Hanna gör heeeelvändning i en fråga hon koketterat med flertalet gånger och Martin tycker det är sjukt att han har ett femårigt barn. Att tvinga folk att bära en, barn som undersöker sin sexualitet och ett fotografi som kunde misstolkas grovt. Dessutom; gennomgång av folk som hittar på saker på internet!

Ni hittar den som vanligt där poddar finns. Är du vän med en pelargon, snyter dig i bordsdukar och tänder på myggor? Tryck play nedan:

Vaknade 08:45 av att solen sprack upp mellan regnmolnen och lös upp loftet där vi bor nu på sommarn. I torpet som Antons föräldrar har. De bor i det lite större torpet och vi bor i det här lite mindre där vi också håller på att bygga det här loftet.

Men det vet ni väl vid det här laget? Hur mina somrar brukar se ut menar jag. Och att mina föräldrars hus (dvs där jag växte upp) ligger två mil skogsväg härifrån – en väg jag hela somrarna spenderar mycket tid på. Åker emellan som ett skilsmässobarn med ständig skuld och fundering på om jag hinner träffa mina föräldrar tillräckligt mycket och samtidigt med en glädjande känsla av att tycka om att vara hos både Antons OCH min familj. Det är ju inget man ska ta för givet – att det funkar och faktiskt känns KUL med så mycket familjehäng på sommarn menar jag. Kan ju vara mer komplicerat sånt där.

Idag började vi dagen med en timmes promenad i skogen runt sjön här, sen klädde jag på mig riktiga kläder för pisskylan och regnet som startar den här sommarn. Så drog vi till köpcentret Birsta för massa ärenden. Och här är jag nu. Sitter på nån restaurang med ångest eftersom jag hatar att besöka platser jag mått sådär på. Som när jag jobbade i i två år på Panduro Hobby som ligger här :-))) två konstiga mellanår i mitt liv innan jag var vuxen men inte heller längre barn.

Efter det här stoppet ska jag äntligen hem till mamma och pappa, träffa syskon plus syskonbarn men framförallt:

Morsans dvärgpudelvalp MIMMI. Aaaaahhhhh. Så nervös för vårt möte?!? En ny familjemedlem liksom. Vi som ALDRIG haft hund ska nu plötsligt va en familj med en hund.

Men det ska bli så otroligt kul. Bilder på mig skärrad med valpen i famnen kommer väl framöver.

Puss puss

Jag har kroppsångest.

Men vem fan har inte det? Och det är ju det som är så himla himla sorgligt. Att vi är så enormt många kvinnor som går runt på jorden och mår röv över hur vi ser ut. Att jag i perioder kommer på mig vara ”deppig” eller ångestfylld över min kropp – en kropp som dessutom på flera sätt ändå passar in i snäva vidriga kroppsnormen.

I perioder har min fokus på kroppen tagit upp mer tid än vad jag någonsin skulle erkänna för någon.

Men nu gör jag det för er i alla fall.

En som jag tycker är klok och vettig kring kroppsångest och hur man överkommer den eller i alla fall lär sig leva med den är Cassandra Klatzkow. Fan va jag gillar henne. Kände genuin kärlek när vi sågs.

Hoppas ni gillar avsnittet!

PS. Här hittar ni alla avsnitt från FRÅGAN

Raaaaaaauk???

Nej det är bara en vanlig mur JU.

Men visst symboliserar den här bilden hela ens bild av Almedalen? Gammal murrest, blå himmel, killar i kavaj med företagets t-shirt under och kvinnor i ljusa blusar.

Jag var ju här ihop med underbara Plan International som jag börjat jobba med (och ska resa med i höst!). Jag höll i ett quiz om flickors rättigheter, sidekickade quizappen Primetime och intervjuade Plans generalsekreterare. Mellan de uppgifterna hann jag också med att hänga med Johanna, gå på lite seminarium och stöka av en riktigt stark utgång.

Här satt vi alltså jag, Johanna och Ebba (som kikar fram där bak) på onsdagen och åt lunch med våra skitiga mobiler och ett gott humör! Inte en NMR-nasse i sikte och en härlig flaska vin att dela på.

Lite senare samma dag höll jag alltså quizet för alla dessa quizzare som var så jävla smarta? Det skulle visa sig att de visste mer om svaren än vad jag gjorde. Kanon :-)

Men kul hade vi!!!!!!!!

Och så såg vi matchen förstås.

Herregud vad besviken jag blev??? Pissmatch. Kul dock att damlandslaget fått mig såpass intresserad av fotboll? Jätteknäppt att jag NU upptäckt hur kul det är att titta på fotboll. Men också helt logiskt. Känns inte som ett stängt rum för bröliga utepissande killar längre.

Rent bildmässigt tog kvällen slut här eftersom jag… blev… packad. Vi gick nämligen ut och dansade och klockan var fyra på morgonen då jag slumrade in i överslafen ett radhus strax utanför Visby. ZzzzZzzz. Vaknade med dunkade tinningar men mycket glad över att jag inte följde med på efterfest.

Maja: 
Hanna!! Jag behöver hjälp. Varför känns det som att hela Stockholm har börjat knarka?? Jag blir tokig för att det är som det är det enda som fokuseras på bland kompiskretsarna. vad gör man hur löser man detta? tkr det förstör så mycket när man är ute och det enda som folk tänker på är nästa ”drag” osv osovosvosov.

Svar:
Jag är på ett sätt helt fel person att svara på den här frågan då jag är väldigt rädd för knark och aldrig har knarkat (men snart gills cbd-oljan!!!) …och jag är dessutom nu i en ålder då folk äntligen slutar att knarka. Å andra sidan har jag ju därmed befunnit mig i massa sammanhang då det knarkats utan att jag velat vara med på det – och känner alltså igen känslan av att ”det fokuseras” enbart på knarkandet.

Och det är så jävla tråkigt. Som när man började dricka alkohol som minderårig och ens enda fokus var att få tag på alkohol, fast det nu är vuxna människor som tycker det är svinspännande att smussla på med substanser. Tipset är att faktiskt inte umgås med personerna som knarkar (när de knarkar) och kanske att orka byta lite umgänge ett tag tills den här nyförälskade knarkvurmen lagt sig (det kommer den göra, eller ja, för de allra flesta). För det blir för jobbigt och framförallt trist att sitta och titta på folk som med busig blick ska försvinna in på toaletter. Stort lycka till från en annan antiknarkare <3

Evelina: 
ÅH! Älskar även nagellacket. Var är det ifrån?

Svar:
Tackar tackarrrr! Jag gör naglarna på Nails Center på söder!

Ellen: 
Åh PLOMMON! Det är ju den färgen jag letat efter. Har inte hittat ordet bara? Vad är det för fint läppstift?

Svar:
Nytt favvo från Estee Lauder färgen: 450 INSOLENT PLUM

Anna:
kan du inte skriva ett relationstipsinlägg för hur man lyckas va ihop i tusen år? tkr t.ex att det är så svårt att va i relation med killar för att de är så sämst på att ta hand om ett hem, typ oj jag glömde vattna blommorna när du va borta en vecka och har låtit snittblommorna stå och mögla, hur gör man för att inte bli dödsirriterad på sånt??

Svar:
För två år sen skrev jag det här inlägget om att vara i en tvåsamhet länge och allt där i är ungefär det jag står för idag. Jag tycker att man FÅR bli irriterad på någon som inte tar hand om ens gemensamma växter? Vad fan är det för jävla sätt?! Men att bli irriterad på någon innebär inte slutet på en relation. Jag är emellanåt jätteirriterad på min kille – och han på mig och det är liksom inte mer än så? Ja det ÄR störigt med att inte ha samma syn på tex städning och hem och i kvinnors fall blir det, generellt och statistiskt sett, ofta väldigt orättvist med dubbelarbete etc. så det tycker jag att man kan va noga med och tydligt kommunicera.

Själv är jag ju ihop med en ”petnoga” och städande kille så för mig är just den biten inte ett jätteproblem (även om växter HAR vissnat i hans vårdnad). Men det är ju såklart andra saker som irriterar och för att den irritationen inte ska få ta för stor plats och bli ett problem brukar jag jobba mycket med självinsikt; hur är mitt beteende? Vad har jag för ton? Måste jag ta varje fight och uttrycka minsta ilska jag känner? Vad har jag för syfte? etc etc. Andra så konkreta tips är att *sätta sig ner* med sin partner och försöka formulera för varandra vad för slags förhållande man vill ha, vad är viktigt för just dig osv. MEN OBS då måste man SJÄLV vara beredd att lyssna och inte bara vilja ha ”sina saker” sagda. <3

S: 
Tips på (enligt dig) bra 30 minutes workout?? :)

Svar:
Söker bara på ”30 minute workout” på youtube, testat kanske 10 stycken?! Alla har varit kanon. Tex den här!