Hur var du som tonåring?
Snäll, väldigt orolig men självsäker utåt och typ rätt kul tror jag? Och förstås otroligt jättepinsam på många sätt. Typ att man ”satt på sanningar” och skulle berätta dem för omvärlden. Skrev också mycket ”poesi” i OFFENTLIGT FORUM?
Hahahahahahaha herregud.
Finns det något godis du inte kan vara utan?
Ljus choklad som typ allt som finns i en Paradisask.
Hur ser ditt drömhem ut?
Har du någon förebild?
Typ alla kvinnor över 60 i min närhet. Farsan också lite.
Tycker du om att laga mat?
Ja, men gjorde en sån USEL kycklinggryta i förrgår att jag är lite skadad efter det just nu. Men tycker om att laga när jag verkligen är sugen men inte hungrig och när det blir bra.
Vad är det bästa beslutet du har tagit i ditt liv?
Att börja träna. Bli ihop med Anton. Ta körkort. Flytta. Starta den här bloggen.
Vilket barnprogram tyckte du var bäst när du var liten?
Vem skulle spela huvudrollen i filmen om dig själv?
JAG????? Eller Julia Louis-Dreyfus
Vad brukar du göra för att bli glad en dålig dag?
Jag brukar försöka låta bli att försöka bli glad. Försöker väl istället bara överleva timme för timme med att typ *ta hand om mitt psyke*. Göra yoga, se nån serie, grina och när det är riktigt illa så skriver jag en del – utan att publicera på offentliga forum.
Förlåt för kapning av ditt inlägg men jag tänkte att folk här inne är så snälla och bra och kanske kan hjälpa en kvinna i nöd.
Igår gjorde jag och min kille slut efter 4 år. Vi hade det så jävla bra, älskade varandra fruktansvärt mycket, planerade att gifta oss och skaffa barn. Men vi kom från olika kulturer och hans föräldrar gav honom ett ultimatum: om han inte gifter sig med en kvinna från deras kultur så kommer dom aldrig träffa honom igen. Och i våra kulturer är det i princip otänkbart att ta avstånd från sin familj. Så here we are. Jag känner mig som en liten flisa av den jag var, för allt som var vårt är sönder. Och jag kan inte rikta om min sorg till ilska eller fokusera på det negativa. Jag kan inte vara arg på honom. Vårt förhållande var underbart ända in i det sista. Ibland ger man allt man har och det går ändå inte. Jag var så oförberedd, jag har liksom gått runt i flera år och trott att det alltid ska vara vi. Jag har älskat honom helt förbehållningslöst, utan rädsla för att bli sårad, för jag vet att han har älskat mig likadant.
Så vad fan gör man? När den absolut viktigaste människan i ens liv har tagits ifrån en, och hela ens framtid försvunnit med honom. Hur glömmer man det bästa man någonsin har haft? Hur håller man kvar vid de delar av honom som man är livrädd för att glömma? Hur lever man utan att hans finns där, utan hans värme och hans skratt och hans trygga lukt?
Hanna, fanns du på Sockerdricka?
Där skrev jag i alla fall poesi i min tonår!…
Åh, de tre vännerna och Jerry! älskade också den serien när jag var liten.
Julia Louis-Dreyfus hade varit PERFEKT för att spela dig!
Vill du länka/fota receptet på Bibimbapen du la upp på insta idag? Såg sååå himla gött ut!!!
Master or everything!
Ge oss dina bästa vintips!
Hur tänker du när du kombinerar vin med mat? Kan du mycket om vin? Frågar du personalen på systemet om hjälp? Går du på fina etiketter eller beskrivningarna på skyltarna? Bästa röda vinerna? Bästa vita vinerna? Vad köper du när du ska lyxa? Bästa cavan? Bästa proseccon? Dricker du nånsin bib? Jobbar du halvflaskor? Vin på vardag eller helg? När är bästa stunden för ett glas vin? Hur har ditt vindrickande utvecklats över åren? Här har du visst material till en hel frågelista med bästa temat
Vaaa, paradisask? Visste inte om du var ironisk här eller absolut allvarlig. Om allvarlig vill jag höra mer om detta märkliga och en motivering! Har jag kanske missat nåt?
Fick ÅNGEST av ”vardagsrummet” (vill ej uppleva min vardag där).