I november år 2013 klev jag in genom dörrarna till SVT för att börja min första arbetsdag som redaktör för ett nytt ungdomsprojekt som skulle dra igång. Det var ooooeeeetroligt stort att få passerbrickan med *SVT HANNA PERSSON* i lilla handen och veta att nu tillhör jag den här exklusiva stängda världen i ett helt år.

Det året blev till fem och redaktörstjänsten utvecklade sig till en programledarroll och senare producentroll.

Den där dagen för fem år sen visste jag inte alls vad jag skulle förvänta mig men allt som sedan hände visade sig vara både roligare och bättre än vad jag någonsin kunde föreställa mig.

Att jobba med tv är det roligaste jag vet och ungdomsprojektet MVH har gett mig plats att utvecklas i saker jag inte visste att jag hade i mig. Det har också fått mig att inse hur det känns att brinna för något och vilja satsa allt oavsett tiden och energin som krävs – vilket också är en insikt som gjorde att jag i förra veckan sa upp mig.

Det är ett beslut jag tror att jag har bearbetat inuti mig sen i våras men som jag i förra veckan för första gången sa högt till min chef. Det var som en on-knapp i huvudet som slogs på och jag visste plötsligt att beslutet behövdes ta. Jag har älskat mitt jobb i så många år men jag är klar. Jag är liksom färdig med det.

Det är innebär också en insikt om att livet är mitt att bestämma över och att jag inte kan fortsätta göra saker som jag tror att andra vill att jag ska göra med mina dagar. Jag vill göra det jag vill med mitt liv. Och vad det är måste jag ha tid att klura ut.

Om tre veckor jobbar jag min sista dag och helt ärligt vet jag inte vad som händer sen. Jag har ett fantastiskt spännande uppdrag i december men sen är det blankt. Och så vill jag ha det just nu. Och privilegiet att göra så har jag genom min blogg, poddar och samarbeten som jag kan betala hyran med etc. Det är jag givetvis enormt tacksam över.

Men lika rätt som beslutet känns, lika sorgligt är det att lämna redaktionen och mina kollegor. Programmen och arbetet i all ära men att under 5 år, 5 dagar i veckan, 8 timmar varje dag få umgås med personer jag älskar, respekterar och bryr mig om har såklart varit den stora vinsten.

Amanda, Coffe, My, Edvin, Jacob, Klara och flera andra har blivit mina riktiga vänner. De relationerna och det vi gjort tillsammans har varit den tveklöst största vinsten.

Och så alla tittare förstås. Alla barn som kommit fram på stan! Kommentarer och reaktioner. Wow va fint det har varit.

Men nu blir det ett nytt kapitel av någonting. Kanske tv, kanske utomlands, kanske barn (skoja?? eller???), kanske läkarlinjen (nej), kanske balettakademin???? radio? SKRIVA???

Huvudsaken är att jag äger min framtid. Och just nu är den väldigt fri!

Processed with VSCOcam with f2 preset