Va bra naglar man har nu :—–))) Avriven TAGGIG schellack efter att tumnageln gick av i handsken. Ska göra ljusljusröda när jag är hemma i stan igen.
Söndag idag och nu har jag åkt skidor i två dagar med blandat resultat. Alltså TRO MIG när jag säger att jag försöker verkligen va snäll mot mig själv, inte ställa för höga krav på min åkning och påminna mig om att det också är kul. Vilket det ju är och kan vara.
Men nu är det en sån där timma som jag egentligen inte borde använda till att ”skriva blogg” på – en riktig tjurtimma då jag stängt in mig i en liten stuga på en fjälltopp och surat över att jag inte kan åka som jag vill. Och druckit aperol spritz.
Men mest tjurar jag nog för att jag blir så lätt rädd? Och blir man rädd är det lätt att bli arg. Om jag ska försöka analysera mig själv så är det ju just rädslan som är största problemet. Och krampen i fötterna då.
JAJAJA
VAR JU LITE KUL IGÅR IAF. Men som det känns nu gör jag inte om just exakt den här typen av skidresor.
Så då slipper ni det klaget.
Kram från en tjurare på fjälltopp
<33
Varför investerar du inte lite tid och pengar i en riktigt grym skidlärare, typ nästa gång du är i Åre? Som kan hjälpa dig att hitta tryggheten i din åkning – som i sin tur kommer leda till att du vågar mer och att allt kring skidåkningen blir 1000 ggr roligare? Kram!
Haft det :-(
Hallå en gång är ju ingen gång, du måste ge det lite tid och ta flera lektioner!!
Gjort det! Hela säsongen -14.
Jag känner mig aldrig närmare där som när du berättar om dina känslor kring skidåkning. Älskar också fjällen och fjäll-liv, men är också för rädd för att vara helt bra på att åka utför, blir arg för att jag är rädd, sällskapet vill åka mer och svårare turer… så det slutar ju ofta i tjurighet. Samtligt som det är så mysigt, så vackert och så kul när åkningen väl funkar. ❤️❤️❤️
❤️
Känner igen mig så mkt. Jag hatar att resa övht (får ångest över längre resor pga kontrollbehov), men ibland vill man ju liksom resa för att resten av familjen vill så utsätter mig ändå.
Feel you. Mannen + 2 kids ligger sjuka på solsemestern och jag är frisk men måste ta hand om kräks inne istället för att vara ute i solen. Känner spontant att aldrig mer en sån här semester med små barn.
Älskar att åka skidor. Och med älskar menar jag att åka blå backe i typ Kungsberget. Åker gärna med min syrra och sen kan vi möta upp våra män (som deppigt nog åker som två galningar i alla backa, önskar att det var tvärtom) och ta en afterski. Blir som den där killen i filmen när hans brorsa lurat honom i fel backe, när jag upplever att en blå egentligen är röd. Eller när det blivit sådär hemskt isigt.
Jag tänker såhär. 1) Vettiga pjäxor så du slipper kramp. 2) Släpp finliret i åkningen. Nu vet jag inte vilka krav du har på dig själv i åkningen men det BEHÖVER inte va perfekt. Jag började åka förra säsongen för första gången ever och jag skiter faktiskt i hur finliret och tekniken ser ut, så länge jag tar mig ner för backen och tycker att det är roligt kör jag på. Resten får komma sen. Jag gör säkert asmycket fel och använder absolut inte stavarna på rätt sätt, men vem fan bryr sig :’) Sen FATTAR jag att det är jobbigt att åka med typ bara proffssällskap i proffsiga skidorter, man lär väl känna sig sämst i jämförelse. Jag över verkligen på detta själv, men ”man behöver inte vara bäst på allt” :)
Åk efter din förmåga och är det på riktigt inte kul så sluta åka och gör något som du mår bra av och blir glad av istället!
Men jag är alltså på en nivå då jag plogar och är jätterädd för minsta lutning