G: HANNA hjälp mig! Jag behöver ditt expertöga nu. Jag gifter mig om 1,5 månad(!) och jag vet inte vad jag ska ha på mig.. Jag har letat igenom hela internet efter en vit omlottklänning med halvlång ärm men hittar ingenting som faller mig i smaken. Vill inte ha något klassiskt eller en riktig brudklänning. Jag ska gifta mig utomlands i ett stadshus så något formellt behöver jag egentligen inte. Är inne på att gå helt åt andra hållet än det jag tänkt men hittar noll och ingenting. Vill bara ha något fint som jag känner mig snygg i. Får gärna vara åt det vita hållet och måste ha en ärm. Snälla hjälp!!

Svar:
Master hör bön. Master vill hjälpa. Fy fan va roligt att gifta sig! Utomlands dessutom, och inte sådär superklassiskt. Tycker det låter romaaaaaantiskt jag. Hittade lite olika alternativ jag tror starkt på för din stora dag (ja DIN…).

1. Nämen! Vem är det som skrider in lätt som en vind i diamantörhägen och vågigt hår? Jo det är bara Norra Europas vackraste brud; du! …i denna underbara lyxiga från Reformation.

2. Hörru, känn på det här då: KLÄDDA KNAPPAR! Så himla fint till bröllop i stadshus? Nån fin liten spröd bukett till och mörkröda läppar. Aldrig förr har något känts så rätt. Från Zara kommer den förresten.

3. Matcha denna blanka och välskräddade skönhet från Stine Goya med utsläppt vågigt hår, mörkblåa Celineklackar och en stor jävla ring!

…eller stora jävla kängor. SKOJA ;PpPpPPPpp

4. ”Omg can I marry you instead?” frågar vigselförättaren när du skrider in i stadshuset. Hela situationen blir rätt obehaglig men du är såklart superfin i den perfekta lilla broderade krämvita klänningen från Other stories.

5. Ljumma utomlandsvindar fångar din skira klänning i 20-talssnitt från Filippa K. Håret, naglarna, sminket – allt är perfekt idag. Solen skiner och livet känns lätt. Du är kär och framtiden är din! Inget kan gå fel! Men vänta, va hände där framme när du skulle säga din partners namn? Hen du ska dela resten av livet med. Jo från ingenstans råkade du säga namnet på ditt avskyvärda ex…. PATRIK!!!!! Din nya kärlek stormar ut och du lämnas gråtandes i stadshuset.

Hanna har blivit tagen på röven under krogbesök och känner sig bortgjord. Martin har känt sig manlig eftersom han låste upp ett hänglås. Allt om norrmannen som åt upp Hannas icke-hepatitsmittade mat och rosévin! Dessutom: hemliga manliga intressen, pro-sjöfylla och överklassaktivism.

KANONAVSNITT! Vill du ha något mysigt att somna till? Eller en trevlig timma på bussen? Gå in på podcastapp och ladda ner podden.

Äter du all mat med tesked, hatar naturen och sparar ditt urin i plastbyttor? Tryck play nedan:

Vilket knäppt dygn jag haft? Herregud. Jag skulle ju dja på Rex i Umeås uteservering igår lördag. De hade bokat tåg och boende och jag hade köpt nya usb och fixat med musiken.

Sen ställdes tåget in, eller ja det skulle bli totalt fem timmar försenat vilket ju inte fungerade för mig som skulle börja spela klockan tio. Så jag fick helt enkelt ta bilen. 25 mil enkel resa. Var dock rätt mysigt att köra? Lyssnade på sommarprat och grät. Bra uppladdning :-)

Sur och framme. Varför sur då? Jo kvällen präglades av teknikstrul med mina kukiga usb:n, ett rum med trasigt AC, pms och ilska över alltihopa. Fick till sist spela med en snäll dj-killes usbsticka vilket ju verkligen va tur i oturen!

MEEEN summa kardemumma så blev kvällen ROLIG tack vare jättekula stället (alltså Rex), alla ni UNDERBARA som kom fram och tjejgänget som agerade mina vänner. Så jävla gulliga!!!!

Tack alla som kom!

Jag älskar att bo på landet såhär. Förutom de självklara sakerna som att vara nära sin familj är det så jävla skönt att träffa människor när man VÄLJER DET.

Jag har länge tänkt att bo på landet innebär isolering, ensamhet och en känsla av att vara långt bort från ”allt”. Men vad är det i alltet jag faktiskt vill ha? Distraktion? Känsla av gemenskap? Kan jag inte skapa min egen gemenskap och klan i mitt hem med vänner och familj? (Och därmed också distraktion).

Och så jävla ensamt är det ändå inte. Idag på loppisen kom totalt kanske 150 personer, jättemånga från byarna rub omkring vår. Det FINNS folk på landet(!). De tittar en i ögonen och de pratar på samma sätt som jag. I min dumma enfald har jag ibland tänkt att de som bott här runtomkring nog gör de för att de inte ”kom iväg”, men så tänker jag på mina föräldrar som ju VALT det här livet – och det är de såklart inte ensamma om.

Jaha oj, nu tänker jag högt här märker jag, men det blir ju så, en massa tankar när man inte hela tiden distraheras av annat :-)))

Men det sagt vill jag inte flytta hem, men jag vill heller inte längre prioritera som jag gör hemma i Stockholm. Jag vill bo i hus och jag får på riktigt mardrömmar av tanken på att hänga en enda sommar till på typ Trädgårn eller nån klubb i Stockholm. Uhhhh. VAD ÄR VITSEN.

Men så är jag ju också en rätt känslostyrd 30-åring.

Efter morgondagens dj-gig i Umeå kanske känslan är helt annorlunda….

Puss puss

Jag är ju uppvuxen på en stor släktgård där morsfarsan fortfarande bor. Gården har varit min släkt på pappas sida sen typ 1600-talet och själva huvudluset byggdes sent 1800-talet.

Jag älskar den. Jag älskade att växa upp där, i alla fall april-september. Sen var det lite kämpigt när det blev mörkt klickan tre på eftermiddagen och man bara hade skog och sjöar runt sig och levde utan kollektivtrafik. Speciellt när man var kär i nån kille tre och en halv mil borta i stan…

JAJA i alla fall; nu så säljer vi en massa grejer som vi samlat på oss under decennier och i vissa fall hundratals år på den här gården. Morsan började ta tag i loppisen och jag med syskon har hjälpt henne. Klockan 12:00 i morgon fredag öppnar vi! Jag har bakat kärleksmums som jag ska sälja hahahaha är jag 11 år :-(

Loppisen har öppen denna helgen. Vore kul om någon av pep förbi? Här hittar ni adress etc.