Lol hur trötta är man inte på störiga frilansare som bah *fota ngt fint* med rubriken ”dagens kontor”. Men nu blev det så för mig också. Jag hade som vanligt skrivit en lista på allt jag skulle göra idag, från kl 08 med tydliga punkter. Jag skulle gå på ett skivstångspass på Friskis. Jag skulle göra klart budgetförslag för en grej, betala fakturor, skriva ner manusförslag på en annan grej och tvätta minst 3 maskiner.
Men jag kände mig så himla låg i morse. Och igår morse. Och kanske morgonen innan det? Alltså låg som i tung i kroppen, på gränsen till lite sjuk och lite ledsen.
Ute var det 27 grader och strålande sol. Så jag åkte hit.
…till Järlasjön och den lilla bryggan som jag, Linso och Jojje brukar hänga på. Kanske var det avsaknaden av dem som gjorde att jag kände mig om inte ännu lägre här? Eller ljudboken jag lyssnade på med huvudpersonen – en kvinna tyngd av ångest? Uäääk. Kan inte lyssna på sånt. Blir typ triggad? Lever jag ett ofritt liv då jag omöjligt kan höra, läsa eller titta på folk som mår piss?
:-))))
Aja. Har tagit två simturer och faktiskt(!) jobbat lite härifrån. Och ätit blåbär. Mår lite bättre nu.
Håll tummarna för att jag inte blir sjuk ikväll. Om ni vill dvs, det finns ju folk som behöver tummarna mer än jag 8-)
Puss puss
Påtal om böcker läste jag arv och miljö efter du tipsat så bra! Kan tipsa om Nora eller brinn Oslo brinn som har lite samma vibe 💃
Kul! <3 Har du läst "Allt jag fått lära mig" DET va sommarns bok tyckte jag!!! puss från en liten nybliven läsare
Hehe jag är den frilansaren 🙋🏼♀️ Hoppas kvällen blev bättre än dagen!
Hej Hanna! Jag sa upp mig från mitt ”creddiga jobb på byrå” igår! Ville bara skriva det någonstans eftersom jag inte får berätta det offentligt än hehe. Tack för att du varit en som inspirerat mig att våga osv även om detta var mitt eget beslut som växt i mig länge och så. Jag har ingen aning om vad jag gör om två månader.
Fyyyy fan va SKÖNT!!!! Bra!!!!!!
Det känns som att om man ska vända sig nånstans här i världen för att få kloka svar så är det väl här så jag gör väl vad jag måste! Såhär: jag är 21 år och har aldrig nånsin haft ett förhållande. Träffar knappt killar alls för att jag har kanske jordens sämsta självförtroende osv osv osv. Samtidigt runt omkring mig så har antingen alla ett stadigt, bra förhållande eller så är det nån ny spännande kille på gång varje helg, typ. Och det har liksom kommit till den punkten att jag inte kan känna glädje för mina vänner längre utan enbart avundsjuka. Jag försöker mitt allra allra bästa att dölja det och stöttar dom på bästa möjliga sätt ändå, men när jag gång på gång kommer hem efter en utekväll och återigen lägger mig ensam och kompisarna drar hem till partner eller random kille så får jag sån jävla ångest. Liksom gråtpanikångest ocv känner mig absolut fulast och ensammast i världen. Varje gång.
Hur. Träffar. Man. Någon????? Eller hur accepterar man bara läget? Är tröööött på skiten!
HALLÅ berätta vilken ljudbok du lyssnar på?? Den med kvinnan med ångest. Blir ju svinnyfiken haha. Läste förresten ut Allt jag lärt mig igår efter ditt tips här i kommentarerna, tack!