Jahopp. Nu blev det såhär under helgen; Jag nätshoppade lite grejer. Men det var faktiskt första gången på länge… och kanske skulle ni gjort samma om ni också kände er som en grå svullen råtta som inte kan ha ett JOTA i sin garderob längre. Jag försökte ändå va lite smart och nästan bara köpa grejer jag faktiskt kan använda efter gravven också. Bra va. Ut på balkongerna och applådera för mig! Hahaha!!
Ska vi kika på vad det blev då? Okidoki. Let’s go girls *ni ni ni ni ni ni*!
1. Jag insåg ju att vänta men gud jag måste ju ha nån slags badkläder jag kommer i, i sommar. Googlade runt lite och hittade till slut denna blåa härliga one size mama-baddräkt på Asos. Tyckte den va lite fin??? I sånt där material man hade mycket som barn, vad det nu heter. Ev enda plagget jag inte kommer kunna ha efter gravven. Glad också att skärningen var hyfsat låg så GRAVID-PUPPAN får plats. För herregud vad smala höga skärningar alla jävla baddräkter ska ha. Blir så sur.
2. När jag ÄNDÅ var inne på Asos så hittade jag dessa mjuka snälla byxor med lite rolig kant längst ner. Köpte dem i stor storlek så magen skulle få plats. Tänker att de kanske är sköna att ha även när man är nyförlöst. Hoppas de är så mjuka som de ser ut bara.
3. Jag har ljugit för er. Eftersom jag sa att jag redan hade beställt dessa sandaler från Mango. Det hade jag inte!!! För jag SKULLE beställa men glömde. Tur var det, eftersom när jag i helgen insåg mitt misstag var det plötsligt lite rea på dem?? Tjoho! Älskar dem så mycket. Blir glad av dem. Beställde i storlek 38 och ber till gudarna att de inte är för stora.
4. Sen surfade jag in på h&m! Och såg den här ljuva klänningen och bah TOK-KLICKADE hem den med en gång. Hur fint att ha ihop med sandalerna från Mango?! En solig dag på stan. DANSK känsla.
4. Det här är ingen gravidklänning men tänker att den känns jävligt stretchig över magen? Så himla fin form på klänningen! Perfekt att gå på middag i med utsläppt vågigt hår, lite rött läppstift, sandalerna och en blomkvast under armen! ”Här är jag! Tack för inbjudan! Kommer gå hem innan 21 eftersom jag blir så trött!”.
5. Näääär jag ändå var inne på h&m så kom jag på att, just ja, Plutten kommer ju födas då det är soligt ute. Han måste ju få en liten solhatt.
6. …Och Persson måste ju få en ny linneskjorta eftersom den förra är det hål i. Linneskjorta är mitt go-to-plagg från maj till september. Fint att ha till precis ALLT. Ljuvt. Klassiskt.
(OBS vissa av länkarna i inlägget är såkallade adlinks)
Så snygga kläder! Men varför känns allt så deppigt?! 😭 blir det ens någon sommar eller kommer vi sitta isolerade då med??
Jag är också gravid, i v. 25, och hade tänkt köpa en massa fina vår och sommarkläder att se ut och känna mig härlig i men nu känner jag typ, till vilken nytta? Kommer väl ändå bara sitta inspärrad rädd för att få Corona-jäveln innan förlossningen och sura! 😭😭
Sorry för grinigaste kommentaren!
Finns ju massa sätt att njuta av sommaren som inte innefattar att umgås TRÅNGT med andra människor! Man kan cykla (iklädd klänning) till en sjö och bada (iklädd baddräkt). Man kan ta en promenad i skogen (iklädd ny linneskjorta) med en vän på avstånd (din vän har på sig snygga solglasögon). Man kan sitta på sin balkong/innergård (iklädd fin solhatt!) och dricka iste. Man kan lösa korsord i soffan och lyssna på musik iklädd nya sköna byxor med rolig detalj. Man kan gå ut och springa i nya löpar-shorts.
Sorry missade att du menade under graviditeten! Så ta bort den där löpningen. Men resten kanske funkar? :D
Hahah tack Josefin! Du blev precis mitt kraftdjur i dE hÄr CoRoNaTiDeRnA. Gillar även att du skriver att ens vän ska ha på sig snygga solglasögon hahaha
Tack för peppen! 🥰
Trodde verkligen den beiga solhatten var till dig. Kände mig skeptisk men nyfiken innan jag läste vidare.
Haha, exakt samma tanke här!
Nej men skulle köpa linneskjortan pga perfekta passformen och så finns bara xs kvar 😭
Finns ”få kvar” i S nu!
Hej!
Födde barn i september förra året och sista månaderna ville jag INGET annat än att bada och sola = kan en del om badande som gravid.
Denna baddräkten var bäst enligt mig, särskilt bra stöd för brösten som exploderade.
Kram!
https://m2.hm.com/m/sv_se/productpage.0716545007.html
Förlåt för familjelivskapning men vill verkligen inte skriva där. Hur fan vågar man göra slut? Varit ihop i nästan 7 år, är snart 30 och har inga barn men ÄR bara inte kär längre trots att han är helt otrolig på alla sätt. Livrädd för att ångra mig och fruktansvärd ångest över att såra honom, han kommer bli helt förkrossad. Nån annan som har råd eller gjort samma sak själv och bara kan ge några tröstande ord?? Hjälp :(((
Been there, done that. När man väl känner som du gör är det dags att avsluta :) Ingen person som har lämnat någon den inte längre är kär i har NÅGONSIN ångrat sig! Det är så jääävla tufft innan men en sån jäääävla lättnad när det är klart. Utöver min egen erfarenhet så gjorde bästa kompisen samma sak nyss – hon känner exakt likadant.
Alltså man vågar för att man måste, för att det i längden är själadödande att leva tillsammans med någon man inte är kär i. Och för att den man lever med faktiskt förtjänar att leva med någon som är kär i den. Plus, herregud du är inte ens 30 och ni har inga barn – det kommer aldrig vara ”lättare” än nu att avsluta en relation som vuxen. Harsh but true.
Puss, lita på magen
Tack snälla för ditt svar Amanda!! Känner mig mer stärkt i mitt beslut och att jag faktiskt inte har nåt annat val.
Hur vet man att man är kär? /Också varit tillsammans med min kille i nästan 7 år.
Tänk att det inte är elakt att göra slut, det är snällt, även om det känns helt skevt. Jag fortsatte att vara ihop med mitt ex alldeles alldeles för länge, han var ju min bästis och allt var ju egentligen bra, även om jag inte var kär i honom, så varför var det så himla viktigt att göra slut egentligen? Jo, för att när man tvingas leva i en parrelation med någon man egentligen inte vill ha en parrelation med börjar man tillslut förakta den där människan. Allt kärleksfullt hen gör blir slemmigt istället, alla egentligen helt rimliga kompromisser känns som sjuka begränsningar. Människan som jag ju egentligen älskade mest av allt blev bara till en klump av krav och dåligt samvete. Tillslut var jag otrogen och inte för en efter det lyckades mitt tröga huvud fatta att det var mitt ansvar att göra slut. Pga otroheten har vi nu inte pratat på fem år. Om jag hade lyckats göra slut från början hade vi kanske kunnat vara kompisar. Så, det var min coronary tale. Lycka till! ❤️
Ah gud känner igen mig i allt du skriver. Är en öl för mycket ifrån att vara otrogen som det känns nu. Tack snälla för din kommentar <3
Alltså den rosa klänningen!!! WOW vad otroligt snygg du kommer vara i den, orkar knappt tänka påt😰 Wow igen
Stabilt att jag började gråta av bilden på den lille solhatten. Måste skaffa en bebis till.
Hur känsliga är era killar?
Min kille satte sina iskalla fingrar på min mage så jag skrek till, enligt honom JÄTTEHÖGT men enligt mitt ganska dämpat, han fick ont i örat, har bett om ursäkt, han har haft lite problem med sitt öra och varit känslig (vet inte hur mycket som sitter i örat och hur mycket som sitter i huvudet?) och nu har han gnällig över att jag skrek till ett tag, tänkte att det kanske var bra efter att jag sagt förlåt och att jag är ledsen osv, men nu när jag försökte vara lite smågullig på ett roligt sätt svarade han typ avslaget, jag frågade vad det är och fick till svar typ ”jag vet inte (med ledsen röst) jag känner mig bara lite omtumlad”… Pga örat?
Är det normalt? Han mår också dåligt typ varje dag, eller har ont i huvudet, fötterna eller är trött, så han nästan aldrig följer med på promenader eller vill göra något annat, känns som hela mitt liv går åt att bara vänta på att han ska må bra eller inte ha ont eller inte vara trött.
Älskar honom på alla sätt, vi har fantastiskt kul ihop, jättebra personkemi liksom, och är jätte gulliga mot varandra mest hela tiden, vi är så lika på många sätt, vi umgås i princip hela dagarna då ingen av oss är ”kompis-personer” och vi älskar varandras sällskap, och det funkar så bra, vi går aldrig varandra på nerverna och det är som att vi är ensamma fast tillsammans, han har jättestort tålamod med alla mina egenheter liksom, känns som att vi bara funkar så bra och vi har det så himla fint ihop, han är rolig, snäll, omtänksam och underbar på alla sätt utöver det ovan beskrivna… Han lovar ständigt att vi ska ta promenader tillsammans, för han tycker också jättemycket om det, men han bara aldrig ”kan” pga ovan nämnda orsaker. Samma sak med allt annat som lovas. Ursäkta att jag spyr ut min frustration här men… Känner någon igen sig?
Jag vet att jag kan promenera och göra saker ensam men det är inte det jag vill. Jag får ångest av att vara själv och saknar bara honom, och jag orkar verkligen inte hänga med kompisar.
Rant over. Vet inte ens vart jag vill komma med detta.
Obs nu kan jag inte göra annat än att spekulera, för känns som att det behövs mer information (t.ex. hur länge han haft det så och vad han jobbar med). Men skulle han kunna vara deprimerad eller lida av utmattningssyndrom? Kan vara svårt att acceptera att man kanske lider av någon av dessa diagnoser, speciellt som man, så man får försöka luska lite utan att den andra upplever en som anklagande (detta beror ju på hur er relation är i övrigt också såklart, du känner honom bäst). Har du frågat hur han mår? Det jag tänker främst på här är att du skriver att han är trött och har ont i huvudet ofta. Att han svarade dig med ledsen röst (kanske vill han att du ska fråga mer så att han slipper säga att han inte mår bra). Sen undrar jag också vad du menar med ”mår dåligt”, är det psykiskt eller fysiskt? Kolla gärna på t.ex. 1177 hur man som närstående kan hjälpa någon med psykiska besvär.
Annars kanske han inte trivs i relationen längre men inte vågar säga det? Dvs. försöker visa det istället. Det är ju inte ett kul alternativ, men inte heller omöjligt tyvärr. (Men obs!! Som jag skrev ovan kan jag bara spekulera, känner ju inte er och har inte hela bilden!) Du skriver ju i och för sig att ni har det bra annars. Men det känns som att ni borde prata med varandra för att reda ut det här så att det inte blir onödiga långdragna konflikter i fortsättningen. Få honom att förstå att du är orolig för honom, men utgå från dina egna känslor för det är lätt att uppfattas som anklagande annars.
Eller så har han bara ont i örat. I så fall borde han kanske kolla upp det (borde han göra ändå om det är återkommande). 1177 är ju en bra start men man kan också få rådgivning per telefon av sin vårdcentral, så bedömer de om han behöver komma in på besök.
Hoppas det var till någon hjälp i alla fall <3
Jag tror precis som Rebecca att det kan röra sig om psykisk ohälsa. Jag känner igen mig och min kille i din beskrivning av er relation, med skillnaden att jag är din kille. Medicinerar mot ångest och har tidigare stått med ”en fot i utmattning och en i depression” enligt läkare. Min magkänsla säger att det kan vara något åt det hållet med din kille. Googla lite på utmattnings- och depressionssymtom och se vad du själv tror. <3
Låter verkligen som mig när jag var deprimerad. Prata om det öppet, och fråga honom om han tror att annat ligger bakom. Berätta också hur du känner kring att det är som det är. OM det är så att det är psykisk ohälsa som ligger bakom så behöver han höra att det påverkar andra också. Det motiverar en att ”ta tag” i det och att få hjälp.
jag har borderline och en massa andra diagnoser och jag känner igen det där med att jag reagerar på starka ljud. En gång blev min kille sur på mig pga ett missförstånd, jag drog ett skämt och han tog illa upp och höjde rösten. jag blev livrädd, backade tillbaka och pratade inte med honom på en halvtimme. Han har fått vänja sig vid att jag inte tål höga ljud haha. Vad gäller tröttheten är det också typiskt tecken på depression/ångest. Prata med honom!
WOHOOO jag har också nätshoppat i helgen! Hade ångest för att det kändes onödigt MEN nu känns det bättre. Man kan väl för fan unna sig lite i dessa tider? Orkar inte heller känna mig som en grå svullen råtta, och jag är inte ens gravid. Tack master. <3
Vad har du/ni under linneskjortan, är den mycket genomskinlig? Bh? Vit? ”Hudfärgad”?
Svart eller ”hudfärgad” oftast! Beror ju förstås vilket sammanhang det är i, men tycker inte det brukar göra nåt att bh:n syns lite.
Haha plz recensera den rosa klänningen!!!!
Köpte den av precis samma anledning. Tänkte att ja skulle va SÅÅÅÅÅÅ fin i den i sommar. Trodde de va ett fckn skämt. Kände mig som en förvuxen princessbebi. Vidrigt material. Haha
Skulle sitta fint med ett inlägg om baddräkter som inte är så fasligt snäva nertill! Så irriterande att det är någon slags ny standard med så lite tyg som möjligt där..