26 grader i skuggan

20:47 2018-05-15

Det är en unge som gråtit på min gata nu i… 45 minuter kanske? Och jag står inte UT av ljudet som dånar in i lägenheten. Det ocharmigaste jag vet är att vara en person som stör sig när ungar gråter – men för mig är det helt outhärdligt. Det väcker irritationskänslor i mig som jag inte trodde fanns? Vill vråla ”HÅLL KÄFTEN DIN STÖRIGA UNGJÄVEL BUHU BUHU BARN I VÄRLDEN SVÄLTER OCH DU FICK INTE EN GREJ PÅ ICA???? TYST!!!!”.

Samtidigt är ju barn just barn. Och barn gråter väl antar jag? Fy fan va uselt jag kommer må om jag själv får barn och vet att det finns människor som mig själv som irriterar sig på det här sättet. Men framförallt; hur kommer jag själv överleva mina framtida barns gråt, gnäll och skrik? Herregud :-( Kan man uppfostra barn fri från sånt? Är det riset som måste användas då?

-OBS SKOJADE EV FRAMTIDA SOCIALTANT-

Jaha det var inte barngråt som det här inlägget skulle handla om. Skulle mer handla om att det varit 26 grader varmt i Stockholm idag och att i morrn ska det bli ännu varmare och vi på vår redaktion har bestämt att vi ska bada i morrn på lunchen.

Tjoho ibland är livet lätt

(Uppenbarligen inte för barnet på gatan iofs).

23 kommentarer | “26 grader i skuggan”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Johanna skriver:

    NEJ det går tyvärr inte att uppfostra barn att inte gråtax, eller ännu värre – gnälla, tro mig jag har försökt. Jag hatar verkligen gnället. Går och mummelrabblar svordomar som nån bostadsrättsföreningsgubbe och blir vresig. Orkar ändå oftast vara pedagogisk mamma pga man älskar ju sjukt nog sina barn mer än livet trots de här jävla fasonerna de har för sig.

    Okej att tänka att en ska ta till riset, men inte att göra det. Mvh soctanten

  2. sandra. skriver:

    jag tror jag hörde samma barn :O

  3. E skriver:

    Googlade ”biafrabarn” och visade 4åringen som gnällde på middagen. Blev inte årets mor i år heller.

    1. Nathalie skriver:

      Hahaha!

    2. Linda skriver:

      Hahaha alltså skrattade högt när jag läste!

    3. E skriver:

      Hahaha förlåt men så kul, och förmodligen så effektivt?!

  4. Amy skriver:

    Jag har en 2,5-åring som regelbundet utsätter mig för gnällterror. Djupandas funkar ibland, annars hämtar jag öronproppar (till mig själv alltså, inte till barnet) 🙃

  5. Hanna skriver:

    Så blir man vuxen och grinar för att ”livet är så kravfyllt” eller det är mycket på jobbet ;ppPPppP

    Har själv nolltolerans för gnäll och får kämpa för att visa mina barn att alla känslor är tillåtna… det kan ändå vara så att de känner sig mindre älskade när de gnäller.

  6. Nataliew skriver:

    Men nej Hanna. Jag har följt dig i många år och gillar din humor och du är riktigt duktig på att skriva verkligen. Men måste säga att det blivit en negativ hinna över din blogg på senaste. Det kan vara så att du har en humor och sarkasm jag inte förstår men du känns stöddig? Illa dolt så det kanske är meningen?. Jag lovar dig att jag inte är en sån som gnäller på negativitet särskilt ofta för det är ju naturligt men undrar bara vad som hänt med din ton här generellt? Vad är det jag missar???? Cuz ILY och vill fortsätta läsa här!

    1. Hanapee skriver:

      Jahapp, svårt för mig att avgöra och försöka skapa en *positiv hinna* åt dig, speciellt utifrån den här typen av kommentarer. Jag kanske ÄR lite stöddig helt enkelt :) Låt en kvinna leva. Kram!

      1. Emma skriver:

        Woooord!!! Heja dig Hanna och jag tycker din blogg bara blivit bättre. Känns som du tycker det är kul och dessutom skönt med nån som är ärlig <3

  7. Fille skriver:

    Hjälp! Vilken klänning ska en köpa som går att använda på fest, på semester, på stan? Vill vara snygg men är obekväm i klänning, men vill ändå ha klänning! Hjäääälp!

  8. Caroline skriver:

    * svagt provocerad av negativ hinna-kommentaren *

    ÄLSKAR DIN BLOGG HANNA <3 <3 <3 <3 <3

    1. Hanapee skriver:

      hahaha jag med :( <3

      1. Elin skriver:

        Jag håller med. Älskar din humor o ditt sätt att skriva på!!!

        1. Hanapee skriver:

          <3

  9. Emma skriver:

    Hjälp!

    I slutet av augusti ska MIN SON (hur sjukt? Jag har en egen son 😭) döpas! Och samtidigt tänkte jag och sambon överraska alla dopgäster med en vigsel 🤷‍♀️ Vad ska en ha på sig egentligen????! Bakgrundsfakta: är nybliven (skör) mamma som har lite scenskräck och lätt till svettattack. Så gärna något svaaalt, ljuvt och som framförallt är skönt?! Heelp

    1. E skriver:

      Har inga klädtips men ville bara skriva grattis!!! Och att det sköra i att vara nybliven mamma kommer gå över, trust me! Allt blir lättare med tiden. KRAM

  10. Hanna skriver:

    Hej Hanna<3
    Jag har på sistone reflekterat mycket kring sociala medier (kanske främst Instagram) och hur jag upplever att vi senaste året, åren(?) dragit ideal, kroppshets osv till helt nya nivåer. Allt är dyrt, lyxigt, smalt och perfekt. Hur svårt det är att inte låta sig påverkas och hur skev bild av verkligheten som det ger oss. Undrar egentligen om du reflekterar något kring detta? tycker verkligen du har en distans till detta och ger en bättre, mer rättvis bild av livet<3

  11. Reinard Räv skriver:

    *stöddig kommentar coming up* Mår också skit av barnskrik, men jag blir mer förbannad på föräldrarna och liksom ”helt ärligt, hur viktigt är det egentligen för er är det att vinna den där kampen – ungen skriker antagligen för att den är hungrig, trött eller känner sig missförstådd, LYSSNA!!!” *springer skrikande iväg*. Detta eftersom att JA, jag har välsignats med ungar som aldrig gnäller mer än ett par sekunder och sedan snackar vi och löser det. Kanske kan jag inte ta någon credd för detta, kanske är det helt enkelt mina barns personligheter som bara är jävligt resonabla? Men jag tänker ändå ibland att kanske, kanske har det något att göra med mitt nära föräldraskap? Självgodhetsrant slut.

    1. A skriver:

      Kör nära föräldraskap, lik förbannat får mitt äldsta barn bryt ibland, trots att jag/vi försökt bädda för en så bra situation som möjligt. Precis som barn ska kunna få med den som är dem närmast. Visst är barn olika, men utbrott är generellt sett något helt naturligt och faktiskt bra. Vår äldsta är ett ljus på föris och med andra, och tar ut saker på oss där hen är trygg. Jag är oerhört mycket mer ödmjuk inför andras föräldraskap sedan jag själv fick barn.

      1. Reinard Räv skriver:

        Jag vet! Det var en självgod kommentar. Syftade inte till ungar med temperament, eller att de säger ifrån – det är som du säger mänskligt och naturligt och BRA! Det ska löna sig att protestera. Vill inte fostra mina barn till att ge upp om de tror på något. Syftade snarare till de barn som ignoreras när de protesterar, och därför skriker som galningar.

        1. Elin skriver:

          Tro mig. Om en har barn som protesterar mot ALLT (och ja, det är personlighet) så MÅSTE en ignorera ibland, annars blir en galen och hushållet förfaller till oigenkännlighet.

Lämna ett svar till Nataliew Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Senaste kommentarer

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Mest läst på NG