Är också gravid (vecka 18) och känner också att jag har svårt att njuta av graviditeten. Tänker mycket på coronavirusets effekter och hur det kommer påverka mitt liv i det lilla. JA, det är egoistiskt, men såklart tänker jag främst på de som har det allra svårast nu (typ min 90-åriga mormor). Men det är ju också mänskligt att oroa sig över små saker för egen del. Till exempel har det känts otroligt viktigt för mig att få gå i en föräldragrupp och träffa andra gravida eftersom jag inte har någon i min närhet som har barn och jag känner mig väldigt ensam i det, och nu förmodar jag att dessa kommer att ställas in om läget fortgår som det gör nu. Dessutom är jag lärare i grundskolan och sliter just nu ihjäl mig tillsammans med mina kollegor för att få skolans verksamhet att gå runt trots enormt stor sjukfrånvaro i personalen. Oroar mig för att min sambos företag ska gå i konkurs och att han ska bli arbetslös om det blir större konsekvenser med karantän osv. Oroar mig för att nyfödda kan skadas av viruset (det känns som att det är för tidigt för att dra slutsatser kring det) så känner mig lite extranojig, särskilt när jag jobbar med barn och har dem nära mig hela tiden. Sådana små saker deppar jag ihop över och det tar bort allt pirr och glädje jag kände över graviditeten för bara några veckor sen… Men hoppas att jag bara är mänsklig som känner så.

Tyckte jag kände igen namnet Tegefjäll och sen kom jag på.. Det ligger ju nära Duved som jag alltid åkte till som barn. Minns Bäverstigen som vi kallade den. ”Vi är bröderna bäver, vi jobbar på fjället det coolaste stället, vi gillar bark och näver, vi gnager från morgon till kväll, domdidomdididom”. Kram!