Eller berättar det för sin kille? Det kanske inte är det du vill höra men det skulle jag göra före jag bekänner något till en crush. Snälla visa den respekten till den man som levt med dig i 12 år.

Prata med varandra, oavsett vad detta leder till mellan er två eller mellan dig och den andra mannen är det mest ärliga mot alla inblandade att ta det med din partner i första hand. Även om det är det jobbigare valet.

Varken du eller han kommer må bra i det hela, oavsett hur crushen tar din kärleksförklaring, om du säkrar ditt läge hos cruschen, eller får nobben, och därefter stannar hos din kille, eller lämnar, beroende på utfallet. Det är nog det värsta sveket man kan göra, enligt mig. Oavsett om det slutar med att du går till den andre mannen eller fortsätter din relation med honom med en sådan hemlighet i bagaget.

Men det är förstås min högst personliga uppfattning, men jag skulle aldrig göra så mot min kille som jag lever med sedan 6 år tillbaka, vare sig han fick veta det eller inte.

Hoppas att allt löser sig för dig, oavsett hur det går med dina båda relationer.

Jag vill bara tillägga att jag förstår idén med ”det man inte vet lider man inte av”, men det finns inget vidrigare tankesätt än det, enligt mig, i vart fall inte när det kommer till kärleksrelationer där allt handlar om tillit. Håll i minnet att det är mer talande för ens karaktär vad man gör bakom ryggen i tron om att det aldrig ska komma fram, än vad man gör framför någon. Du är inte bättre än vad du gör dig, hur mycket du än låtsas och rättfärdigar det för dig själv, och du väljer själv vilken typ av person du vill vara.

Jag förstår om du vill förskona din partner från sorg och hjärtekross ”i onödan”, men så länge svaret på frågan om han skulle vilja veta, i ett scenario där du är kär i en annan, är Ja, så är det rätta att berätta. Få vill leva i en lögn och det är fruktansvärt orättvist att utsätta någon annan för att göra det utan dennes vetskap.

Och den som till syvene och sist är den som blir lidande av dina handlingar är du, och du är den som ska leva med dig själv. Jag hade aldrig mått bra av att gå den väg du verkar se framför dig, och jag hoppas att du, om inte för din egen skull så för din partners skull, inte heller väljer den vägen, för det är direkt ondt och elakt mot honom.

Hoppas verkligen inte att du upplever detta som drygt eller någon sorts påhopp utan jag säger det verkligen i all välmening. Verkligen. Hoppas att allt löser sig för dig.