Beskriv året med tre ord.
Händelserikt, utmanande och KUL.

Så gick det med *karriären* under året.
Jodå, det gick!!! Gjorde Hanna snackar sex som ett pilotprojekt vilket gick svinbra, en fjärde säsong av Hanna badar, producerade en massa grejer bakom kameran (bl.a. 100% vaken, 100% charter i Palma, Sveriges starkaste man), var med i Stjärnhoppningen, åkte till Berlin och föreläste och så det roligaste jag gjort:

Musikhjälpen!

Känner fortfarande att det är tv jag vill jobba med, är inte längre sådär supersökande i andra karriärer? Har väl iofs aldrig varit det …lol. Men radio skulle jag vilja testa! Och skriva en roman/ett manus!

Så gick det med relationerna under året.
BRA. Krisade inte och tog istället tag i en av mina ”viktigaste relationer” och gick i terapi med den vilket var så jävla vettigt val. Prioriterat också min stamcells-familj lite mer detta år!

Nya personer i mitt liv.
Utvecklat två nya STARKA relationer i mitt liv detta år dvs. fick faktiskt två nya (nåja ena har jag halvkänt ett bra tag) kompisar: Linnea och Marlene! Två som jag verkligen tycker supermycket om och vill hänga med ofta? Sjuk känsla när man snart är 30, att liksom bli kompiskär i nån.

Har också gjort jobbgrejer med så mycket härliga personer som Jacob, Aranxta, Happy, Alice, Mathilda m.fl.<3

Bästa resan.
HAR VARIT SÅ MÅNGA! Vet ni, jag har länge varit en sån som inte gillat att resa så mycket. Blivit direkt ångestfylld, orolig av förändringar och behövt en massa ställtid. MEN de senaste fyra åren har det där helt förändrats – tror det var min ensamresa till San Francisco 2013 som fick mig att uppskatta resor.

I år har jag varit i Palma med jobbet, New York med Anton, Köpenhamn med Linnea och Johan, Köpenhamn igen med Linso och Jojje, Palma igen med farsan, Berlin med jobbet och Nerja med Anton.

Svårt att lista vad som var bäst. Men att få rå om farsan bara han och jag i Palma var väldigt FINT tyckte jag :’-)

Härligt minne.
Ööööh. Fan va svårt. Närmast ligger typ detta: när jag var färdig med ridningen på Friends och Anton, mina bästisar och mina föräldrar kom och kramade mig efteråt och jag hulkgrät som det barn jag är. Sen drack vi cava och jag kände mig som att jag svävade på kärleksmoln.

Jobbigt minne.
Ångesten kring ridningen, migränattacker, bråk med Anton, äckliga vardagskvällar med rastlöshet, känslor av att vara en i grunden genomusel person etc. etc.

Största utmaningen.
Att lära mig rida, helt klart. Har ju skrivit om det här flera gånger och det behöver inte vara så stort för andra men för mig som aldrig någonsin ansträngt mig 100% för något så var detta en sån extrem jävla utmaning och berikande som inget annat tidigare gjort. Helt sjukt.

Att åka till Berlin och hålla föreläsning på engelska var också a great challange yeahhhhh man.

Min stora musikalista upptäckt.
Mwuana, Marlene, Min stora sorg, Post Malone och rent låtmässigt är I feel it coming fortfarande topp 3 bästa låtar jag NÅNSIN hört.

Det såg jag på.
Fjärde och sista säsongen av SKAM, The Crown, Better things och GoT s07. Men det bästa av allt: CRAZY EX GIRL FRIEND.

Det borde jag gjort mer av.
Ätit mer grönt….lol. Nej men på riktigt faktiskt. Då kanske man hade hållit sig frisk… *ute på farligt vatte*. Tror också på att ligga mer i soffan och bara vara. Att ”maximera tid” jämt och ständigt KAN inte vara bra?

Det borde jag gjort mindre av.
Druckit alkohol kanske. Förlåt men, kan vi vara uppe i 500 vinglas detta år? Fast va fan, LÅT EN KVINNA LEVA???!??!?!?!?!?!

Har i mina mest stressiga stunder också tänkt att jag måste tacka nej lite oftare eller bara låta bli att lägga aktiviteter på varandra, det tåls väl också att tänkas på. Man måste inte alltid vara med.

Största insikten under 2017.
Att det går att förändra samhället och göra saker bättre även idag. Tänker på #metoo och hur mycket det har betytt för mig och så många av er. Jävlar vad starkt. Får nästan gåshud när jag tänker på hur bollar kan sättas i rullning och väcka sovande dumma björnar.

Det tar jag med mig in i 2018.
Möjligheten till förändring. Både i världen och mig själv. Jag kan vara ”en sån” som rider, jag kan vara ”en sån” som åker tjejvasan och världen kan vara ”en sån” som inte tillåter sexuella övergrepp.

Tar med mig att det är dumt att på förhand bestämma hur saker och ting är och vilken man själv är. I slutändan handlar det väl bara om att …göra.

Tack för ett fint år och alla er som följt, kommenterat, stöttat och varit så jävla fina mot mig och varandra. Det är fortfarande roligt att skriva den här bloggen – men det är såklart inte alls lika kul utan er!

Vi ses 2018.