Mensvecka TJOHO. Helt sjukt att jag fick min mens 5 timmar efter Tjejvättern. Som att kroppen va schysst mot mig och bah ”det verkar som du ska göra något viktigt nu så jag skjuter upp det här tills du är färdig med det”. Men som den kom! En flod ut genom kroppen och rakt ner i mina vita jeans.
Vet ni en till som har mens denna vecka? Min kompis Linnea i Toronto. Vi är menssystrar *smörjer leendes in varann i vårt mensblod*.
MÅNDAG
Ska träna på utegymmet efter jobbet. Sen pod med #kungknave.
TISDAG
Pressdag på Allsången. Ska intervjua våra soliga svenska artister med avancerade frågor som ”va ska du göra i sommar?” etc.
ONSDAG
Spela in min nya intervjupod (som jag kommer med mer info om). Första gästen är gulliga och kula skådisen Jerka!
TORSDAG
Möten på SVT. Ska försöka springa lite här på kvällen…….. kommer ej bli av.
FREDAG
Sommarfest på Nexiko untz untz
LÖRDAG
Ledig och bada på vår hemliga brygga som Linso hittat vid Järlasjön!!! Tänkte att det kanske vore bra att börja simma lite inför Vansbrosimmet om en månad?
SÖNDAG
Existensiell kris som vanligt :-D
Tkr om dessa inlägg!!
PUSS!
Har också mens den här veckan! Tycker att vi alltid har samtidigt hahah
Mensgänget
Jag har också mens!! Vill gärna va med i mensgänget
Jag har också mens! Och är en annan Sofia än ovan :)
JAAA till intervjupodd med dig. KUL!
Hanna eller kommentarsfältet! Tips på totalt ångestfria Netflixgrejer?
YES. ”Total Drama Island” (amerikansk animerad serie som gör parodi på reality shows). ”Nailed it!” (amerikanskt tävlingsprogram där deltagarna bakar jättefult (och det är svindumt och lika kul)). Valfri (romantisk) komedi. Vadsom som doftar nostalgi.
Hoppas ångesten lägger sig för dig, med eller utan Netflix. Det är du värd! ❤️
Nailed it! är min bästa!! Kommer ny säsong nu i juni!!
Unbreakable kimmy Schmidt! Brukar ha svårt att hitta ångestfria serier för blir så less på när det ej är PK haha:( men kimmy är bäst!! Så roligt men på en skönt sätt. Karaktärerna är så fina<3
Crazy ex girlfriend!
Tack så mycket för svaren! Hjälpte supermkt – fan vad ni är fina! 😭❤️
Hittade förresten mkt bra ångestfri läsning: https://www.teddytassen.se/kaninnamn så otroligt dumma namn. Mycket nöje! 😀
Alltså, TACK för detta!!! Fnissar på jobbet.
Vidrig bild, Hanna. Vidrig. Och jag älskar den!
Ha en bra vecka!
Fantastisk bild på en RIKTIG menskopp!
Hallå jag behöver hjälp från *relationsakuten*!!
Bakgrund: Jag har varit tillsammans med min kille i tre år. Vi bor i en mindre stad där jag är född och uppvuxen, och där mitt jobb (och karriären jag satsar på) finns, samt min kärnfamilj. Han kommer från en ännu mindre stad/by som det tar 2h att åka till från staden där vi bor, och där hans föräldrar bor kvar men hans syskon spritt ut sig till andra ställen runtom i landet. Han jobbar på en tredje ort, 4h från där vi bor, så han veckopendlar mån-tors. Det har hittills gått bra, vi ses på helgerna helt enkelt. Antingen kommer han hem eller så åker vi och hälsar på svärisarna och kompisarna i hans hemstad.
Problemet: En dag började vi prata om framtiden. Jag har varit sugen på att köpa hus i flera år, och skulle gärna vilja börja ta tag i saken tillsammans med honom. Han vill också ha hus/familj osv, vi är helt lika på den punkten, MEN han är osäker på om han vill bo i staden vi bor i nu. Han funderar på om han vill bo i sin hemstad istället. Jag förstår absolut hans tankar där, och klandrar honom inte för det. Men! JAG vill inte bo i hans hemstad. Jag vill bo här där jag/vi bor nu, pga dels att min familj bor här (e väldigt tight med dom) och dels att mitt jobb är här (går inte att flytta på/jobba från annan ort, och kan inte heller börja med något liknande någon annanstans) plus att jag gör enorma karriärssteg som alltid varit mitt mål med mitt jobb, och kan/vill inte ge upp det liksom.
Han å andra sidan har ett jobb, där han kan flyttas runt på olika orter. Dvs möjligheten FINNS ju att han kan jobba närmare där vi bor (och ändå på samma företag) så han slipper veckopendla t.ex. Jag har också argumenterat med att han skulle kunna jobba i sin hemstad, och komma hem hit på helgerna. Andra lösningar jag ser är att han byter arbetsplats (han är också karriärsdriven och skulle kunna klättra ännu högre). Dessutom är ju hans hemstad endast 2h bilväg från vår ytterdörr?! Det är inte som att vi ska flytta till Australien liksom. Alternativen han ser är: 1. Bo kvar i denna stad med mig och leva med mig resten av livet, eller 2. Göra slut och flytta hem till sin hemstad.
Han har sagt att han vill ha tid att tänka och det har jag gett honom. Jag vill liksom inte tjata på honom, eller försöka *övertala* honom att välja mig. Det har gått 1,5 månad nu sen han sa allt detta. Vi pratar mycket om det och jag (och han!) mår svindåligt, för mig känns det som att han egentligen vill göra slut men inte vågar typ? Men han säger att det inte är så, att han bara inte vet vad han ska välja pga det är så definitiva beslut (vilket jag ändå har förståelse för).
Måste tillägga att vi har det jättebra tillsammans, han är min soulmate (och han säger att jag är hans), vi älskar varandra jättemycket och många tårar är fällda pga detta dilemma!
Men vad ska jag gööööraaa!? MÅR SKIT!! Känns som att jag väntar på domedagen. Är jag galen som reagerar som jag gör? Har jag rätt att ställa krav? Eller ska jag ge upp allt *mitt* och börja jobba på den lokala kiosken i hans hemby? Jag vet inte vad jag ska göra. Är det någon som har en annan syn på saken?
Han känns väldigt självisk? 2 h bilväg från hemstaden är ju basically som att bo där. Om allt annat är 100 % mellan er känns det märkligt att han inte kan kompromissa om detta. Hoppas det löser sig och att du inte tar ett kioskjobb pga detta!
Jag tycker att trådstartaren låter minst lika självisk. MIN familj, MITT jobb, MIN karriär. Om inte du är beredd att ge upp någonting, varför ska han behöva vara den enda som kompromissar?
Hmm, ja kanske. Jämför nog mycket med mig själv då jag kommer från en småstad två timmars bilfärd från Stockholm där också min familj bor (i småstaden alltså). Skulle jag be min pojkvän att flytta dit och lägga sin karriär på hyllan skulle jag känna mig som jordens sämsta människa. Vi pratar om att flytta till Sthlm i framtiden för där kan båda ha karriärer och typ det ser jag som att flytta hem då det bara är 2 h med bil från familjen. Men intressant att så många har olika synvinklar på det tycker jag! :)
Men fy vilken hemsk situation :( Det här med hemlängtan kan man ju förstå men om det bara är 2 timmar till hans hemstad och du inte har möjlighet till en annan arbetsplats inom din karriär så tycker jag faktiskt att han får vara lite flexibel. Säkert någon som tycker annorlunda men 2 timmar är verkligen ingenting. Det går inte att hitta hus mittemellan ”era” respektive orter? Kanske är svårt med pendling om det är kollektivtrafik ni vill ta, beror ju på var i Sverige ni är.
Jag tycker absolut du kan ställa krav. Han verkar väldigt svartvit i sitt tänkande om han bara ser två olika alternativ, du har ju i alla fall flera förslag på hur ni kan göra. Sedan håller jag inte med om att ett husköp är ett definitivt beslut, man kan ju göra en omvärdering längre fram. Trivs man inte så kan man väl flytta? Folk gör det hela tiden.
Har han möjlighet att dela upp sitt jobb så att han är några dagar på en ort och några på en annan? Skulle ju kunna vara en lösning på problemet om möjligheten finns.
Hoppas att det löser sig, riktigt tråkig situation. Men känns som att det borde gå att lösa på något sätt. Kanske måste ni båda göra lite uppoffringar var. Kan ju vara värt det om det är ens soul mate :)
Hm, alltid svårt att svara på sånt här, för man förstår ju inte riktigt hur hans tankar går, man får ju bara ditt perspektiv i texten.
Men, vill ändå öppna upp ditt perspektiv lite. Du har ju ändå satt något slags ultimatum. Även om du presenterat flera ”alternativ” på hur ni kan lösa det så har du ju redan bestämt att ni ska bo där du bor nu. Och det är endast han som behöver kompromissa i de alternativ du räknat upp. Det kanske är lite själviskt? Har du beslutat detta själv utan att han fick vara med och bestämma? Det är kanske det som frammanat hans enda två alternativ som han ser det…
En till sak: finns det verkligen INGET jobb som LIKNAR det du nu jobbar med NÅGON ANNANSTANS som du skulle kunna trivas med? I så fall har du ett väldigt specifikt arbete. Eller är det ENDA andra alternativet att jobba i en kiosk? Kanske har du låst dig i tankarna bara? (Jag vet ju inte, för vet inte vad du jobbar med)
Hur mycket vill du fortsätta förhållandet? Är det ett ultimatum från din sida att bo kvar i staden du bor nu? (Och att fortsätta jobba dör du jobbar nu?) Hur mycket är du redo att kompromissa? Det kanske är en utgångspunkt för hur du ska gå vidare i diskussionen med honom. Om du inte alls är redo att kompromissa, kan du då kräva det av honom? Kanske är de två alternativ han i så fall presenterar inte så tokiga?
Hoppas jag inte uppfattas som taskig mot dig! Ville bara ge dig lite perspektiv utifrån som jag hoppas kanske hjälper i hur du ska gå vidare i tankarna.
Hej fina! Jag tänker såhär: Jag och min kille var i samma situation på ett ungefär. Och min kille sa likadant som din: han behöver tid till att tänka. 1,5 månad är faktiskt inte alls särskilt lång tid, det är ganska kort tid tycker jag. Jag tror att du behöver ge honom mer space och utrymme och inte vara på honom och tjata om att du behöver ett svar, för det kommer troligen ge motsatt effekt. Han blir mer tvär och låst och känner sig pressad, blockerad från att lista ut vad han egentligen vill.
Min kille behövde – och fick – knappt 1,5 ÅR på sig att tänka. Jag ville vara med honom så jag gav honom tiden. Gav det mig superångest stundtals? Svar JA. Jag tyckte också att det var skitjobbigt, men jag pratade med andra om det med vänner och familj till stor del. Visst, jag och min kille pratade också om det då och då, men jag fick alltid samma svar: han visste inte.
En annan del som jag tror är viktig att tänka på: Visa att du är öppen för att flytta till hans stad längre fram, men just nu vill du vara i din stad. Kanske kan ni börja i din stad? Hur skulle han känna inför det?
Viktigt att komma ihåg är att inget är skrivet i sten, vem vet hur livet ser ut om 3, 5 eller 10 år? Då kan du/han är mer flyttbar. Att kräva att han ska ge upp allt men inte du är inte helt rättvist. Ha ett öppet sinne och säg att utifrån ditt jobb osv nu så vill du inte flytta, men längre fram kanske är det är en möjlighet.
Ett alternativ är också att ni bestämmer att ni fortsätter som nu i… låt säga ett år till, men att ni planerar för något annat därefter. Veckopendla/distans är jobbigt, men funkar om en jobbar för det (det gjorde det för oss).
Det här är inte domedagen, bara början på nåt nytt, på något annat. Möjligtvis något bättre? <3
nu låter jag som en störig person, men du behöver typ inte träna för vansbrosimningen. jag hatar att simma, men jag tyckte ändå att det var det absolut lättaste momentet i klassikern. Det enda som var lite jobbigt var att det var så mycket folk de sista 500 metrarna, det blev lite trångt och folk som trängde sig. Men sen simmade jag också med massa gubbar som lekte proffs och var otrevliga, tror det är mycket bättre stämning i tjej-vansbro <3
Jaa Jerka <3! Vilken drömmig kombo, du och han i samma pod! Längtar hårt tills avsnittet kommer ut!