp direkt igen så att du inte får dom här panik-känslorna som kommer och härjar. Jag brukar alltid tänka på att hästar
1. Aldrig gör något för att skada dig
2. Är världens bästa och snällaste djur
3. Det är inte så högt från marken, inte värre än att ramla lite på fyllan eller när du åker skidor
Hoppas Master hoppar på hästen igen och att vi hästtjejer som följt dig länge får se dig i friends!
När saker känns skit brukar jag trösta mig med orden: Det är aldrig försent att ge upp! För så är det ju. Man måste faktiskt inte göra saker som man inte vill eller känner för. Man blir varken sämre/mindre lyckad/mindre modig/you name it för att man lyssnar inåt och släpper saker utan att fullfölja dom. Det är okej! Väldigt befriande att påminna sig om tycker jag, som själv har svårt för det här med att inte slutföra saker jag tagit mig an oavsett hur det får mig att må.
Ge dig själv lite tid att landa. Känna efter vad du vill. Tävla inte om det inte känns bra. Förhoppningsvis kommer du ändå hitta tillbaka till kärleken som du förut känt för ridningen så småningom. <3
Förstår dig så himla väl! Har ridit hela mitt liv och är en väldigt ångestig och harig människa men vägrar sluta pga allt som hästarna och ridningen ger mig. Förstår verkligen hur du känner, den där paralyserande rädslan som gör att man bara tappar kontrollen (eller känns som att man tappar kontrollen). Försök hitta någon ”triggertanke”, när jag slutar tänka på nuet och börjar med det där ”tänk så ramlar jag av igen” så ska jag andas ett djupt andetag, sätta mig ner, slappna av och fortsätta. Var i nuet, känn att du har kontroll! Pusha dig inte att rida i Friends om du verkligen inte vill eller är för livrädd, men pusha dig själv att utmanas och sluta absolut inte rida! Det ger så mycket. Läs dina gamla inlägg om ridningen och försök hitta tillbaka till den känslan igen. You can do it! Vi hejar på dig! <3
Vet inte alls om det här kommer vara peppande för dig och har egentligen inte med ridning att göra. Men jag har pluggat till en jävla massa tentor i mina dagar och alltid fått lära mig att precis när man sitter och grinar dagen innan tentan för att man helt plötsligen inte kan någonting, inte ens det man kunde igår, det är då det vänder och inlärningskurvan går spikrakt uppåt efter det. Okej inser nu att det kanske låter flummigt, men du kanske inte ska tänka att det går lite sämre nu för att du är dålig utan för att du håller på att bli ännu bättre innan du var innan. För att utvecklas måste man liksom vara nere på botten också, det ingår i paketet. Om det makear sense.
Dock FÖRSTÅR jag att rädslan kan bli en komponent i det hela som förstör, men du ska i alla fall tänka att din kompetens som ryttare inte blivit sämre utan du har troligtvis ramlat av just nu för att du vågar ta ut svängarna mer när du är duktigare.
STYRKEKRAM!! (Hatar det ordet men har aldrig passat bättre)
NÄ NU!!
Var tvungen att kolla varenda avsnitt idag, istället för tentaplugg :-)) Å MÅSTE FÅ SE DIG PÅ FRIENDS HANNA!! Alltså jag fattar att det har varit piss dom här gångerna när du trillat av men tänk på allt annat?? På allt du och spex har byggt upp!!! Första gången du hoppar över hinder i galopp å får beröm å ba ”DET VAR ALLT TACK VARE SPEX”, eller i andra avsnittet när ni träffas igen efter sommaren <33 förlåt spex för hans störiga beteende lite nurå!!
Som någon skrev längre upp om att `du är ingen riktig ryttare förän du ramlat av´ ÄR lite av en sanning. Förmodligen känner du dig dålig/ledsen och av alla förklarliga skäl rädd pga att ha gjort det, men det är också en del av att lära sig rida. Du har ramlat av inte bara 1 men 2 gånger. Vilket betyder att du redan är igenom det värsta, du har suttit upp i sadeln igen efter första gången, som såklart är den mest obehagligaste och mest skrämmande gången att ramla av. Jag tror du kommer övervinna den här rädslan och friends är inte början eller slutet på ditt liv (eller början ,slutet på din nya hobby) utan det är bara en grej som du ska göra om du vill och har lust! Tror det är många bloggläsare som tittar och som följt dig länge och bryyyyr sig om hur det går för dig och då menar jag på ett sätt så som en förälder bryr sig, alltså *älska* det du presterar även om ett litet fall av hästen skulle ske! Lycka till och finn lillmodet som du har i dig :)
Hannaaaa!!! Jag sitter o tänker på alla inlägg du har skrivit under sommarn/hösten om din kärlek till ridning, dom har varit så himla fina o mysiga att läsa!! Velat sniffa häst varenda gång. Vore så sorgligt om du tappade allt det, för hästar ÄR det bästa som finns, även om det kommer massa jobbiga känslor med dom!!
Kommenterar typ aldrig men vill bara instämma med övriga kommentarer. Du är så himla modig som har gjort den utvecklingen du gjort! Har varit så fint att få följa dig, så häftigt att se! Jag börjar alltid gråta när jag trillat av, även de gånger jag inte slått mig eller det egentligen var speciellt läskigt, men ändå alltid. Och det är okej att det känns läskigt <3 du är sjukt bra ändå och typ 99,9% av alla ryttare har nog någon gång känt sig rädd, du är inte ensam! Vi klarar det tillsammans :)
Åhh men kom ihåg att Spex är en duktig liten häst som inte vill att du ska ramla av! Han blir nog lika skärrad som du när lille personen trillar av honom. Lita på honom, han är mästare på det här med hoppning!
Fyfan vad jobbigt! Jag är själv inne i en ”rädd” period pga att jag var nära att hamna i en olycka på en uteritt för ett par veckor sen. Men jag är också extra rädd överlag för jag slutade helt att rida efter en olycka när jag var 13. Sen började jag igen 12 år senare och var svinrädd såklart. Nu står jag här 5 år senare med egen häst och är lite harig och nervös ibland. Detta är mycket opraktiskt eftersom min häst tror att vi är utsatta för fara om jag är nervös/rädd.
Det jag vill säga med det hela är att det är jättedumt att sluta rida för att man blir rädd, det sätter sig liksom i reptilhjärnan.
Mitt tips är att inte sluta rida, alltid ANDAS djupt och långsamt (det lugnar hästen och dig själv) och att inte rida i Friends om du mår alldeles för dåligt av det (och ge dig själv ingen skit för det).
Dock tror jag att du kommer må så otroligt mycket bättre om du gör det, du kommer vara så himla stolt över dig själv efteråt!
Stor kram och heja dig och Spex!
Heja heja kom igen!!! Du har varit så duktig i stjärnhoppningen! Din rädsla är irrelevant! Förstår att det känns stressigt nu inför tävlingen, skit i den om det blir för mycket. Men åk tillbaka till stallet, häng med spex och rid tills det inte är läskigt längre. Vore så sorgligt om det slutade såhär </3
Tänk på att det bara är en känsla – även om den är obehaglig. Och om du utmanar din rädsla så KOMMER känslan att bli mindre intensiv. Exponerar du dig för rädslan och är närvarande när du gör det, utan att undvika i tanken – så minskar rädslan. Det är genom att undvika ”faran” som rädslan håller i sig och till och med blir starkare.
Exponera sig måste man göra antingen upprepade gånger eller längre stunder för att det ska få effekt. Men försök ha med dig att du KAN övervinna rädslan, för det är så hjärnan funkar.
Och tänk vad stolt du kommer vara över dig själv sen när du klarat av detta jobbiga! <3 Mvh psykologen
Du är så modig Hanna. Jag gick på ridskola i två år som barn och var konstant livrädd. Har så mycket respekt och beundran för er som rider, speciellt som nybörjare i vuxen ålder?!
Jobbigt att få ett bakslag såhär nära finalen. Jag vet inte vad som är rätt att göra. Man får ge upp och det är helt okej. Men ibland är det också så himla stärkande och utvecklande att möta sina rädslor. Men var snäll mot dig själv. Jag tror att du klarar det!
Halkade i en kurva med cykeln igår (vid Berdwallhallen där jag såg dig en ggn, då blev jag glad ). Men när jag halkade blev himla rädd och ledsen så vågade varken cykel hem i går, eller ens idag. Cykeln kommer stå kvar på jobbet, bli alldeles mossig och rostig… Men jag slipper iaf slå ihjäl mig. Man måste ju inte varken cykla eller rida…