”98. Övernaturliga Pippi”

20:22 2015-10-06

UPDATE: Nu har vi bokat live-pod!!!!!!!! Onsdag 21/10 på Bonden bar på Södermalm. Live-pod och dans till 01.00! HÄR attendar ni eventet.

 

Åh vad jag tycker om att prata med Martin! Och alla er som lyssnar på podden! Förlåt för att jag tjatar, men att podda är det roligaste och mest givande jag gör i livet här. Och alla era mejl och kommentarer. Mmmmm.

I veckans pod är det jävligt… LUGNT. Lyssnade igenom nu och vi är så jävla relaxade…. Men det är bra. Herregud, jag GRÅTER ju en skvätt också. Och så pratar vi om det här:

Sociala spel, att hela tiden sträva mot popularitet, Bo’s vattkoppor, Pippis ouppfostran, störiga skådisungar, en vidrig anti-väldfärds-krönika och killar som ska göra matlagningen till sin egen. 

Ni hittar den som vanligt på iTunes eller i apparna Podcaster och Acast. Bär du kläder av lingonris, har tå-strumpor och dricker bara genom sugrör? Klicka då på play här:

9 kommentarer | “”98. Övernaturliga Pippi””

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Patricia skriver:

    Alltså på riktigt, ni äger!! har precis börjat lyssna på er podd och den är så goo.

  2. Maria Ekblad - bröllops & nyföddfotograf skriver:

    Åh jag älskar er podd! Tycker det är så bra att ni började igen och att ni kör regelbundet nu. Bästa podden!!!

  3. Elin skriver:

    Det här är till alla er kloka människor, jag behöver er hjälp.

    Jag lever sedan ett par år med mitt livs stora kärlek. Problemet är bara att jag lever hans liv. Han förminskar alltid mina drömmar och varje gång jag vill prata så tystar han ner mig pga att mina drömmar ger honom ångest. Vi är båda två runt 30. Jag vill ta nästa steg, jag vill gifta mig, skaffa hus och barn och allt vad det innebär! Han säger att han vill samma sak, men om kanske 10 år. Om 10 år är min chans att ens bli gravid nästintill nere på 0.

    Han har ett band, dom har ca 1000 likes på FB och det är hans största prioritet. Han väljer alltid bandet framför mig och dom vill hela tiden ”satsa” på det för att se vart dom kan komma. Dom har hållit på i flera år men kommer inte direkt någonstans.

    För ca 2 år sedan genomförde jag en abort, han sa det inte rätt ut men han ville inte ha det här barnet. Jag kände mig tvingad, jag skulle ha förstört hans drömmar. Sedan dess har jag levt i en pågående depression som går upp och ner. Jag har inte lyckats klara av min skolgång under denna tid och har börjat inse att jag saboterar för mig själv. Jag vill inte längre komma någon vart med mitt liv pga att jag ändå inte kan komma dit jag vill. Då är det bättre att bara misslyckas och fortsätta må dåligt.

    Människor i min närhet går vidare i sina liv och lever mina drömmar. Medan jag står kvar, med en pojkvän som hellre hankar sig fram på ströjobb för att klara hyran istället för att vilja gå framåt med mig. Han älskar mig och kan börja gråta över rädslan att förlora mig, men han vi står så långt ifrån varandra. Jag flyttade även ifrån min familj och vänner för att bo med honom.

    Så min fråga är väl, ska man lämna sitt livs kärlek för att vi inte vill samma saker. Hur många fler år ska jag behöva vänta på honom?

  4. Ella skriver:

    Självklart fyller jag 18 5 veckor senare … :(

  5. elsa skriver:

    Hej! Undrar en sak… har inte Martin pluggat till lärare, varför jobbar han inte som det? Jag har hört om många människor som läser till lärare, för att sedan inte jobba med det. Varför är det så? De flesta andra som pluggar söker sig näst intill automatiskt till den branch inom vilken de studerat. Är det att läraryrket har för låg ” status”?

  6. Li skriver:

    E: Det låter som att ni vill helt olika saker när du vill gifta dig, skaffa barn m.m. och han ”fortfarande” (för ja, ni är 30 år) kan tänka sig att hanka sig fram och betala hyran genom ströjobb. Hey, det funkar inte om man vill göra allt det förstnämnda, iaf inte så bra och trevligt som det annars kan.

    Jag skulle kunna skriva en miljon rader till om detta, men min poäng är att gör slut, vänj dig av från honom och börja leva. Jag vet att det är enklare sagt än gjort men lita på en som gjort den där killen hundra gånger om och lärt sig att dom förändras sällan (och ska du isf ta risken och slösa bort ditt liv på han?). Jag började säga nej till dåliga killar och destruktiva relationer och när jag minst anade det hittade jag en kille som vet att uppskatta mig och genom sitt agerande visar att han älskar mig. Du ska inte behöva vänta fler år. Agera nu! Du är 30 år och vill mer än det här. Gå! <3

  7. Ebba skriver:

    Stackars Bo med vattkopporna:((( jag hade det när jag var 2-3, tillsammans med hjärnhinneinflammation. Minns det trots min låga ålder och att kopporna faktiskt gjorde jävligt ont samtidigt som dom kliade. Eller så var det hjärnhinneinflammationen som gjorde ont och så kopplar jag minnet med smärtan fel.

    Hoppas jag inte oroar någon nu bara. Tror det blev besvärligt bara för att jag var aningen äldre än vad man ”helst” ska vara vid vattkoppor.

  8. Trine skriver:

    Elin: Jeg kan ikke fortelle deg hva du bør gjøre, men jeg hører deg <3

  9. Karin skriver:

    Hej! Ni pratar om en krönika av Lotta Lundgren? Försöker hitta den på www, men lyckas ej! Skulle inte ni kunna länka, vill himla gärna läsa!
    Och: fantastisk. Podd ni har/gör!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Senaste kommentarer

Håll dig uppdaterad!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla