Jaha
Kul att man har årets RÖVDAG med 230502 saker att göra och första reaktionen är att gå in på sin blogg och skriva ett inlägg? Tror det handlar om att här inne är jag trygg… här inne kan ingen skada mig eller stressa mig.
Åh du ljuvliga blogg och snälla läsare!
Är det ok att klaga vidare här inne? Ja men va bra då kör vi då:
Känner mig 100% otillräcklig. Speciellt socialt. Som att jag ständigt hamnar i situationer där jag ger lillfingret och tänker ”kul!” och sen sakta men säkert känner jag hur lillfingret blir till hela handen, sen en hel arm och tillslut har jag kroppen i ett skruvstäd jag inte kan ta mig ur.
Uhhh. Min topp 3 värsta känsla är att inte räcka till och att inte kunna GE det människor vill ha av mig.
Och den här känslan av att vara otillräcklig för andra har alltså varit ett återkommande problem i mitt liv sen jag var kanske… 6 år? Haha det är så komiskt när jag tänker på det egentligen, att jag alltid lyckas hamna i situationer där den uppstår.
Vettefan hur man kommer från det heller.
Kjenner meg så igjen i det du beskriver. Håper du føler deg bedre snart, for du er jo så bra!
Känner igen 100%! Men har faktiskt börjat med att inte lägga allt på mig själv när det kommer till sånna grejer. För ibland kan jag se lite mönster i när sånna här situationer uppstår och utan att låta för hård så har det ibland med specifika personer att göra. Eller folk med speciella personlighetsdrag tex. Äsch kanske inte alls är samma sak vi tycker e jobbiga här men för mig kan det hjälpa ibland att inte tänka: GUD varför gör jag alltid såhär?? Utan istället: varför dras jag till personer som får mig att känna såhär? Kan låta vidrigt att lägga över på andra men för mig som person så är det faktiskt väldigt bra. Inte blame:a sig själv hela tiden. Hoppas det blir bättre kramiz
sant!!!! <3 <3
Du satte verkligen huvudet på spiken där! Bra analys, känner igen mig.
Jävlar vad långt det blev haha sorry
Jag håller med Alex samt tror att du är attraktiv som kompis (easy going i kombination med humor och öppenhet om sånt som är jobbigt etc) och då även drar till dig även kompistyper som behöver få hela armen för att känna sig trygga. Har varit i samma sits och det är väldigt stressande att känna sig ”behövd”, få dåligt samvete osv.
Ja jävlar ja. Huvudet på spiken tror jag. Stark analys!!! obs ej ironisk alltså
Ja så bra analys!!! Håller med Alex med. Personer som kräver hela ens arm liksom konstant är bäst jag göra sig av med. Själv varit där. Människor som ständigt ger en dåligt samvete är inte bra. Tänker att med riktiga vänner är man bara 100% sig själv rakt upp och ner och det är tillräckligt för det ska inte krävas massa. Och bra människor ska ge en energi och inte tvärtom ta den ifrån en. <3
MASTER! Hur överlever man livets tråkigaste månad mars??? Har gått in i en sådan otroligt allting-är-så-jävla-tråkigt-period. ÄR livet på riktigt att gå till uni, plugga med min tråkiga jobbiga grupp, äta en matlåda innehållande äcklig brun böngryta pga har noll pengar till typ tryffel?? Elr vad människor med pengar nu äter. Gå till gymmet, träna, gå till affären, komma hem, duscha, plugga lite till, kolla på tv och sen sova. VARFÖR ska man ens leva när det är de enda en gör. OBS är ej självmordsbenägen. Försöker göra roliga grejer på helgerna men så är det även -15 grader ute och budgeten för typ en spaweekend är ju inte inom räckhåll direkt. VAD GÖR MAN??
Är i exakt samma sits + 2 småbarn som vart sjuka i omgångar sen..för alltid känns det som? Försöker hitta roliga serier typ SMILF(så kul) och äta god mat, typ hemmagjord pizza och glass med nougatsås MMMmmmm… men snart kommer våren med solen och LIVET! *gråter*
Känner samma och har upplevt denna inneboende stressen länge? Men kan ändå inte göra något åt det. Helt sjukt ändå att man hamnar i situationer med personer (som ni ovan har skrivit) men att man inte gör något annorlunda :))
Träna på att säga nej. Blir lättare efter övning.
Åh låter så jobbigt. Känner igen mig i detta. Typ ”har jag rätt att ens neka dem deras behov?” Men jag tycker att det är viktigt att veta att det är VIKTIGT att DU mår bra och trivs i relationen. Alltså. Det är inte snällt av en person att ta hela armen. Och varför ska du ge det till någon som inte är snäll mot dig. Värdera dig minst lika högt som dem omkring dig. Du är inte till vara för att ge till andra och underhålla dem och deras behov. Du ska också leva! <3 (Obs kantig beskrivning men försökte vara tydlig)
Kanske lite märklig lösning men för mig blev allt sånt lättare när jag blev mamma
Ingen förväntar sig nånting längre och man har alltid nåt att skylla på.
Har ingenting med inlägget att göra men behöver verkligen din hjälp! Är ihop med en kille som jag är kär i men vi bråka hela hela HELA tiden. Det sker över sms, genom min jobbmejl, i chattar och såklart i verkligheten dårå…. Sakerna vi bråkar om handlar oftast om varandras beteende mot varandra. Jag tycker han blir aggressiv snabbt (i tonen inte fysiskt), inte kan ta hand om mig och mina känslor, att han är arrogant. Han tycker att jag ställer orimliga krav och att jag är bråkig då jag skickar sms:en eller mejlen om hur jag känner (eller säger.) och så är ett långt bråk i gång som slutar med hot om att göra slut, flytta ifrån varandra och sådär. Sen blir vi vänner, sen en dag senare börjar det om. om och om och om igen. Jag mår dåligt och han med. Orkar inte längre. Vad ska jag göra? Vi funderar på parterapi men har samtidigt bara varit ihop i 2 år.