Igår eftermiddag satt jag i godan ro och tog igen mig efter inspelning och tittade på sista delen av Knutbydokumentären (som ni MÅSTE se). I bakgrunden hör jag plötsligt ett så kallat ”prassel” och slänger en snabb blick åt vänster. Det var väl inget där? Eller vänta? Va? Jag tittar igen och ser en mörk fjäderklädd varelse hoppa fram på vårt sovrumsgolv.
En vidrig fågel.
SKREK rakt ut, grabbade min telefon och rusade in till kontoret och stängde dörren. Ringde Anton i stor panik som givetvis inte hörde vad jag sa eftersom jag hyperventilerade och skrek till av varenda ljud jag hörde av de här vidriga varelsen.
Fågeln liksom kraxade och flaxade i övriga lägenheten. Och jag befann mig på kontoret som egentligen var den enda flyktvägen för fågeln eftersom vår balkong (där den kommit in) ju ligger där.
Jag var i ett trauma som ni kanske ser. Anton tyckte jag skulle gå ut och ”fösa ut” den ???? ”Ta en jacka på huvudet” var hans tips. Eftersom den kunde ”förstöra lägenheten” var han väldigt mån om att jag skulle få ut den. I säkert tio minuter fick jag samla mig innan jag försiktigt öppnade dörren till kontoret och sen smet ut till trapphuset. Väl där la jag på i Antons öra och ringde istället mamma som jag trodde skulle ha mer förståelse för det pågående traumat.
Vad hon gjorde? Skrattade. Pappa med.
Så stod jag där i trapphuset i ytterligare tio minuter. Sen försökte jag samla mig och sakta smög jag upp dörren. Försökte lyssna efter flaxandet. Inget hördes. Inget prassel, inget krax. Sakta sakta gick jag runt i lägenheten på jakt efter fågeln men insåg då att den hittat igen sin flyktväg och tagit sig ut?!
Men lämnat lite spår.
Vad mysigt.
I nedre kant av bilden ser ni mitt ”vapen” jag fick tag på i form av en inplastad dammvippa. Glad att det inte behövde användas.
Nu kommer aldrig balkongdörren stå öppen igen.
TREVLIG ONSDAG ALLA!!!!!!!!!!
Alltså FY FAN. Skrattade lite igår när jag såg din story men hade reagerat exakt likadant!! Så vidrigt, jag minns när jag bodde hemma hur två skator tog sig in på vår inglasade veranda (alltså inte ens in i huset) och jag ringde mamma i panik. Fick ingen förståelse där :((( Jag har tack och lov innätad balkong pga mina katter och är så jävla tacksam för det! Hade aldrig vågat försöka fösa ut den…
Människor som med lätthet kan få ut en fågel i den där situationen är ju… sinnessjuka. Din reaktion är väl ändå den ”rätta” rent överlevnadsmässigt? Det finns väl ändå folk som dödats av fåglar 🤔 borde vara så iaf
Hehe försöker väldigt mycket att vara inkännande här men har stuga på landet och är fåglar varje vecka inne i huset och spatserar som man får eskortera ut. Tycker det är lite mysigt att få ta en handduk runt den lilla fågeln och släppa den fri. Tänker jag är ett med naturen och ska börja meditera. Skulle det komma in en fågel modell större hade jag nog inte varit så chill. Men inget blir vidrigare än när vår katt drog in en död, halväten hare och lämnade på vardagsrumsgolvet. Man blir sig aldrig lik efter något sånt.
Det där är min största mardröm!!!! Har sjuklig fågelfobi, mår psykiskt dåligt bara av att läsa det här inlägget 😂
Gud massa mentala styrkekramar❤️❤️
Man ska aldrig skratta åt någons fobi eller rädsla, men det du skrev fick mig att tänka på en av de roligaste scenerna ur ”Modern Family”.
Mitchell och hans duv-skräck!
https://www.youtube.com/watch?v=ZHd-Hre4slo
Tänkte på exakt samma! Även denna som alltid dyker upp i mitt minne när det pratas fåglar inomhus
https://www.youtube.com/watch?v=CcaKbrGG5GU
En sommar på ett tidigare jobb flög det in 2 (!!) skator och jag som var ensam där fick också fullständig panik. Är inte rädd för fåglar normalt sätt men jävlar vad stora dom blir när dom stressat studsar mellan väggarna… Då är man inte så värst kaxig precis. Efter att ha stått instängd i ett rum ett tag och försökt andas såg jag räddningen i några byggarbetare utanför. Gick ut och pratade med dom och en av dom kom snällt med in och lyckades fånga in skatorna en och en med hjälp av en handduk och bära ut. Sån hjälte!!
Har också fobi för fåglar, är rädd att de på trassla in sig i mitt hår eller picka på min kind… Vidrigt!
Jag har varit med om ett liknande trauma då en fågel flög in på restaurangen jag jobbade på. Den flög runt över borden och i baren och jag skrek och sprang hukad in i disken och försökte få hjälp.
Gästerna skrattade men jag var aldrig trygg med öppen dörr igen…
Känner med dig!! När jag var gravid lyckades min innekatt (!) fånga en fågel på balkongen (!!) som han kom insläpandes med :))))))) trodde inte det var möjligt?? Den levde också GIVETVIS och han visste ju inte alls vad han skulle göra med den pga innekatt. Skrek på min sambo (som jobbade hemifrån) som också fick panik pga trodde att katten hade hoppat ut från balkongen. Stort trauma! Slutade dock lyckligt för alla inblandade. Förutom ärret i min själ då.
Vidrigt! Fullt rimlig reaktion ändå. Hatar fåglar, har blivit bajsad på flertalet gånger (varav en gång på mitt fkn öga :)))))) fräscht) och har blivit attackerad av måsar/trutar/whatever ett par gånger också. Så utsatt.
Hahaha, åh känner igen mig! Var ensam hemma och såg hur det satt en liten fågel i hallen, som måste ha kommit in genom sovrumsfönstret!! Jag sprang och öppnade balkongdörren och sen fort in på toan där jag satt med stängd dörr i 20 min. Som tur var hade den flugit ut av sig själv när jag väl vågade mig ut igen.
Mmmmm värsta mardrömmen fy
Måste tyvärr intyga att sånt här kan sätta spår för livet… Har fortfarande lite PTSD efter att detta hände i mitt barndomshem, då var det min mamma som fick panik och ringde en granne som fick komma och hjälpa fågeln ut. Sen dess har jag aldrig dörrar öppna mer än en dm. Det stoppade dock inte grannens katt från att ta sig in genom vår altandörr, min första reaktion var att ringa min mamma som också skrattade :))) Nu är ju katter gulligare än fåglar men jag har ingen vana av katter och vågade inte typ lyfta ut den?! Tack och lov gick den ut självmant efter några minuter. Så från och med nu det cm-avstånd på öppna dörrar här…
Usch:((( lider med dig. För ett par år sedan smet en fladdermus (!!!!!) in i mitt rum på landet. Djupt traumatiserad.
Covid!!!!!!! Fan vad tråkigt skämt.
Har sjuk fågelskräck och kommer förmodligen traumatisera mina barn pga det. Kan liksom inte behålla fattningen ens om jag försöker. Tror på riktigt att fåglarna är ute efter mig med tanke på hur många gånger dom bajsat på mig. Vi bor i en hörnlägenhet med söderläge och varje sommar är en mardröm för att det blir så satans varmt. Måste öppna upp både balkongdörr och fönster, men får också panik över att det finns en risk att det flyger in nån vidrig fågel som i stressen bajsar ner halva lägenheten eller typ pickar i huvudet på mig eller barnen. Är inte min sambo hemma vågar jag aldrig öppna upp helt.
Tycker din reaktion är helt rimlig sett till att jag förmodligen reagerat likadant eller värre själv. Fåglar är ju så viiidriga djur – klor, vass näbb, FLYGER, sprider säkert en jäkla massa sjukdomar.
Åh fyfan vad hemskt! Min lillebror var med om något liknande för några år sedan när vi bodde hemma, men då kom den in från den öppna spisen 😱 min brorsa ställde sig på balkongen och stängde dörren så hans lösning var ungefär samma som din hehe. Fågeln sket även ner typ halva lägenheten 😐 så glad att jag inte var hemma då!!