C: Hanna! Jag behöver dina expertråd och tips. Jag flyttade till Stockholm från en pytteliten stad för 1,5 år sedan. Jag har till och från, såklart, haft hemlängtan men nu står jag liksom i kvalet och valet om jag ska ge upp min storstadsdröm och flytta hem. Till saken hör att jag är fruktansvärt trött på bostadssituationen (jag vet, det får man räkna med), mitt jobb känns inte så kul och motiverande (även om jag älskar mina kollegor) och att jag rent allmänt inte mår på topp. Jag har extrem framtidsångest trots att jag bara (?) är 23 och ägnar dagligen väldigt mycket tid åt vad jag ska göra med mitt lilla liv. Ingen kan ju ta ett beslut åt mig men hur vet man att man gör rätt och hur vet man vad man vill??? HJÄLP!

Hanna svarar:
Kära C

Jag har funderat på vad det är som gör att så många fler unga människor mår mer röv än vad jag och min generation gör och gjort (nåja, men skillnad finns faktiskt). När jag jobbade mot en ung publik på svt fick vi läsa mycket om ungas psykiska ohälsa och en bidragande faktor var just; prestationsångesten, en stark ångest kring framtiden och vem man själv är i den. Sin plats i världen, att ”vara lyckad” etc.

Det som för mig och mina vänner handlade om prestationsångest inför ett beslut eller viss uppgift har nu förvandlats till prestationsångest inför LIVET.

Och jag skulle vilja skriva de rätta orden för att den skulle försvinna för dig. För att gå runt med framtidsångest är ju att missa nuet – vilket trots allt är det enda vi har. Men samtidigt; ska man gå runt och ha ångest över det också?!

Kanske är mitt svar till dig såhär:

Det är nog lättare att känna av ”trycket” och ”pressen” i en stad som Stockholm. Där frågan ”vad gör dudå?” ofta ersätter ”hur är läget?”. Jag är såklart inget facit eller heligt orakel men jag tycker mig kunna se att när jag besökt andra platser i världen att det är en tydlig skillnad i hur prestationsfixerade vi är i Stockholm jämfört med andra större städer.

Så kanske finns det där en idé i att flytta hem till mindre staden. Hitta andra värden i livet. Försöka hitta det som gör en glad och inte bara göra saker som man tror att man måste göra för att man tror att andra vill att man ska göra dem. Det är inget misslyckande att lämna Stockholm. Man får alltid ångra sig och det är sånt som kräver riktigt mod.

Eller så stannar du och försöker hitta alla de sakerna inom dig i Stockholm, men det är inget beslut jag kan ta åt dig.

Däremot vill jag verkligen att du bär med dig följande:

Jag vet inte heller vad jag vill. Jag vet inte vad jag gör och vilka beslut som är de rätta. Och jag tror vi delar den känslan med väldigt många andra. Man går igenom livet på chans och det är jätteläskigt för det innebär nån slags förlust av kontroll och att man alltid lever i ovisshet.

Men. Vad är alternativet då? MAN KAN INTE veta saker i förhand. Det enda man kan göra är att pröva, testa, våga, ångra sig och pröva igen. Det är det som är att leva.

Och ju fler år man lever desto oftare kommer man till insikten att det mesta löser sig ändå. Den där ovissheten blir lättare att förhålla sig till. Och så inser man att all den där oron varken gjorde från eller till oavsett vad det gällde.

Du har redan en självklar plats i livet som du inte behöver kämpa för.

Stor kram till dig C.